Hemma…

Tio i tre sitter jag på OK-macken i Skärholmen, har konstaterat att Mekonomen mycket riktigt har semesterstängt en vecka. Försökte hyra bil hos OK, alla uthyrda. Ringde sonen som ringde tillbaka och kommer och hämtar mig – vad vi gör sedan vet jag inte. Extranyckeln till bilen ligger hemma hos mig, han har mina vinterdäck hemma hos sig… Som han sa, det blir ”ett jävla åkande”, men kanske kan han fixa bilens punktering med ett vinterdäck.

Assistansbolaget är ett skitföretag – de har inte något som helst ansvar för om verkstaden de lämnar bilen vid är öppen eller inte. Jag har bild på bärgaren och hans hand när han håller fram sin mobil med bild på den första icke-fungerande bilverkstaden. Att han därefter åkte och släppte bilen vid Mekonomen har jag inte godkänt – kanske kan jag bråka med bärgningsfirman om det. Det enda kundtjänst och bärgningsenheten kunde säga var att de kan bärga bilen igen, ”till en kostnad” – hur stor kunde de inte säga.

Nu väntar jag på sonen inne på macken. Jag är fullkomligt slut som artist.

Det galna är att jag höll extranyckeln i handen innan jag åkte, och tänkte lite vagt att jag kanske skulle ta den med mig. Gjorde det tyvärr inte.

Klockan fem är jag hemma vid mitt köksbord, Erik skjutsade och hämtade extranyckeln. Så får han med sig en av sönerna och byter hjulet till ett av mina vinterdäck som han har hemma hos sig. Därefter kör någon min bil hit, så att jag kan åka till en däckfirma och fixa det som behöver fixas. Allt under förutsättning att inget annat gick sönder i bilen, att den går att köra. Annars får den stå kvar där den står, tills Mekonomens semester är över om en vecka. Just nu sitter jag bara och pustar. Totalt däckad. Det mest komplicerade jag klarar av är att slå in ett par beställda bokpaket (bland annat det som häromsistens skulle till Tyskland och därför låg packat och klart i bokhyllan).

Tacksam för en son som åkte alla milen och hämtade mig och sedan alla milen hem till mig och först därefter hem till sig i Sigtuna kommun. Tur att han hittar som han gör.

Tycker att det är dåligt att Mekonomens växelkvitter inte kan tala om att det är semesterstängt. På ställets hemsida står öppettiderna, och att det är öppet idag.

Tycker att det är ännu värre att Assistansbolaget inte har något som helst ansvar för var de ställer en bärgad bil. Och att de bara kan bistå med ännu en bärgning ”till en kostnad” som ingen kunde ange närmare. Så får jag meddelanden om att uppdraget är slutfört, och att jag bör tala om hur nöjd jag är. Något medlemskap tänker jag inte registrera, men visst ska jag tala om hur ”nöjd” jag är, per brev, med bilagt foto (se nedan).

Vi fick lägga 210 kronor på en taxi till absolut fel adress (har bild på bärgarens hand när Lotta fotograferade adressen) – där det förstås inte fanns någon bil. Och till slut får vi besked om var bilen finns, inte via bärgaren, men via bolagets bärgningsenhet som kunde rota fram adressen. Och förstås inte fått veta av bärgaren att det var semesterstängt.

Många telefonsamtal hit och dit, maxad frustration – och till slut en snäll son som tog hand om sin morsa. Tack Erik, och tack Anders och Lotta som var bra i en krisig situation. Nu ska den här morsan leta fram något att äta, och ta en rejäl whisky.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar