beskrivarblogg

29 december 2024 – 16 grader och halvklart nu på morgonen. Svalare väder verkar vara på gång, men fortfarande varmt och skönt. Särskilt mitt på dagen. Dusch och hårtvätt, och tvättmaskin med handdukar. Ännu en mugg med te därefter.

Syrran skickar uppmuntrande ord efter att ha vunnit stort i wordfeud, igen. Hävdar att hon har det som jag – med förluster på 100 poäng och mer – med en annan medspelare. ”Det går upp och ner, och du närmar dig”. Wordle ville inte heller med mig idag, ordet ”mambo” fanns inte i mitt huvud.

Tar min loppisköpta linneskjorta oknäppt över svart lång klänning – skjortan är för liten och klänningen en aning för stor upptill… Får duga för födelsedagsmiddag på indisk krog som öppnar klockan ett, mannen i huset fyller år idag. Det blir vegetariskt, och jag har försäkrat mina vänner att jag klarar det, om de introducerar och berättar. Jag kan inte indisk mat, alls.

Soppåsen står och väntar vid ytterdörren, två tomma plastdunkar likaså. Dags att köpa mera vatten på hemvägen.

Nu 21 grader och ”mestadels klart”.

Nyårsafton på tisdag, då är yngste sonen ledig och hans vän förhoppningsvis frisk från sin förkylning, så att de kan ses för god mat och lite firande. Han jobbar igen i veckan. Hoppas även sonsonen är frisk och kan fixa besiktningen av bilen. Nästa gång jag reser ska jag se till att göra det själv, innan jag far, så att de slipper krångla med det.

Pratar med syster K medan vi dricker kaffe på Casa C, innan bussen kommer.

Åt indisk vegetarisk god mat på Indian Express, gick till busstationen för att fylla på Titsa-korten, drack en barraquito (utan likör) längs vägen. Mina vänner åkte till Al Campo för att försöka handla för det tillgodokvitto de fick för returnerad luftmadrass – jag gick längs stranden, satt en stund med en öl med Martti och två tyska vänner. Gick hemåt när mitt glas var tomt, hör för dåligt och min tyska är inte vad den borde vara när infödda pratar fort.

Glömde köpa vatten. Klockan är kvart i fyra på eftermiddagen. Jag är nöjd med dagen. 5 800 steg, buss till restaurangen. Nu en Dry Martini i fel glas.

Läser lite oinspirerat i en fantasy på Kindle. Skriver lite, lika oinspirerat som läsandet. Kör en tvättmaskin till. Äter en mandarin, är fortfarande mätt efter den indiska maten.

Det blev tidig kväll igår, idag måndag 17 grader och halvklart när klockan är halv tio. Solen kommer att värma upp dagen. Dags för en andra mugg med te. I morgon nyårsafton. Årets sista dag, ett år som inte känns som något att fira. Och ett nytt år som är tveksamt att fira av många anledningar, inga av dem personliga – handlar mera om krig i världen, maktgalna potentater, svält och folkmord, oro för klimat och framtid.

Än är det måndag, och jag ska klä på mig och gå ut i solen.

Kunde vara här…

Fredagskväll, jag låtsas att det är vilken fredag som helst. Och kanske är det så också, men i början av nästa vecka är det nyårsafton och nytt år. Borde det väcka förväntningar, hopp och önskningar om en bättre värld? Borde kanske, gör det inte. ”Det blir som det varit” var de föga hoppingivande orden från min vän Martti idag, där vi satt på caféet längs Playa Jardin på Teneriffa.

Stranden är visserligen avstängd för bad – eller åtminstone så talar man om att vattnet är olämpligt att bada i, trasig avloppspinal en bit ut från stranden. Har så varit sedan i juni. Lär fortsätta att vara så. Folk badar ändå, jag gör det inte. Duschen i lägenheten får räcka. Lago Martinanez verkar öppna flera pooler från och med i morgon, flera har varit stängda.

Mitt behov av att bada har avtagit sedan jag kom hit i år. Baddräkten är oanvänd, badskorna jag inte har skaffat känns inte nödvändiga. Nöjer mig med att gå i shorts när vädret känns så, annars i klänning eller tights med T-tröja. Glad för mina Birkenstock-flipflops som vännerna hade med sig till mig. I morgon ska jag bättra på färgen på tånaglarna så att de ser gladare ut.

Någon dag kanske jag åker buss till Playa …, den med vit från Sahara importerad sand. Där lär finnas pooler som inte är så vågfarliga som här. Stranden är nära Santa Cruz, på andra sidan ön. Annars är alla stränder här täckta av vulkansand, svart sådan. Kändes konstigt första gången jag såg det, nu naturligt.

Just nu ligger jag i sängen och skriver. Med kudde och sittdyna bakom huvudet för att det alls ska fungera. Men det är inte någon skön ställning. Kunde ta in det lilla bordet som den oanvända teven står på och ställa här i sovrummet – men hur kul är en utsikt över torget och palmerna. Nej det här får gå, men inte länge till. Snart stänger jag ner och ordnar sänglivet för natten.

Lördagsmorgon, 19 grader och sol. Kändes väldigt svalt i sovrummet, ett fönster var helt öppet bakom gardinen. Vet inte hur det går till – jag tycks öppna det när jag stänger det andra. Nu är alla stängda. Och dörren med, så jag inte kyler ner hela lägenheten.

Äter en surt omogen kiwi efter frukosten. Tar en mugg te till. Känner mig smått ovaken fortfarande. Läser ett långt härligt mejl från syster B och blir glad. Saknar de mina, men inte tillräckligt mycket för att vara hemma vintertid. Pratade med yngste sonen igår och vet att han kom hem ordentligt efter ”jullovet”. Slänger julstjärnan i soporna, den har tappat tillräckligt många blad.

Jag tog min cortado och promenad, 6 500 steg, hemma igen vid halv ett. Äter en yoghurt och en mandarin till lunch. Tittade in på loppisen uppe vid Dino, men hittade inga böcker på engelska som jag ville ha. Inget annat heller. Och ingen öl ute idag. Men väl en nu efter lunchen, härhemma.

Benen var trötta, kändes som om jag gått längre än jag gjort.

Läser ut ännu en första del av fantasybok. Sonsonen har feber och har bokat om bilbesiktningen till på måndag, hoppas han då är feberfri. Annars får någon annan ta hand om bilen. Klarar wordle på sista försöket. Syrran vinner ännu en omgång wordfeud, begriper inte hur ens ids spela med mig som alltid ligger åtminstone hundra poäng efter henne.

Och nu är snart lördagskvällen gången, jag drar mig strax tillbaka till sängen. God natt!

Annandag, en annan dag, ännu en ny dag. Klockan är snart tio på förmiddagen, jag har suttit vid datorn någon timme, klarat wordle på sista försöket, lagt ett wordfeud-ord, kollat tidningar och annat. Vackert utanför fönstren, sol (ser ut som om det blir sol hela veckan) och 18 grader. Ska snart klä på mig och gå ut.

Men först ytterligare en mugg med te.

Gick så ut i solen, bort mot Puerto. Träffade så småningom mina vänner i brödbutiken, gick med dem för en barraquito (utan likör) vid stället med arepas. Jag tog en klassisk med bacon och cheddar, rostat majsbröd – mättande, får kallas lunch. Nu vet jag var det finns arepas, och gott kaffe. De fortsatte därefter sin promenad, jag gick sakta hemåt och duschade. Svettig. Har gått 11 700 steg, ”nytt rekord” säger stegräknaren. Nu tänker jag nog mest sitta stilla resten av dagen. Klockan är halv tre.

Lär mig att jag kan skaffa en särskild VPN-app för att se program här som annars inte visas i Spanien. Tror jag klarar mig utan.

Låter öronen vila en stund utan hörapparater, så länge jag är ensam hemma.

När vännerna kommer hem igen pratar vi en stund. De delar med sig av minnen från liv och resor, toaletter lite överallt, mat och människor. Så annorlunda liv än det jag har och har haft. Fint att få ta del av berättelserna. Hörapparaterna är tillbaka i öronen.

Jag läser lite fantasy igen. Och konstaterar att jag blir väldigt stel i kroppen om jag sitter för länge. Upp och gå emellanåt. Vi tittar ut genom köksfönstret, stranden där nere har lager av röda alger, som luktar illa. Säger den som har en känsligare näsa än jag. Stänger fönstret. Har inte sett just de här resterna på stranden tidigare.

Har nu ätit några oliver och ett par bitar ”semi-curado” ost (inte särskilt smakrik, lite torr, lär ha lagrats i 4-5 månader). Dricker en whisky till. Klockan är snart sex på eftermiddagen.

Pratar med yngste sonen, som missat att jag ringt. Nu vet jag att han mår bra, och åker hem för att jobba lördag-söndag. Kanske åker han tillbaka till mitt hus på måndagskvällen. Ledig tisdag.

Och i morgon ska sonsonen ta min bil till besiktning, hoppas det går bra.

Spanska ord smyger sig in i mitt förstånd, ibland tror jag att jag begriper och inser att det gjorde jag inte. Men, ibland förstår jag faktiskt både vad som sägs (tillräckligt långsamt) och vad jag kan läsa. Och precis som med ord på svenska så får jag ibland låta orden vila och vänta in att jag ska komma på vad det heter/vad de betyder…

Sov gott, och det blev fredag, vanlig fredag. Fick info om VPN som gjorde att jag kunde se filmen En sista resa, och den var fin. Blev lite stressad av sonens vilja att fadern skulle vara likadan som han varit… Men, filmen var en gåva mellan son och pappa, båda bidrog starkt.

Så gick jag ut i solen, nu när klockan är fyra och jag är hemma igen, är det 19 grader. Jag gick 8 800 steg, med en kort busstur från Martianez till Charco för att vila benen. Satt en stund med Martti, bjöd honom på en öl som han mig häromsistens. Det är fint hur vi pratar och är tysta tillsammans. Han berättade lite om hur det var när muren föll, om att hans mamma dog för två år sedan i covid, men också hade Alzheimer – berättelse som jag kunde relatera till. En fin stund, han rekommenderade ett ställe, Guapa, nära biblioteket. Kanske kollar jag in det. Två av hans vänner kom förbi på väg tillbaka till hotellet. Verkade trevliga.

Så gick jag hem – och på bordet väntade en ”spicy lunch” – den var god! Jag har ätit och diskat av, stoppat det lilla som blev över i kylen. Gjort mig en Dry Martini i ett vinglas (?) i stället för det som gick sönder för några dagar sedan. Det fungerar. Har tänt ljusen som inte behövs för annat än att de är lite fina att se också när det är ljust.

Vännerna är fortfarande ute.

Jag kollar internet, ringer sonen som har annat för sig. Hoppas han fixar hemfärd med allt som ska ut ur mitt hus. Och att han hittar plats i frysen för sådant han vill ha där… Etcetera – vad ska jag göra åt det härifrån? Dumt att ens bry mig. Undrar ändå hur det gick med bilen och besiktningen idag. Tänker inte fråga, lär få veta.

När vännerna kommer tillbaka pratar vi en stund, om uppväxt och barndom och religion, annat som format oss. Jag tackar för maten, vi bestämmer att i morgon lagar kocken inte mat åt mig, jag får göra min egen. Det blir bra. Och på söndag är det kockens födelsedag, då äter vi ute på restaurang de väljer. Det blir också bra.

Jag är tacksam för ännu en fin dag här i Puerto de la Cruz. Klockan är halv sju, jag stänger datorn.

Kanske ser söndagsmiddagen ut så här, ”indian food” on Pexel

Trött på att läsa halvbra/halvdåliga Kindle-böcker, less på Facebook, less på min egen blogg. Vad återstår då? Skriva halvdant själv.

Har ljusen på bordet tända, även om det förstås redan är ljust ändå. Gillar deras flämtande. Har stängt fönstret i mitt sovrum, det var öppet i andra änden utan att jag visste om det. Tyckte det var lite väl svalt.

18-19 grader ute, det blir varmare om ett par timmar. Undrar vad som är öppet idag – Casa C är stängt onsdagsförmiddagar och dito torsdagar. Caféet längs stranden är kanske öppet för en cortado. Men just nu en andra mugg med te.

Det blev en cortado, nere i gamla hamnen i Puerto. Lagom lite folk ute så pass tidigt. 7 800 steg när jag väl var hemma igen. Med två dunkar vatten från lilla butiken uppe vid kyrkan. Molnigare nu och 22 grader. En stillsam dag. Kanske precis som en juldag ska vara. Hoppas de mina har det bra, där de är.

Wordle och sudoku tar en stund, wordfeud har inte vaknat ännu. Jag krängde av mig ryggsäcken på ett sätt som gav mig ett stort fult blåmärke på höger arm. Lagom tills det jag hade där tidigare börjat blekna. Ett ålderstecken jag inte gillar. Ett av flera.

Träffade Palmyra när jag gick ut, och fick veta att hennes barnbarn var hemma från England, med tre barnbarnsbarn. Huset full med andra ord, och mycket mat igår. Hon lagar inte maten, ser bara till att disken hamnar i diskmaskinen. Nu promenerade Palmyra för att bli av med några kalorier i alla fall. Här doftar det gott från köket, och det är inte jag som lagar mat, idag heller. Kanske diskar jag också. Jag får smaka, så att det inte blir för kryddstarkt för mig. Hot, but not too hot! The cook kallar min curry (Rajah)  för ”white man´s spice”…

Jag befriar julstjärnan från slokande blad, ännu finns några kvar, men den får nog hamna i soporna om ett par dagar. Plockar undan lite i mitt sovrum, bör nog köra lakanstvätt någon dag. Just nu känner jag mig seg och långsam, och klockan är bara lite över ett. Det blir en lång dag.

Just nu har jag ätit en god soppa/gryta med pasta, lök, tunt skivade morötter, grön och röd paprika, vitlök (tror jag), färsk ingefära (tror jag), kanske purjo, god currykrydda, kokosmjölk och tofu i mindre fyrkanter, ett halvt kokt ägg. Vacker mat. Spicy and so nice. Jag är mätt och belåten. Och tacksam för nya matbekantskaper.

Har identifierat irriterande ljud i öronen som kommande från liten fläkt i rummet bredvid. Med stängd dörr dit försvinner ljudet. Alltför effektiva hörapparater ibland.

Klockan är kvart över fyra, dags för min Dry Martini.

Not mine,but the glass seems the same

Julafton, kvart i fem på eftermiddagen. Kalla Anka har gjort sitt i Sverige, kanske annanstans också. Jag och mina gäster har ätit en god, vegansk middag, jag har promenerat och pratat lite med Martti, tagit en julöl tillsammans. Han bjöd, min tur nästa gång. Nu hemma, i lugn och ro. Inte som några julaftnar jag upplevt – det här är som jag vill ha det just nu, inget märkvärdigt eller stressigt, mat som inte någon orkar äta upp. God mat, gott sällskap, och utan sällskap också, när vi det vill.

Vännerna är tillbaka efter sin promenad. Jag gör en Dry Martini, och läser/skriver. Vädret är fortfarande fint, det är faktiskt ljuvligt att vara här. Spelar ingen roll att jag ofta känner mig ensam, jag har vänner jag kan ”prata” med i annan form än per fysisk närvaro. Och några som är fysiskt här, ett tag till. Och kanske kommer åter i slutet av januari, ett par dagar. Fint att se snön däruppe på Teide och bergen runt omkring. Ingen snö härnere, som några väderförutsägare tycks ha nämnt. Frågorna kommer på Facebook, och om du tittar på de vädersajter som finns, så ger de allihop olika besked. Just nu ÄR det sol och 21 grader. Punkt.

Söner och barnbarn och barnbarnsbarn har det bra därhemma, såvitt jag vet. Det räcker. Har pratat med Anders, Lotta är förkyld – han är i mitt hus och har det bra, enligt egen utsago. Mössen struntar han i. Tror dessutom de håller sig borta, när han är i huset. Ingen snö, nollgradigt.

Har inte sett Palmyra på några dagar – hoppas det beror på att vi haft olika tider, eller att hon är fullt upptagen av julande och alla barn/barnbarn/etc. Saknar att heja på henne.

I morgon juldagen, och jag tror mig ha förstått att jul firas här först den femte januari. Barn får visst julklappar lite då och då. Undrar varför – har det med de tre vise männen att göra? Kollar. Det har det, den femte januari är dagen då de tre kungarna sägs ha kommit, vad de nu hette. Melchior, … Har redan glömt. Men, det är helgdag i Spanien. Kyrka och religion skapar märkliga traditioner. Överallt.

Med en hörapparat i örat och en på bordet, hör jag lagom mycket av vågorna utanför. Har en kvar i örat ifall någon vill prata med mig, det är tämligen omöjligt att höra utan apparaterna. Prata går bra, men hörandet är noll.

Klockan är bara kvart i sex på julafton, jag kan inte gå till sängs så här tidigt. Om inte för annat, så för att jag inte kan sova vettigt. Mina gäster huserar i sina rum.

Har några fysiska böcker att läsa, men just ingen lust. Så jag sitter här och låter fingrarna löpa över tangenterna – det heter inte klaviatur (piano), utan tangentbord – eller om det var tvärtom. Språk förändras med tid. Mitt också.

18 grader och sol på juldagens morgon. Det blir nog en promenad idag också, så småningom.

Another morning, after a good night´s sleep. Having my breakfast with tea, yoghurt and two ”knäckebröd”, adorned with smoked salmon and freshly grinded black pepper. A quiet morning, only the sound of the waves in the sea outside the house. One of my friends has gone out to do his thai chi, the other is still in her room. I refill my cup of tea and look for the ”wordle” of today.

Another couple of friends react to my writing in English – «continue, and write to Joe ». Not now, maybe not ever again.

Since I now speak English most when I speak, here in Tenerife – there is fun to write in English too. Today I met with Martti, and we spoke for a while. Then an old woman (older than me) came, and he knew her so she sat down with us. Immediately she moved her chair closer to his – and they spoke German together. I do understand and speak German, when I hear what is said… I sat there for a while, finished my caña and left for home.

I have been reading a lot of fantasty on Kindle, most of it very much alike. And I get tired of not reading ”real books”. At the same time I wonder why I do not write some of these books, sold for nothing or very cheap. Saw one Swedish author whose book (in English) was sold at a low price – but some 23 000 buyers make quite a good revenue…

There is a market for any book. You just have to write it.

Christmas morning is sunny, temperature 9 o´clock 19 centigrades, a bit windy. No rain until maybe tomorrow. I have my breakfast in solitude and silence, one friend is out for thai chi, and the other resides in her room. Nothing special on today´s program, a walk along the shore maybe.

I walked, waved to Martti on my way into town – bought som napkins, garbage bags and mandarines – and went back to share a caña with Martti, sitting in his chair at the end of tables in the café. We talked for a while, it is somehow very comfortable to just sit with him – the weather is beautiful, people walk by, and it is interesting, feeds your fantasy to watch them.

When I come home there is luncheon waiting – soup and the chicken-like soya bits with garlic, onions, leek, green and red fresh pepper, buillon. Rice. So nice, so good, I only have to eat, and do the dishes afterwards. It will be hard to go back to cooking all by myself when my friends continue to their place after New Year´s Eve. The time is 1.30 in the afternoon. And I walked some 6 800 steps, good enough. This Christmas Eve is not like any other, and I like it.

Admit I miss some really juicy rib flaps, and some of the herrings I used to have on the table, Janson´s temptation (potatoes, onions and ansjovis, done in the oven) – but I live very well without it. And the food I eat right now is not putting kilos on my weight. I hope, have not been close to a weight scale since I arrived here in October. Life is good.

And I always forget to photograph the food before I have finished the meal, sorry to say.

This Pixel-photo of food looks nice too

I got one comment on the English blogtext – Hanna meant that women all anywhere would like to read what I write. She made my day. She also said the the tone, the voice was the same as when I write in Swedish. There you are, it´s me, always. No matter if I try to disguise the woman writing, to fantasize about someone else´s life and adventures – there is always me, somehow.

Then that´s it. Me.

I´m still breathing, still walking, albeit more slowly nowdays, don´t ever run or jump. Don´t know if I still dance,  noone has asked me for a dance in years. Dance alone at times, yes. But with a partner? My fingers are still able to write on the keyboard of my laptop, no artrosis there. So far only in my knees, and I am keeping that at an acceptable level by training and walking.

My brain still is on my side, it´s only at times difficult to remember names. I have to let the search go, and then suddenly there is the name. My memories are what they are, not always the same as my sisters´. They seem to change as times goes by. Or I change them to something I want to remember. So I also forget what I do not want to keep, that´s been quite helpful during certain periods of life.

My dear friend Jack had read an old letter I wrote on the blog, years ago, to Joe – a loved man in the US. A physically very strong attraction between us, one that we never explored further. Married both of us – stopped him, would not have stopped me… Meeting once a year for some ten years, then other reasons for me going to US disappeared, I got divorced and began living with Ulf.

Jack wondered if I could not reconnect with Joe, my letter made him think of The Bridges in Madison County…  

We have had contact via mail, he knows of my gambling addiction, that Mats died, and Ulf and Jan, my book – and what kind of life I have had in all those years, since. I know he has sold his business exploring the sediments in the sea, and retired. A bit at least, he always worked a lot. The love remains a warm memory. And that´s it. Life.

Eight years ago, with longer hair and maybe fewer wrinkles – time goes by

Har just ätit linssoppa till lunch/middag halv två. H var kock idag. Jag äter och är tacksam att få prova nya maträtter. Har aldrig lagat linssoppa själv, vet att syster B gör det.

Tycker det är synd om Anders och Lotta, att de fick sin jul på Addarsnäs förstörd av mössen i huset. Hoppas de kan samla ihop sig till en skön helg och ledighet ändå, i Sundbyberg. Anders åker tillbaka i morgon. Har pratat med Erik som var ute och jagade idag, och förstått att Sofia åker till Skåne över jul. Hon höll tal inför ”en massa folk” i skolan – heja!

Det har tydligen kommit lite snö i morse, enligt Erik och Anders.

Nu kan jag inte göra någonting åt någonting därhemma. Och de klarar sig förstås utan mig, även när det är jul och nyår. Bara dumma morsa-tankar om hur saker borde fungera, trots att de inte gör det. Jag behöver släppa detta. Läser lite Kindle-fantasy i stället.

Läst ut första delen av ännu en serie, den första är gratis – läser många första delar. Behöver fylla huvudet med annat än sådant som är verklighet, ibland lite tråkig sådan. Oftast inte dock, bäst att tillägga – så att ingen läsare blir orolig.

Dåligt väder, höga och farliga vågor, kraftig vind, kanske hagel – på väg till ön under helgen. Här har kommit en regnskur och är mörkt och molnigt. Vi stannar inne. 17 grader nu när klockan snart är åtta på kvällen, regnskurar och blåst.

Lördagsmorgonen är vädermässigt som gårdagen, mulet med regnskurar, starka vågor som hörs trots att jag dämpar hörapparaterna. Kanske går vi ut, kanske inte. Tråkigt för de som är här bara över helgen, veckan ser ut att vara ungefär som idag.

Syrran tyckte att jag är ”mindre du” (knepig mening) på engelska. Säkert är det så, nyanser har jag alltid haft svårt att formulera på främmande språk. Lite kul att experimentera ändå. Har några trogna i USA – vet inte vilka – som kanske uppskattar engelskan.

Söndag regn, buss till Al Campo för återlämnande av luftmadrass, jag kände inte för att kolla på kläder. Dino för ”nödvändiga” inköp, taxi hem därifrån, 5 Euro för tre personer. Inser att jag gärna vill vara ensam när jag handlar, och inte försöka anpassa mig till någon tänkbar buss som kanske kommer och därför skynda mig. Kom hem utan det mesta jag skrivit på lappen, men med lite annat i stället. Okej. Lärde mig att det inte finns någon Mercadona i Al Campo – det var kanske i La Zenia… Mitt minne är som det är.

Och Anders åker hem i kväll med åtminstone en del av det de handlade. Han jobbar i morgon och åker ut igen. Lotta känner sig inte riktigt frisk och stannar i Sundbyberg.Trist jul för dem båda.

Har nu ätit färsk pasta med rökt lax och mycket nymald svartpeppar, gott och snabblagat. Behövde nog lite kolhydrater och annat (en öl i glaset framför mig), för att komma i balans igen efter samtalet med Anders. Har också mejlat förvaltaren på gården där jag bor om ändrade planer. Skit också att jul är så krångligt och så känslomässigt viktigt för så många, även för mig på ett bakvänt sätt.

Läser en stund, häller upp en whisky med lite vatten. Klockan är halv sex på Jans födelsedag. Tänder ljusen på bordet. Mina vänner vilar i respektive rum. Vågorna är magnifika utanför fönstren. Skönt att vara inomhus.

Kanske kommer vår sondotter Sofia hit på sportlovet. Julen tillbringar hon i Skåne.

Not my pasta, but could have been.

Om jag bara skulle skriva, vad skulle det då bli? Vet jag nog, the same as always, me getting old and lonesome, with no partner to play with, okej with money, but…

Age is not very fun. Sometimes I enjoy being on my own, with no responsibilities for anyone but myself – especially as I spend the winters out of Sweden nowdays. And will continue to do so as long as I and my money lasts. Snow is no longer something I want to shuffle, wade through, slip on, drive a car in.

Lately I have been thinking of writing in English in my blog – would that attract more readers or would it just repel my Swedish blogfriends and followers? I will never know if I do not test it.

Those who have been reading my texts during the years – it seems the blog started december 2008, and now has some 90 followers, not all very active – will recognize my themes. Me and my world, me in agony and in joy (yes, at times), me struggling with the gambling addiction and at last getting free from gambling. Me (and my family) losing Mats, our middle son, in an accident. Ulf losing his life in a heart attack, and me losing him, again. The first time was when he and I separated due to my gambling. Me going back to live with my ex-husband when he was ailing from a dementia that took over his life, and left me living but very tired… And him dying four years ago (tomorrow is his birthday, he would be 89 years), thus setting me free.

Free to live as I choose, with decisions right and wrong, and consequences most often only mine. Some good, some less good.

Another frequent theme is my wanting to write – yes, there is the one book published, Free Spin, in 2019. It is all about the gambling. And I do not want that to be who I am. And then I have been writing about Jan and me, his dementia and our coping/not coping with it. Not published, probably will never be. Might have done me good to write it, though. My sons may read it some day.

Wanting to write, but not writing anything else than the blog texts. Not every day, but quite often. There is a lot of them – statistics say 3 073 per today. Some of them have energy, I can tell when it is there. And also when it is not, quite often.

So, does it take sadness, trouble that is overwhelming, no joy – for me to write something that is filled with this energy? I know when I read a book that is ”good” – the language, the feelings, characters, energy is there. Does writers find this outside of their own lives? I don´t seem to be able to do that, to write that. There is always me in some way, at times very visible, other times more obscure.

And why would that be interesting to anyone?

Fredag, promenad klockan elva – hemma vid två. 8 000 steg. Skönt väder, nu är klockan fem och det är 21 grader, lär bli blåsigt i helgen. Jag värmde soppa när jag kom tillbaka, och har nu fikat dessutom. H&I var till Al Campo och handlade en luftmadrass och några skjortor till Helen. Jag tog en cortado längs vägen, morsade på Martti och några av hans vänner. Glad att se att han satt där med andra människor, inte ensam. Vi växlade några ord och jag fortsatte in till gamla hamnen. Gick runt lite, satt och läste en stund, gick hemåt.

Nu har jag ägnat en stund åt att läsa Kindle-fantasy, stoppa in ett par word feud-ord till syrran som vinner även den här omgången med drygt hundra poäng (sonsonen gör annat), pratat med yngste sonen som nu är hemma hos mig, mössen har tydligen varit i gästrummet men inte gjort någon skada. Lotta undrade var riset fanns – hoppas mina kom-ihåg räckte för att de skulle hitta det. Löst wordle på sista försöket.

Klippt håret för 15 Euro hos kvinna nära hamnen, ”unisex”, pratade bara spanska men vi förstod varandra. Bra på att klippa, kändes fint när hon var klar, det gör det inte alltid. Jag är mycket nöjd.

Den nyköpta luftmadrassen saknade pump, och går inte att blåsa upp ”manuellt”. Nu kollar H om Asia har kvar någon av de pumpar de tidigare har lämnat kvar här… Den luftmadrass de lämnade senast fanns kvar, liksom pump – så nu ordnar det sig.

Jag tar ett glas viño verde, med oliver och en skiva Cheddar-ost, Arla-märkt. Smakar nästan cheddar. Klockan är sex, soppan mättar fortfarande, så det här är precis tillräcklig middag. Glad att jag körde igenom artrosövningarna i morse, så att jag slipper dåligt samvete. Har faktiskt inte missat de två passen per vecka en enda gång sedan starten i augusti. Och de har gjort nytta, kunde då inte gå som jag kan nu. Tacksam.

Kanske klimatet här gör sitt till också, men största äran ska träningsprogrammet ha, och min envishet. Heja mig!

Vad det är skönt att bo tillsammans med människor som gör det de behöver och låter mig göra det jag behöver. Plus lagar mat åt mig, jag har inte stått i köket på hela veckan. Jag äter gärna deras veganska mat, är inte säker på att jag fixar att laga mat som passar dem. Har inte självförtroende att ens testa, om jag kan slippa. När de fortsätter till nästa ställe får vi dela på matkostnaderna här.

Och om/när de åker till Al Campo för att returnera den icke uppblåsbara madrassen, följer jag med. Behöver orientera mig där igen, är ju tre år sedan sist. Var där när jag bodde i La Caleta, köpte bl a bra skrivböcker i butik med ”Copenhagen” i namnet (resten har jag glömt, tur att hjärnan städar lite ibland).

Nu är klockan halv nio, och jag och mina gäster går till sängs. God natt hoppas jag. Somnade efter ett par timmar och sov till morgonen. Som är molnig, blåsig och 18 grader, kanske regn till eftermiddagen. Känns ovant svalt.

I är ute och gör thai chi och köper vatten visar det sig, när han kommer in igen. Jag har ätit min frukost, nu äter de.

Duschat och tvättat håret, kör en snabb tvättmaskin. Har ingen stor lust att gå ut idag.

Det blir jul i Sundbyberg för Anders och Lotta. Möss i huset i Addarsnäs skrämde hem Lotta igår, Anders stannar till i morgon. Tråkigt. Hoppas de får en fin jul till slut i alla fall. Tur att Anders är snäll och förstående, och det är ju inte kul med möss som springer omkring. Hoppas de inte äter sönder allt innan jag kommer tillbaka.

Nyklippt