St Laurent du Var

Så, nu är jag i St Laurent du Var och på Cap 3000, och fikar på La Brioche Dorée. 7.30 Euro för dubbel espresso i glas, en flaska vatten och en bit äppelkaka som ser delikat ut. Som vanligt trött i fötterna, gick åt fel håll först, hittade sedan (7 700 steg hittills).  Åkte gratis tåg från Juan les Pins, visste inte hur automaten för biljetter fungerade, och ingen kom och kollade.

Jag tycker verkligen illa om sådana här konsumtionsbefrämjande ställen, men jag har köpt mitt te i lösvikt, en dyr burk. Hoppas det smakar bra, de hade inte The de Tibet – eller så förstod hon inte vad jag sade…

Kul att titta på folk dock, och klockan är bara ett så jag har inte bråttom. Fötterna ska få vila.

Det är mycket flotta väskor, kläder som tydligt talar om hur dyra och fina de är, mycket glitter och påfallande smycken. Och hundar, här också.

Skönt att ha ”dramaten” även om den än så länge bara huserar datorn och teburken. Lättare dra än bära. Alltid något jag glömmer ta med mig, nu näsdukar eftersom jag bytte från ryggsäcken till väskan på hjul. Och inte förrän nu kommer jag ihåg att dämpa ljudet i hörapparaterna. Så skönt.

Bra omsättning på människor här. En nytillkommen kvinna torkar noggrant av bordet innan hon sätter sig ner.

Handlade ”dramaten” full på Monoprix innan jag gick mot stationen. Begrep inte förrän efter ett par vändor med tung vagn uppför och nerför trappor hur man tar sig till andra sidan av järnvägen – svar en undergång som jag inte såg första gången jag stod på samma perrong som jag kom till i förmiddags. Lärdomar varje dag, en del mödosamma. Nåja, nu är jag hemma med löst dyrt te, och diverse annat. Sitter i Leifs sköna fåtölj med en Dry Martini på bordet, senare blir det sushi till middag.

Betalade inte för hemresan heller. Balanserar de oanvända biljetter jag köpt – måste kanske åka till Nice någon dag för att nyttja månadsbiljetten som räcker till 2 februari…

Letade förgäves efter ”liten gul rund avfallskorg” eller vad det nu kan heta, på Lafayette, Nina ville ha en sådan. Hittade ingen, vilket inte med säkerhet betyder att den inte finns. Jag tänker inte åka till St Laurent du Var igen. Hörapparaterna ligger på bänken, jag tänker inte behöva dem mera idag.

Totala antalet steg blev idag 13 914, fastän jag åkte tåg både dit och hem. Vilodag i morgon.

Bilden är inte från St Laurent du Var, den är från Antibes. Bortse från allt i förgrunden så är det vackert. Idag orkade jag inte fotografera.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s