Måndag, 13 feb 20223 – vaknar inte förrän klockan nio, efter att ha somnat om. Långsam förmiddag med frukost, fika och frukt, läsning och sudoku. Klarat det ultrasvåra, sparar det andra till senare.

Börsen är inte så bra, men det bryr jag mig inte om just nu. Har clearat och betalat Nina för det hon handlade häromdagen. Middag idag har vi inte bestämt ännu.

Jag sitter inne en stund, vill inte få för mycket sol. Och det är lättare att skriva inomhus.

Började läsa en Peter May-deckare, men insåg att jag nog läst den redan, här eller där.

Så småningom tog vi en promenad, satt och pratade längs stranden och gick till Casino och bageriet. Tror middagen blir baguette i ugn med Brie-ost, och oliver plus sallad till. Gott vin, hoppas vi. Nu sitter Nina kvar ute på balkongen, jag är inomhus, lite solfrusen. En skön dag.

Liten palaver under promenaden. ”Varför går du så fort, Nina?” –”Jag blir stressad av att jag tror att du vill gå fortare.” ”Och vad ska jag göra åt det?” ”Inget.”

Vi gick och satte oss på en bänk. Jag går oftast fort, men måste inte alltid göra det. Och Nina ska inte gå fort, höften gör ont då. Antalet steg idag 2 500 enligt min mätare, drygt 3 000 enligt Ninas. Varför olika? Vi hittade någon sorts mellanting för gåendet, så där som det oftast behövs när personer ska vänja sig vid varandra, och respektive behov. Jag behöver t ex nu ha den som pratar med mig på ”rätt” sida, den som har en hörapparat i örat. Det glömmer vi också emellanåt.

Har inte på ganska lång tid behövt bekymra mig om vilka vanor jag har, som kanske inte är någon annans. Lärorikt att se hur vi hanterat våra olikheter, och likheter. Det har gått bra. Nina lagar oftast maten, jag diskar. Bara ett exempel.

Kollar i skåpen här och beslutar att slänga en förpackning med pannkaksmix med för länge sedan utgånget datum. Två flaskor olivolja är också ”för gamla”, men där tror jag att jag smakar mig fram. En burk pesto långt upp i ett skåp når jag inte för ögonblicket, den får stå tills jag tar fram stegen. När jag ersätter sådant jag förbrukat av min väns förråd ska jag se till att det handlar om produkter som tål lång förvaring. Och kanske stoppa in något som inte fanns förut, men som tål att stå länge. Det blir inte exakt som det var, men det blir nog bra.

Letar på nätet efter Peugeot´s salt- och pepparkvarnar som finns här i lägenheten. Hittar inte just den modellen någonstans. De är i akryl, jättebra för både salt och peppar. Men, förmodligen utgångna ur sortimentet.

Tisdag 14 februari 2023 – frukost först och nu kaffe. Jag slarvar bort det jag skrivit, och hittar inte ”ångra” på det vanliga stället. Tydligen väldigt lätt att tappa bort text med det nya i Word… Kanske ett sätt att tvinga mig att använda ”spara automatiskt”. Vill inte. Tur att jag inte skrivit något fantastiskt sparvärt.

Kom av mig i skrivandet. Varmt om ryggen med solen, datorn i skugga på bordet för att jag ska se. Tio grader, ingen vind. Havet vackert som alltid, också när jag enbart ser det speglas i det stora sovrumsfönstret. Ser tyvärr också mig själv och mitt ovårdade/oklippta hår…

Så gick dagen, vi satt på balkongen och slappade, Nina plockade in torr tvätt och packade, jag gjorde något annat. Småningom åt vi middag, panerad fisk med potatismos, till Ninas förskräckelse med Cote du Rhone vin till, det enda som fanns kvar hemma. Ingen ville gå och handla, ingen ville gå ut och äta. Då blir det som det blir, och jag hade inga problem. Ibland är det bra att vara vinokunnig, också.

Samtal, ibland med krock och ändå till slut ömsesidigt lärande. Stillsam kväll, i morgon far Nina vidare till Marseille. Jag är inte avundsjuk, har det skönt här, med balkongen, havet och stranden. Hundarna och människorna.

Onsdagsmorgon den 15 februari 2023. Tidig frukost medan Nina packar det sista inför avfärden. Buss till Antibes, tåg till Marseille. Jag följer henne ner för att öppna ytterporten.

Därefter körde jag ett par tvättmaskiner, och skaffade ny mopp och urvridningsinsats till skurhinken (i stället för den som sprack häromsistens) – i morgon blir det städning. Hittade också bugnes, som är det närmaste jag någonsin kommit min mormors munkar. De där som varken mamma eller jag fick lika goda, hur vi än följde receptet. Har stoppat i mig tre stycken under eftermiddagens slöande. Eftersom jag glömde köpa mjölk fick det bli Söderte i påse till.

Nu när klockan är drygt halv fem har jag ätit sushi och dricker ett glas överblivet vitt vin, det blir nog en Dry Martini också lite senare. Jag har det alldeles tyst omkring mig, ingen hörapparat i öronen, hör inte ens tågen utanför. Har suttit i solen någon timme, nu inomhus. Jag har det bra, ensam, också. Har förstått att Nina är installerad i lägenheten och har tagit bilder på omgivningarna. Skönt att allt gått bra.