>
>
Detta är Majsan som bor hos oss. Medan jag leker vid datorn, Majsan slappar och Sigge vaktar huset sker det saker i köket: Ulf gör sin goda apelsinmarmelad (med kardemumma i), bakar semlor och gör piroger – ungefär samtidigt!
Förstår ni att jag älskar honom?
>Vacker tisdag, har skickat några böcker som sålts på Tradera, både via Posten och via DHL. Handlat vispgrädde för att göra semlor, Ulf har bakat.
Börjar förstå vad mediciner gör med oss när vi blir gamla – det som tidigare enbart varit medicinnamn är nu verklighet – och styr hela vardagen. Var finns det t ex toaletter tillgängliga för alla? Vätskedrivande mediciner gör att man hela tiden måste ha någon sorts toalett ”på gång” – inte begrep jag det när min gamla svärmor fick samma medicin! Och, de skäggstrån hon hade på hakan har jag också numera – inte desamma för all del, men de måste pincettplockas varje dag! Riktigt gammal är jag förmodligen när jag slutar plocka…
Vattenjympa i kväll, känner som vanligt ingen större lust att åka, men mår bra när jag väl kommer hem igen. Kroppen vill inte riktigt längre det jag vill – och min hjärna (eller vad det nu är för del av mig) har inte fattat det. Stela morgonben, strumpbalansen vinglar – och var är glasögonen. Och hörapparaten? Under sängen visar det sig, måste ha halkat dit när jag lade undan bok etc i går kväll för att sova.
Majsan vill inte ut idag heller, så hon sköter sitt i sin låda. Och Sigge har kutat runt i snön och vilar just nu i köket, nära vedspisen och värmen. Det är gott att vara här, Ulf pysslar med något i köket, tofsmesen har varit och ätit på brödet vi hängt utanför köksfönstret. Inga sparvhök idag, alla fåglar flyger och äter i lugn och ro. Grannens stövare Fia avlägger jaktprov i skogen en bit utanför fönstret där jag sitter, och går snabbt förbi med nosen i snön. Kanske får hon valpar i vår, det ska bli spännande. Ved är intagen, tvätten också, tror inte det blir så mycket mera utevistelse idag.
>Har gjort något jag inte begriper – igen! Lagt till ett ”ad sense-konto” till bloggen – om det ändå vore ”add sense”, dvs gjorde mig klokare.
Får väl se om jag står ut med att ha reklamen där – och vad det kan komma att handla om för reklam. Ger det några intäkter är det ju bra, vad kan ”monetize” heta på svenska måntro? Nu ska jag strax gå till sängs, bredvid min man som är ljuvlig att vara nära dag och natt. Bara att känna hans hud och muttra ett sov gott innan vi båda beger oss annanstans är gott. Kärleken gör livet värt att leva, också svarta vinternätter. Kram på er som kanske läser detta – älska varandra! På alla de sätt som ni kan hitta på – ibland kan det handla om att som granne komma och ploga uppfarten när ”mannen i huset” är sjuk och jag inte förmodas orka skotta snö!
>Har idag läst Bodil Malmstens senaste bok, ”kom och hälsa på mig om tusen år” – och blivit förnöjd! Hon skriver och berör, gör mig glad och emellanåt fundersam. Snön utanför fönstren här på/i (?) Jonsborg (en gammal avstyckad liten bondgård med hönshus, ladugård och magasin) plus några träd lagom runt husen – är vackert vit, och lagom kall. Men för mycket – nu vill jag ha vår. Majsan (katten som hörde till huset när vi köpte det för 5 år sedan) vägrar gå ut – Sigge, äldste sonens Wachtel och jakthund, som har sportlov hos oss medan familjen åker skidor, pulsar desto gladare i drivorna. Och Ivar plogade igår kväll så vi kommer fram med bilen!
De bästa grannar i världen finns runt om oss här, vi som större delen av livet bott i Stockholm och varit anonyma… När min man i julas var sjuk kom Hans och Birgitta med en gran till oss, och idag undrade han om ett fönster han hade kunde passa i vårt hönshus, men det var tyvärr för litet. Det är härligt att på gamla dar få nya vänner och möta värme och omtanke som inte har några negativa förtecken!
Livet är gott också när det ibland känns som för kort och för fort för kort… Jag har svårt att inse att det är jag som i år är 67 och officiell pensionär. Jag har inte vuxit i mig ännu, och kan ibland fortfarande undra vad jag ska bli när jag blir stor. Bloggare just nu i alla fall!
>Oj – vi har en blogg! Vad gör man med den – och vad är det egentligen?
Jag letade efter ett ställe att sälja diverse loppisprylar och dito möbler som nu fyller det som är tänkt som tvättstuga här på landet – och skapade detta…
”Vi” är jag och min man – två auktionsåkare och -handlare, därtill loppissäljare på torg i trakten, åtminstone sommartid. Nu på vintern fyller vi mest på lagren – och behöver därför också tömma dem.
Vi har vackra handdukar, örngott med spetsar av alla de slag, lakan som är mjuka och vackert broderade och bespetsade, glas, keramik, en galen lampa i form av en väska i leopardmönster, en krokodilväska, Gunnar Cyréns Sofiero-skål, nysilverbestick (svenska och danska), gamla silverskedar, tallrikar, kaffeserviser, Söholms-keramik, ”halv” kjortelvärmare (glasbehållaren för fotogen saknas) som användes i kalla kyrkor under damernas långa kjolar, gamla lås, gamla leksaker, böcker, böcker och åter böcker. Och möbler, mest gamla vackra stolar, träpluggade och hela, men inte ommålade eller avskrapade (om de inte var det när vi köpte dem), en gammal skolbänk, krulliga småbord, tysk ”Blitz lanterne”, en blinkande fotogenlampa som enligt uppgift använts vid vägbyggen i 30-talets Tyskland, ryska militär”kepsar”, en fin persianpäls. Med mera.
Jag har ännu inte begripit om jag kan lägga in bilder här också, men det klarnar förmodligen småningom. Just nu har jag fått ett meddelande som säger att det inte gick att kontakta Blogger.com så kanske går det varken att spara eller publicera det här. Kanske lika bra! Ser just ”lägg till bild” däruppe – problemet är bara att datorn är ny och inga bilder inlagda. Blir alltså en senare fråga.
Tycks ha ordnat sig – nu är inlägget åtminstone sparat. Vi vill gärna sälja en del av allt det vi samlat – det är just nu svårt att hänga tvätten inomhus i tvättstugan (går väl an på sommaren då tvätten torkar ute). Det här är kul, vet inte vem jag pratar med om någon – men det är ändå roligt. Katten har somnat, och jag ska strax också krypa i säng. Det är svart utanför fönstren, och i morgon överger jag landet för Stockholm en vända igen där min man just nu är. Och så fort vi kommit dit längtar vi tillbaka till landet där vi levt de senaste fem åren större delen av tiden. Här är gott att vara.
beskrivarblogg 