beskrivarblogg

1 april idag, har jag blivit lurad? Kanske, men har inte märkt det i så fall. Är jag då ändå lurad?

Sol, fortfarande när klockan är halv fem, jag har suttit på altanen i ett par timmar. Tog ut min varma parka, den fick ligga på bordet och skugga vattenglaset. Har tvättat mina Icebugs, de står nu på tork därute, och tagit in tvätten från i morse. Läst lite.

Åkte in till Norrtälje i förmiddags, handlade, slängde resväska och batterier på sopstationen i Görla. Biblioteket fick vänta. Och tidsbeställning hos audiologen också, gör det via nätet.

Nöjd när jag kom hem, åt en minisemla, mini räcker bra för min del, har en till i morgon också. Glömde köpa kaffe. Nu tinar jag stora räkor till mina avocados och middag så småningom. En sak förundrar mig från handlandet på Ica idag – fick inget kvitto, men en liten lapp med ”utpasseringskod” – och hittar ingen (ännu) debitering på Norwegian-kortet heller.

Nåja, det visar sig väl. Nu ska jag skala räkor.

Jag har nu en ful, grå skurhink från Clas O à cirka 124 kronor, i morgon blir det golvtorkning. Ingen Ajax, men väl en svensk variant på allrengöring inköpt. Har också köpt Grummes tvättmedel, får se om det är bättre/eller lika bra som Ariel, tyvärr en USA-produkt, men bra. Knepigt det här, handlar fortfarande på Ica, men skulle gärna låta bli, om alternativ finns.

Skönt att åter ha soppåsar. Har använt kompostpåsarna sedan jag kom hem. Min upplevelse idag är att fy så dyrt allt blivit. Ett exempel, färsk paprika som redan var dyr när jag åkte för ett halvår sedan, kostar nu 10 kronor mera per kilo. Små eländiga apelsiner, för 25 kr per kg, dem vill jag inte ha. Får för mig att många förpackningar också är mindre än tidigare, samtidigt som de kostar mera. Skittråkig utveckling, tacksam att jag bara har mig att försörja. En liten falukorvsring kostar 60 kronor tror jag, har inget kvitto att kolla på.

Äter min middag – en avocado var nätt och jämnt mogen nog att äta, den andra äckligt svart och övermogen – åkte direkt i kompostpåsen. De lösfrysta stora räkorna var bra, liksom salladsdressingen med utgånget datum.

Plötsligt vill datorn skriva versaler där jag inte vill ha dem. Varför? Hur?

Jag fortsätter skriva i nytt dokument, som gör det jag vill. Har alltså ätit min middag, en avocado var ätbar, en inte – men räkorna var goda. Jag är mätt. Tänker undvika att köpa avocados i Sverige, de är aldrig lika bra som på Teneriffa.

Den nya kranstrilen fungerar, efter att jag tog bort ett extra filter och en packning så gick det att skruva fast den på kranen. Skönt att slippa vatten som far hit och dit när jag öppnar kranen. Däremot ville inte tvättmaskinen centrifugera den senaste tvätten, min linnerock som nu hänger blöt på duschstången i tvättrummet. Hoppas stången orkar. Mina skor är färdiga att tas inomhus nu, jag vet inte vad natten och morgondagen har med sig för väder.

Fruktkorgen är tom, blev inte sugen på den frukt som Ica idag erbjöd. Det saknar jag, om jag jämför med Teneriffa. Köpte en hyfsad citron bland många inte hyfsade, à 5 kronor. Det är nästan så att jag vill bekanta mig med vad de nu heter, de som hittar användbar mat i butikernas sopcontainrar. Matpriser idag är mer än vad många, framför allt barnfamiljer, orkar med. Och regeringen vill höja RUT-avdraget…

Nöjd att jag slängt resväskan och slipper hantera den mera, nöjd att alla batterier som samlats i en stor läskflaska med hål uppskuret så att batterierna går att slänga (Mats).  Nu är flaskan tom. Nöjd att jag skickat den beställda Bokbörsen-boken, inser att jag behöver tala om det. Klart.

Karin från Danmark ringer, kanske kan hon komma redan sent i morgon kväll, jag säger välkommen och att jag möter henne i Norrtälje. Visar sig om hon får ihop det. I morgon får det bli städdag, oavsett väder. Bädda en gästsäng, se till att inga spår av möss finns i närheten. Karin får disponera gästrummet, med bord där hon kan ha sin dator, och fönster ut mot den lilla bron över ån. Hon vet vid det här laget hur allt (och jag) fungerar här. Ser fram emot att träffa henne igen.

Mör, träningsvärk till och med i armarna – bagagebärande, städning. Idag blir det inget golvtorkande, inte minst därför att jag inte hittar hinken. Moppskaftet hade jag gömt i klädställningen på väg ut till duschrummet – men var är hinken? Den är röd, tror jag mig minnas, har t o m letat i källaren. Noll hink.

Är för stelbent idag för att åka in till stan, i morgon får jag väl köpa en ny hink…

Saker försvinner, mitt fodral till hörlurarna låg ingenstans i bagaget – och ingenstans i lägenheten i Punta Brava. Kan inte ha råkat ut för några ryggsäckstjuvar, har aldrig haft det med mig ute. Locket till Pipelina är också borta – trodde båda kunde ligga kvar hemma, men nej. Spelar inte stor roll.

Änderna här i ån hävdar att det är vår. Jag tycker kanske att det är lite för kallt, men okej, blommorna blommar, syrenhäcken är full av knoppar.

Hittat fodralet till hörlurarna – instoppat i en garderob, under en kudde. Allt för att mössen inte skulle äta vare sig det ena eller det andra. Det finns kanske hopp om att hinken gömmer sig någonstans också. Även om den tar större plats.

Det blir varken promenad (längre än till tvättstrecket) eller artrosträning idag, kroppen vill inte. Och den får ta igen sig. Det är sol och nio grader varmt, men kallt tycker jag. Så jag stannar inne och gläds åt solen ändå.  Altanen är rensopad, alla löv och små kvistar ligger nu på backen därunder. Har inte sett några småsnokar idag, men hoppas att jag inte störde dem så de flyttade, igår. Minns den stora, tjocka som låg och solade sig på altanen när jag kom ut en morgon för ett par år sedan. Den största jag någonsin sett, kanske finns den fortfarande under huset – och där får den gärna bo. Vet inte hur gamla snokar kan bli.

Har lokaliserat de kvitton för fjolåret som ska deklareras snart. Men inte idag, min hjärna är inte parat nog för siffror och bilagor. Och än har jag tid på mig. Med väldigt lite intäkter, kanske jag ska strunta i att försöka få avdrag accepterade?

Har suttit på trappen en stund i solen, iförd min fuskpälsfodrade parka som väl är sådär 35 år. Det är drygt 13 grader i solen, och lite vind. Tog mig både ner och upp, satt på min sittkudde från vården, då när jag bytte höft.

Åt tidig middag, samma som igår. Solnyser nu, åtminstone hoppas jag att det är den sortens nysningar. Nös även igår, tillskrev det AC´n på planet. Har diskat, vattnet sprutar åt alla håll utan den där vattenstrilen eller vad det nu kan heta. Köps i morgon. Router behöver jag inte köpa, den gamla verkar fungera. Men tvättmedel och rengöringsmedel.

Har löst wordle och DN´s ultrasvåra sudoku – de nytillkomna mycket svåra har jag inte provat än. Och tror att jag har koll på klockan, åtminstone är den på väggen, och mobilen, samstämda. Klockan på datorn sprattlar fortfarande, jag får göra detsamma och korrigera den, igen. Eller? Datorn hävdar att klockan är halv fyra, mobilen säger halv fem. Automatisk korrigering är inställt på båda… Vad f-n är klockan? Tur jag inte har några tider att passa.

Får kanske tro på mobilen.

Och syrran leder wordfeud med sisådär 100 p.

I morgon frukost blir det havregrynsgröt med äppleklyftor framtagna ur frysen, köpte mjölk igår. Middag blir nog avocados med räkor, också inhandlat igår. Har både majonnäs och dressing Felix original, som kanske går att använda. Får smaka först. Majonnäsen är Hellman´s från USA, den tyvärr bästa. Kommer nog att fortsätta att köpa den.

Anders hade lämnat en förpackning med ägg i kylen, datum gick ut i början av februari. Men, jag läser om hållbarhet och ägg, och någon hävdar att de kan förvaras i kyl i 4-5 månader. Får testa och smaka även dem innan jag äter. Gillar inte att slänga mat. Julmust drack han heller inte upp, men de får nog stå tills han kommer hit nästa gång.

Vägde mig igår, har gått ner 4-5 kg, trots alla cañas och alla Dry Martinis. Antagligen tack vare mina promenader och alla steg. Nu behöver jag komma igång härhemma också, än har jag bara städat och tvättat, och känt mig ledbruten. Och letat efter skurhinken. Kanske i bättre form i morgon. Har just pratat med yngste sonen och han får stanna i Älvsjö där han är nu och jobbar. Han var glad och lättad. Och jag är det också. Kortare restid, lite kortare arbetstid, fortfarande helgjobb varannan vecka, men lite bättre betalt då. Han är nöjd. Slipper kanske en del av de knepigheter som förekom på den tidigare arbetsplatsen. Samhall är svår arbetsmiljö, och det är inte lätt att rymma alla som behöver jobba där.

Gläder mig också åt att min blogg de senaste veckorna har flera läsningar än tidigare, antalet besökare ligger ganska stadigt runt 60-70. Glad åt att de som tittar in läser flera gamla inlägg samtidigt med de nya. Idag 160 besök i nya och gamla bloggtexter. Och många ”välkommen-hem-önskningar på Facebook, tacksam för vänner lite här och där. Kusin Lena ringde från Avesta.

Nu börjar solen dra bort över sjön (som jag inte ser från mitt hus). Jag har inte varit ner och kollat om badstegen ligger, den brukar inte komma i sjön förrän i maj. Min goa förvaltare är norrlänning, och har kanske svårt att begripa att jag vill bada tidigt. Speciellt mycket nu, när jag är svältfödd på bad i Punta Brava, på grund av avloppsvatten i Atlanten. Baddräkten hemförd oanvänd, och här behöver jag ingen när jag badar. Noll insyn, och om någon tittar så… Det finns roligare blickfång.

Har slängt ex-pelargoner i komposten, två återstår på trappen. Tar det i omgångar.

Morgonens tvätt är intagen för lätt eftertorkning inomhus. I morgon blir det en tvättmaskin med kulörtvätt, innan jag åker in till bibliotek, systembolag (ska beställa Marezzo) och handla bl a tvättmedel och kranstril. Och förmodligen skurhink. Slickepott, mössen hade hittat den jag hade.

Gläder mig också åt att Mme Le Pen i Frankrike befunnits skyldig till svindleri med EU-pengar; hon dömdes idag till fängelse, böter och avstängning från att delta i nästa val. Tänk om USA-domstolar kunde få till något liknande och fälla Trump…

Förstod just nu att datorn fortfarande var inställd på fel tidszon, nu vet jag vad klockan är. Och det är solig tisdagsmorgon, jag har frukosten på bordet, en tvättmaskin i gång. Någon skurhink har jag fortfarande inte hittat, det blir färd in till Norrtälje så snart jag fått kläderna på mig.

Så här såg det ut för två år sedan vid den här tiden…

Hemma hos sonen tidig söndagsmorgon, vaknade som vanligt vid halv sju (fast det är sommartid, det hade jag missat, så klockan var väl halv åtta). Trots att jag inte kom i säng förrän vid fyratiden. Norwegian var rejält försenat till Arlanda, skulle ha landat 00.05 – sent nog, landade strax efter klockan tre (eller vad sommartiden var). Då var jag trött.

Erik var på gott humör, trots den sena timmen. De hade haft några fina dagar i Portugal. Nu på morgonen sover både han och sonhustru ännu ett tag, jag sitter vid köksbordet med en kopp te. Min bil är besiktigad och gick igenom, tack för det och för reparationerna som Erik och Albin gjorde. Skönt att veta att jag har bilen, behöver den ju. Får t ex nu handla lite färskvaror på hemvägen om någon timme – när huset har vaknat, törs inte närma mig den larmade ytterdörren.

Fem-sex grader här i Kimstalund. Jag får ta på mig mina Icebugs (utan dubbar) när jag ska åka hem, flipflops är nog inte så bra att köra bil i.

Känns lite konstigt att vara hemma i Sverige igen. Inget hav, inga vågor som låter. Inga människor som talar fort och högt. Tyst. Tror det är tystnaden, den relativa, som är största skillnaden, temperaturen också förstås. Kanske också ljuset, vårljuset som jag inbillar mig att det handlar om.

Så skönt att slippa hantera bagage, mer än lyfta över det till min bil och in i huset därhemma. Tänker nog inte ha någon ryggsäck på ett tag. Packa upp när det passar, köra en tvättmaskin med den lilla smutstvätt jag har. Diska ut spåren av möss. Dammsuga och torka golv. Och sätta mig och bara vara hemma. Gå ut en vända så att jag inte kommer ur den vanan, artrosträning i morgon bitti, nu känns kroppen för mör.

Till nästa resa kanske jag åker Norwegian ner, bara för att göra slut på bonuspoäng. Hem får bli ett annat bolag. Kan inte rekommendera N längre, med förseningar som nu, pilot som inte gör sig förstådd, prat om bagage som inte kommit med – mitt hade det tack och lov. Trist, dåligt. Har förstått att flera delar mina negativa erfarenheter.

Vi bjöds som ”kompensation” under flygturen på alternativt en kopp kaffe/te/ett glas vatten. Storartat. Förmodligen var förseningen precis på gränsen till vad flygbolag blir ersättningsskyldiga för – ska ändå skriva till dem och klaga. Gör förmodligen samma ”nytta” som mina protestmejl till Avast. Nu när jag är hemma kan de i alla fall inte hävda att nätverket inte är säkert. Ny router är prio ett i morgon.

Så småningom kom Albins sambo och dotter på fika, på altanen hos Erik och Lotta, i solen. Kul att se den lilla, som pratar och förstås är lite blyg för mig som hon inte kan minnas. Albin spelade golf. Vi pratade en stund, och så åkte jag hemåt. Kunde köra bil, det kändes skönt. Stannade vid Ica (jaja, jag vet – men känner inte till några alternativ) och handlade sådant som jag räknade med inte fanns hemma. Så nu har jag t ex två tuber Kalles kaviar – men det var nog det enda ”felköpet”. Två kassar, 850 kronor – fy sjutton vad dyrt allt var. Kändes verkligen som en förändring, på ett halvår.

Härhemma har jag glatt mig åt scilla och krokus, åt att killarna har hamlat trädet så jag slipper ducka för grenar när jag parkerar bilen. Påskliljorna börjar knoppas. Tussilago längs vägarna. Jag har packat upp resväskan när klockan är halv åtta (får klättra upp och ändra klockan på köksväggen, men jag ställde den åt fel håll, kanske, klockan i nederkant på dokumentet visar en tid, mobilen en annan) på kvällen, tänt några ljus, och lampan vid trappen. Jag får se vad respektive instanser tror att klockan är i morgon när jag vaknar. Tror det beror på att jag just nu inte har internet här hemma, routern har lagt av. Så datorn visar det den kan, nämligen tiden i Puerto… Mobilen är här. Varför i all världen håller vi fortfarande på och har sommar- respektive vintertid? Dumt.

Det blev bara 1 000 registrerade steg idag, men betydligt flera inomhus. Tror jag, det känns så i kroppen i alla fall. Nu återstår att bädda sängen med rena lakan. I morgon får det bli golvtvätt.

Mössen har ätit dem, och gillar tydligen också diskborstar – det låg ett skaft och en mängd strån i diskhon. Så nog har de varit här, men tacksamt nog inte gjort någon skada mer än att jag får diska och göra rent. Inga spår av dem i skafferiet, bra med de stora plastbackar jag haft det mesta i.

Såg idag tre unga snokar som gillade solen, de kommer att växa till sig och kan så småningom bli bra musjägare. Försökte fotografera, men de var nog för snabba för mig.

Det är fint att vara hemma igen. Någon dag ska jag deklarera också, och försöka få en tandläkartid, och tid för att kolla hörapparaterna, kanske också optiker. När jag körde bil idag fungerar syn och progressiva glasögon perfekt, när jag går med dem på blir jag osäker och vinglig. Utan dem ser jag dubbelt. Inte kul.

Titta noga så ser ni kanske den lilla hoprullade snoken bland löven

F d diskborste

F d pelargoner

Nya blomster

Flera nya

Jag öppnar ett nytt dokument. Inte för att jag har något angeläget att skriva om. Inser att jag inte gillar att skriva när människor sitter väldigt nära, och kanske kan läsa mina ord. Jag får kanske läsa i stället, men kör skrivande ett tag. Anders ringde precis när jag höll på att kliva ombord, och har kanske lämnat meddelande. Har två som jag inte lyssnat på, de får vänta tills jag är hemma. 2 560 steg på flygplatsen.

Kollade ändå telefonen, det var Anders som ville veta hur jag hade det. Jag textade till honom att vi ännu inte kommit iväg, och skickade också sms till Erik att han ska kolla hur mycket försenade vi blir.

Nu är mobilen avstängd. Vi är i luften, klockan är lokalt halv åtta, i stället för kvart över fem. Kanske har jag blandat ihop tiderna hit och dit.

Flygpersonalen babblar på om toaletter och nödutgångar, på svenska och engelska. Det går att både höra och förstå. Pilotens prat var varken hörbart eller begripligt. Jag är glad att jag använde den låga toaletten på flygplatsen, nu är det många som vill på toa.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att ha barn som de mer och mindre vuxna barn jag ser här. Kanske bor de här barnen på något gruppboende annars, och nu har de haft en semestervecka med föräldrarna. Mina fantasier.

Det börjar lukta mat, jag tänker beställa en tapasbricka, och TVÅ GT. En till maten och en före. Känns som om det behövs. Men allt eftersom kvällen gick, och turbulens kom ett par gånger, så blev det ingen vagn med tapas och liknande. Jag fick vara utan mat. Två drinkar under en lång kväll fick vara tillräckligt.

Slog i handen när jag fällde upp bordet, som tur var utan att det blev något blödande sår. Har nya blåmärken, framför allt på vänster underarm – burit kassar och ryggsäck.

Det där med minimalt bagage nästa gång…

Tänker också köpa Pingvin saltpastiller. Inte för att jag vet om jag eller Anders gillar dem, men kanske.

Kvart i åtta. Skulle behöva gå lite, men det är trångt i gången. Glad att jag har flipflops´en på fötterna, skönare än mera skoiga skor.

Små barn har väldigt genomträngande röster – en liten charmör med rött hår och glada fötter och ögon (han har knallat omkring i gången ett antal vändor) börjar nog bli less, är kanske trött och skulle behöva somna. Han har väldigt tålmodiga föräldrar. Nu tänder och släcker han lamporna, råkade trycka på ”personal”-knappen, men personalen uppfattade att de inte behövdes.

Nu muttrar piloten igen, någon borde berätta för honom att han inte hörs, kanske rekommendera någon talpedagog som kan lära honom att prata begripligt.

Hittar konstiga saker på nätet när jag sitter så här och bara letar. Inte något som är viktigt, fann till exempel nyss inte blyertstexten på baksidans plankor, av den bild jag bifogade till min senaste blogg. Vet att jag har den någonstans, men var?

Jag begriper fuller väl att syrran har trevligare saker för sig än att spela wordfeud med mig. Hoppas hon och vännen Ylva pratar så öronen glöder och de blir hesa, de har flera år att ta igen. Njut! Hitta varandra igen.

8 400 steg idag. Ost och Milka choklad blev middagen i kväll. Om inte annat så billigare än någon måltid utanför huset. Jag är inte hungrig. Och jag har te och bröd och den där tyska vinbärssylten till smörgåsar i morgon bitti. Om jag svälter får jag hitta mat på flygplatsen. Sofia hävdade att hon åt frukost där, eftersom hon inte kunde äta så tidigt härhemma. Jag får göra detsamma om behovet inställer sig. (Gör behov det, eller infaller de? Oviktigt vilket.)

Jag vill – och vill inte – åka härifrån i morgon bitti. Bara tanken att komma tillbaka sent i höst gör det begripligt. För jag vill vara här när det blir kallt och grått och snöigt i Sverige. Samtidigt vill jag vara därhemma när det blir vår och varmt och blomster och svamp i skogen, även om jag fortfarande är rädd för vildsvinen i skogarna runt mitt hus. Någon gång kan jag åka ut till ”landet” (vildsvinsfritt såvitt jag vet) och hitta svamp där jag hittat dem i sådär runt sextio år nu. Om jag går försiktigt i skogen och inte tror mig om mera än mina ben vill.

Murklor brukar finnas ungefär nu, därhemma. Men då får jag ta mig ut till landet, till Djurö. Vägrar tro att de är oätliga om de hanteras vettigt, har ätit murklor i många år och lever än. Gillar att hitta många, kommer nog aldrig att göra det igen, inte som den gången när jag fick samla dem i min duffel (vart tog den vägen?), och bära hem dem som i en säck. Det var ”once in a lifetime”. Länge sedan.

Just nu hoppas jag att son och sonhustru är hemma från kortsemester i Portugal. Och att de haft det fint. De/någon av dem kommer och möter mig mitt i natten på Arlanda.

Vill se Ett enklare liv på SVTplay, men det går bara i Sverige. Så det får vänta. Ett par dagar!

Inte mycket ordlust kvar i kväll, kanske den återkommer i morgon. God natt.

Vaknar kvart över sex, hade tänkt halv sju, men okej. Jag går upp och duschar, lägger sängkläderna i tvättkorgen, gör frukost. Snor en rem runt skokassen, som känns tung. Stoppar ner det sista i resväskan, som också känns tung… 10 kg i kabinen, 23 kg incheckat. Ser till att mobilen är fulladdad. Datorn också.

Det ljusnar, men är disigt, någon sol har inte orkat fram ännu. Klockan är bara lite över sju när jag äter min frukost och försöker att inte spilla på kläderna, sylten på smörgåsen halkar lite hit och dit.

Nu är jag klar, nästan en timme tills taxin kommer. Är för det mesta ute i alltför god tid. Och syrran leder wordfeud med 37 poäng, när det är hennes tur.

15 grader och sol, det kändes svalt när jag ändå gick ner med soppåsen. Jag fick nöjet att hälsa på en vacker och vänlig labrador, vars matte satt på en bänk med sin mobil. Blir runt 21 grader och kanske regn till eftermiddagen. Gör mig inget, om allt går som det ska är jag inomhus i flygterminalen. Nu är klockan åtta, jag stänger datorn och sätter inte igång den igen förrän jag är på flygplatsen. Asia och maken åkte med mig i taxin till bussen, jag fick bärhjälp. De slapp gå hela vägen in, eller vänta på buss. Kramar och adjö, igen.

Där är jag nu, på flygplatsen, med magen full av pommes frites och en ostburgare, insåg just att jag inte fick den bacon jag ville ha. Kostade gjorde den också, ungefär 140 kronor, 13 Euro… Nåja, den får räcka tills det blir dags att gå ombord. Eftersom klockan nu bara är halv ett är det några timmar kvar.

Jag flörtar lite med en liten tysk flicka vid bordet bredvid, hon tar kontakt sådär som ungar gör, med försiktiga blickar och ett leende. Nu kom pappa med en massa pommes frites och dricka till bordet, och det var roligare än jag.

Tänker sitta här tills de slänger ut mig. Kan både läsa och skriva, om jag vill. Och som sagt, mätt är jag i alla fall just nu. Har allt bagage på en vagn bredvid mig, kontroll.

Människor går förbi hela tiden, en del sakta och lugnt, andra stressat fort, småbarn åker på sina dragbara väskor, föräldrarna drar. Här är faktiskt ganska uthärdlig ljudnivå, med dämpade hörapparater. Mannen vid bordet framför mig har sitt bagage bredvid bordet, sin bok på bordet och har druckit kaffe från serveringen tvärs över gången. Där alla bord är fullsatta. Han ser ut som om han tänker stanna ett tag han också. Fel slutsats av icke-stressat beteende, nu drar han på sig ryggsäcken och slänger sin kaffemugg, och går någonstans.

Nästa resa SKA jag ha mindre bagage. Idag blir jag inte förvånad om den totala övre viktgränsen överskrids. Än kan jag inte bli av med resväskan, har kollat. Tacksam att jag ändå hittade en vagn. Sätter namnlapp på skokassen, kanske kan jag checka in den också. Vore bra. Har lilla väskan med viktigheter runt halsen, ryggsäcken på stolen bredvid och väska och kassar på vagnen. På något sätt ska jag så småningom gå på toaletten, och även köpa mig en kaffe i caféet tvärs över.

När jag gick för att slänga papper och plastflaska (vatten) fick jag hjälp av kvinnan som städar här, hon slängde glatt alltihop i det avfallshål som hette ”organic”. Så kan det gå.

Hämtade en cortado, dubbla priset jämfört med Casa C, glömde sockret, går bra ändå. Sitter nu vid ett annat Burger King-bord, och städerskan går runt och torkar bord och brickor, slänger det som gästerna själva inte orkat slänga. Jag försökte i alla fall.

En kille kommer med många vagnar som ska någonstans – och håller på att styra rakt in i en vägg. En annan kille hjälper till genom att vicka lätt på de främsta vagnarna, så att det går att ta sig ut i mittfåran igen. En högröd äldre herre springer förbi med väskan bakom sig, och ropar något, högt, stressat. Och ungdomarna vid bordet bredvid mig spelar kort, den ena tjejen försöker övertyga de andra om något, pratar många ord och flaxar med fingrarna. Danskar tror jag mig höra.

Än har inte min flight kommit upp på anslagstavlorna, de visar just nu flyg som går vid tretiden. Det här är en lång dag.

Nu är klockan lite över sex, vi är fortfarande kvar på flygplatsen, men nu är jag i alla fall på min plats, 8C. Många som behöver assistans på den här flighten. Men kanske är de flesta nu ombord. Ett tiotal rullstolar med passagerare i olika former av hjälpbehov. Än så länge en dryg timmes försening…

Adios

Så, nu har jag lagt ut ännu en text i bloggen. Äter en 100% Alpine Milk Chocolate, Milka – med ett antal länder som anges i väldigt liten stil på förpackningen. Ingen vad jag kan se, bokstavligt, är USA. Duger därmed. Fast lite för söt. I morgon bitti ska jag antingen äta tre palmeritas eller slänga dem i soppåsen för Asia att kasta. Eller lämna dem, hon kanske vill ha dem? Troligen inte. Men liksom jag lämnar schalottenlök och vitlök och diverse saker i skåpet, kan dessa få hänga med. Så slipper jag äta dem. En är okej när sötsuget är stort, tre är överväldigande. Och jag behöver inte bli överväldigad i morgon bitti. Gärna annanstans, en annan gång.

Nu mera blått än grått på himlen. Sol över husen utanför mitt fönster. Det där ”varnade-för- regnet”, det har inte visat sig. Det kan hålla sig borta i morgon bitti också, även om jag åker taxi till bussen, och inte behöver bli utsatt.

Har laddat Titsa-kortet för resan till flygplatsen. Tror att det också räcker för resa från flygplatsen till Puerto, i november när jag är tillbaka här. Även om jag tycker att det inte är tillräckligt med bara den bussen i morgon till flygplatsen (som passar mig och min avgångstid) , så gillar jag bussarna här. Du kan åka vart du vill på ön, ta bara reda på när och med vilken buss.

Oftast är det lång kö till busstationens kassa, där du kan lösa biljetter och fylla på ditt kort. Automaten där du ska göra det på egen hand, har inte fungerat någon gång som jag har sett. Men vänta den stund som krävs, och försök förstå vad kvinnan innanför luckan säger – inte alltid lätt. När du får din biljett, eller ditt påfyllda Titsa-kort, så fungerar bussåkandet över hela ön. Och det är bra.

Sedan kan det vara bra att komma ihåg att ”blippa” kortet när du stiger av, om du inte åker från start till slutlig hållplats. Utan blipp får du betala hela vägen även om du inte åkt den. Ibland är det bråttom att komma av bussen, låt det inte hindra dig. Blippa. Kliv av långsamt och omsorgsfullt, som jag. Har lärt mig att strunta i de som har bråttom, jag har det inte.

Hittade mobilladdaren, den hade gömt sig. Pratar med yngste sonen, som är ledig i helgen. Får en tanke på alla föräldrar och andra som aldrig fick prata med sina barn igen – som mamman till den son som försvann till ”Niagara” och som tecknades i blyerts för att modern skulle ha något. Bilden jag hittade på auktion i Norberg, bilden som jag önskar att någon kände igen och ville ha.

Texten på baksidans plankor berättar hur en vän ritat porträttet till sonens gamla mamma, när sonen åkte till Amerika och Niagara. Kärlek, omsorg, och sorg. Det skulle glädja mig mycket, om någon släkting ville ta emot denne man, och hälsa honom välkommen tillbaka till Sverige. Just nu bor han utanför Norrtälje, men han flyttar gärna hem.

Klockan tre har Miguel (mäklare) och Asia inspekterat och funnit allt OK, kastrullen var inget problem den heller, jag har bekräftat att jag vill komma tillbaka till lägenheten på en trappa, november-mars. Och jag har fått tillbaka mina 850 Euro som deponerades innan jag kom hit i oktober. Hoppas ingen tjafsar om att jag har för mycket pengar med mig hem.

De skyfflade runt lakan och handdukar så att allt hamnade i rätt garderob.

Jag gör mig en gin tonic på det sista jag har kvar, kramar ur citronen, och pustar. Skönt, nu gäller bara att jag får min motsträviga stora resväska nerför trapporna i morgon bitti, plus skokasse och ryggsäck. Och att taxin kommer som den ska, och att trafiken inte är i vägen. Jag har femtio minuter på mig, det är inte långt och jag väntar gärna på busstationen, i stället för att stressa med en senare taxi.

Ytterdörren är upplåst i morgon bitti, jag kan lämna min nyckel här i lägenheten. Tänkte lägga den vid teven redan nu, men om jag lämnar den där, så innebär det att jag inte kan gå iväg med soppåsen och komma in igen.  Jag låter Asia slänga soppåsen, det är inget som kan lukta illa i den. Nyckeln ligger nu där vi kom överens om att jag skulle lägga den.

Asia är glad att jag vill komma tillbaka, ”good for me, and good for you”. Sant. Gillar henne och maken, och Miguel, som är ganska kort, smärt, med lockigt mörkt gråsprängt hår som fått växa lite lagom långt, runda glasögon och glada, vänliga ögon. Vackert leende. Omtänksam. Tack Helen, för att du lät mig ”ärva” honom.

Avast tjatar på, jag tar bort.

Är det resfeber, det här att plottra med diverse småsaker, flytta pinaler i resväskan till skokassen, försöka uppskatta vikt hit och dit och veta att det kommer att visa sig på flygplatsen? Vill helst inte försöka flytta något från incheckat bagage till det som får följa med in i kabinen, eller vice versa.

Nu ska jag nog koppla av med att börja läsa Queen of Babble in the big city, den lär räcka ändå medan jag väntar på att få komma ombord på planet. Klockan är bara fem, något måste jag göra för att få tiden att gå. För att stå ut medan tiden går, för går gör den ju, oavsett vad jag gör.

Molnen är nu heltäckande, inte en skymt av någon sol. Men heller inget regn. Kanske högre upp, i bergen.

Nu har jag några månader därhemma, att på något sätt förbättra min spanska. Behöver kunna prata, t ex med Asia, som just inte talar någon engelska, även om hon försöker.

Har sålt och bekräftat försäljningen av en bok på Bokbörsen. Hoppas jag hittar den också, och kan skicka den, när jag är hemma. Kul att det blev napp omedelbart när jag aktiverade mitt konto efter ett halvår. En bok jag inte minns, men har jag lagt in den med annons, så finns den. Väl.

Nu är det två små fåglar som jag inte känner igen, på stranden. Ser inte ut som de jag kallat ”spovar”, har inte långa ben. Letar något ätbart gör de, oavsett art. Det är ganska varmt och skönt ute, fönstret får vara öppet. Farbrorn med stängda krogen satt en stund på sin terrass, men har nu gått in. Killarna som jobbar med huset bredvid har slutat jobba. Och det oväsen jag i morse trodde var en grävmaskin, var lastning av en container på lastbil. Såg det när jag gick ut. Fåglarna har flugit annanstans.

Idag såg jag någonstans att de som tidigare var ”kvällstidningar” nu kallas ”morgontidningar”. Och det är väl korrekt, de går ju att läsa om morgonen numera. Jag ögnar rubriker och fastnar ibland för någon artikel. För det mesta blir jag less på influencers, Ingrossos, andra sk kändisar och icke-nyheter. Icke-viktigheter. Icke-vanliga liv.

Men okej, där går att läsa nyheter också, just nu om jordskalvet i Myanmar. Det som kändes i Bangkok, och i hela sydostasien, och fick höghus att rasa, människor att springa och försöka överleva. Många döda, hur många kanske vi aldrig får veta. Tacksam att för det mesta leva i Sverige, och definitivt aldrig i sydostasien.

Eller om u-båtsolyckan i Egypten, där turister omkommit. Varför i helvete åka till Egypten och sätta sig i en u-båt? Leta efter Atlantis? Den sega turist jag är förstår inte. Och är tacksamt glad för det. Inget, någonstans, skulle få mig att sätta mig i en u-båt. Jag har tittat in i en förtöjd sådan, för många år sedan. Det räcker. Minns också en förfärlig film, som gav mig mardrömmar länge.

Och jag kan också läsa om ministrars aktieinköp – som inte borde ha skett, men vem är förvånad? Vår regering och dess företrädare gör vad de kan för att sko sig, så länge de kan. I värsta fall två år till. För så är det väl?

Molnen nu är sådär lite akvarelligt grå, med emellanåt tydliga gränser mellan mera och mindre grått, gråblått. Och här och där en ljusare glugg, inte sol, men vitare blått. Skarpa konturer, ser nästan ut som en bild av hus utan skorstenar, bara en rak linje som kunde vara taket. Ibland önskar jag att jag kunde måla. Himmel, hav. Dis över bergen.

Klockan sex skär jag den återstående ostbiten i småbitar, och kallar dem tapas. Allt för att tömma kylen. Behöver ingen ”speciell middag” utanför huset idag. Igår trodde jag det.

I morgon ska jag vakna halv sju. Förr skröt jag med att jag inte behövde någon väckarklocka. Jag vaknade när jag skulle, oavsett varför. Dags att testa nu, tror det kommer att fungera fortfarande. Har faktiskt inte använt alarm på mobilen någon gång, tänker inte börja nu. Och annan väckning är inte tillgänglig. Jag får lita på mig. Jag vill duscha, dricka te och äta två smörgåsar, plocka ihop det sista – och vara klar i god tid före halv nio.

Plötsligt minns jag en arm, solbelyst med gyllene hårstrån, en man som inte var min, en gång på en segelbåt med arbetskamrater, för närmare femtio år sedan – den synen chockade mig nästan då, känslan var otillåten, den var stark. Och är fortfarande både stark och vacker, mannen och jag är båda gamla på varsitt håll, det var aldrig något annat som var avsikten. Bara upplevelsen. Kraften. Och ett minne. Konstigt vad som fastnar, och vad som inte fastnar/får fastna. Tur ingen än så länge kan fiska i min hjärna och hitta något jag inte vill ska hittas.

Laddar datorn, ska ladda mobilen i morgon bitti.

Mera blå himmel nu, än grå som nyss. Regnskurar möjliga i morgon eftermiddag, kanske också åska. Men då är jag inte här.

Två små prickar, jag lovar att det är levande fåglar, kanske hjälper det att trycka på bilden…

Så, nu har jag läst ut bok 1 av 2, Queen of Babble – och den tog sig, var tämligen nöjsam efter seg inledning. Har Queen of Babble in the big city kvar till flygplatsväntan. Får inte läsa mera i kväll eller i morgon.

Syrran har sin besökande vän Ylva att ta hand om, och har inte tid för wordfeud. Hoppas de får några fina dagar tillsammans. Och jag har pratat med Anders igen, som fortfarande är glad över sin arbetsplats och hoppas få fortsätta där. Kanske får han besked nästa vecka.

Klockan är halv sju, det börjar mörkna.

Just nu släpper jag alla tankar på Sveriges eländiga äldrevård och demensboenden. Orkar inte ge det mera energi, som ändå inte leder till någon förändring.

I morgon är min sista dag här, för den här gången. Var ska jag äta min middag, med ett par glas vin till. Vad vill jag äta. Inte gambas, jag är nöjd för ögonblicket, och inte pulpos heller. Om jag kunde hitta ett ställe som kan servera lamm, utan att det är mojsat ner i en gryta med annat, ett par fina grillade lammkotletter, det vore fint. Har inte ätit lamm alls här, testat get dock – och det var nog ungefär som lamm.

En rejäl oxfilé tror jag inte att jag hittar här, har fått för mig att man inte är duktiga på oxkött. Kanske det finns för mig okända krogar med det som specialitet. Återstår att utforska nästa gång. Mat lär jag hitta, men jag skulle gärna se att måltiden i morgon blir lite speciellt god. Det ger sig. Kanske slutar mitt letande med en hamburgare på caféet vid Charco, vet att den som heter normal är god. Den extra dyra och förmodat bättre är bara torr och tråkig.

Tänder lampan bakom mig när klockan är halv åtta. Himlen är fortsatt molnig. Kanske blir det regn i natt, men också i morgon under dagen. Visar sig. Regnar det så blir det middag härhemma. Eller på krogen i huset, under byggnadsställningen, om den är öppen. Eller på Marlin, i huset bredvid. Jag har valmöjligheter.

I morgon får jag passa Palmyra, när hon börjar promenera. Om hon gör det, har inte sett henne på flera dagar, inte strax före 10 och inte strax därefter heller. Jag vill säga adjö till henne och tacka för vänskap. Liksom jag vill träffa Martti, och prata lite innan jag åker hem.

Nu går jag snart till sängs. Nöjd med den här dagen när jag just inte uträttat någonting.

Vaknar till moln och sol, 18 grader klockan nio när frukost, disk, artrosträning och golvtorkning i sovrummet är avklarat. ”Regn kan förekomma klockan 16.” Wordle gick hem sista draget, syrran leder med 20 p i wordfeud.

Sex kommunalt klädda män gör någonting stort med avloppsbrunnen under mitt köksfönster. Och på andra sidan, under sovrumsfönstret, gräver lika många gubbar upp gatan med grävmaskin. Det låter, jag dämpar hörapparaterna och försöker vänta ut Palmyra. Klockan är bara kvart i tio, hon brukar börja promenera klockan tio.

Slängde sopor, och satte mig på en bänk för att se om/när Palmyra kom. Det gjorde hon och vi fick sällskap uppför backen. Hon och ”hubby” ska på semester till Benidorm om någon vecka, hon hoppades att det inte skulle regna. Hon hejade på alla vi såg, gick vidare till apoteket, köpte två stora papayas till gubben, hon gillar dem inte. Satt en stund vid mitt bord medan jag drack min cortado, så sade vi adjö, och tackade varandra för våra möten, hoppades att ses igen.

Jag gick vidare in mot stan, och när jag var på hemväg sprang jag på Martti, som inte hade tid för någon öl idag, han hjälpte någon att flytta. Fint att vi ändå fick syn på varandra. Vi gav varandra en kram och hoppades att vi skulle ses igen. Jag stannade till på caféet vid eremitens klippa. Åt en calamares fritos de la Romana, med en mycket liten sallad till. Mest rå lök, som fick stanna på tallriken, drack en jarra till maten (dubbel caña). Tror inte jag behöver någon middag, nu är klockan två och jag är mätt. Vinkade åt Asia och maken, som var på väg in till stan.

Har fått göra det jag ville, säga adjö till två människor som varit vänliga mot en mig. Jag har städat, slängt stora soppåsen, den lilla får jag smita ut med i morgon bitti innan jag baxar ner bagaget till väntande taxi. Förhoppningsvis. Nu återstår Asias inspektion, och återbetalning av deposit. Och så har jag checkat in nu också.

8 400 steg idag. 19 grader och övervägande molnigt, enligt mobilen.

Nu kom killen på trampbåten tillbaka till stranden, efter en dag på havet. Såg spåren i sanden i morse. Flytväst? Nej.

Den här laptopen är lite lurig, det är väldigt lätt att hamna fel med ”pilen” och antingen skriva på fel ställe, eller ta bort text. Jag använder pekplattan, inte någon mus, kanske gör det datorn känsligare. Tur att ångraknappen finns, när jag i tid kommer på vad som händer.

Här var det inte bilen jag ville fota, fick den på köpet – utan pelargonerna snett ovanför!

Torsdag – är hemma halv ett efter 7 800 steg i kraftig vind. Mörka moln, men än inget regn. Och ingen Palmyra när jag gick ut, ingen Martti på hemvägen. Fick en cortado dock, vid kyrkan.

Trött i kroppen, framför allt knäna. Nu ska jag ta fram den halva pizzan och resten av gambas, till middag i kväll. Och då åkte resten av spenaten, några skivor bacon och soppagrytan också fram, allt hamnade vartefter i stekpannan och blev en god lunch.

Det borras och knackas, i huset bredvid och i gatan nedanför mitt sovrum. Tur de inte jobbar om nätterna. Fast jag hör nog inget ändå, utan hörapparater när jag ska sova.

Hade användning för den tunna regnjackan idag som skydd för vinden, den som jag funderat på att lämna kvar. Nu får den följa med hem, om den får plats i skokassen. Min morgonrock, och kläderna jag har på mig nu, ska också ner någonstans, var får visa sig på fredagskvällen, sista rycket.

Har torkat alla golv, utom i mitt sovrum. Ska ta en vända till i toarummet också, i morgon.

Syrran vann wordfeud, med några poäng. Nu ny omgång, hon leder redan med 21 poäng… Och wordle var svårt idag, fick ge mig. Nu ska jag prova DNs sudoku. Det gick bättre.

Läser dagligen hur väl integrerade, utbildade eller under utbildning, människor som kommit hit när de inte kunnat leva i sitt hemland –nu utvisas, efter många år där de ”gjort allt rätt”, betalat skatt, jobbat, skaffat familj – ett exempel är det gifta par där mannen får stanna, men hustrun utvisas. Båda verksamma inom Frälsningsarmén, kristna – därför tvingades de lämna sitt hemland.

Migrationsverket behöver städas, både vad gäller personal och regelverk. Gör den nuvarande regeringen något åt eländet? Svar nej, applåderar förmodligen – tondöva, förblindade, liksom vår utrikesminister som i veckan varit i Israel och skapat goodwill för en despot och krigsgalen maktutövare, med folkmord i Gaza, och som till och med hans eget folk börjar tröttna på. Dit åker damen och låter sig fotograferas, och användas. Är det ett krångligt sätt att säga ”heja Trump”?

Gläder mig i alla fall åt att en arbetssökande invandrad man vann fem miljoner på Triss nyss. Hoppas det underlättar hans liv.

Hittar i DemensForum nr 3 2017, artiklar om det som kallas demensbyar, bland andra i Holland och i Danmark, Svendborgs demensby. Kanske var det den jag såg på teve, och blev så glad över. Har något hänt i svensk demensvård sedan dess? Får läsa mera i Demensförbundets tidning.

Det vi kallar demensvård i Sverige innebär inlåsning, stressad personal, noll stimulans, inbesparingar på hygienprodukter som blöjor och förmodligen också förbud mot ett glas vin eller en drink av annat slag (detta vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig).

Rösterna emot demensbyar pratar om segregering genom att människor samlas på ett ställe, de bör i stället få plats i samhället. Inte gömmas undan. Låter som tulipanaros. Eller skvader, den där fågeln som varken funnits eller finns.

Jag är fortfarande tacksam att Jan slapp mera kontakt med svensk demensvård, än den lilla och oftast negativa vi hade. Och jag vill inte hamna på ett ställe som Vardaga, som annonserar med bilder av fina måltider och trevliga utflykter, lyckliga dementa män och kvinnor – något som inte finns i verkligheten, det heller. En demensvårdens skvader, pris för boende närmare 13 000 kronor per månad. Vård vill jag inte kalla det. ”Och det är ju ändå slutstationen.” – det sägs en talesman för Vardaga ha yttrat. Hoppas det är lögn.

Först satt jag på en bänk med denna framför mig, sedan gick jag in på kyrkogården – och fick lite frid.

Lite fel ordning på bilderna – denna var precis innan jag gick ut…

Hemma igen, denna blåsiga och mulna onsdag, strax efter ett. 7 650 steg, en cortado och en caña med Martti, plus en stunds prat. Köpte tre mandariner efter vägen, 1,50 Euro. Stora och saftiga, goda. Annat handlar jag inte nu.

Provpackar för att se hur jag får med mig det jag ska. Kan inte väga väskan, så vikten får visa sig vid inlämningen.

Tar hand om potatis, morötter och gul lök, skalar och kokar med lite grönsaksbuljong och ett par lagerblad, blir bra lunch i morgon och på fredag, soppagryta. Middag idag bacon och stekt ägg på rostat bröd, babyspenat till. Så återstår bara en halv pizza och några gambas i frysen, middag i morgon. Plus lite som får stå kvar i kylen, och Asia får ta eller slänga.

Får kolla efter en ny liten kastrull till Asia också i morgon, lyckades torrkoka äggen i morse. Kastrullen är sig inte lik. Har gjort det förr därhemma, när jag satt en kastrull på spisen, samtidigt som jag startar datorn. Svårlärd. Kanske kan jag göra det lätt för mig, be Asia att dra av kostnaden för en ny kastrull, när hon betalar tillbaka min deposit på fredag. Eller själv betala kontant vad en kastrull kan kosta.

Wordfeud pågår, jag leder just nu med 19 poäng, syrrans tur, fem brickor kvar. Allt kan hända.

Minns nu att jag behöver köpa en ny router när jag kommer hem, den jag har fungerade dåligt innan jag åkte.

Den där enkla soppgrytan smakar riktigt bra. Kör den kanske till middag idag, med några stekta baconskivor plus rostat bröd, ost. Ägg kan jag ju försöka koka igen i morgon bitti, till frukost två dagar. Mina planer är ofta till för att ändras.

Åt min gryta med några stekta baconskivor till, ost efter och en mandarin. Mätt. Det var gott. När jag öppnar köksfönstret blåser det ordentligt rakt in. Bacondoften försvinner snabbt. Idag har det knackats på huset med byggnadsställningen. Verkar som om ny rappning (eller vad det kan heta) ska dit. Det krävs förmodligen kontinuerligt underhåll för att husen ska må bra, så här nära havet.

Jag är halvvägs hemma redan, i huvudet och tankarna. Har hyfsad koll på packningen, det ska nog gå att få igen väskan. Har en lång rem att sätta runt för säkerhets skull. Skor och smutstvätt i Lidl-kasse med extrakasse och min gamla axelremsväska, den får följa med hem. Rem runt. Datorn och lite diverse i ryggsäcken, sittdynan i separat kasse. Hoppas ingen säkerhetsvakt knorrar över två kassar och en ryggsäck. Tom vattenflaska på ryggsäcken, senast fick jag tömma flaskan innan jag släpptes igenom kollen. Lär kunna hitta vatten innanför ”grindarna”.

Har städat toarummet idag, i morgon smårummen och på fredag köket och mitt sovrum. Och förstås det lilla vardagsrummet, där jag bara passerar från ytterdörren till kök, sovrum och skrivrum. När jag har gäster används bordet i vardagsrummet som matbord, ensam äter jag i skrivrummet så att jag ser havet. Datorn på tryggt avstånd från mat och dryck.

Har inte sett Palmyra på ett par dagar, hoppas jag hinner säga hejdå till henne.

När jag väl är hemma – och kan besöka biblioteket i Norrtälje – ska jag inte läsa någon Kindle-bok på länge. Ett löfte till mig själv.

Nu är garderober och lådor tömda, resväskan ligger på sängen bakom mig med diverse kläder och prylar i och runt om. Inbillar mig att jag har koll.

I kväll lite sol över bergen, och moln. Fortfarande blåsigt, men kanske varmt, 18 grader enligt mobilen. Klockan är halv sju. Syrran får långväga besök i morgon, så hon har nog ingen tid för wordfeud. Därmed leder jag fortfarande.

Nu blir det inte mera skrivet i kväll, jag är tom på ord. Fortsätter i morgon, hoppas jag.

Nu, torsdag morgon, är det 16 grader och halvklart klockan åtta. Jag har duschat och tvättat håret och sitter för öppet fönster med vått hår. Nästa gång ska hårtorken få plats i bagaget.

Äggkokandet gick bra idag, stannade i köket och satte inte på någon dator förrän allt var klart. Inget smörgåspålägg annat än tysk sylt/gelé på Johannisbeeren, röda vinbär. Den spanska skinkan öppnar jag inte förrän jag är hemma.

Solen försöker ta sig igenom molnen, i en smal strimma över bergen. Stänger fönstret, lite för svalt.

Läste ytterligare om Vardaga, fd Carema, annat namn ändrar ingenting – vårdbolag som lägger så billiga offerter att kommunerna tvingas köpa deras tjänster. Lagen om upphandling är en stor bov i många sammanhang (lägst pris vinner), detta är bara ett exempel. Konsekvens för boende i Söderköping (om jag minns rätt) är t ex att det gemensamma samlingsrummet enbart har tre fåtöljer, två av dem köpta av hustrun till en boende, den andra skänkt av vänner till kvinnan. Sexton boende som inte kan sitta någonstans för att t ex se på teve, och anhöriga som inte har någonstans att sitta när de kommer på besök.

Vardaga och kommunen träter tydligen om vems skyldighet det är att hålla stället med möbler. Dessutom skickades ut propå till anhöriga om vad som skulle införskaffas och betalas ovanpå ”hyran” (som ändå var mer än 12 000 kronor i månaden). Allt ifrån toapapper, toaborste, mopp och jag vet inte vad. ”Ett misstag” säger Vardagas lokala ledning efter att ”fåtöljhustrun” (80 år liksom maken) larmat pressen…

När giriga människor kan tjäna pengar på vårdbehövande och undervisning, då blir det dåligt. Något annat måste till, i vården (inte enbart inom äldrevård) och i skolorna. Nuvarande regering lär inte lyfta många fingrar för att åstadkomma det som behövs. Deprimerande, för de boende på vårdinstitutioner liknande denna – och de lär finnas lite överallt – deprimerande för de anhöriga, och för alla som liksom jag är gamla nog att inom överskådlig framtid behöva den här sortens kollektiva boende.

Om en stund ska jag gå ut och promenera, av frukosten återstår nu enbart lite te och en mandarinclementin, för att tala med Anneli Wester i Nepal. Kolla in henne, hon gör ensam storverk bland sjuka och fattiga människor i Kathmandu. Och skicka gärna en slant, behöver inte vara stor, till swish +46 73 846 27 52. Hon använder pengarna väl.