Påskdag, söndag, mulet och har regnat, sju grader ute. Jag har ätit min frukost när klockan är halv nio. Löst wordle på fjärde försöket. Läst rubrikerna i morgontidningarna på nätet. Och Avast hittar fortfarande problem med mitt länge använda nätverk, och tycker att jag ska köpa bättre skydd från dem. En väl påklädd kvinna med hund promenerar förbi.
Tulpanerna har snörpt ihop sig under natten. Och syrenhäcken har släppt loss sina bladknoppar, och är grönare idag än igår. Änderna plaskar i ån.
Duschar och tvättar håret. Smörjer in. Klär på mig. Fikar, klockan är ju strax tio. Läser vidare i My Year Off. Rediscovering Life After a Stroke, av Robert McCrum. En kort stund, orkar inte läsa den boken för snabbt. Orden behöver landa, jag behöver reflektera.
Tömmer Anna Johanssons (namnet skrivet med blyerts på ena hörnbenet) korg som jag numera har ved i. Kanske har den varit barnsäng en gång i Västmanland, den är köpt på auktion i Broarna. Korgen är flätad, med sex ben och träplugg, inte en spik någonstans. Gör rent, med nygamla tidningar i botten, så att åtminstone en del av veddammet kan samlas där och inte på golvet. Tar upp askhinken från källaren, med lite torr ved. Eldar och bidrar till luftföroreningarna.
Jag äter en banan från Colombia, kanariska bananer är godare. Mischa matar änderna.
Potatisgratäng och gravlax till middag även idag. Sallad och ost.
Omplantering av blommor får vänta tills det blir lite varmare och torrare ute. Vill inte göra det inomhus, jag spiller jord överallt och har ett bra stort bord på altanen. Vattnar pelargonerna i stället, övriga får bara ett par droppar vatten.
”Man har inte roligare än man gör sig.” Just nu har jag tråkigt. Gör mig inte glad, fnattar runt och plockar med än det ena, än det andra. Inget som gör mig glad. Lite nöjd med en fräsch vedkorg, lite nöjd med en vedspis jag kan elda i. Lite nöjd med att ha gjort en potatisgratäng igår, som räcker även idag. Lite nöjd räcker inte för att jag ska bli glad. Jag kliver i stövlarna och går ner till källaren och tar upp lite mera torr ved. Lite nöjd därmed också. Tog fem minuter, men nu är vedkorgen full igen. Har lärt mig att det går alldeles utmärkt att gå flera vändor, med en stor kasse fylld med ved – i stället för den trädgårdskorg jag tidigare fyllde och släpade upp till köket. Att bli gammal är lärorikt på många sätt. Men inte alltid så glatt.
Vet att jag ”bör” vara nöjd, mitt liv idag är så mycket bättre och annorlunda än det var för sådär femton år sedan. Inser just nu att det faktum att jag inte längre spelmissbrukar gör mig glad. Inte storskrattande glad, men lite lugnt och stillsamt glad och framför allt tacksam. Också för de katastrofala konsekvenserna av mitt spelmissbruk. Utan dem vore jag en annan idag.
Jag har läst ut My Year Off. En bok värd att läsas av alla, stroke eller inte. Jag lägger ut den på Bokbörsen. Nu får det bli Julian Barnes´ Känslan av ett slut. Gör mig förmodligen inte glad den heller, men tror det är fin läsning.
Nu sitter ”min” hare hopkrupen till en boll, med öronen liggande mot huvudet och ryggen, i regnet och blåsten på berget utanför mitt köksfönster. Han är absolut orörlig, fryser kanske, men är väl kamouflerad bland tussar av mossa och gammalt gräs. Varför söker han inte skydd mot regnet?
De enda fåglar jag ser idag är kajor. Och några änder i ån.
Just nu använder jag de progressiva glasögonen, tog på dem för att konstatera att det var haren därute. Och det fungerar, så länge jag sitter stilla. När jag ska upp och röra på mig får jag ta av dem, för att inte kliva fel. Inte särskilt praktiskt.
Halv fem kunde jag inte vänta längre på att få äta min potatisgratäng, med gravad lax och stekta champinjoner. Så gott, och räcker till ytterligare en middag. Hoppas jag inte blir hungrig igen, i kväll. Nu har jag diskat och köket är som jag vill ha det. Haren har försvunnit någon annanstans. Tror inte det regnar just nu, men det blåser. Eldar en vända till i vedspisen.
Syrran vann wordfeud som sagt, vi börjar om.
Har provlegat en stund på sonens nya madrass i gästrummet – den verkar bra. Jag fick säga åt mig att gå upp från sängen, innan jag somnade. Rena lakan, täcken och kuddar väntar på hans och vännens nästa besök – de får bädda själva. Inser att jag börjat sluta göra sådant som kräver för mycket energi och ork.
Än både städar och tvättar jag, också fönster, om än slarvigare än förr. Men just bäddning, och få in täcken i påslakan, är jobbigt. Så det låter jag bli när jag kan. Kan tänka mig att återgå till den spanska modellen, med ett lakan och ovanpå det ett täcke, om man vill och behöver. Ungefär som vi bäddade före påslakanens tid. Det går väl an med gamla påslakan med hål upptill, att fånga täcket med. Utan hål blir det för svårt. Jag får klara mig med de lakan jag har, behöver inte köpa nya. Någonsin.
Jag läser lite Kindle fantasy, länge sedan sist. Lätt och fort läst, inget som stannar.
Lyckas få till ett wordfeud-ord som ger 48 poäng, nog det bästa hittills. Men, vi har bara precis börjat, det brukar ändra sig när vi hållit på ett tag.
Idag har jag beställt en annan modell av Icebug´s skor, lite stadigare att promenera i. Behöver det om jag ska gå här. De jag redan har är lite för mjuka, men fortsätter att vara sköna. De här skorna är toppen, framför allt eftersom de inte behöver knytas, du drar på skon och den sitter som den ska. Skönt att slippa ta sig ner till skosnören. Dyra, ja, som alla andra – men räcker länge. Jag har vinterkängor med riktiga dubbar (behöver inte, eftersom jag inte är hemma under halkig vinter), kanske kommer jag att använda dem någon gång när jag inte är i varmare klimat under den kalla årstiden. Och så de röda, tror jag haft dem, och använt dem ofta, i åtminstone fyra-fem år. Kört i tvättmaskin många gånger. Värda priset.
Men nu får det räcka med internetköp ett tag.
Eldar i vedspisen och gläds åt att den återigen fungerar som den ska. Den ryker inte in, det blir ordentlig eld därinne, och skönt varmt i köket. Elden speglas i köksfönstret, och det finns ingen lukt av rök, med öppen lucka. I morgon får jag ta in mera ved.
När det blåser är det här huset känsligt, och det är dåligt isolerat, otätt både här och där. I källaren står en fläkt med värme på, har nog gjort det hela vintern. Den skadade värmekabeln från i fjol är inte åtgärdad – men det är inte mitt problem. Gårdens förvaltare känner till allt om detta, liksom att jag inte betalt någon el på länge. Har inte fått några elräkningar… Försöker att inte låta det bekymra mig, på inrådan av förvaltaren. Är ändå sparsam med elanvändning, och el-element. Har vant mig vid att ha det lite svalt, framför allt när jag ska sova. Ett alltför varmt sovrum gör mig sömnlös.
Å andra sidan är jag glad åt mina ulltofflor, golven är för det mesta kalla. Har ett par extra åt besökande också.
Nästa gång – i morgon? – jag går min runda ska jag inte ha stavarna. Tycker de är mest till besvär, när jag vill kolla Merlin-appen till exempel, och se vilka fåglar som har registrerats. Eller när jag behöver snyta mig. Eller nåt. Tror inte gång med stavar riktigt är min grej, men får väl ge det några försök till. De var dyra nog.
Ser just nu att det är människor i huset vid ån, det som förr var en kvarn, blev en ruin och nu är någon sorts sällan använd fin samlingslokal för gårdens ägare med gäster. Fint att se att någon är här, och att allt inte alltid är tomt på de som äger och förvaltar den här gården, med det som därtill hör. Nu släcktes allt ner, kanske var det bara förvaltaren som inspekterade? Stora huset är mörkt. Jag får leva med min nyfikenhet.
Förvaltaren pratar aldrig om sin arbetsgivare. Men nu far han, och två sådana där små fordon med passagerare, bortöver – kanske till torpet, där sonen på gården och hans vänner föredrar att bo. Det rör på sig här, ibland.
Jag eldar lite till, och dammsuger dammet på golvet från vedträna – sådana där borrare av någon sort som ätit av veden, och lämnat dammet kvar. Brinner bra gör veden ändå.
Om jag nu tar in ved i morgon kan jag kanske ta ett par jordsäckar som också ligger i vedboden samtidigt, i skottkärran. Jorden ska till pallen utanför köksfönstret, får bli ovanpå löven där. Såg någon som köpte sättpotatis när jag köpte blomjord, det börjar nog bli dags.
Vinden verkar inte lägga sig, när jag går ut på trappen känns det kallt. Våren stretar emot här i Roslagen. Jag ser mig omkring härhemma – och talar om för mig att detta är mitt hem. Det här är mitt hem, det är här jag bor. För det mesta.
Jag ser alla mina bokhyllor fulla med böcker, alla pinaler, små och större – och tänker på de som ska ta hand om det efter mig. Jag lär inte vilja/kunna/hinna göra mig av med allt som är ”försumbart”. Det är svårt att bestämma sig för när man/jag kan skiljas från allt möjligt – svärmors fina servis från 30-talet (oj, nästan 100 år), allt som gömmer sig i skrubben, alla böcker, textilier, ”bra-att-ha-saker” i lådor och skrymslen. Mina gamla skrivböcker, fyllda av jag vill idag inte veta vad. USB-minnen, dito. Porslin, glas, bestick, knivar – sonen lämnade efter sig många bra knivar (hushålls-). Jag använder kanske tre-fyra till vardags. En kap och en klyv i källaren, båda ganska oanvändbara numera. Tavlor som förmodligen bara jag gillar. Med mera. I ett helt litet hus. Inte för att jag tänker dö i morgon, eller idag – men någon gång ska allt det här tas omhand, slängas, ärvas, kanske säljas. Av någon annan än mig.
Det här kom till mig när jag såg mig omkring i huset – och talade om för mig att det här är mitt hem, det är här jag bor. Det är här jag lever, nu och förhoppningsvis ett tag till.
Kväll, snart, denna långfredag. Jag har köpt en ny madrass till gästsängen, så att sonen ska sova gott när han är här. Och en dyr anteckningsbok med läderpärmar, åt mig. På nätet, som är knepigt att handla på. Ser flera annonser för Jysk.com – som inte är deras hemsida. Fusk och bedrägeri, tacksam att mina försök till köp och betalning stoppades.
Nu ska jag värma ett par wienerkorvar från Lidl, och äta ett par bitar sill med kall, kokt potatis dessförinnan. Middag hos mig behöver inte vara så krångligt (även om jag läser om koreanska recept), åtminstone inte när jag är ensam hemma. Ingen nubbe, ingen öl, men en Dry Martini på lut i bakgrunden. Byter tallrik till korven och salladen.
Skrattar åt Caroline Grimwalker på Facebook, som åker tåg och ”råkar” bekräfta att hon är juvelerare, när medpassagerare frågar (förmodligen eftersom hon har ringar överallt där det går att ha /synliga/ ringar).
Korven går ner, resten också. En bit Altbach-ost (tror den heter så) efteråt. Med ett glas italienskt rödvin – på enlitersflaska, räcker länge.
Dimman är borta, men himlen är mulen. Regnet kommer nog i resten av helgen, som förebådat. Bilen gillar att bli lite sköljd, jag gillar att marken får lite väta, men inte vill jag gå ut och gå om det regnar. Eller räfsa blöta löv. Nej, då får det bli inomhusvistelse. Hittar säkert något att göra inne också.
Fick idag trevligt meddelande från en kund på Bokbörsen, som tackade för snabb leverans. Hon gjorde mig glad, dels för att jag lagt hennes åtta böcker i en kartong och sett till att få iväg den direkt, när jag ändå skulle in till stan. Och de hade kommit fram och hon var nöjd. Men också för att det är väldigt ovanligt med den sortens fina kommentar som hon gav mig. Jag fick meddelande från Bokbörsen om att jag hade ett meddelande från en kund. Och min första tanke var ”vad är det nu som är fel”. Så var det inte nu. Och, jag har fått betalt.
Syrran är hos dotter med familj över helgen, har inte ork eller tid att wordfeuda med mig. Och hon vinner den här omgången oavsett, med cirka hundra poäng. Hundrafem när omgången var klar.
Två Dumle-kola i stället för rödvinet. Inte fel. Klockan är sju, jag ska inte gå till sängs än. Då vaknar jag vid halv sex, och det vill jag inte.
Ingen sådan där blå timme i kväll, bara en grå himmel. Har inte varit ner till badhuset och kollat vattentemperaturen med fötterna. Kanske efter det annonserade regnet resten av helgen.
Pratar med yngste sonen som fortfarande är så glad över sin nya arbetsplats och människorna där. Vilket förstås gör mig glad, jag vet hur han haft det. Även om han jobbar hela helgen, är han nöjd och belåten. Nu väntar han på att få okej på semesterplaneringen, så att han kan kolla med brorsan om han och hans vän kan vara på landet åtminstone någon vecka i sommar. Det är länge sedan de var där. Än har han inte fått bekräftelse från jobbet.
Nu regnar det lätt, här i Roslagen. Jag ser det på soffan på altanen, ännu inte på fönstren. Det behövs, tror jag utan att veta. Jag har diskat middagsdisken, det var inte särskilt komplicerat. Regnskuren var nog både kort och lätt, syns lite på trappen också. Kvart över sju tänds belysningen på diverse hus här på gården, gatubelysning är ännu inte på.
Efter lite läsning gick jag förstås så småningom till sängs. Och somnade, och vaknade. Alldeles som vanligt. Somnade om utan stor vånda, och gick upp vid sjutiden. Påskafton. Körde igenom artrosträningen, åt min frukost, kollade nätet och nu är klockan nio. Kallt ute kände jag när jag klev ut på trappen, 8 grader säger termometern. Ser ut att ha regnat rejält.
Förkortar tulpanerna så att de ser fina ut igen. De verkar vara av den sorten som inte riktigt slår ut, utan mera kniper ihop ju äldre de blir.
Facebook verkar ha svårt med både geografi och identitet – de krånglar när jag vill logga in, undrar om det är jag som försöker från Motala – när jag säger att det inte är jag, ska jag byta lösenord – om jag säger att det är jag (kan inte informera om att platsen är fel, inte personen) kommer jag in efter diverse åtgärder från deras sida. Nu tycks jag ha ett nytt lösenord och släpptes in med enbart omvägen via inskrivning av bokstäver, efter att ha angett lösenordet…
Det tråkiga vädret får kompenseras med god mat. Just nu gör jag potatisgratäng (plus en morot som såg ensam ut i kylen), lättstekt lök, ost mellan lagren av potatis och lök, plus överst, och en skvätt grädde – dofterna får mig nästan att äta middag nu. Till detta gravad lax, och champinjoner (som också ser ut att behöva hanteras idag). Men jag får vänta några timmar, gratängen står bra där den står i eftervärme i ugnen.
Jag eldar i vedspisen också, det kändes svalt inomhus. Den duktiga soterskan gjorde så att den fungerar utan problem nu, jämfört med efter tidigare ”sotningar”.
Klockan är kvart över tolv, jag kan se att det blåser och temperaturen har bara stigit till drygt 9 grader. En ensam påsklilja har slagit ut nära vedboden, tre magra narcisser i ”rabatten” bredvid de tre små röda tulpanerna och ett tjugotal påskliljor. Lite färg i det bruna fjolåriga.
Pratar med syster K som höll på med sin symaskin, en kompis bistod. En närstående har fått diagnosen kol, efter lång tid och många läkarkontakter. Nu kan hen få medicin och förhoppningsvis en lättnad. Jag förstår inte varför det ska behöva ta lång tid att få en diagnos som denna, det är ingen ovanlig sjukdom, den ger de symton hen haft, den behöver behandlas. Men vi som är så här gamla är inte prioriterade. Läkare väljer antagligen att koncentrera sin ork på de som är yngre, och produktiva. Inte tärande som vi. Jag blir arg.
Bakpapperet blötte jag och vred ur innan innehållet kom dit – ett enkelt sätt att slippa inbränd mat
Eftersom solen inte lyser idag, så ser jag inte hur smutsiga köksfönstren är på utsidan – den sida jag inte kommer åt utan att klättra på en bänk. Det låter sig inte göra så lätt numera, så jag låter bli. ”Låter bli” är ett mycket bokstavligt uttryck – jag låter det vara som är.
Kvart över fyra, äter inte middag än. Men skalar potatisarna och skär laxen i tunna skivor, gillar den sortens skivor även till gravad lax. Har tack vare Mats med hans knivkunskaper en bra filetkniv.
Nu har jag ätit min gravade lax med både murkelsås och hovmästarsås. Och kokt potatis. Gott. Dessutom som efterrätt lite påskgodis… Ett glas rödvin och en Dry Martini nu. Och My year off. Läsning om hur en man som levt på sin förmåga att använda ord i olika sammanhang, tar sig igenom tiden innan han vågar tro på att han ska bli någorlunda återställd efter sin stroke. Än tror jag att han blir det.
Julian Barnes´ Känslan av ett slut ligger på köksbordet och ropar på mig. Har länge tyckt om att läsa hans böcker, men kan inte riktigt förklara varför. Kanske har jag redan läst den här boken, kanske inte – och hur som helst är den värd att läsa. Om, igen. Inget av det jag läst av den här författaren har inte varit värt att läsa. Just nu ska jag inte flytta mig från den ena världen till den andra, stannar i Robert McCrum´s bok ännu ett tag.
Vaknar halv sju till en dimmig långfredag. Det har regnat så bilen ser renare ut. Ungefär nio grader när klockan är halv åtta. Då har jag avslutat min frukost, så när som på mitt te. Muggen är stor och räcker länge.
Har morsat på ”min” hare som var tidigt ute. Köksgardinerna hänger kvar trots eländigt dålig gardinstång. Några änder far omkring i ån, i övrigt lugnt och stilla, som det väl ska vara denna långa fredag.
Vädret verkar inte bjuda på någon sol idag heller, och regn både lördag och söndag, allt enligt mobilvädret. Så något dopp lär det inte bli, men kanske lite räfsande bland löven därute och möjligen omplantering av blomster. Men inte just nu. Tulpanerna ska jag hämta in till köksbordet. Nu.
Fasantuppen spatserar förbi mitt köksfönster, har hört honom ropa de senaste dagarna, men inte sett honom. På vägen går ett par ungdomar, utan att lägga märke till fågeln.
Gick ut på min runda, 4,6 km – 6 850 steg, lite längre än den andra svängen. Såg flockar med hjortar, hörde fåglar, men såg just bara koltrast och trana, anddrakar, en knipahanne, en sångsvan – kanske ruvade respektive honor? Inga vildsvin, men spår av dem. Trött i benen när jag äntligen var hemma efter ungefär en timme. Lättare att gå längre i Puerto. Klimatet, mina pauser för läsning, cortado, en öl med Martti, bidrog förmodligen till att det kändes mindre jobbigt. Nu får kroppen vila en stund. Hörapparaterna åker ur öronen. Kanske dags för en kopp kaffe. Först vatten.
Med mina övriga steg idag kom jag upp i 7 350. Bra.
En påsklilja låg ner i rabatten, närmare koll visade en liten snigel som ätit av blombladen. Jag tog bort snigeln och in blomman. Klockan är elva, dimman håller i sig.
Kollade madrasser på Jysk, och hamnade nog på en bluffsida – med mycket låga priser, och en rimlig förklaring till att det var så billigt. När jag skulle betala vald madrass stoppades transaktionen p g a att den misstänktes vara bedräglig. Pust… Hemsidan såg väldigt riktig ut. Trist med alla dessa försök att sno pengar av omisstänksamma människor. Hittade inte tillbaka till den, hade gärna anmält bluffen till någon instans.
Butiken i Norrtälje var öppen idag, det trodde jag inte. Och de skulle ha den madrass jag ville ha. När jag kom dit hittade ingen madrassen, någon gick ut på lagret och letade och var borta länge. Jag letade själv i hyllorna och hittade rätt madrass, långt nere. Tung som attan, men till halva priset – 1 250 kr i stället för 2 500. Nu får den andra gästsängen också en ny madrass. Bra när sonen kommer med sin vän. Jag fick in den i bilen via en vagn, och upp till huset genom att välta den (plast överallt) från bilen och uppför trappen, in i gästrummet. Köpte samtidigt 100 servietter för 30 kronor, att jämföra med Icas 50 för 34 kronor. Lika stora, gör samma tjänst. Fick också med mig blomjord hem, så i morgon kanske jag planterar om diverse blommor. På Lidl köpte jag djupfrysta sniglar.
Klockan är tre och jag tycker mig ha gjort tillräckligt för idag.
Ser ett recept på Bibimbap, koreansk nationalrätt. Du ska ha gochujang och gochugaru och kanske göra en bulgogisås. Måste googla – gochugaru är koreanska chiliflagor, gochujang är chilipasta, bulgorisås kräver misopasta, gochujang , sesamolja, salladslök och sesamfrön, till grillat. Jaha. Är inte så säker på att jag kommer att använda receptet, kanske roligare att äta rätten på koreansk restaurang. Vet att det fanns åtminstone en i Stockholm, för länge sedan. Förmodligen flera idag.
När jag ändå höll på kollade jag vad umami är – femte (de fyra andra salt, surt, sött, beskt) grundsmaken. Finns i ansjovis, soltorkade tomater, parmesan och är smakförhöjande. Någonstans såg jag Piffi umami. Piffi minns jag från 70-talet, utan tillägget umami. Begreppet lär ha ”uppfunnits” i Japan 1908. Förkortas ibland MSG. Jag lär mig.
Idag blir det ingen vidlyftig middag – har en kokt potatis, nya bra wienerkorvar, skippar alltid korvbröd som inte är gott. Sallad till, tycker jag att det verkar snålt, så har jag både gravad lax och köttbullar i kylen, liksom rödbetssallad. (Icas potatissallad är ett trist minne blott, finns nu i en kompostpåse i soptunnan.)
Nöjd med att jag gick min runda i morse. I morgon blir det artrosprogram igen. Lite träning i förväg genom att klä av madrassen all plast. En kraftansträngning.
Det som fattas är i magen på en liten snigel, ingen mördarvariant, men hungrig
Onsdagskväll, i morgon skärtorsdag. Varifrån kommer namnet? Googlar, skär betyder ren, Jesus lär ha tvättat lärjungarnas fötter en torsdag någonstans. Jaha. Kanske kommer jag ihåg det nästa gång jag undrar.
Började titta på Once upon a time in Hollywood, med Brad Pitt och Matt Daemon, på Netflix. Men nej. Inte min sort. Har Netflix kvar, eftersom sonen delar med mig. Tittar nästan aldrig.
I kväll är inte himlen så där vackert blå som häromkvällen. L´heure bleu, något jag nästan minns, kanske från franskan i gymnasiet för ett liv sedan. Ungdomarna med rottweilern går förbi, väl påklädda. Blir avundsjuk på deras ungdomligt raska bestämda steg, som jag också hade en gång. Kanske utan att uppskatta dem efter förtjänst då, och definitivt utan tanke på att de inte alltid skulle vara sådana. ”Man vänjer sig.”
Diskar. Och torkar. Och plockar undan. Äter några Dumle-kola, och ställer så undan även den påsen. Tror jag har läst färdigt för idag, sparar mig till i morgon. Jag har åtminstone fyra olästa böcker som jag vill läsa, plus några ”nödalternativ” om inget annat gives. Just nu allt utom en från omloppshyllan på bibblan. Min egen bok stod kvar, betyder i alla fall att ingen av personalen städat bort den.
I morgon, biltvätt med hink och bilschampo, kanske fönstertvätt – åtminstone av något av husets fem-sex dubbla fönster, ute och inne, med morfars käpp som förlängning till fönsterskrapan där det behövs. Bryr mig inte om att tvätta mellan fönsterrutorna. Promenad hela rundan runt hjorthägnet. Kanske ett dopp i sjön, beroende på väder. Visar sig i morgon kväll vad jag gjort – och inte. Behöver inte åka in till Norrtälje i morgon.
Jag tänder mina ljus på köksbordet, även om klockan bara är sju och det inte är mörkt. Tycker om att ha tända ljus. Har hittills kommit ihåg att blåsa ut dem innan jag går till sängs. På Teneriffa hade jag batteriljus – tack Ingwor för tips – och var nöjd med dem. Härhemma blir det levande ljus, också när det inte är svart utanför fönstren, som där.
Tittar lite på Rapport, men tröttnar även där – en boutredare som verkar ha lurat många på stora summor, fortsätter verka utan att någon stoppar honom. Uppdrag granskning i kväll, orkar inte se eländet. Svenskar evakueras från Gaza, i enlighet med Trump´s idéer om att tömma Gaza. Etcetera. Jag vill bara stanna och gömma mig i min lilla husbubbla här på landet utanför Norrtälje.
Torsdagsmorgonen är gömd i en tjock dimma, för att använda mobilens väderspråk. Ser ganska tråkigt ut när jag sitter vid köksbordet med min frukost. Tio grader varmt, kan bli bättre om/när solen orkar fram. Nu är klockan åtta, och jag har ännu te i min stora mugg. Jordgubbssylten till gröten var bättre än de färska gubbarna.
Tennisspelare rasar över att influencers numera får de pengar de tidigare fick, från sponsorer. Trump träffar Kina, eller inte – Musk deltar, eller inte. Indrivning hos bilmekaniker leder till att en kunds bil beslagtas, med flera liknande nyheter i morgonpressen. Tja.
Halv tio är det fortfarande disigt och grått ute. Kanske bra väder för fönstertvätt. Det var det, fönster i sovrum och kök är tvättade, ett i köket otvättat på utsidan – kommer inte dit, ens med käppen som förlängning. Resten får vänta. Har bytt gardiner i köket också, vita tunna, ”ärvda” av vännen Stina. Upphängningen är originell (mormors en gammal latta till vävstolen och två konstiga klämmor) och fungerar dåligt, borde skaffa något annat. Men inte idag, nu fika med belgiska mandelspån.
Skruvade äntligen i skruven nertill på en av skåpdörrarna under diskbänken. Nu går dörren att stänga. Så gjorde jag hovmästarsås, och tog hand om bröd som skulle in i frysen. Gick min promenad, den andra rundan, förbi förvaltarens hus. Såg en flock vildsvin, 15-16 stycken i olika storlekar, som sprang hundra meter in över ett hygge, parallellt med vägen. Bara ett par småttingar. Fint att se dem på lagom långt håll. Och lärorikt att se hur snabba de var.
En dryg timme, 6 000 steg. Backe upp och backe ner, de nerför kändes mest i knäna. Hade stavarna med mig, behöver vänja mig vid dem. Nu hemma, svettig och törstig. Vatten.
Lägger murklorna i blöt för senare tillagning. Klockan är halv två, och jag är nöjd med min dag idag, vad gäller det jag igår menade att jag skulle göra. Egentligen skulle jag behöva ett snabbt dopp i sjön, men mina ben säger just nu nej. De vill ta igen sig.
Har gjort min murkelsås till gravlaxen i kväll. Smakar bra, får stå till sig lite. Ska koka ett par potatisar också när det blir dags.
Glömde ta in påsktulpanerna från det svalare utrymmet vid skrubben ut mot altanen, men nu står de på mitt köksbord och är vackra. Och längre än igår.
Idag blev det aldrig någon sol, altanen har därmed inte varit i bruk. Jag har rest upp räfsan mot trädet därute, det är vad utomhusjobb jag gjort idag. I morgon får det bli annorlunda. Min pall där jag i fjol satte potatis, är full av löv, jorden syns inte. Ska jag låta löven ligga kvar och hälla planteringsjord ovanpå – eller ta bort löven och lägga dem i komposten? Ett par smala gröna blad sticker upp bland alla löv, vitlök från förr eller något annat? Ibland blir jag arg på mig för att jag inte vet bättre när det gäller att odla – pappa var fenomenal, men jag kan inte minnas att han försökte lära oss döttrar något. Vi knorrade över att behöva hjälpa till och rensa ibland, men jag lärde mig inget.
Apropå växtlighet, så ska jag plantera om pelargonerna i ”riktiga” krukor i morgon. Tror inte plastburkarna de levereras i är bra för dem.
Min kaktus tappade sina få knoppar när jag tog hem den från svärdottern. Nu står den i sovrumsfönstret och ser lite moloken ut, ungefär som julstjärnan bredvid fåtöljen – den senare har tappat blad som de brukar de senaste dagarna, men verkar nu försöka behålla de som är kvar. Den skulle antagligen också må bra av att planteras om – kanske kaktusen också – men tror jag låter dem vara i fred några veckor. De kan behöva acklimatisera sig – som jag själv – efter att halvår på annan plats.
Såg inte bara vildsvin när jag var ute, blåsippor bland alla de vita vackra. Det är vår. Och om det finns ramslök här, så känner jag inte igen den. Däremot har jag dödat fem sådana där pestskråp med vackra rosa blommor. Den är invasiv, och sprider sig fort – har haft några exemplar nere vid vedboden de senaste åren, men de blir färre varje år. Och de har funnits även på gårdens gräsytor, men har minskat. Den är så fin när den börjar komma tidigt innan något annat växer – men sedan brer den ut sig, bladen blir väldigt stora. Har varit medicinalväxt förr. Någon sade att man är skyldig att försöka göra vad man kan för att bli av med den. Ungefär som ”jättebjörnloka” som antagligen heter något annat.
Återkommen från Norrtälje inser jag att jag hade tur som åkte in när jag gjorde. En liten lastbil hade kört av vägen och låg i mittrenen längs vägen in till stan. Mötte ambulansen, och kön av bilar gick från Norrtälje till Rösa, några kilometer… Hoppas det gick hyfsat för den som kört bilen.
Köpte arton ganska små tulpaner för 99 kronor (vad för odlaren per styck?), nu står de i kallt vatten med förpackningen kvar, enligt etikettens instruktion. Det blev lite påskgodis också, och zinktillskott, det var på väg att ta slut. Ännu inga nya beställningar på Bokbörsen, det kan innebära att jag inte behöver åka in förrän efter helgen.
Lätt vind där jag sitter, sol i dis – skönt. Läser att det kan bli varmare i Sverige under helgen än i Spanien, där det verkar regna och vara som högst femton grader. Ett besök på bibblan för att lämna tillbaka lästa böcker gav mig tre med hem från omloppshyllan – My Year Off, av Robert McCrum, handlar om ”rediscovering life after a stroke”. Den ska jag läsa nu. De två andra, Julian Barnes´ Känslan av ett slut, och Nick Hornby, A long way down. Den hyllan ger mig ofta mycket god läsning.
Läser boken om stroke och fascineras. Sitter ute ett par timmar, men går in när solen mest gömmer sig i molntäcket på himlen. Det är inte skönt längre. Åt ett par kavringsmörgåsar med halva köttbullar och rödbetssallad till lunch. Gott.
I morgon får jag nog försöka handtvätta bilen, tog bort måsskit på macken – och bilen ser nu värre ut än innan jag gjorde det. Men tvätten på macken är en sån där med roterande borstar, och dem gillar jag inte. Bättre med Mekonomens handhållna slangar med diverse vatten – men här har jag inte hittat någon sådan. Den jag brukat använda ligger efter vägen till Djurö…
Ögonen är konstant ”trötta” och lätt irriterade, näsan täppt – pollen? Har aldrig veterligt varit allergisk, men är det kanske ändå? Ögonen kan nog vara irriterade på grund av konstigt seende – läsglasögon som ibland behövs vid datorn och för läsning, progressiva som bara fungerar för bilkörning. Dubbelseende på längre håll utan glasögon. Sitter förmodligen också för mycket vid datorn.
I morse gjorde jag artrosträningen, men jag har bara gått ”rundan” på drygt fyra kilometer en enda gång sedan jag kom hem för drygt två veckor sedan. Har inte varit i sjön heller, trots att badstegen ligger i. Skyller på gäster och väder, men måste komma igång igen, med både badande och gående. Kanske artrosprogram ena dagen och längre promenad nästa, och så varva detta?
Läser lite trams på Facebook, och en hälsning från en vän och bloggläsare, som jag blir glad över. Tack Renée. Kollar börsen, min går ner ungefär som hela börsen. Ingen panik ännu. Det här årets sparande är borta, just nu.
Syrenhäcken blir allt grönare, änderna far runt i ån, ett par tranor såg jag leta efter något ätbart när jag åkte förbi några nyplöjda åkrar längs hemvägen från stan. Harpaltar lite överallt. Har sett att vildsvinen bökat alldeles bakom det stora magasinet här på gården, men inte hos mig. Inga nya spår av möss i huset, de hittar kanske det de behöver utomhus nu. Lade en sittdyna på trappen, men bestämde mig för att det är för kallt i vinden. Tar in dynan igen.
Ska nog också göra murkelstuvning till den gravade laxen, vet att vännen Stina brukar göra sådan och det är så himla gott. Har egenplockade, länge torkade murklor – jag har överlevt dem i alla år – och grädde, och lax. Det blir nog middagen i morgon. Idag bara några köttbullar och lite av gårdagens potatissallad (Icas Flygfyrens egen, inte särskilt god, potatisen aningen för lite kokt, ganska smaklös). Har svårt att slänga det som trots allt är ätbart.
Någon dag ska jag också göra min egen potatisgratäng, med ost, stekt lök, grädde och mycket ost mellan varven av potatis. Den vet jag blir god, kanske med en bit oxfilé till. Och sallad, nyinköpt sådan.
Påskhelgen, och för den delen, övriga helger, är inte viktiga för mig längre – om de någonsin varit det. När barnen var små var julen viktig, därefter är jag tämligen ointresserad. Ledig är jag ju för det mesta ändå. Och religiösa helger har jag nog aldrig förstått mig på. Begriper inte varför de ens finns kvar fortfarande.
God mat och dryck är något jag ännu kan kosta på mig, efter några fattiga år i samband med mitt spelmissbruk. Tack vare mig själv, och min döde ex-make Jan, har jag nu en ekonomi i balans. Jag har hittills kunnat kosta på mig att hyra på Teneriffa för 850 Euro per månad senast, hoppas kunna göra det igen. Kanske inte ett halvår, men fyra-fem månader under värsta vintervädret här hemma. Blir kanske kvar hemma i oktober, som kan vara en fin höstmånad.
Läser om ”substack” och att göra sin blogg till ”betald läsning” – vem skulle vara intresserad av att läsa min blogg om det kostar säg 10 – 20 kronor per månad, för flera inlägg per vecka? Vore fint att veta. Kräver förmodligen att jag förvarnar mina prenumeranter, och testar. Puh.
Det kräver också att jag själv anser att det jag skriver är värt någonting i form av pengar…
Just nu har jag ett hundratal som prenumererar, och flera som tittar in sporadiskt. Handlar alltså inte om stora pengar, men även små pengar är välkomna. Eller som rubriken i tidningen som ges ut av föreningen för benskörhet, jag har ett ex ligger i bokhyllan, ser rubriken dagligen, ”Den lilla rörelsen, den är också bra.” (Tack Bitten, barndomsgranne i Avesta.) Eller som Bokbörsen. Allt inflöde är välkommet.
Äter mina köttbullar, bestämmer mig för att slänga resten av potatissalladen – den är inte ätbar. I kompostpåsen gör den kanske någon nytta. Rödbetssalladen är okej. Jag blir mätt, ett glas italienskt rödvin gör min måltid aningen mera njutbar. Eller kanske enbart en aning njutbar. Falu rutbröd till hjälper också. Skit att jag går på att potatissalladen var 10 kr billigare än annars. Ska försöka komma ihåg och inte göra om.
Är inte goda. Nu gör jag ”sylt” till frukostgröten av dem. Tisdagsmorgonen är kall, plus en grad när jag vaknar vid sextiden. Går upp och kollar nätet, två beställningar till, tre böcker, på Bokbörsen. Bra, kan levereras samtidigt som gårdagens.
Nu är klockan strax åtta, och temperaturen har gått upp till fem grader i solen. Tio grader klockan nio, när jag dammsugit och gjort rent dammsugaren – behöver köpa påsar och nytt filter. Skippar golvtorkning idag, det får duga med skakade mattor, som jag lagt halkskydd under. En investering uppmuntrad av min danska vän Karin.
Fått betalning på Bokbörsen, fel namn, två fakturor möjliga, ingen fakturareferens. Stökigt. Bara att vänta på att någon betalar samma summa, så att jag kan se vilken faktura som därmed kanske också är betald. Bokbörsen kan inte göra något. Hanteringen i övrigt är enkel, lätt att skriva ut fraktsedlar och faktura.
Nu tar jag med mig kaffekoppen och går ut på altanen och läser en stund, i solen. Och med Jans gamla varma frottémorgonrock på mig. Hans urblekta keps på huvudet, min solhatt ”försvann” i Puerto de la Cruz.
Åkte lite senare in med böcker, handlade bland många andra, åkte hem. Torkade bort måsskit från bilen, som skulle behöva tvättas hel och hållen. Mischa har tagit bort min hög med kvistar igen när jag kommer hem. Tacksam, det lär bli flera.
Kvart över tolv, dags att gå ut på altanen igen.
Lyckades få i både filter och dammsugarpåse i en något renare dammsugare.
Ännu en order på Bokbörsen, två Fredrika Bremer, en Elin Wägner, tre Moa Martinsson, en Eyvind Johnson, en Kerstin Ekman – det bli en liten kartong den här gången. En köpare. Gillar detta, även om böckerna går till låga priser. Men, får lov att åka in och skicka i morgon, igen.
Har suttit i sol och vind på altanen och läst Arvejord, av Maria Turtschaninoff, tips från en bloggläsare. En fin bok.
I kväll blir det god middag, hoppas jag – oxfilé till nersatt pris, stekta champinjoner och färsk lök, lite potatissallad, bearnaisesås (icke hemgjord). Italienskt rödvin till. Köpte ingen lammstek till påskhelgen, för mycket för mig om jag inte har gäster – och det har jag inte. I stället har jag ytterligare två bitar oxfilé (om jag vill), gravad lax (får göra hovmästarsås, den köper jag inte färdig) – med mera i kyl och frys. Lär inte svälta.
Onsdag – drygt tio grader klockan åtta, när jag äter frukost. Soligt och lite moln. Syrenhäcken svajar, så det blåser nog. Kollar nätet medan jag äter min gröt. Med egentillverkad svart vinbärssylt på en av smörgåsarna, tråkig svensk rökt skinka (misstänker mest rökarom) på den andra.
Ett par fiskmåsar letar mat på gärdet på andra sidan vägen, när de behöver så skiter de på min bil. Avast fortsätter också besvära mig, med propåer om svagt lösenord på mitt nätverk. Det är kanske sant, även om det har fungerat bra i flera år, och de vill sälja sina produkter. Jag vill inte köpa.
Klarar wordle på två försök. ”Magnificent.” Wordfeud går som vanligt, syrran leder, vi har precis börjat så det handlar bara om 27 poäng, än så länge.
Lördag, vaknar för tidigt även idag, men går inte upp förrän halv åtta. Efter artrosträningen. Sonen kommer när jag ätit min gröt. Och han diskar vår frukostdisk, jag torkar. Bra samarbete.
Har slagit in fyra Bokbörsen-böcker i ett fult paket, med bred tejp för att hålla ihop. Klok köpare som får fyra böcker levererade för en fraktkostnad. Och kanske går paketet för den kostnaden också, vägde det och det är under 2 kg (men ganska klumpigt). Visar sig. Bra med lite hål i bokhyllorna, så att böcker som ligger löst ovanpå de andra kan få plats.
Köpte vindruvor igår, och kollade aldrig varifrån de kom. Nyss såg jag. Indien. Packade i Holland. Nästa gång jag köper frukt ska jag se efter bättre. Äpplena från igår sades vara svenska. Hur går det till? De är fasta och fräscha, ser väldigt nya ut. ”Frida, syrligt och saftigt” med svensk flagg på etiketten. Odlas de i växthus på något sätt?
Även om jag missade Indien igår, så tycker jag mig vara en lite mera medveten konsument nu, tack vare bojkottande hit och dit. Har svårt att göra mig av med stora Ica, men ska kanske försöka med Coop i stället – om de möjligen har kvar något av sina ursprungliga konsumentvärderingar idag. I alla fall inga enskilda giriga Ica-ägare, men kanske för kostsamt ”overhead”, anställda i toppen? Än finns det ett stort Coop-varuhus i Norrtälje.
Söndagsmorgonen är solig och blåsig. Kanske är det lä på altanen. Igår satt vi ute till sen eftermiddag, ljuvligt skönt. Vi gick ut och satt i halvt lä även idag, Anders låg på golvet en stund, men gick in till sängen för att vila lite bekvämare inomhus. Jag hängde tvätt som torkade på ett par timmar. Och gick in jag med, vinden avtog inte.
Vi äter kabanoss med potatis och sallad till middag vid femtiden, och åker därefter in till Norrtälje och bussen till Stockholm. Då är han hemma i vettig tid inför sin arbetsvecka, han jobbar även i påskhelgen.
Måndag, sol och moln. 12 grader, och ungefär lika blåsigt som igår. Jag letar i mina bokhyllor efter beställd Bokbörsen-bok, hittar den inte. Får fortsätta leta efter frukosten. Sätter på en tvättmaskin med lakan.
Örjan ringer och berättar att sotaren kommer om en stund. Hon kommer, lätt sotig i ansiktet och med ett stort leende. Just nu klättrar hon på taket för att kolla skorstenen. Jag har just inte använt vedspisen eftersom jag varit borta, men bra med en översyn ändå.
Inte någon tjära i skorstenen, som har sex pipor. Inga kajbon heller. Nu gör min sotare rent plattorna undertill, suger ut sot och aska. Min ”tätningslist” kan köpas på metervara i Elda-butiken, bra att veta. Mest tjära inne i spisen, kanske beroende på att temperaturen inte varit tillräckligt hög. ”Kör med öppna drag”. Får testa, men också använda den där kemikalien som jag köpt för att ta bort tjära, ”elda ordentligt varmt, lägg några bitar i ett papper och släng in”. Upprepa om det verkar behövas (hur man nu vet det).
Partiklar fastnar hela tiden i slangen till sotsugaren, så att den inte suger som den ska. Jag skäms för att jag inte städat spisen innan hon kom, har inte haft en tanke på det…
Nu eldar jag och det går galant, slänger in en pappersboll med Optizon och hoppas det gör vad det ska.
Har hittat boken jag letade efter, och bekräftat beställningen. Stora muminboken à 400 kronor. Gör mig en god sallad till middag, räkor – de sista prisnersatta som Ica hade igår, färska och fortfarande bra – sallad, babyspenat, hårdkokta ägg, sås med crème fraiche, senap och dill – hade ingen majonnäs. En kokt potatis från igår. Lite sweet chilisås. Fetaost. Gott.
Har suttit på trappen när solen försvann från altanen. Nu inne. Klockan är halv sex, en skön dag i fin temperatur. Tvätten från i morse är torr och intagen, får ligga på sängarna i gästrummet i väntan på gäster.
Klockan sex har jag ätit min middag, som dessutom kändes nyttig. En Dry Martini till gjorde inte det hela sämre. Ska diska om en stund, nu ligger disken i blöt. Diskmaskinen använder jag inte.
Syrran vann wordfeud, och hävdar att det är kul att spela med mig. Hon har just lagt ordet ”amok”, nu är det min tur. ”Pakt” ger mig 17 poäng. Plus annons från Booking.com – som jag inte alls är intresserad av. Är heller inte intresserad av att betala för att spela wordfeud, så jag tål reklamen och tar bort den så fort jag hinner.
Längtar efter godis, men vet inte vilken sort. Och då är det knepigt att handla. Lakritspastillerna från flyget följde med sonen hem. Glömde köpa mjölk igår, och behöver leverera Bokbörsen-bok, så det får bli en färd in till Norrtälje i morgon. Besök på bibblan också. Annars ska jag nog äta ur frysen i helgen. Har ägg, bröd – hårt och mjukt – Bregott och smör, ost av olika sort, potatis, skinka både svensk rökt (tråkig) och spansk lufttorkad (god), frysta räkor och kaviar också av olika sort, sallad behöver jag fylla på. Majonnäs också, men numera inte den USA-producerade, Hellman´s. Finns det annan ätbar? Fyra svenska Frida-äpplen får räcka. Belgiska mandelkakor till fikat. Te och kaffe. Vitt vin, rött vin, gin och Marezzo. Gammeldansk om den andan faller på. Gott vatten i kranen. Jag lär klara mig.
Solen på köksfönstret påminner mig om behovet av fönstertvätt. Idag när jag hade sotarstegen på altanen var det nära att jag klev upp för att rensa stuprännan – men nej, jag är inte tillräckligt stadig på benen för att klättra på stegar. Det får vara som det är. Tror det var klokt.
Får nog elda i spisen även i morgon, och köra det där kemiska avsotningsgrejset. Har svårt att bestämma när det är nog, om det är tillräckligt, men det får räcka så till nästa sotarvisit. Om ett år.
Fasantuppen har ropat hela eftermiddagen, men jag har inte sett honom. Merlin-appen har noterat sånglärka, kaja, skrattmås och bofink. Igår var en ”rare” turkduva här. Hade bara appen på en stund under eftermiddagen idag. Men jag såg tofsvipor på fältet där de brukar vara igår när jag åkte tillbaka hem från busstationen.
Ord är ibland väldigt snabba. De rinner över sidan som något som inte är avsett att uppfattas. Ibland är de sega, mina är ofta sega. Kan kanske vara bra, får mig och andra att stanna lite, att fundera, att möjligen begripa något.
För det mesta är jag avundsjuk på de snabba orden. De som rinner fram ur något. De som trots att de kanske är slarvigt hopkomna, berättar något. De som har en historia.
Mina ord har bara min historia, eller om ens det – glimtar ur min historia. De ögonblick jag vill dela med andra, minus de jag håller hårt om. Eller nästan inte erkänner finns, det går nog inte att hålla hårt om något som är så gömt, så lagt bortom alla minnen.
Jag vet inte vilka av de mina som läser mina texter. Min sonhustru, som kanske ibland berättar för min son, hennes man, vad jag skriver. Sondotter, som nog läser, men har för fullt upp med liv och skola för att berätta mycket. Kanske sonsönerna, åtminstone ibland. Kanske andra sonens särbo. Mina systrar, även om bara den ena brukar kommentera. Kusinen i Avesta. Svägerska och hennes dotter i Skåne, ibland hennes dotter i Frankrike, ibland Jans brors fd maka i norr. Vill att ni allihop ska veta att jag uppskattar att ni finns, och att jag finns för er. Övrig släkt – någon gång en kommentar från avlägsna kusiner, som jag just inte haft kontakt med under livet.
Oftast sitter jag där med fingrarna på klaviaturen och skriver något. Inte alltid klart ens för mig vad. Mera ett uttryck för ett behov av att skriva, än av att vilja/kunna skriva något viktigt. För vem är vad viktigt?
Idag, torsdag 10 april, är en sån där dag när jag springer ut och in, sitter en stund på altanen när jag tror att solen ska orka vara framme, går in när den ändå försvinner – går ut igen. Repeat; nu stannar jag inne. Och får just besked att jag måste åka till Ica i Bergshamra (här, inte nära Stockholm) för att hämta ut paket, har inte fattat varför den här avsändaren inte kan skicka till Norrtälje, som alla andra. DHL, gillar inte. En klar omväg till en liten Ica-butik som sällan har det jag behöver/vill handla. Jag får åka dit i morgon, innan jag åker in till Norrtälje för att möta sonen.
Just nu lyser solen besvärande kraftfullt rakt in i mitt kök. Finns säkert en ”lag” som belyser dylikt.
På stora gården ansas rabatter och växtlighet, här inte. Men jag ska nog räfsa lite bara det blir en aning varmare ute. Påskliljorna har börjat slå ut. Syrenhäckens knoppar spricker nästan, men än så länge bara nästan. Någon blommande magnolia har jag inte, ingen som inte blommar heller. Två pelargoner väntar inomhus på att få komma ut. Fjolårets möjligen omplanterbara blev musmat medan jag var borta. Nu ligger resterna i komposten, vid vedboden.
Fredag morgon, uppe kvart i sex. Förbereder lergrytemat, Anders halva julskinka (ja, från i julas i frysen) med morötter, lök, vitlök, plommon (i stället för äpple) och hemplockad svamp, skinkan marinerad i soja, ingefära, lite sweet chili i brist på äppeljuice, lite ”Tiger sauce”. In i kall ugn som sätts på 200 grader, tar kanske ett par timmar. Klockan är bara tjugo i åtta när jag är klar. Kokt potatis (som heter färskpotatis på Ica) till. Sallad.
Carl-Göran Ekerwald är död, 101 år gammal och författande in i det sista. Hans senaste bok, Fördelen med att bli gammal, kom häromåret och är värd att läsas av ung som gammal. Må den såä länge mycket levande mannen nu få frid som död.
Wordle på tre försök, wordfeud går sämre, syrran leder. Sudoku okej.
Bara drygt tre grader ute, lite moln och lite sol. Tror inte det blåser. Inser att detta blir en lång dag, kan inte åka in förrän sen eftermiddag för att hämta Anders. Han slutar i Älvsjö klockan fyra, ska till Norrtälje-bussen vid Tekniska Högskolan och sedan en timme hit. Han är nog inte här förrän strax före sex. Biblioteket stänger fem.
Stänger av ugnen med lergrytan efter två timmar. Hoppas det hela är ätbart. Gör kanske potatismos till, om jag får tag på bra potatis. Den som kallas färsk passar inte till mos. Har inte tillräckligt många gamla i kylen.
Det blåser, kunde jag konstatera när jag var ut med kompostpåsen.
Nu, när jag sitter ute och har Jans gamla keps på huvudet, känner datorn inte igen mig. Tur att jag minns koden. Har stålborstat Mats gamla lilla bord och stolar, och räcket på altanen. Mindre mossa i alla fall. Det är inte särskilt varmt härute, hyfsat lä. Sol och några moln, kall nordlig vind. Men inte precis här där jag sitter. Hoppas det blir lite varmare i helgen, när Anders är här.
Varför jag ville ta med mig datorn ut minns jag inte. Något tänkte jag, men det smet iväg innan jag hann hit.
Karin i Danmark var glad idag, kanske hittar de en bra lägenhet där de vill ha den.
Klockan är bara halv elva, tiden går långsamt när jag börjar dagen lite för tidigt, som idag. Och inte har många ”måsten”. Läser förstrött i Olivia Goldsmith´s bok The first wives club, där jag sitter ute med fingrar som nästan behöver vantar. Det ser varmare ut än det är. Går in.
Jag använde dagen på något sätt – åkte till exempel fel, en omväg via Riala från Ica i Bergshamra, när jag hämtat mina presentglas. Satt på biblioteket och läste tills de stängde, efter att ha handlat på Ica i Norrtälje, och varit på systemet. Fikade bredvid biblioteket. Slängde sopor. Anders kom vid sextiden och vi åkte hem och åt hans julskinka med potatismos. Han tyckte det var gott. Idag blir det nog korv Stroganoff med ris, som han också gillar. Glasen är vackra, Orrefors med smal hög fot.
Jag gör inte glasen rättvisa, de är vackrare än här
Halv fyra, jag har inget att läsa (som jag vill läsa), inget att göra (som jag vill göra). Så, vaddå? Struntar i börsens reaktioner på tullar hit och dit. Kollar inte just nu. Försöker tala om för mig att ”this too shall pass” – som det mesta i livet.
Bloggar om städning och plastburkar med lock, knappisyning – finns det ordet? – och annat som sig tilldragit haver. Det vill säga, inte mycket. I morgon ska jag i alla fall tvätta håret, viktig information. Mest till mig själv. Kanske klippa luggen lite också, bra att kunna se ut.
Det verkar kunna bli regn till kvällen i morgon, och natten i natt blir kall, frost. Till helgen varmare, vilket gläder mig – och förmodligen även sonen. Just nu blåst och fem grader ”varmt”.
Hur kan världen fungera – eller inte fungera – när en demokratiskt (?) vald president i USA tillåts bete sig som en galning, omgiven av andra galningar – och hela världen skakar? Vad gör det med den här mannens sjuka ego? Och vad gör det med de som omger honom och väntar på sin tur vid makten? Vance till exempel, hans intensitet gör mig rädd.
Jag förlorar pengar just nu på börsen, det skiter jag i så länge jag får min pension, och tror att jag även i höst kan fly vintern i Sverige. Det får visa sig. Men jag vill inte att de mina, barn och barnbarn och barnbarnsbarn ska behöva leva i den farliga värld vi har just nu. Hur och när gick allt så snett? Hur har jag bidragit genom det jag gjort, eller inte gjort?
Jag tänker inte känna skuld eller skämmas, är för gammal för det, tjänar liksom inget till. Men det gör mig ont om alla unga, som borde få glädjas åt liv, ungdom, barn och kärlek.
Jag som just har ätit en mycket god sallad till middag, jag som har tak över huvudet även om huset är dåligt isolerat. Alla bokhyllor med böcker håller kanske lite värme inne. Jag som ser harar som lever sina liv så länge de nu varar, fåglar, minns att strömstaren heter just det även om jag inte sett någon på ett par år. Jag som har en syrenhäck som i sommar ska trimmas, förvaltaren på gården ville veta om det var okej för min del. Jag tackade ja. Den är just nu vildvuxen.
Jag är nöjd. Och det är ett ord som jag alltid betraktat som begränsande. Idag är jag nöjd, med det lilla jag har gjort, och skäms inte för det jag inte gjort. Världshändelserna kan jag nog inte göra mycket åt. Men jag kan låta bli att köpa Coca Cola när sonen kommer till helgen, jag kan försöka jäklas så gott jag kan med den där Trump och hans anhang. Inte för att de lär märka mycket eller bry sig, men för att jag mår lite bättre.
Och någonstans, någon gång, må någon ställa världen till rätta igen. Vad det nu är. Jag kanske inte hinner uppleva det, men jag hoppas att de mina gör det. Just nu gläds jag åt att vår yngste son kommer hit till helgen. Vi har inte sett varandra på ett drygt halvår. Det är för länge.
Mina häftklammer tog slut när jag jobbade med deklaration och kvitton. De jag köper nästa gång jag är i stan, kommer att räcka långt utöver min levnad. Intressant fundering. De är kanske odödliga… Ungefär som silkestrumpor för länge sedan, jämfört med nylonstrumpor. Ena sorten räckte länge, den andra inte alls. Vad jag nu trodde att jag ville med det??
Blåser fortfarande, samtidigt som det ser lockande ut i solen. Är det inte, stannar inne. Trappen får vänta på mig till en annan dag.
Har diskat efter middagen. Klockan är bara fem.
Undrar vad barn och barnbarn gör just nu? Varken de eller jag är snabba på att kommunicera per mobil. Jo, yngste sonen ringer ofta och det uppskattar jag. Mera sällan den äldre, och inte barnbarnen. Det lilla nya två-åriga barnbarnsbarnet kan (hoppas jag) ännu inte använda mobilen. Saknar kontakten, också om jag själv är klen på att kontakta.
Gick ut en vända på trappen, och det var kallt. Min gamla parka skyddade mig hyfsat, men jag gick in igen efter någon halvtimme. Fyra grader och blåsigt är inte skönt, hur fint det än är att se solen på väg bort, änderna som jagar varandra i ån och skogen bortom kullarna.
Torsdagsmorgonen är kall och solig, bara någon grad nu när klockan är halv nio. Vaknade halv sex, så frukosten är både konsumerad och disken diskad. Jag har duschat och tvättat håret. Nu ska jag vika tvätten från igår, och lägga undan. Och torka rent i skåpet under diskbänken, plocka ordning bland pinalerna. Gjort.
En kopp kaffe. 2,2 grader ute. Det verkar inte lika blåsigt som de senaste dagarna. Och sopbilen tömmer just nu mina tunnor, jag gissade rätt.
Vid börsens öppning är det tydligen för många som vill logga in på Avanza, det går därmed inte. Vi får sväva i ovisshet om hur börsen här reagerar på Trump´s uppskjutande av tullar för vissa länder. Läser Cervenkas krönika i Aftonbladet om hur han ser på det kaos som nu uppstått – och hur politiker lite överallt inte reagerar förrän stora pengar står på spel. Vad händer när vi inte längre kan se USA som en stabil och pålitlig partner i många sammanhang?
En halvtimme senare går det att logga in igen – och visst, börserna överallt stiger. Men än ligger det här året på minus. Och Trump är förvisso inte att lita på.
Jag har två kyl/frys i köket. Den äldsta – vet inte hur gammal – börjar bete sig lite konstigt. Det jag ställer längst ner i kylen, blir så gott som fryst, även om kylen är modest inställd. Frysen ligger längst ner, och kylan därifrån tycks tränga upp i kylen. Har sänkt lite nu, får kolla och kanske prata med förvaltaren.
Nu en stunds läsning, tre grader utomhus lockar inte till promenad. Syrran vinner wordfeud med 5 poäng, varken hon eller jag förstår hur det gick till. Satt ändå väl påklädd på altanen en stund, innan jag gick in för att äta resterna av salladen från igår. Middagen idag blir därmed lätt, Keldas Thai-soppa.
beskrivarblogg 