beskrivarblogg

>Med ett ”d” till i rubriken ovan skulle det ungefär innebära ”lägg till förnuft” – kanske är det det det (många…) handlar om när jag i anslutning till mina texter ser annonser för ”spelberoende+alkoholproblem”, terapier av olika slag etc. Det är närmast djävulskt genomtänkt, stör mig ganska så mycket.

Detta är emellertid första dagen med mitt Ad Sense-konto, får ser om det kommer några annonser jag gillar att ha i min blogg! De som visas idag bidrar inte precis till att öka mitt välbefinnande, och knappast andras heller, de som eventuellt tittar in och omedelbart påminns om eget eller andras elände! Om detta är smart marknadsföring vet jag inte, någon tror uppenbarligen det.

Men, kanske hittar någon en terapeut som kan bli en hjälpsam kontakt, och då är det bra. Själv har jag de senaste veckorna varit trekvart varje tisdag hos min psykodynamiska terapeut (betyder att hon ser till ”det hela”, och inte kör KBT (kognitiv beteendeterapi, som är trenden just nu) – om någon vill veta vem hon är berättar jag gärna.

Hundarna och jag har varit ute en vända till, och är glada att vara inomhus. Tralala, för att prata med min favoritinspirerare Åsa H!

>@font-face { font-family: ”Cambria”;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 10pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

>@font-face { font-family: ”Cambria”;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 10pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

>@font-face { font-family: ”Cambria”;}p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal { margin: 0cm 0cm 10pt; font-size: 12pt; font-family: ”Times New Roman”; }div.Section1 { page: Section1; }

>Det snöar vintertid i Sverige och ändå blir vi alla, framför allt bussbestämmare och gaturenhållare lika överraskade varje gång. Idag t ex – ett snökaos i Stockholm som SMHI förvarnat om i flera dagar – bussarna står stilla, jag och alla andra gamla tanter pulsar fram på trottoarerna när vi av olika anledningar måste gå ut. Min anledning just nu är två med jämna intervall kissnödiga hundar. Några längre motionsrundor blir det inte frågan om.

Och någon publicering av min text på Newsmill blir det uppenbarligen inte heller frågan om, den sk debatten om ”missbruk och öppenhet” verkar inte just bli någon debatt, 3 artiklar hittills, och min text med personlig erfarenhet av både det ena och det andra ligger i någon hög på redaktionen. De ville ha en bild, jag mailade över den som pryder bloggen (jag vet, inte särskilt bra, men av någon anledning har jag väldigt få bilder av mig själv!) och där tog kommunikationen slut. Trist. Men, vem vet, kanske händer något – bara det slutar snöa! Det mesta kan man ju förklara med att det är snökaos.

>Idag blev jag alldeles oväntat påmind om att jag under en tid för länge sedan hade en bonusdotter, om man nu får kalla en god väns dotter så. S bodde hos oss när hennes föräldrar bodde långt borta – och hon hade upptäckt min blogg och läst den lite i smyg.

Men idag slutade hon smyga – hon som jag! Jag blev så glad att hon kontaktade mig och hastigt berättade lite om hur livet är idag och hur det varit – för henne och hennes familj. Sorg och glädje, som för oss alla. Nu får vi bara se till att träffas också, efter alla år! Kram och tack för att du hörde av dig, S!

>Igår skrev jag en ännu inte publicerad artikel i Newsmill, apropå debatt om öppenhet om missbruk. Jag vet inte om jag ska ångra mig, om släkt och andra som känner mig kommer att tycka att jag är ännu mera korkad än de hittills varit övertygade om..

Det kändes bra att skriva om mitt spelmissbruk, och att snudda vid konsekvenserna. Nu är min anonyma hemlighetsblogg definitivt överspelad! Jag har ”predikat” öppenhet i mitt konsultjobb i alla år, men lyckats hålla spelandet hemligt ända tills häromåret då hela livet kraschade.

”Sanningen ska göra dig fri”, lär det ha stått över ingången till oraklets i Delphi hus – ungefär. Det är sant än idag, sanningen gör mig fri. Nu är jag fri sedan kraschen, fri och olycklig, ensam och fattig – FRI.

Inget låtsasliv längre, nu är livet verklighet och inte flykt. Det gör ofta ont. Och är ofta skittrist. Och det händer tyvärr fortfarande att jag spelar lite. Terapi och vänsamtal hjälper mig att avstå. Jag börjar inse vad det innebär att vara narkoman, eller alkoholist – och jag är tacksam att jag ”bara” är spelmissbrukare.

>Kan man vara det?
Jag har just ätit en jätteportion pasta Carbonara som var perfekt. Men framför allt har min gamle vän berättat att han inte röker sedan nästan 100 dagar och att han numera promenerar varje dag! Då blev jag gladare.
Proppmätt är jag dessutom, men det lär gå över framåt eftermiddagen och ytterligare utevistelse med mina hundkompisar.

>Vägde mig nyss, 1 kg plus sedan i förrgår, utan mat- eller dryckexcesser! Syns sorgen på vågen likaväl som stressen under det senaste ett och ett halva året fått mig att gå ner 12-13 kg!?

Inte vet jag, men jag vet att igår var jag tyngd av sorg och ledsenhet hela dagen, idag känns det aningen lättare, men vågen säger något annat.

Jag och mina fyrbenta terapeuter ska strax ta ännu en promenad, därefter ska jag äta lunch med en gammal vän – och jag ska INTE väga mig mera på ett tag!

Marcus Birro funderar i sin krönika idag över när det var han blev gubbe, över en natt – jag är gumma, det tog lite längre tid men är mycket påtagligt just nu. Fast gumma låter lite gulligt, tant är jag inte heller, vad är jag? Gammal kärring? Nej. Åldrande kvinna, kanske. Någon dam har jag aldrig varit och lär inte bli, och tjej är man ju inte längre vid 69. Så vad? Rynkig är jag, och skrynklig, och grå, lite rödögd av gårdagstårar, stel i kroppen, och osäker på fötterna (beroende på halkan på hundpromenadvägen). Och ganska ledsen, oftast.

Hur kul är det på en skala? (För att använda ett ganska främmande språkbruk.) Minuspoäng på min skala.

>Jag avslutar den här bloggen och håller mig enbart till min tidigare…