Onsdagsmorgon, dimmigt klockan sex, nu sol och blå himmel. 13 grader och halvklart enligt mobilen. Jag äter frukost kvart i åtta, har artrostränat.

Jag fortsatte dagen med att gå igenom massor av gamla papper, och slängde det jag bedömde inte skulle sparas längre. Fick undan en hel del, hittade inte det jag började leta efter, men det klarar sig. Ibland önskade jag att jag haft en dokumentförstörare, men det har jag ingen. Det får duga med vanliga sophämtningen och väl hopknutna soppåsar.

Så skönt, att tro att jag vet var jag har diverse – jag lär glömma det fort nog, men just nu är det en behaglig känsla. Tittade i ”krigslådan” också när jag ändå höll på, har bytt ut det som behövde konsumeras, och har bara sådant kvar som håller. Den får stå där, till vilken nytta kan nog diskuteras, också om kriget kommer…

Tog fram min Storm-klocka och gick med den på armen en stund, för att känna efter. Den åker tillbaka i lådan, jag bryr mig inte om att sätta i nytt batteri. Behöver ingen armbandsklocka när jag har mobilen.

Har hängt en kulört tvätt, som torkar fort i den ljumma vinden. Jag sitter nu på altanen efter att ha fikat och ätit det sista av den kladdiga äppelkakan. Klockan har hunnit bli tolv, och solen skiner. Solhatt på, underlättar när jag vill se vad som hamnar på skärmen.

Så småningom gick jag in, åt middag och diskade, tog in tvätten –och satte mig att läsa i vardagsrummet. Wordfeudar med syrran, för ögonblicket leder jag. Vacker rosa himmel när solen går ner. Har fått meddelande att mina glasögon är klara och finns att hämta – det får bli när jag har bil igen. Bokbörsen-boken ska lämnas senast 5 september.

Dagens rotande bland papper och pärmar gav mig också många minnen från en annan tid – fotografier, brev och fester, hemma och annanstans. Det mesta gjorde mig glad och tacksam för kärlek och vänskap. Trodde jag gjort mig av med alla mina skrivböcker genom åren, men de låg där i en plastback. Ville inte bläddra i dem idag, men ska nog göra det någon dag – och slänga dem. Ingen mera än jag ska läsa.

Vet inte om det är döstädning jag ägnar mig åt, eller vad som fått mig att jobba mig igenom så mycket rässje (rätt stavat, kära syster?). Något, kanske att jag inte kan ta mig härifrån just nu, utan bilen. Bra, jag är imponerad över min ork och beslutsamhet. Och innerligt glad att innehållet i skrubben inte längre faller över mig när jag öppnar dörren.

Dricker just nu en liten whisky i ett glas som Ulf dekorerade åt mig en gång för länge sedan – spindelnät med spindel i botten, hjärtan överallt på själva glaset, och en dedikation runt botten, ”Älskade Margareta”. Minnen, glädje och sorg, saknad och längtan. Mest glädje.

Nu behöver jag min pincett, som ligger i den lilla sminkväska jag hoppas finns i min bil. Alternativet är att angripa hakans skäggstrån med sonens rakhyvel. De får vara där de är, det är ändå ingen mer än jag som ser mig.

Torsdagsmorgonen är blåsig, solig och bara 13 grader varmt. Syrran kommer ikapp (ett eller två ord, Gösta?) i wordfeud. Nu skiljer det bara 7 poäng till min fördel, och det är hennes tur.

Halv tolv har jag en äppelkaka i ugnen, den här gången utan bakpapper, men med smord form. 40 minuter. Jättegoda äpplen, har några kvar.

Går ut i solen på altanen. Sonen ringer för att berätta att han sätter igång med bilen i kväll efter jobbet. Han undrade om jag hade ”mat och så” – och jag kunde försäkra honom att jag har vad jag behöver. Talade också om att jag gjort ännu en äppelkaka med hans äpplen. Nu har jag tagit den ur ugnen och den är vacker.