beskrivarblogg

Söndag – jag går ut vid elvatiden, och är hemma igen halv tre. Tog mitt piller i morse.Trött och svettig, och mätt. Har ätit en arepa, friterat majsbröd med fyllning av pulled pork och ost. Gott, mättande. Det blev en caña till maten, tidigare drack jag en cortado på strandcaféet, njöt av att se havet och pratade lite med Martti. 23-24 grader, lätt vind, luftfuktighet 87 procent…

Antal steg idag 5 700. Tillräckligt.

WordPress, där jag har min blogg, ger mig oktobers statistik. Nära 800 besökare (en ökning med 68 procent, jämfört med vad vet jag inte). Besökarna bidrog till att antalet views blev drygt 2 300, en ökning med 9 procent. Arkivet – där man har tillgång till alla inlägg – var det som lockade mest, därefter kom Döden är ingenting. Döden lockar till läsning nästan hela tiden.

(Engelskt original: Death is nothing at all (Canon Henry Scott-Holland, 1847-1918, Canon of St Paul’s Cathedral). Lästes 1910 vid Edvard VII´s (son till drottning Victoria) bår i Westminster Abbey.

Den får vara din också.)

Jag lade in den dikten för drygt nio år sedan. Ulf, min sambo, särbo, lekkamrat, vän och älskade, dog i maj 2016. Mitt liv fortsatte med att jag flyttade ihop – igen – med Jan, fd make och alltid älskad vän. Hans begynnande demens gjorde att han behövde hjälp, jag var fri att göra det jag kunde. Tills han hade levt färdigt, döden påskyndades av covid och han dog i december 2020. Jag var då tröttare än jag visste att jag kunde bli.

Och nu sitter jag i en soffa i Puerto de la Cruz på Teneriffa, och tar igen mig. Jag lever. Äter, dricker, läser, skriver. Är ensam för det mesta, gammal hela tiden. Livet är fint, också när det som kan kallas framtid är väldigt mycket kortare än det hittills levda livet.

Jag förundras över det som sker i mitt liv, gläds ofta, även om jag sällan storskrattar. Tacksam, för det som är nu. Och tacksam för det som nu är historia, människorna, åren av spelmissbruk som fick mig att skriva, annat som hänt. Tacksam att Ulf fick en snabb död, tacksam att Jan slapp ur det som inte längre var ett gott liv.

Jag kommer aldrig att vara tacksam över att vår son dog som han gjorde, och hans dotter förlorade sin pappa. Jag är stolt över vår sondotter och glad att hon finns i mitt liv, och kanske kommer hit i vinter.

Nu får det bli läspaus, fantasy med overkliga inslag är vad jag behöver just nu. Jag läste, jag trixade i ett par timmar med att ta mig in i skrivkursens olika ställen, skrev om min irritation över för lite utrymme när det skulle kommenteras något, det inlägget hamnade på fel ställe. Irriterad också över kommentarer och diskussioner som är 3-4 år gamla. Får väl se om Jeanette hittar mitt sura inlägg. Att det är krångligt och emellanåt obegripligt minskar min ömtåliga skrivglädje.

Nu har jag ätit kycklingrester, en halv fantastisk avocado och potatissallad från igår. Mätt igen. En svag Dry Martini (mest därför att vermouthen är för kryddig) efter maten. Klockan är sju, här.

Wordfeud förlorar jag så snart min kära syster sagt sitt, jag har en bokstav kvar, och ligger efter med 50-60 poäng – har inte brytt mig om att räkna ordentligt. Fortfarande är det kul. Laddar hörlurarna via datorn, som därför behöver vara igång. Min mobilladdare har ingen löstagbar eluttagskontakt, som min gamla hade. Det är ibland opraktiskt.

Just nu kan jag tycka att det var dumt att jag aldrig kategoriserat mina bloggtexter. Hade varit lättare att hitta sådant jag vill läsa igen, när jag funderar på manuset som jag tror att jag ska skriva i skrivkursen. Mycket kanske och tveksamhet och problem i de här få raderna, är nog så att jag är tveksam och virrig inför det jag ska göra.

Hörlurarna lyser grönt, jag kan stänga av laptopen för idag. Gör det. Och fortsätter läsa.

Lördag, klockan är redan tolv när jag är klar att gå ut i sol och 24 graders värme. Det blir ingen visit i det engelska biblioteket idag, det stänger klockan 13. En annan gång. Solhatt och vatten i kassen, solskydd på näsan (och resten av det som exponeras).

Hemma igen vid tretiden, efter en vilsam stund med Martti vid havet. Satt och läste en halvtimme på den stora kyrkogården, och gick sedan till HiperDino och köpte bland annat en färdiggrillad kyckling, halva den blir middag idag med sallad. 4 700 steg, de sista på hemvägen med två tunga kassar.

Nu är det skönt att bara sitta i soffan, läsa, kanske skriva. Ska duscha också. Det är fortfarande 24 grader ute.

Så kommer jag på att det kanske vore gott med lite potatissallad till kycklingen. Kokar några små kanariska rödflammiga potatisar och låter kallna, schalottenlök och vitlök, cornichoner och syltlök till, plus kanske lite majonnäs (har inget att spä med, så det får bli lite). Svartpeppar. Blir nog bra.

Min kära syster B säger att jag ska skriva om mig, inte försöka hitta på en historia om Agnes. Tror hon har rätt – men kanske kan jag ändå få heta Agnes. Har alltid tyckt att Margareta känns väldigt långt, och ibland inte riktigt som jag. Får se hur det går. Om jag skriver om mig blir valet av genre och hylla enklare, också för mig. Heter kanske biografi, också om det inte är om någon känd människa.

Just nu kallnar små potatisar för att skalas och blandas med det jag hackat och rört ihop med lite majonnäs, svartpeppar och en aning chutney. Blir nog en aldrig tillförne skådad potatissallad. Den färdiga kycklingen ska delas, och värmas i mikron. Senare, än är klockan bara kvart i fem.

Köpte inhemsk, vit vermouth till mina Dry Martinis idag – men den är så kraftigt kryddad med jag vet inte vad, att det inte smakar bra. Den italienska Extra Dry är nog ändå den jag tycker är bäst, här. Hemma är det Marezzo, som inte finns här.

Nu står det som kanske kan kallas potatissallad i kylen (hoppas skålen inte står för nära frysfacket och fryser). Kycklingen väntar på att klyvas. Jag är glad för den stora och välslipade kniven som finns här, tillsammans med en närmast oanvändbar brödkniv, och en liten ganska vass. Den stora är vass och bra till det mesta.

Gillar skynket som ligger på sittdynorna i soffan, blåvitt zigzag-mönster, känns som bomull. Behagligt både att se och sitta på. Och soffan är dessutom bra att sitta och skriva i, stolarna är för hårda. Jag äter det mesta vid bordet, det lilla runda ”soffbordet” är för litet för att rymma tallrik etc. Funderar allvarligt på att köpa en vit tallrik någonstans, klarar inte riktigt av att äta på orange, röda, gröna och andra illigt färgade tallrikar. Det finns en vit assiett, den väljer jag till frukostbrödet. Och när jag tittade noga i ”porslinsskåpet/diskställningen” i ett skåp, hittade jag en vit tallrik. Bra.

Och jag har nästan varje dag anledning att välsigna mosters ”lilla gröna mojäng”, den som gör att jag får locket av burkar. Om jag inte hade den med mig, skulle de burkar jag köper förbli oöppnade. Mina fingrar och händer är inte lika starka som de varit. Det mesta är inte som det varit.

Nu när klockan är kvart i sju har jag ätit och diskat. Nöjd och belåten, och har mat i morgon också. Bra att jag köpte några plastburkar häromdagen, den som fanns här räcker inte långt.

Mina ljus lyser i kvällsmörkret. Mormor och morfar, och moster – se ovan – är med mig här, i form av saker. Övriga döda finns i mig, utan form. Som ibland starka och plågsamma, ofta mera snälla och välmenande, minnen och glimtar av situationer och sammanhang. Tacksam för både det ena och det andra.

Just nu påminner jag mig att jag behöver smörja in händerna, efter disken. Så det gör jag. Och häller ut resten av Dry Martinin.

Jag försöker förstå, att jag faktiskt just nu är tacksam över mitt liv, hittills. Det sista ordet är kanske bra att tillägga. Jag är tacksam över de galenskaper jag själv gjort, tacksam för andra sorgliga erfarenheter, tacksam för glädje och trams och lekar och god mat och god dryck. Tacksam för närhet. Saknar det mesta av ovanstående idag, utom mina egna galenskaper. Kommer inte att göra om dem, i alla fall inte i den form de hittills haft. Och jag vill inte vara utan dem.

Dricker just nu ett glas av en cava, som är så krispigt aningen söt att den bara går att avnjuta i små klunkar. Eller är den enbart torr? Svårt att avgöra, men gott efter middagen. Har vacuumkork medförd hemifrån, saknade min specialtång när jag skulle öppna flaskan. Tången fick stanna hemma, den är ganska tung och jag vägde tillräckligt mycket ändå. Jag klarade att få ur korken, vickade och vaggade.

Är det det här som syster B menar, när hon säger ”skriv om ditt eget liv”? Kanske, då är det kanske bloggen jag ska plocka texter ur? Och se till att Agnes är med, och är jag. Nu ska jag läsa Queen of Shadows en stund igen. En väldigt annorlunda värld, jämfört med min. Tacksam för det också.

Sitter i soffan och pustar av lättnad. Lyckades få en av gardinstängerna att släppa på ena sidan, när jag försökte hänga galgen med min tvättade gröna klänning där. Hur skulle jag få upp stången igen? För högt att nå från golvet, någon stege finns inte. Men en stol, drog undan dynan, gjorde mig av med klänningen på stången bredvid, klev ur skorna och tog mig upp på stolen. Därifrån kunde jag få upp stången igen, till rätt läge, och jag kom ner från stolen utan att bryta vare sig ben eller annat. Fast jag borde inte… Alternativ? Knacka på hos Martti och be honom klättra? Nej, nu gick det tack och lov utan att jag behövde det. Men det illustrerar hur hjälplös jag kan bli ibland, fort.

Mosters lilla gröna

Skrivhive – konstigt ord, men det handlar om skrivande och många ord.

Idag har jag bara varit ut till Alteza för att handla bröd och vatten, sallad och tomater. Så tillbaka ”hem”, och en stunds skrivande. Ännu ingen lång promenad idag, ingen caña med Martti. Men det här är ju inte Agnes-jag, enbart jag-jag.

Hur få liv i Agnes? Hur kliva ur mig själv och in i en kvinna, som är ungefär lika gammal som jag, men som inte heter Margareta? Hon har levt länge, upplevt kärlek och glädje, sorg, sjukdomar och död – och hon har inte tappat sin lust att leva.

Är hon lika skrynklig som jag? När jag sprattlar och gör övningarna i artrosprogrammet, i sängen tidigt om morgonen – så ser jag hur både armar och ben är skrynkliga. Jag har tappat fem kilo genom att inte dricka lika många Dry Martinis som tidigare, skinnet hänger lite löst. Trist.

Ett av många åldersfenomen som hon vill att också en yngre kvinna ska lära sig något om. Varför vill hon det? Vad ska den unga kvinnan, kanske hennes sondotter som är runt 25, göra med den vetskapen? Tror hon att det ska ändra på något i det unga livet? Hur skulle hon själv ha reagerat om någon äldre kvinna en gång försökt få henne att begripa hur det kan vara att vara gammal? Hon skulle nog ha tyckt att det var väldigt ointressant, och stängt av lyssnandet.

Eller vill hon att andra gamla kvinnor ska se och känna igen? Ta till sig att de inte är ensamma, att vi alla lever också i det här skedet av våra liv, inombords är vi varken skrynkliga eller urgamla. Viktigast, vi kan göra det vi vill och förmår, med det liv vi har nu. Så länge vi är tillräckligt friska, så länge inte demensen slår till. För det gör den ju, runt omkring Agnes också. Det är inte enbart hennes döde ex-make det handlar om.

Hon har inte klart för sig om det faktiskt är så att antalet människor som drabbas av olika demenssjukdomar har ökat – eller om förklaringen kanske är att vi nu blir allt äldre, och därmed allt sjukare. Vi ska ju ”snart” dö, även om hundraåringar finns.

Kanske är det helt enkelt så att Agnes vill rota runt i sina egna tankar, sina rädslor, sin dödsångest. För den finns där, även om den ännu inte gör henne andlös av rädsla. Någonstans innerst inne har hon kvar en gnutta av den där orimliga tron på odödlighet som var stark så länge. Den har blivit svagare de senaste tio åren.

Hur får jag/Agnes/alla ett fortsatt levande liv, när de vi älskat är döda? När ensamheten är det som starkast kan förknippas med livet nu. Även om Agnes är på Teneriffa, och njuter av värme och sol. Hon slipper novemberledan och resten av vinter och snö i Sverige. Hon försöker hitta bra mat också här och sköta om kroppen med artrosträning och långa promenader.  

Hon tar en öl med Martti emellanåt, och de pratar lite, eller är tysta. Efter en stund går Agnes hemåt, han sitter kvar. Båda är ensamma, båda vill vara ensamma. Men inte hela tiden. Och de här stunderna av gemenskap räcker för dem båda. Att hon får i sig en liten caña är ett pris hon gärna betalar. 2 Euro räknat i pengar.

Det här med att leva och vara gammal är något som ingen kan lära sig förrän man är mitt i det livet. Det går ju inte att undvika, om man är frisk och får leva. Enda sättet att slippa bli gammal är att dö. Och det vill Agnes inte, inte än. Inte på länge.

(Mitt i skrivandet bestämmer jag mig för att ta en promenad när den här lektionen är klar. Behöver se något annat än väggarna här.)

Hon glider mig ur händerna, Agnes. Hon kanske inte alls vill bli levandegjord av mig, i en bok. För det är väl en bok jag skriver – även om den kanske enbart finns i min fantasi. Om den ska bli ljudbok, vem ska läsa in? Jag? Kanske. En mycket senare fråga.

Jag har en huvudkaraktär i mitt manus, som lätt gör sig suddig och svår att få en tydlig bild av. En som kanske protesterar mot mitt intrång i hennes liv och hennes historia, genom att göra sig vag. Är hon gråhårig eller färgar hon håret? Är hon smal eller tjock? Hur rör hon sig? Går hon fort, eller åldrat långsamt?

Klädsel? Tantig eller opersonligt hopplockad lite hur som helst? Tror hon skulle vilja skicka tydliga budskap med sina kläder, vilja ha fantastiska färger och material, sådant som inte många kan bära. Men hon är för feg, för osäker, törs inte riktigt låta den lusten visa sig. Så det blir mycket svart, hon har en enda neongrön kort klänning som hon tvättar om och om igen, och gärna bär här. Och hon skulle behöva flera.

I bakhuvudet har hon bilden av Iris Apfel, amerikansk modeikon med maximalistiska kläder och smycken, numera död, tror hon hann fylla 100. Hon önskar sig lite av hennes mod och självkänsla.

Smycken? Inga tjocka guldkedjor i alla fall, inte halsband överhuvudtaget. Ringar, ja, hon har ett par lite stora och häftiga, hon har sin ”kamratring” i vitt guld (som hon inte använder) och ett par andra enkla ringar hon också fått av sin döda särbo. Ett billigt och vackert armband från Marocko, från samma källa. De gamla vigselringarna ligger undanstoppade. Ett silverarmband från Ray Urban är borta, stulet en gång vid inbrott i lägenheten. Inga örhängen, öronen får numera ge plats åt hörapparater eller hörlurar.

Glasögon använder hon också, för att skriva och läsa. Ett annat par för att köra bil, vilket hon inte gör här. Hon ser inte bra utan glasögon när hon är ute, men det får gå. När hon väl är hemma i Sverige igen måste hon kolla synen.

Hudhunger – ett ord som fastnat i henne. Hon längtar efter beröring, måste nog se till att få en rejäl massage någon dag. Kanske kan hon hitta tillbaka till stället där hon varit tidigare. Calle Lomo någonting, hon känner nog igen stället om hon hittar gatan – och den finns i närheten.

Nu är hon hemma igen, hon hittade massagestället. Och åt middag, spaghetti med seafood (väldigt lite av det senare) på en krog hon inte behöver gå tillbaka till. Slappar och läser i soffan, med en liten Dry Martini. Ser Meester Cheng, film som tilldrar sig i Finland och som hon sett tidigare, på Netflix. En rar film. Somnar sent (och vaknar sent lördag morgon).

Bin.

Kvart i ett väntar jag på att frågestunden på ”bli utgiven” ska börja. Jag var snabbt ner till Alteza och köpte vatten, bröd, sallad och tomater. Det här mötet pågår i en timme, och en halvtimme senare är det dags för skrivhive, med Jeanette Niemi. Tätt på given. Det blir nog ingen lång promenad idag heller.

Jag har inga speciella frågor till Ewa Å, tänker försöka höra vad som sägs och vilka svar hon ger. Hörlurarna fungerade, men jag begrep aldrig hur jag skulle få dit den här handen som talar om att jag vill prata… Gjorde inget. Hade inget viktigare att säga än att frågorna – och min mångordiga presentation – fick mig att tänka att det var för mycket elände. Att jag behöver begränsa för att alls få något ur mig.

Insåg också nu att det där med ”vilken hylla i bokhandeln” – vilken genre – är viktigare än jag kanske förstått. Tydlighet där gör införsäljningen av boken enklare för förlaget. Så vad gör jag som inte trillar automatiskt in i någon genre (vad jag vet)? Och hur hitta testläsare – vilka i min krets av läsande människor kan tänkas läsa mitt manus och ge ärlig feedback? Inga goda vänner eller släktingar. Tre-fyra stycken.

Om en halvtimme börjar nästa kurs. Med Jeanette och flera av de som också var med hos Ewa.

Nu ska det skrivas en timme ungefär, efter att med papper och penna ha skrivit ”nöjd med under veckan som gått”…

Jag skrev, ungefär som i NaNoWriMo, utan riktning. Och vi/de andra pratade lite därefter. Jag behöver städa i mina texter, plocka bort och lägga till. Var ska jag börja? När denna den andra kursen idag var klar, och mina öron kunde vila från hörlurar och uppmärksamt lyssnande, så satte jag i hörapparaterna och gick ut.

Kan konstatera att Puerto på kvällen är något väldigt annat än under dagen.

Hittade så småningom till en restaurang, El Pescador, och beställde spaghetti con seafood. Pastan var inte het så det störde, ”seafood” var tre gambas, ett par musslor, lite vitlök i oljan som det hela kokats i. Ingen parmesan eller annan riven ost. Jag blev mätt, på spaghettin. Fick be om svartpepparkvarn, efter att ha avböjt det pepparkar som stod på bordet. Ett glas kanariskt rödvin till, bröd som jag borde ha tackat nej till och en flaska vatten, dito. Det hela kostade mer än det smakade, 23,91 Euro. Går inte dit igen.

Nu hemma efter att ha tittat in på Alteza igen – grov fransk senap, och riven ost saknades i mitt kök. Jag ska nu njuta av en liten Dry Martini och läsa min fantasy. Vinkade åt mannen som inte förstår något av mig talat språk, vi åkte hiss tillsammans häromsistens. Han var på väg ut, såg nyduschad och fräsch ut, och sa något. Jag vet inte vad. 6 700 steg blev det idag, trots att jag suttit inne mest hela dagen. Stjärnregn igen, gränsen går tydligen vid 6 000 steg. Jag är nöjd.

Somnade om p lördagsmorgonen, så nu är klockan tio. Frukosten avklarad, dagen återstår.

Efter regnet

Klockan ett torsdag regnar det fortfarande. 21 grader varmt. Jag stannar inne, gör kanske pannkakor till middag idag. Måste inte handla mat. Promenerandet får vänta. Har gjort Duolingo, bloggat, funderat. Nu wordle etc. Tar slut för fort.

Borde är ett ord jag inte gillar. Jag borde nu jobba med texten om Agnes – efter hennes spelmissbruk, sonens död, särbons död, ex-makens demens och död. Men det är för mycket död. Tror jag hoppar över alla döda, minns och sörjer dem, men orkar inte skriva deras historia nu. Och spelmissbruket är också historia. Så vad är kvar? En gammal kvinna i en studio i Puerto de la Crux, Teneriffa. Inne eftersom det regnar fortfarande. Igår lät jag Agnes vara irriterad efter en digital skrivträff. Undrar vad hon är på för humör idag, när hon inte kan gå sig trött? Eller se något annat än väggarna.

Hon är ensam med sig själv – ett ganska vant tillstånd. Ibland leder det till många ord och levande skrivande, ofta blir det enbart omtugg.

Skriver gör hon ändå. Fingrarna behöver gymnastiken, och ibland är hjärnan med. Hon dricker mycket vatten, också när hon inte är ute i värmen.

Jag gick ut när regnet upphört, varmt och fuktigt. Spår (nerfallna löv och frukter från träden) av stormen i natt överallt. Och poliser, brandbil, ambulans efter vägen till stranden, nära den italienska krogen som jag inte minns namnet på – något hade hänt där. Jag gick runt några kvarter för att gå vidare till stranden. Vände när jag såg att caféet inte var öppet, det blev bara 3 800 steg idag. Handlade frukt, en slät avocado och lite annat på Super Cor (nära Alteza, som jag försöker undvika). Det var nog där jag köpte den avocado som var så bra häromdagen.

Kanske blir det en croque Monsieur i kväll, har nu ingredienserna. Mina avocados får mogna i lugn och ro. Har gurka och paprika till.

Den salsa jag köpte var mild, såg mig inte för. Kanske är den bra ändå, oststänger blev det också. Jag gör mig en drink nu när klockan snart är fem, och läser en stund.

De snurriga ostpinnarna till den milda salsan var gott. Just nu känns det inte som om jag behöver någon middag, men det kan ändra sig.

Det ändrade sig, en croque Monsieur var god. Hade ingen riven ost, så jag tog en skiva emmenthaler, inte lika bra som med riven ost. Men gott ändå. Förstår inte att jag aldrig lärt mig göra detta tidigare. Har diskat, utan propp.

Pratar med yngste sonen, och vi är överens om att vi båda är ”bra med ord”. Han hade inga problem efter vaccineringarna i lördags. Var nöjd att han fått dem.

Klockan är drygt sju, det är mörkt därute, och om det regnar eller stormar så vet jag inte det. Varken hör eller ser. Men jag såg vågorna, som kom in i muelle idag, de var ibland förskräckande stora och våldsamma. Tror människor har förstått att det är farligt, såg ingen knalla omkring på murarna runt den gamla fiskehamnen idag. Såg också mannen som jobbar på caféet ovanför hamnen, han som hoppade i sjön och hjälpte några av de som svepts iväg av vågen. Hoppas han får något för sitt mod (eller det kan kanske kallas dumdristighet), han hann nog inte tänka, bara gjorde. Han kom springande till caféet när jag passerade, så han verkar i alla fall ha bra kondition. En vardagshjälte. Det vet i alla fall han, och de han räddade.

På lördag kanske jag ska leta mig fram till det engelska biblioteket. Min läshunger är påtaglig, och jag läser inte på tyska, även om jag kanske skulle klara det. Gillar inte det språket. Och spanskan är fortfarande för klen. Jag lär mig enstaka ord, och kan sätta ihop enkla meningar. That´s all. Not enough.

Har nu sett en Netflix-film, 27 nätter, om en argentinsk kvinna som togs in på mentalsjukhus. Hennes döttrar, eller åtminstone den äldsta, menade att hon gjorde av med den förmögenhet de ville ärva… Kvinnan som skulle låsas in var 83, påstods vara dement, var det inte, men möjligen excentrisk. Bra film. Och spanska talades, parallellt med textad svenska. Klockan har hunnit bli nästan tio, jag inser att film- och tevetittande tar tid. Nu har det fått ta den tid jag är villig att ge. God natt.

Fredag morgon artrosprogram, Duolingo, wordle, sudoku, piller. Nu, klockan är strax tolv, ska jag klä på mig och gå ut. Ingen bild idag.

Onsdag, kvart i två, är jag hemma igen, efter en liten caña vid stranden med Martti. Som varnade mig för att gå ut igen i eftermiddag, det blir regn. Kändes att det kanske var väderförändring på gång, lite vind när jag gick hemåt. 26 grader och varning för kraftig nederbörd senare, enligt mobilen. 5 500 steg drygt, nöjd. Och svettig.

Och jag ska inte gå ut, halv fem är det ”snabbspår” i skrivkursen. Vad det nu är.

Skalar andra halvan av ett stort äpple, min lunch. Middag blir resten av en fläskkotlett med stekta champinjoner och kanske ett par små potatisar. Köpte en avocado idag, men den är inte mogen än. Minns inte var jag köpte den som var så perfekt, den här är av den knottriga sorten.

Alargador, förlängningssladd på spanska. Klarade av att fråga en man i butiken om han jobbade där och kunde hjälpa mig. Har nu inhandlat sladdgrunkan, liksom tre vanliga matskedar (såldes enbart i trepack), och ett litet anteckningsblock som jag kan skriva ”handlarlappar” i. Lyckades också beställa cortado och äppelkaka på café, på spanska. Det går framåt. Inte direkt några längre konversationer, men bra nog.

Har gratulerat Philippe i Paris, på födelsedagen. Och när Martti och jag pratade om franska revolutionen, och fransk nationaldag, lärde jag mig att Martti är född 14 juli. Vilket årtal vet jag inte.

Halv sex (här) har jag tittat på, lyssnat till (i den mån jag hörde) – och framför allt sett en av deltagarna äta middag (?), tugga och svälja, röka därefter (heter kanske svajpa, elektronisk cig) – det vill jag inte ha. Om jag och andra använder en timme av sina liv för att kanske få sig något till del som hjälper till i skrivandet – som alla, även den ätande personen – vill ha och behöver, då ska vi inte behöva se detta. Kursledaren bör kunna säga ifrån, sätta någon sorts regler före mötet och inspelningen (eller efter). Fick mig att totalt gå i stå, vet att det är jag och ingen annan som går i stå, men jag fick onekligen hjälp på vägen. Gillar inte.

Nu värmer jag min egen middagsmat, gör mig en DM till. Låter ingen spela in mitt ätande.

Fick just inget med mig från mötet, än det som alltid gäller – när du kör fast, kör på. Ditt motstånd har något att berätta, där finns något som behöver skrivas – också om det tas bort senare.

Och så fort jag vill se något på SVTplay, så kan det bara ses i Sverige. Nu ville jag se dokumentären om fotografen och hans hustru – som fortfarande älskar varandra – men tvingas se på sig själva och sin relation på ett oprövat sätt när de blir gamla…

Nu är jag sur. Och mätt, har ätit min middag, vita bönor etcetera enligt ovan. Dög.

Känner mig tveksam till skrivkursen – mitt irrande bland alla datorfantastiska möjligheter och ibland hitta rätt, och dagens bottennapp – vad kommer jag att få ut av detta. Överlever att jag betalat pengar som jag inte får tillbaka – men sörjer om jag inte får någonting av det jag hoppades när jag klev in.

Än har kursen knappt börjat. Jag får ge mig till tåls, något jag alltid haft svårt för.

Torsdag säger mobilen att det är lätt regn på förmiddagen, 23 grader. Igår kväll och i natt var det tydligen skyfall och kraftiga vindar. Det blåser nu också, känns genom det lilla fönstret högt uppe. Palmbladen rör sig.

Jag sitter fortfarande i min tunna ”städrock” (så hette den där speciella hemmaklänningen mamma hade) när klockan är halv elva här. Jag byter alltid till min städrock när jag är hemma i lägenheten. Festligt hur ord dyker upp i huvudet. Och därmed minnen.

Byter temuggen mot en med kaffe, och en palmerita. När jag slänger ett öga ut genom köksfönstret ser jag rakt in i en lägenhet snett nedanför. Personen som jag tror städar eller diskar har tack och lov kläder på sig. Nu ska jag definitivt klä på mig, någon kanske ser rakt in i min lägenhet också. Tror det blir långbrallor idag, känns inte som shortsväder.

Det regnar. Fönsterbleck och den lilla innegården där nere är blöta. Så jag sitter där jag sitter. Tacksam att det inte regnar in genom det lilla fönstret. Jag vet inte vad som hindrar det, vet inte ens var eller hur fönstret sitter på husväggen. Vet bara att jag bor två trappor upp.

Igår skrev jag lite om en arg och sur Agnes, inte den väna äldre kvinna hon hittills visat sig som. (Tjusig meningsbyggnad.) Ska kanske låta henne komma till tals lite mera och oftare. Hon har många sidor, Agnes – har utvecklat dem under sitt långa liv. Samlar hennes funderingar i en särskild mapp, allt är inte färdigt att publicera ens i bloggen.

Såg någonstans hur en annan äldre skrivande människa berättade hur hon aldrig fått lära sig hur det går till att leva som gammal. Både jag och Agnes tänkte lite elakt ”vem har det?”. Jag har i alla fall aldrig fått några erfarenheter eller lärdomar om åldrande från någon äldre släkting eller vän. Tror det är något vi alla får lära oss på egen hand, efter förmåga och säkert påverkat av våra gener, hälsa eller ohälsa. Det är definitivt inte alltid roligt, men det är lärorikt – och kanske kan skrivande om åldrande lära någon yngre människa något. Agnes får fortsätta berätta om sitt liv som 80+. Och så tycker vi båda att det är härligt att Siw Malmqvist blir årets julvärd i teve därhemma!

Kvällsbild

Fortfarande tisdag, jag har precis varit upp ”på taket” och kollat. Tvättstreck, så jag kan hänga lakan där, ett par stolar, inget bord, en rostig tvättställning. En tom ölburk. Inte väldigt inbjudande, men okej för ”stor” tvätt.

Ändrade mig, och har duschat och tvättat håret, som blir väldigt frissigt här, och lite lätt gult. Syster B frågade mig förra gången jag var här om jag blonderat håret… Och jag har tagit mitt piller.

Klockan är kvart över 10, jag är kaffesugen. Tvättmaskinen går inne i toalettrummet, och jag törs inte riktigt lämna den innan den är klar. Det får bli fika hemma. Con bocaditos sabor lemón, medan håret torkar och tvättmaskinen surrar. Nu 23 grader ute.

I morgon någon sorts möte i skrivfamiljen, ”snabbspåret”, där man kan ställa frågor och prata med varandra och Jeanette. T ex varför andra datum i familjekalendern än i min kalender? Begriper mig inte på teknikaliteterna. Ett annat exempel – jag kollar tvättmaskinen och inser att jag ställt in den på både förtvätt och huvudtvätt. Behövde inte förtvätt. Hade för bråttom igen. Håret är torrt, och maskinen går fortfarande. Läser fantasy medan jag väntar.

Tvätten hänger och jag går ut. Långa promenaden till caféet vid stranden, där Martti sitter med två tyska bekanta. Efter lite prat hit och dit blir vi på det klara med att Martti bor i samma hus som jag, i våningen ovanpå. Han lovar att inte knacka på min dörr, och jag svarar med att vi ses här vid stranden, när vi ses. Världen är liten, också här.

Efter en caña, mindre sorten, går jag hemåt, handlar lite på Alteza och summerar antalet steg idag. 5 100. Nöjd. Syster B och jag börjar ny wordfeud-omgång, vill inte kalla det match. Klockan är tre, och det är fortfarande 23 grader, minst. Räckte väl för att göra mig svettig.

Det kommunala biblioteket (som jag trodde var det engelska) är tillfälligt stängt. Det engelska biblioteket har öppet onsdag och lördag, 10-13, och kostar något för tillfälligt lånekort. Ligger en bit bort, på Calle Irlanda, 5. Ska nog ta mig dit någon dag. Alltför få böcker på engelska på second hand-bokstället.

För närvarande kan jag inte kommentera någonting på Facebook. Tror inte det gör någon stor skillnad. Vet inte varför.

Har flyttat förlängningsdosan från lampan på sängbordet till mellan två fönster i vardagsrummet (så att kyl och mikro fortsätter ha el). Och lampan som stod på byrån på väg in i rummet står nu där på golvet och lyser så att jag kan sitta i soffan och läsa. Får samla ihop och dra undan sladden. Takbelysning och väggbelysning är annars hopkopplade, och det blir förfärligt ljust när jag tänder. Så här är tillräckligt, i morgon kanske jag köper ännu en förlängningssladd. Ska också hitta en (åtminstone) matsked, här finns bara små skedar.

Inte den bäst utrustade lägenhet jag bott i. Det fungerar, lärdom till nästa gång – kolla bättre, se till att få kontrakt tidigt (ta kontakt med Miguel igen, redan nu och berätta att jag är här), kanske också ta kontakt med Chantal som verkade bra – möjligen inte med Alejandra, det får visa sig när jag samlar ihop min feedback i mars.

Pratar med Anders som hade ont i ryggen i helgen, men nu var det bättre.

Middag idag, en absolut perfekt avocado med en inte lika perfekt så kallad räksallad (mest vita rovor som därhemma i de billigare varianterna) – det var gott tack vare avocadon. I morgon ska jag köpa ett par till, stora, släta och mogna efter ett par dagar hemma.

Har svårt att hitta mat jag vill ha här på Alteza, ochg Dino supermarkets är inte mycket bättre. Grönsaker är bättre där än på A, som är urdåliga. Kyckling kan köpas i alla de former, fläskkotletter och karré och liknande också. Fisken ligger där i disken på A dag efter dag, inte kul. Köpte gambas/langoustines där häromsistens, de var trötta. Blöta och upptinade. Färsk fisk, färska skaldjur verkar vara bristvara. Minns att jag åt ostron senast jag var här, på ett café ovanför mercado municipal, en loppislördag. Ett var dåligt. Gör inte om det.

Nu är det mörkt utanför mitt lilla dagsljusfönster, högt uppe i taket. Klockan är drygt halv sju, solen har gått ner. Varmt är det ännu.

Hur i all världen ska jag komma igång med att skriva den där boken jag fått mig att tro jag ska skriva? Blir trött bara jag tänker på det.

Och jag vaknade även till onsdagsmorgonen. Sol och 23 grader när klockan är halv tio. Jag har tagit mitt piller, och gjort Duolingo, wordle och sudoku. Ätit frukost, nu ska jag klä på mig och gå ut.

Måndag 10 november 2025, får mejl och telefonsamtal från vänner som vill försäkra sig om att jag mår bra. De har inte läst min blogg, där jag direkt berättade att jag var okej. Olyckan med den stora vågen i ”muelle” här i Puerto har fått uppmärksamhet också i Sverige. Jag mår bra, var inte ute i närheten av hamnen.

Men jag såg vågorna utanför Playa Jardin tidigare på lördagen, stranden av avspärrad för badande, och vågorna var enorma. Idag lugnare.

Har varit ute och kommit hem efter att ha hittat butiken med några få begagnade böcker på engelska. En fantasy som är tjock, och som jag antagligen har läst, men kan läsa om – de böckerna är så fulla av detaljer och händelser att jag sällan minns dem, Sarah J. Maas´ Queen of Shadows. Och en deckare, en av de få som jag faktiskt gillar, av Andrea Camilleri, The Terracotta Dog om kommisarie Montalbano. 8 Euro för båda. Nu har jag i alla fall läsning för några dagar.

3 400 steg hittills idag, går nog ut en vända på eftermiddagen igen. Är hemma igen, har ätit en ”roast pork sandwich, med tomat och pickles” på ställe nära muelle, med en liten caña till, 8,70 Euro. Det var gott och värt pengarna. Handlade plastburkar, -påsar och Philadelphia-cheese (använder den till frukostbrödet i stället för stenhårt irländskt smör eller otrevligt bredbart). Bojkottar så gott jag kan övrigt amerikanskt.

Härmed blev det totalt 7 000 steg idag. Duktigt av mig.

Nu sitter jag i soffan igen och ska bara sitta här och läsa, dricka vatten och läsa mera. Pratar med syster B som skickat mejl till mig på gamla adressen, om att diska utan propp. Nu skickar hon till den rätta, ska kolla. Och jodå, jag kan ju diska som på båten en gång i världen – i en bunke. Här finns dock ingen bunke, men väl kastruller, så det får kanske bli en sådan.

Vaknar tisdag morgon och minns att det ju är mammas födelsedag idag. Hon fyller 112 år, men är död sedan länge. Hon skulle glädja sig åt att hennes föräldrars ljusstakar står på mitt bord här i Puerto de la Cruz.

Jag har artrostränat före frukost, vaknar fortfarande vid halv sju, som hemma. 19 grader och halvklart nu klockan åtta, regn kan komma i morgon kväll. Blir 24 grader varmt under dagen. Syster B är barnvakt idag och lär inte ha tid för wordfeud.

Dricker ännu en mugg te, äter en liten yoghurt efter frukostbrödet med ost och skinka. Långsam frukost, snabb koll av svenska tidningar, mejl och annat på nätet. Lite skriv. Så vill jag ha det.

Har ingenting planerat för den här tisdagen, mer än att jag ska ut och gå. Kanske tvätta håret, men det får nog vänta till eftermiddagen. Nu Duolingo, wordle och sudoku. Dalar från plats 4 till 16 i spanskan, wordle lär mig att ordet gizmo är pryl eller manick på engelska, klarade det på sista raden. Ultrasvårt sudoku gick hyfsat, hade satt två siffror på fel ställe…

interiör

Hittade second hand-butik för böcker idag, stängt förstås – men fotade öppettiderna. Den ligger bredvid en butik för begagnade kläder, nära min lägenhet. Dit ska jag när den öppnar. Behöver böcker att läsa, flera än King´s On writing (som är bra) och Shafak´s bok. Och den spanska. Vill ha bra, välskrivna böcker på engelska.

Idag var vågorna fortsatt imponerande och skrämmande stora vid den avstängda Playa Jardin. I den lilla fiskehamnen badade ingen idag, där förolyckades igår en person (antal varierar) som sveptes iväg av en jättevåg.

Jag har gått min förmiddagspromenad, druckit en cortado på arepas-stället (var för mätt efter frukosten för arepas) och en liten caña på det vanliga stället. Martti var ute och gick, som jag. En regnskur medan jag drack min cortado under ett (tätt) parasoll. Varmt, fuktigt. 6 150 steg idag, stjärnregn igen. Klockan är nu halv två.

Nu Skriv-familjen, Duolingo är klart, wordle och sudoku också. Wordfeud vilar. Microsoft stökade och ville att jag skulle logga ut, varning upptill i dokumentet. Jag startade om datorn, och fick kolla och svara på om jag vill ha erbjudanden från Microsoft – det vill jag inte. Varningen försvann. Plötsligt var dokumentet skrivskyddat och kunde inte sparas, fick byta namn. Trist.

Har jobbat mig igenom kurskapitlet Välj EN bokidé – intressant process som tog mig fram till delvis nya svar på gamla frågor. Blir spännande att se hur allt håller, men har just skrivit 1 500 ord för att beskriva vad jag tror är min valda idé.

Tänker inte berätta mera här och nu. Läser ju Stephen King´s On writing – där han bland annat betonar hur viktigt det är att hålla sin dörr till skrivandet stängd. Så bara i Skriv-familjen gläntar jag på den dörren, medan jag tar mig vidare i alla kursens kapitel. Det kan bli bra. Han gillar inte adverb heller, använder dem mycket sparsamt. Ett gott råd tycker jag,

Hittar illande påskgula (apropå ovanstående) Ikea-servietter i en låda. Middagen idag blir pasta med köttfärssås ur frysen. Det fristående gamla kylskåpet flyttar sig ut på köksgolvet varje gång jag öppnar dörren. Om jag ökar kylan, fryser saker fast i det lilla facket, om inte, blir det knappt kallt nog. När jag åker hem ska det bli feedback till Alejandra, om hon vill vidarebefordra mina synpunkter till sin kund får vara hennes beslut. Kylen behöver bytas ut.

Mitt rödvin räcker även till middagen idag, en flaska på en hel vecka. Alldeles lagom tycker jag.

Avinstallerar Spotify som envisas med att dyka upp hela tiden, också när jag loggat ut. Alltför aggressiv sk marknadsföring för min del. Nu är den appen borttagen, inga fler besök där. Får hålla mig till Youtube för musik.

Men inte just nu, nu är det dags för middag. Och middagsdisk. Efter middagen gick jag igenom resten av det som handlade om bokidé och att välja/utesluta. Nu övermätt på frågor om mitt skrivande, hur och varför, handling och kärna, karaktärer etcetera – förstår att det är viktigheter, men hjärnan säger stopp just nu. Släpp och vila. Så det tänker jag göra. Kanske wordfeuda om syrran är på humör. Kanske tända en lampa också, sitter i mörker inser jag just. Lamporna här är inte riktigt på de platser jag behöver dem, inte kontakterna i väggarna heller. Skarvsladdar har jag inte hittat.

Skuggan från det lilla fönstret högt uppe på väggen i ”vardagsrummet” fladdrar. Det tycks blåsa ute. Kanske. Eller så är det mina batteriljus som lydigt fladdrar i den lilla vind som kommer in. Det är i alla fall svart utanför fönstret nu, tio minuter i sju.

Sov så småningom, vaknar vid sjutiden. Frukost i sakta mak, en titt ut genom fönstret tyder på sol. Mobilen säger ”övervägande molnigt, regnskurar under morgonen”. 21 grader nu halv nio, upp emot 25 under dagen. Syrran vinner snart wordfeud med 320 mot 266, ungefär. Sätter mig i soffan en stund, skönare än att sitta vid bordet på hård stol.

Nyss var jag på väg att tala om att jag sitter där vid bordet för att äta frukosten, men kom att tänka på King´s ord om att inte vara ”överdetaljerad” – något kan/ska den tänkta läsaren själv begripa. Så jag skrev inte det jag tänkt.

Ännu en mugg te får följa med till soff”bordet”, en nätkonstruktion med rund skiva upptill, och en flätad sak som täcker skivan. Temuggen ryms ganska precis där.

Jag tar ett varv med frågorna i kursens avsnitt om EN bokidé. Det är förmodligen hjälpsamt att fundera över vad jag vill med min tänkta bok, vad jag allra helst vill uppnå. Även om jag blir trött. Kanske är också tröttheten ett tecken på att frågorna gör något med mig. Det dyker upp några hittills inte medvetna tankar.

Släcker ljus och lampa, de behövs inte längre. Har dragit upp alla rullgardiner och släpper in ljuset utifrån.

Snart dags

Lördagsmorgon, kör igenom Duolingo efter artrosprogrammet, och tycker som vanligt att jag redan gjort dagens övningar. Kanske är det så, kanske upprepas övningarna för att nötas in. Lär mig lite nya ord hela tiden, men än så länge knappast att prata med någon på spanska.

Fyller på min temugg, klockan är bara kvart över åtta, för tidigt att gå ut. En kanarisk banan gör att jag står mig under förmiddagens promenad till loppmarknaden.

Något skrivkursskrivande eller -läsande av gamla texter har jag inte ägnat mig åt sedan igår. Blev lite övermätt (på mig själv). Kanske kommer jag igen med jobbandet i eftermiddag.

Nadar betyder simma, lärde mig det vid ”läsande” av någon sida i den spanska boken Hay momentos que deberían ser eternos. Den här boken läser jag långsammare än någon hittills, men det går tack vare Google översätt. Hoppas hitta någon bok på engelska på loppisen idag, brukar mest vara gamla kläder i en hög på ett bord. Och diverse turistprodukter, smycken, gamla verktyg och hushållsföremål.

Nu slamrar det utanför mina fönster, någon har vaknat och gör något. Ställer ut en sopsäck med glasflaskor och en ny torkställning, längst ner – är min gissning. Nyfiken tittade ut genom fönstret.

Pratade med Anders igår, han skulle vaccinera sig idag. Bra. Fint att han nu har lördag-söndag ledigt och slipper försöka passa in det som behöver göras på en ledig onsdag, som tidigare.

Flyttar till soffan som är skön att sitta i, lagom höjd och bredd, stöd för ryggen. Stolen vid bordet är hård, trots att jag lagt dit en extra dyna. Med laptopen i knät blir det en bra skrivställning här. Det tycks ta några dagar att hitta det som passar mig i det här boendet. Har hörapparaterna i öronen efter att ha gjort Duolingo, och hör genast ”duvkuttret” eller vad det nu är. Något fångar apparaterna upp, och det slipper jag annars.

Just nu sol och 21 grader enligt mobilen, blir 26 längre fram. Shorts. Vatten, solhatt etcetera.

Var upp till loppisen, hittade inga böcker på engelska. Bara spanska och tyska. Köpte en stor och fin avocado som får ligga till sig, nätt 2 Euro. En cortado och cheese cake à 5,50 Euro, hörlurar för 60 E (fick enligt säljaren pruta 9 Euro, tog ut kontanter i automat bredvid butiken, eftersom butikens kortläsare gått i golvet, tänkte fel. Tog ut 700 Euro, i stället för 70… Har nu fört över från banken till Norwegian bank.

Och har nu små lurar i öronen, njuter av Cohen´s Dance me to the end of love. Tror till och med att jag förstått hur de ska laddas när de tappar fart. Hörapparaterna ligger på köksbänken. Har också för mycket kontanter i lägenheten…

Drygt 7 000 steg blev det ute, och nytt stjärnfall från stegräknaren. Är visst på väg till Santiago där. Nöjd och trött. Klockan är snart ett. Behöver ingen lunch.

Nu spelar jag klassisk musik, utan ord – orden fångar mig annars och mina egna försvinner. Ska skriva lite – vet inte om vad – men någonting. Kanske mest för att jag sitter bra, i soffan, fingrarna löper på tangenterna, jag har musik! Har saknat musiken och hade fått för mig att den här sortens hörlurar inte skulle fungera i mina dåliga öron. Men det gör de. Och de verkar sitta bra i öronen. Det var lätt att hitta dem i datorn, de anslöt direkt. Inget krångel.

Musiken får mig att slappna av, den får mig att enbart följa tonerna utan att veta vad jag lyssnar till, jag behöver inte veta vem som skapat musiken, bara vara tacksam att jag nu och här kan lyssna till den och glädjas åt den. Ska titta in på Skriv-familjens sida.

Laddar lurarna via datorn. Burken lyser orange. Jag lyssnar på mera musik än på länge, men förvirras också av reklam och annat elände. Glad att jag hittat lite nya vinklingar av mina tankar kring demens och Agnes,

Nu har jag lyssnat på musik, jag har funderat och slappnat av med gott vin till matrestrerma, stängt av diverse. Ses i morgon.

Sov gott under natten, vaknar lite för tidigt – men går upp och gör långsam frukost. Klockan är nu nästan nio, och jag ska klä på mig om en stund. Men först lite musik igen. Botaniserar i gratis Spotify – men hittar inte där, åratal sedan jag hade ett konto. Youtube är lättare.

Mediterade en stund till ”sound of silence”. Skönt.

22 grader och övervägande molnigt. Tydligen kom en jättevåg igår och drog med sig människor ut i havet. Någon förolyckades, myndigheterna hade varnat, människor badade ändå. I tidningen anges bara ”havsbassängen i Puerto de la Cruz”, bilden visar den lilla muelle där mest stans lokala befolkning badar. Passerade Playa Jardin på morgonen och såg avspärrningarna där, och vågorna. Har ingen avsikt att bada.

Mina handdukar på tork, min utsikt…