Det blir inte anka idag, kanske ankpaté med tillbehör, när Nina kommer hem. Annars klarar jag mig, och hon med. Hon har trevligt möte med vän i Antibes, jag har trevligt möte med mig här i fåtöljen. Dörren ut till balkongen är nu stängd, det börjar bli kväll.
Ett glas god Sauvignon Blanc i mitt glas, telefonen laddad, datorn likaså. Testade att se teve, hittade inget jag ville ha.
Har tänt lampan bakom fåtöljen, det mörknar sakta därute, människorna blir färre och hundarna likaså. De går hem nu när det blir kväll. Ett rosa skimmer över himlen längst bort, tvåmastaren ligger där den ska. Som hittills sedan jag kom hit.
Låter mitt vänstra öra slippa hörapparat en stund. När min vän kommer hem igen åker apparaten in i örat.
Världen utanför den lilla som är min är omöjlig att omfatta. Jag kan inte ”ta in” det som hänt i Turkiet och i Syrien. Vill inte, förmår inte. Läser parallellt om en person som gått i personlig konkurs, efter att ha köpt ormar för miljoner (plus diverse annat). Vad pågår? Vad får någon att köpa ormar för pengar man uppenbarligen ändå inte har? Och varför förmodas det vara en intressant nyhet? Ungefär lika informativt som att JF (ihop med Bingo R) saknas i det teveprogram hon förmodas leda… Så jäkla trött på dessa pseudonyheter, denna information som inte är vettig i någon ända.
Och Orban vägrade möjligen att applådera Ukrainas president i EU. Erdogan medger att räddningsarbetet inte gått så bra/fort som det borde. En svensk expert menar att man måste sluta hoppas på mirakelräddningar. Syrien får just ingen hjälp. Turkiets fokus på svensk/dansk Koran-bränning flyttas kanske. Och Paludan lär inte ha fått tillstånd för sin senaste ansökan. Trött på världen, trött på Putin som kanske eller kanske inte har målat in sig i ett hörn. Less på Biden som kanske eller kanske inte är alltför gammal för det jobb han har. Framför allt totalt utmattat less på svenska politiker, svensk regering och allt småttigt och större sjabbel. Vart tog korruptionsutredningen vägen? Hur gick det med – och här säger min hjärna stopp. Jag tappar det jag just tänkte på… Men jag är säker på att det finns en hel del att sakna när det gäller proffsigt och vetttigt regeringsarbete.

Den här är inte min heller – har levt med en boa och en röd korallorm (?) – tack och lov är det också historia.