Fredagskväll

Fredag morgon, sol men växande molnmassor, vägen ser blöt ut. 13 grader och skurar i närheten, säger mobilen. Jag somnade om och vaknade halv åtta. Ben och fötter som var svullna igår (ofarlig bieffekt av blodtryckspillret, som var ovanligt påtagligt) är som de ska vara idag. Än så länge.

Stackars alla partiledare, oavsett sort. De har det inte lätt just nu, någon av dem. Den avgående statsministern lär ha dragit till Riga, hoppas han får en väl unnad semester.

En nyckelpiga sitter på insidan av köksfönstret. Jag släpper ut den. Brungul med prickar, som den förra, samma?

Klarar wordle. Och jag leder wordfeud när bokstäverna är slut och det är syrrans tur. Ledningen är inte övertygande.

Kör igenom taiogo-övningarna, förmodligen ingen vacker och avslappnad syn. Det kan bara bli bättre, knäna knakar även idag. Rörelserna är harmoniska – ska vara det åtminstone. De känns bra, lagom belastande. Skriver ut ”hur gör man” för att kolla flera gånger.

Vildsvinen ser ut att ha varit på besök i natt, längst bort på fältet på andra sidan vägen. Mischa klippte gräset där igår, och nu ser det ut att vara uppbökat igen. Glad så länge de förstår att min tomt inte är mycket att ha i matväg. De har varit längs vägen ner till sjön också såg jag senare på eftermiddagen.

Får beställning igen på Bokbörsen.

Tar fram stora räkor ur frysen, kokar några ägg till kvällens sallad. Tomater, bladspenat, sallad, gurka, paprika, kanske persilja om jag kommer ihåg att gå ut och hämta. Möjligen lite olivolja och en droppe balsamvinäger till också. Den här gången kom jag ihåg både äggklocka och ägg, ingen torrkokning.

Nu ska jag skriva rent lita av Anders fantastiska berättelser.

Senare rensar jag tinade räkor och lagom hårdkokta ägg, och tar en promenad ner till sjön. Där blåste det så pass att jag genast gick tillbaka hem. Ben och fötter är svullna igen, har förmodligen ett samband med min just påbörjade fascia-träning. Och kanske även med blodtrycksmedicinen, och creatin- och collagentillförsel (började om med creatin samtidigt som jag startade fascia-rörelserna). Försöker googla, men hittar inget vettigt. Att lägga fötterna högt lindrar direkt. Har inte lust att börja med stödstrumpor, men ska kanske skaffa ett par ändå, för flygturen ner till Teneriffa.

Hittar en artikel som ger visst belägg för att creatin (rekommenderades även för mig gamla icke hårdtränande människa av en kunnig människa) kan ha en ”vattensamlande” effekt, och därmed också möjligen viktökning – jag lägger av med det, och ser om det ändrar något. Illar inte svullan fötter. Fortsätter med fascia-träningen och collagenet. Tillskott är en hel vetenskap, och jag är inte tillräckligt bevandrad.

Den här artikeln fanns på en sajt för personliga tränare, försökte spara, men tappade bort den. Från mars i år, verkade tillförlitlig. Nu sitter jag i soffan med en massa kuddar under fötterna. De är därmed lite högre än annars. Ändrar fotläge – lägger andra soffans dynor på varandra, plus ett par av soffkuddarna. Nu är fötterna högt uppe, och jag sitter ändå hyfsat bekvämt. Kan kanske sitta så här en stund med datorn i knät. Mitt vattenglas står lite långt bort, och boken jag kanske vill läsa ligger också utom räckhåll just nu. Går att åtgärda.

Äter min goda sallad vid halv sex, det sista färska fikonet hamnade också i skålen, plus lite fetaost. Och ingen balsamvinäger, fick inte upp flaskan. Det kräver en stunds spolande med varmt vatten… Mätt och belåten.

Så har jag kollat Idealista-annonser igen, och varit inne på en mäklares hemsida dessutom – anmäler intresse, men ofta visar det sig att det som annonseras redan är uthyrt… Försöker hålla mig lugn.

Det mörknar redan, eller om det är den mulna himlen som tar överhanden. Lite mindre svullna fötter, men nu lätt ont i knäna efter att sitta som jag gör, med fötterna högt och benen rakt ut från soffan.

En stund senare kommer det en regnskur, samtidigt som det ljusnar något därute.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar