Hemma igen, efter ännu en sväng in till apoteket i Norrtälje – idag fick jag den andra förpackningen piller, den jag inte fick igår. Bra, nu klarar jag mig tills jag kommer hem från Teneriffa. Informationen på 1177 är inte korrekt, de recept doktor Calle skrivit ut är uttagna. Det första jag får göra när jag är hemma igen är att förnya receptet. På apoteket fick jag frågan om jag hade någon biljett som bevisade att jag skulle resa. Nej. Kan nog tycka att det är lite väl ängsligt, vad kan någon göra med två förpackningar med lågdos blodtrycksmedicin? Pust

Provsmakar just nu mitt bröd, det duger, men behöver inte upprepas.

Jag trodde jag skulle göra pannkakor till kvällen, men tror att det nog blir en bit oxfilé med pommes stripes, och bearnaise förbättrad med basilika från min ”pallodling”. Så kan det gå när jag handlar på tom mage.

Har också hämtat returnerade böcker.

Ser att någon hittat ett gammalt blogginlägg, där jag bland annat återger ett citat från något som Sam Carlquist skrivit – om ”att vakna bara för att vakna”. Så känns det lite för ofta numera, att jag också vaknar bara för att vakna. Inte för något annat, även om dagen sedan innehåller diverse. Men just den där morgonstunden, den är sällan fylld av glad förväntan, som jag faktiskt kan minnas från min forntid. Den där lustfyllda pirrande känslan av att just idag kommer något fint, spännande, roligt, kärleksfullt att hända. Numera är det mest spännande att kolla om jag fått någon beställning på Bokbörsen. Kul, men inte SÅ kul.

Sitter ute, himlen är lagom molnig, en bomullshimmel, jag ska ta ner parasollet. Det blåser lite byigt. Gjort.

Senare, runt sextiden, har jag ätit en god oxfilé, med trista pommes stripes, och ätbar bearnaisesås. Gott italienskt rödvin till, och som efterrätt en snäll blåmögelost, Castello Creamy Blue. Disken får vänta. Jag är både mätt och belåten.

Jag har räkor i kylen, Ica sålde idag småräkor för 149 kr/kg. Köpte 1 kg, har rensat några – men de är betänkligt små. Får nog lägga dem orensade i frysen, i småpåsar. Vad gjorde vi innan vi hade frys? Minns hur Jan och jag fick mormors ”gamla” frys till landet (hur vi nu fick dit den) och vilken välsignelse det var, nån gång i slutet av sextiotalet.

Numera är frys något självklart, också när jag hyr på Teneriffa (även om frysen där ibland är mera frysfack än rymlig frys, och ibland står på golvet redo att förflytta sig när jag öppnar den).

Och, just nu, oj vad jag längtar efter fisk, eller skaldjur i alla former, ostron, musslor, snäckor, bläckfisk, inte nödvändigtvis tjocka frysta ”gambas”. Lätt, fräscht, gott. Längtan uppstod efter en måltid med fett, och rött kött, nu får det dröja tills jag äter sånt igen. Och pommes behöver jag aldrig mer, möjligen om jag i nöd smiter in på en Max-restaurang.

Mobilen talar om att ”regn är möjligt” fredag morgon, i morgon är det torsdag. Förutseende.

Glömde köpa jäst idag, gör inget, jag har ju bröd. Både i frysen och framme. Kanske gör jag korintkakor i morgon, vill ha något gott till mitt tiokaffe. Har det som behövs, inklusive korinter (som kanske är väl torra, kan de läggas i blöt lite innan de blandas i degen, hallå syrran?). Eller så får det bli en hembakad macka med jordgubbssylt till fikat.

Har parkerat vid huset, tror jag står så att lindkladdet inte når fram till min nytvättade bil. Orkade inte parkera vid magasinet, när jag hade handlat.

När jag letade efter korinterna i mitt alltför djupa och oöverskådliga skafferi, hittade jag dem och en påse med glömda Dumle-kolor. Perfekt just nu.

Torsdag vaknar jag halv sex, ligger kvar i sängen en stund, men går så upp och gör frukost. Byter batterier i termometern, ute och inne – nu kan jag se att det bara är 15 grader ute. Himlen är molnig, solen gömmer sig. Har en beställning på Bokbörsen, Klas Östergrens Fattiga riddare och stora svenskar.

Wordle och sudoku avklarade, syrran leder wordfeud när det är min tur.

Nu blir det korintkakor. Tror originalreceptet säger 4 dl mjöl, jag tar tre. Det innebär att kakorna ser tjocka ut till en början i ugnen, men flyter sedan ihop, så att jag får skära isär dem. De blir tunna och spröda, och korinterna behövde inte blötläggas.

Det blev 26 kakor, och den som äter får bortse från formerna, de är trevligt oregelbundna. Fika och provsmakning halv tio. Bra. Nu ligger 25 kakor mellan hushållspapper i burkar, två för frysen och en för kylen.

Klockan är elva, solen tittar fram och vinden ökar lite. Jag sätter mig på altanen och läser, middag idag kräver ingen förberedelse – tunna pannkakor med ny jordgubbssylt.