Fredag morgon, vaknar kvart över fem, somnar om och vaknar igen mitt i en dröm där jag försökte uttrycka varför en man var vacker som en grekisk staty, men annorlunda. ”Varm, het, pulserande av liv.” Så skönt att det bara var en dröm. Men det var inte behagligt att ryckas upp till vakenhet, eller något som åtminstone ser ut som det.

Nu är frukosten konsumerad, mitt te svalnar som vanligt i muggen. Jag har bloggat, klarat wordle och sudoku. Fönstren är lite regnprickiga, men det har nog regnat mera i natt, än nu. 16 grader och lätt regn säger mobilen. Dags att klä på mig.

Vid ettiden är jag hemma igen, alla ärenden uträttade, kom till och med ihåg att tanka bilen. Har inspekterat de små ZeekSack-väskorna, och är helnöjd. De blir bra tillskott nästa resa. Nu fika. Mulet, blåsigt, ingen altan idag. Såg en hök av någon sort när jag åkta hem från Norrtälje, den hovrade över ett gärde. Hök, eftersom den hade lång, smal stjärt.

Skriver rent lite av sonens texter, och tar paus när de blir alltför blodigt våldsamma. Samtidigt får hans driv mig att vilja läsa vidare, att redigera, fixa till – ta bort och göra det hela mera lätt att ta in. Gör inte det senare, skriver bara som han skrivit. Han tycker för mycket om uttrycket ”bokstavligt talat” – och det får stå där. Om och om igen. Älskar hans fantasi och förmåga att ge den plats och uttrycka den. Heja Anders!

Har just avslutat läsningen av Kate Storey´s bok Bokcirkeln som återuppstod. Den började med berättelsen om en äldre kvinna, ensam efter makens död, i ett hus – och hur hon till slut fick sig till att gå in i hans läsrum. Enligt de första sidorna i boken hade hon inte öppnat den dörren på mer än ett år. Där fick jag nästan nog, det var alltför otroligt för mig – men jag fortsatte läsa.

Och hittade en bok med fina berättelser om hur en diagnos av ADHD (eller brist på diagnos) påverkat många människor i familjen. Boken fick mig att inse hur lite jag själv vet, och hur diagnoser kanske kunde ha hjälpt även i min familj. Sorg. Sorg över min konventionella rädsla, över okunnighet och skam. Sorg över uteblivna handlingar som kunde ha hjälpt eller inte ha hjälpt – men som hur det än var, inte fanns. Och lugn inför att det kanske är bättre numera.

Tack för boken som jag nästan lade ifrån mig oläst. Och jag välsignar än en gång mitt bibliotek, i Norrtälje. Nästa läsprojekt är 804 (plus lite till) sidor The Priory of the Orange Tree, av Samantha Shannon. Tar nog lite längre tid än några timmar en fredag.

Nyduschad med rent hår vid frukostbordet tidig lördagsmorgon. Som visst är nationaldag också. Får hälsning från vän som håller reda på sådant. Syrran leder wordfeud, jag har inga vokaler. Sudoku och wordle gick bra även idag.

Det ser blött ut därute, fältet på andra sidan vägen var nyss fullt av skrattmåsar som väl hittade något att äta. Haren sprang förbi på vägen. I övrigt lugnt och stilla. Så småningom ska jag åka in och hämta Anders i Norrtälje.

Nu jagade haren iväg åt andra hållet, undrar vad som gör att den alltid har så bråttom. Förmodligen överlevnadsinstinkt.

Min vackra blombukett börjar vissna, men den får stå kvar ett tag till.

Anders och jag är hemma efter en trafikrörig vända i Norrtälje.  Vi sitter på altanen. Inget regn nu, men molnen är heltäckande. Lätt vind som är tillräckligt ljum för att vi inte ska behöva ytterkläder. Han skriver, för hand – och jag på min dator. Har kollat fåglar på mobilen. Merlin är rolig och vi har nu lärt oss hur steglitsen låter. En vanlig fågel här. Fasanen trumpetar, fiskmåsar och skrattmåsar flyger till och från sjön och låter ganska illa.

Småningom äter vi en god middag, med grytan jag gjorde igår. Nu är vi mätta och belåtna. Anders går ut för att raka sig med ny, bra rakhyvel. Jag har diskat, han torkat. Och vi pratar. Om då och nu, om minnen som inte är så absolut pålitliga, om de i familjen som är döda, och nu får liv igen en stund. Fint.

Söndagen bjuder på strålande sol, och kraftig vind från ”rätt” håll. Det går nog att sitta på altanen. Frukosten är inmundigad, Anders har diskat och torkat. Och nu går han ut för att skriva ett tag igen. Jag har fortfarande te kvar i muggen och stannar inne en stund. Har gjort wordle och sudoku. Eftersom syrran leder wordfeud med runt 70 poäng så vinner hon nog, även om det är några bokstäver kvar. Inga vokaler för min del.

Lite senare är även jag ute, iklädd Jans gamla slitna morgonrock. Med hörapparater i öronen hör jag kvittret från steglitser, starens tråkiga knarrande och koltrastens vackrare sång. Anders ligger på gräsmattan, på några tjocka dynor och pratar just nu med Lotta. Penna, pennvässare och skrivblock till hands. Vi har bestämt att han åker hem sen eftermiddag, för att få så mycket som möjligt av vackert väder och ledighet.

Jag har sittdynan i knät, och datorn ovanpå för att skrivläget ska bli bekvämt. The Priory väntar på läsning.

vätska för blommor och för mig