Måndag morgon, vaknar vid sextiden och går upp, motvilligt. Långsam frukost, wordle och sudoku avklade, wordfeud väntar på syster min. Bloggar.  

Såg om Je m´appelle Agneta på Netflix igår kväll. Är inte särskilt förtjust i den kvinnliga huvudrollsinnehavaren, men tycker mycket om Claes Månsson i rollen som ”Einar”. En replik som fastnade – Om du blundar nu, så ser du bättre. En härlig roll för en duktig skådespelare.

Nu är klockan halv nio, solen skiner, det har hunnit bli 13 grader varmt och lindens grenar rör sig inte. Kanske en dag utan kall blåst. Har letat efter en bok jag vet att jag har – eller åtminstone har haft – och hittar den inte. Den var beställd på Bokbörsen, men det var bara att annullera beställningen.

Nu har jag planterat om pelargonerna i större krukor. Skönt på altanen, jag stannar där och sätter mig och läser en stund, med en kopp kaffe. Ute i strålande sol och för all del, några moln. Men så skönt att det för en gångs skull inte blåser. Om en stund ska jag gå in och smörja in mig med solskydd, glömde det.

Nu är det grönt omkring mig, lite längre bort är den välklippta gräsytan gul av vackra maskrosor. Hos mig växer gullvivorna på den lilla slänten ner mot källardörren. Påskliljorna har vissnat, en ensam gul tulpan försöker se levande ut ett tag till. Och mina två pioner kommer med sina få blommor även i år. Tappra, de har inte fått vare sig jord eller gödsel på flera år. Hela ”rabatten” är igenväxt.

Jag satt kvar tills solen gick i moln.

Åkte in till systemet och hämtade mina två betalda flaskor Marezzo som inte kom med hem i lördags, till sopstationen med diverse som jag inte behöver, och slängde dessutom sorterade sopor. Innan jag for tillbaka hem fick jag också håret klippt. Nöjd. Nu har jag duschat och blivit av med oönskat hår, och känner mig fräsch. Upptäckte ett stort blåmärke på vänster arm, kände igår att jag var öm, men hittade inget då. Antingen har jag slagit i armen utan att tänka på det, eller så har jag fått blåmärket ändå. Sånt som händer gamla kvinnor (skrev först ”tanter”, men tant är jag inte).

Nu gör jag dillsås, med dill inlagd i ättika, buljong och grädde, till några bitar av lammköttet jag kokade igår. Med kokt sparrispotatis till blir det en god middag. Såsen blir lite syrlig av ättikan, och faller kanske inte alla på läppen. Men jag tycker om den, och jag minns barndomens dillkött, söndagsmiddag emellanåt. Då var nog köttet kalv, inte lamm.

Får en beställning på Bokbörsen och den här gången hittar jag boken. Sitter ute tills solen drar sig runt hörnet och det blir svalt. Så nu är jag inne igen.

Mischa kör gräsklipparen på andra sidan vägen – tusenskönorna försvinner.

Jag har inte lust att läsa någon av de tjocka fantasyböcker jag lånade senast. Det får bli en tur till biblioteket när jag ska lämna Bokbörsen-boken. Den vita krysantemen blir långsamt lite lila, vartefter den vissnar. Och den röda är numera smutsgul, eller om man vill, orange. Bladen är fortfarande gröna. De får stå några dagar till.

Vid femtiden har jag ätit min middag – köttet var tråkigt, såsen och potatisen perfekta. Precis som de skulle vara, och det blev ingen sås över. Jag mosade, som när jag var liten därhemma. Bara två små potatisar kvar. Jag är både mätt och belåten. Och varm. Diskar om en stund. Behöver lägga in ny dill, men det kan vänta – jag behöver inte äta detta snart igen.

Det blåser igen. Jag försöker släppa ut en vilsen fluga, men varje gång jag öppnar ett fönster försvinner den till ett annat. Får man hävda att flugor är dumma? Eller är det ett tecken på överlevnadsintelligens att undvika t ex öppna fönster och en människa som väsnas? Just nu vet jag inte var flugan är, tror inte den hittat ut genom de två fönster som är öppna och skapar korsdrag här i köket. Vill inte ha en fluga i sovrummet till natten.

Den nya stolsdynan är fyrkantig och större än stolsitsen. Det innebär att jag behöver vara lite försiktig när jag sätter mig, så att jag hamnar på stolen och på dynan, och inte bredvid. På golvet. Det skulle förmodligen inte gå så bra.