beskrivarblogg

Torsdag 28 december 2023 – jag mår bättre. Tror jag i alla fall än så länge, har ätit ett par rostade brödbitar till frukost, och te förstås. Dessutom är jag varm och skön i lånad pyjamas (min värdinna var här igår, och kollade AC´n i vardagsrummet, den verkar inte fungera som den ska, så idag jagar hon installatören).

Eländigt att tappa energi och ork så fort bara efter tre-fyra dagars magsjuka. Tur jag ska vara här i tre månader till. Idag tar jag det lugnt. Behöver kanske inte ens byta från den sköna pyjamasen till kläder. Har duschat och klädde ändå på mig. Bäddat rent i sängen. Stranden och poolen får vänta. Sol och nio grader när klockan är halv tio.

Behöver dock fylla på mitt bokförråd före nyårshelgen. Har fyra utlästa böcker att lämna tillbaka. Talat med min värdinna, kanske kommer någon och kollar AC´n. Under tiden stänger jag av den i vardagsrummet och sätter på i båda sovrummen, draperiet för trappen upp till altanen. Då ska det bli varmare här nere.

Satt en stund på altanen, men solen gömde sig. Nu ser himlen mera blå ut igen. Dricker grönt te. Kollar vad det är för dag, torsdag, bra med informationen lätt tillgänglig längst ner på skärmen.

Någon påminde om att Stephen King alltid börjar sin dag med att skriva 2 000 ord. Minst. Är en god idé, särskilt som jag förmodar att han vet vad han ska skriva.

Tror inte jag vågar mig på någon lunch idag, och är tveksam till middag också. Kanske lite eget potatismos och ett par kokta skinkskivor är snällt nog. Eller om kycklingsoppan från julafton fortfarande är okej…

Gick ut med soporna och lärde mig att man kan trampa på en ”pedal” nertill för att få upp det tunga locket. Den soppåse jag ställt utanför dörren igår var borta, kanske tog min värdinna hand om den, eller någon annan snäll människa. Har suttit en stund i solen som återkom efter förmiddagens molnskärm. Nu nere i soffan igen, den korta promenaden till soptunnan var tillräckligt. Benen är darriga. Dricker vatten och te, och tänker testa en Dry Martini senare. Har ätit ett ljuvligt sött och gott litet päron, och än slipper jag springa till toan.

Nu 16 grader och halvklart, klockan är halv tre. I morgon och på lördag verkar det bli ungefär samma väder. Söndagen 20 grader och så fortsätter det hela första veckan på det nya året, lite varmare varje dag, fortfarande halvklart. Den lilla julstjärnan har börjat släppa sina blad, nu är bara de röda kvar. Nya ljus i ljusstakarna.

Det blev kycklingsoppa till middag, och än så länge stannar den där den ska. Nu har jag dessutom en Dry Martini på bordet, livsandarna återvänder, ljusen är tända. Ingen AC-montör idag, kanske i morgon.

Pratat med syrrorna i Uppsala, Karin är hemma från London och var hos Barbro. Glad att de har varandra, ibland är jag avundsjuk på att de lätt kan träffas när de vill. Båda är avsevärt mera sociala än jag, en fråga idag var ”har du träffat något folk” – tja, ”hundpromenerare och butikspersonal, min hyresvärdinna” blev svaret. Jag har vant mig av med sällskap. Jo, jag har pratat med en granne, eller kanske en grannes städerska som hjälpte mig upp med ”dramaten” en av de första dagarna här. Och förstås Mattias som mötte mig vid lägenheten, och killen som torkade golven utanför lägenhetsdörren häromdagen. Huset är annars tomt på folk.

Och det jag saknar är inte ytligt sociala möten med okända människor. Det jag vill ha är samtal om allt mellan himmel och jord, inte lätt att få till när man möts i en butik eller en trappuppgång. Och varken svårare eller lättare här än därhemma.

Jag skriver ofta om ensamhet, och jag tror att den som läser kan få för sig att den alltid är plågsam. Så är det inte. När jag får välja min ensamhet är den vad jag vill ha. Men inte all tid, inte varje dag i resten av livet.

Så, när benen bär mig igen bättre än idag, så får jag ge mig ut och ta kontakt, eller åtminstone spana efter möjligheter till kontakt. Det borde inte vara svårt, tror att här finns många ensamma människor. Liksom många äldre par som går hand i hand, eller för all del, par där han tittar ner i mobilen och hon går en bit före, eller efter. Många nationaliteter, har ännu inte hört svenska pratas på ”stan”. Häromdagen en skotte, skrudad i vacker kilt och vad därtill hör. Ingen säckpipa, men väl en plastkasse från Al Campo i ena handen. Han var på väg någonstans, med bestämda steg och knästrumpor.

Fredag förmiddag – har ätit frukost, sitter i lånad varm pyjamas med tekoppen fortfarande på bordet framför mig. Har inte sovit bra, och känner mig slak. Läser, löser sudoku och wordle, kollar internet. Just inget som får igång mig. Så, kroppen säger ”ta det lugnt” och det gör jag. Soporna slängde jag igår, det finns mat hemma, inget jag behöver göra. Det finns till och med hittills olästa böcker, och om inte annat Storytel. Ingen AC-montör än så länge, de ska väl också ha helg. Jag kommer igen.

Kommer igen.

27 december – mår forfarande inte bra. Men, ingen feber, och lyckas hålla undan ansatser till kräkningar. Resten behöver inte beskrivas. Sitter i soffan, med en kopp grönt te framför mig och filt om knäna. Om ett par timmar får jag besök, som jag inte ska komma nära. Och ut tänker jag inte gå. Läst ut The Last Runaway, bra. Tur att jag lade upp ett litet lager av böcker vid senaste besöket på charity shop´en. Just nu Joanna Trollope Second Honeymoon, verkar också bra.

Min värdinna kom, vi höll oss på avstånd från varandra. Hon behövde hämta lite saker för sin vistelse här nere. Vi får ses mera när jag är frisk igen, just nu har jag druckit ännu en kopp te, och faktiskt ätit fyra små pepparkakor. De verkar stanna där de ska. Tänder mina ljus på soffbordet, drar ner gardinerna bakom mig, och rättar till filten över knäna. Lånar en skön pyjamas av Johanna, har tröjan över axlarna just nu. Hon ska kolla om något är fel med AC´n här i vardagsrummet och återkommer om det.

Trista mellandagar, men sådant här går ju över.

Längtar efter en lätt måltid med fisk av något slag. Ska kolla det nästa gång jag kommer till Consum som har en fin fiskdisk. Inte för att jag känner igen fiskarna, men jag kan alltid be dem filéa så kan jag göra resten själv. Börjar få matlust igen.

Dagens ”middag”

Skrev nyss om min goda kycklingsoppa. Lyckades tydligen ta bort det dokumentet, så nu gör jag ett nytt försök. Två kycklinglår, lök, vitlök, purjo, kycklingbuljong, snäll grön chili, så småningom stora vita bönor från burk (bara att skölja och lägga i när resten är klart). Kycklingen befrias förstås från skinn och ben. Hel svartpeppar, lite timjan. Så enkelt, och så gott. Glömmer hur lätt det faktiskt är att göra soppa. Den här räcker ett par vändor till.

I kväll blir det gravad lax med ”sås” gjord på skyr (i brist på Crème fraîche), Maille-senap med honung och färsk dill. Kanske, om jag är hungrig, en bakad potatis till, laxrom finns också i kylen. Med mera.

Sol och femton grader, har öppet ut till balkongen bakom mig. Nu ska jag gå ut med soppåsen och ostronskalen. Soppkastrullen står nu på balkongen, där är svalare än inne, och än mera så till kvällen.

Själv har jag suttit någon timme på altanen, i solen. Längre än så orkar jag inte. Läser, ”pratar” med barnbarnen via Facebook, och sönerna per mobil. Anders jobbar i morgon igen. Och nu trodde jag att jag skulle få se/behöva se Kalle Anka, men tittandet tog slut när ljuset tänts i studion av julvärden.

Så, det där med vad som får ses utomlands och inte är inte lätt att hålla reda på. Programmet går, men visas inte…

Jag överlever utan Kalle. Har ätit min goda middag, med bakad potatis, lax och laxrom. Mätt och belåten. Har dessutom läst ut boken om ”the ton” och England före Victoria. Den blev tjatig.

Så blev det så småningom annandag jul, och jag blev magsjuk. Om ”vanliga” vinterkräksjukan eller ostron eller gravlax, vet jag inte. Men skit har jag mått. Nu dricker jag en kopp te, och hoppas att den stannar där den ska. Tror att det lugnat sig något.

Det enda jag tänker göra idag är gå ut med soppåsen. Försökte dela en bild från Facebook på Albin, Tove och Mileah, men klarade det inte. Syrran har inte FB…

Lördag, klockan är halv tre på eftermiddagen och det är soligt och 16 grader ute. Hemma efter många steg (6 000) lite runt och till slut till Al Campo, igen. Hittade en ostronkniv (cuchillo ostras), och en propp till diskhon. Har inte vågat kolla om någondera fungerar än. Pustar i soffan, med tvättade händer. Många människor hostade omkring mig idag. Har kollat proppen till diskhon, fungerar. Återstår att se om ostronkniven är bra, har en likadan hemma som jag just inte gillat… Lite för vek. Kanske går det bättre här när jag inte har något alternativ.

Fick för mig att jag faktiskt gick lättare än hittills idag. Må vara inbillning, möjligen assisterad av den öl jag såg till att få i mig innan jag gick hemåt. Men oj, vilket konsumtionseldorado Al Campo är.

Nåja, jag ger mig hellre på ostronen med en kniv som möjligen fungerar, än en vass hushållskniv. För i kväll blir det nio ostron till middag, kanske med god ost efter. Rött vin till, eller Cava Brut. I morgon tänker jag göra en god soppa, med kyckling och diverse, bland annat stora vita bönor. Och någon dag äter jag väl en eller två av de (lite för tunna) fläskkotletter jag köpte idag, kanske med bruna champinjoner till. Och kanske bakad potatis.

Vet inte varför jag så ofta skriver om mat, har aldrig sett mig som särdeles matintresserad. När sönerna (inkl kompisar) växte upp handlade matlagning och bakande ofta om att utfodra hungriga ungar. Inte så mycket finlir. Kanske därför jag idag gillar att fundera kring min mat, och också äta sådant som jag inte åt så ofta förr. (Det där ”förr” som förekommer lite väl ofta.)

Nu har jag suttit en stund på altanen, i solen. Och därefter, nu, i soffan i vardagsrummet. Ostronen får vänta lite, chèvren är framtagen ur kylen. Jag gör mig en Dry Martini, och äter dessförinnan halva den äppel”tarte” jag köpte. Andra halvan i morgon. De är inte lika häftigt sockrade som allt annat kaffebröd här. Mobilen försöker tala om att någon har wordfeudat. Syrran fick 29 poäng för ”AH”. Hum säger jag.

Så försöker jag lägga ett (rimligt) ord och blir helt förbryllad över att det nekas, och anger något som inte ens är i närheten av det ord jag gav, som orsak. Begriper mig inte på det här. Men försöker hävda att det är kul ändå.

Mitt ostronöppnande lämnar mycket i övrigt att önska. Tacksam för den rejäla grytlappen som skyddade mig. ”Mannen min” skulle aldrig ha godkänt detta, men jag hade inget val. Det var gott, även om det följde med en del små skalbitar. Nu har jag ätit och njutit, nästa gång får det bli på lokal. Jag ska inte öppna ostron själv. Ostronkniven får stanna här. (Har andra hemma.) Torr Prosecco till, gick alldeles utmärkt. Om en stund en bit chèvre. Klockan är bara fem. Osten var god. Och diskproppen fungerar den också.

Nu sitter jag här och försöker läsa en 50 cents-bok A Rogue´s Proposal. Inte helt lätt att fortsätta läsa… Men, eftersom jag inte har annat att göra så. Mina kvällsljus brinner, den vanliga sorten, inte värmeljus. Och den lilla, lilla julstjärnan är fortfarande fin, har inte tappat några blad. Min tvätt torkar på altanen. I morgon är det julafton.

Diskhopropp och ostronkniv

Så, fredag eftermiddag inför jul. Här, i La Zenia i Spanien nära Torrevieja, känner jag mig tacksamt o-julig. Jag äter det jag vill, idag köpte jag ostron till i morgon, inga köttbullar, inga prinskorvar och ingen Jansson. Böcker att läsa, steg att gå i den mån jag kan, ord att skriva också. I den mån jag kan.

Laddar telefonen.

Sonsonen och hans sambo och dotter flyttar just nu till ett annat hus i Kimstalund. Glad att de finns där nära varandra.

Har ätit min sushi-middag, med förstärkning av ingefära, wasabi och soja. Det enda som ingick i paketet var soja… Fortfarande, klockan kvart över fem, sol och vackert utanför fönstren. Inte ett moln i sikte.

Jag läser, och de senaste böckerna har varit skadade i inbindningen, hamnar därför i soppåsen. Sällan böcker jag har slutar där, men är de trasiga så. Har just satt ”vanliga” ljus i ljusstakarna, inte värmeljusen. Nu vet jag att Consum har sådana som jag vill ha. En vänlig kvinna – samma som jag beställde ostronen av – visade mig var de fanns. Det är intresssant att studera människor i butikerna, personalen menar jag. Vissa är naturligt hjälpsamma, andra gör sitt bästa att slippa se att en kund kanske behöver hjälp. Har mött båda sorterna i samma butiker… Hoppas de hjälpsamma stiger i graderna, något jag också tror mig förstå är att vissa medarbetare bestämmer och andra inte.

”Min” tiggare och jag vinkade glatt åt varandra idag. Jag hade inte mera växel att dela med mig av, men han såg glad ut ändå. Möten.

Tänker ofta på mina döda. De jag älskat, de som inte lever längre. Son, syster, föräldrar, svärföräldrar, ex-make, älskad sam/särbo.

Tänker förstås också på de som fortfarande lever, men aldrig blev mera än ouppfylld kärlek. Och därför fortfarande finns i någon form, för mig. Och alla de andra, som kanske fick mig att tro att vi var älskande, men som visade sig inte vara det. Inte för att de var så många som ”alla” antyder, men ändå. Önskar dem ett gott liv, eller en god död, eller något. Vet inte vad. Vill kanske tala om tacksamhet, även om inget någonsin blev någonting. Bara var inget. Inget är bra ibland, när inget annat finns. Även om det fanns utan att jag visste om det.

Bla, bla.

Är glad att jag har mina ulltofflor med mig. Och sockorna jag fick av Sofia. Jag har just satt på AC´n i sovrummet och tänder taklampan i vardagsrummet för att alls se vad jag skriver. Mina ljus brinner, jag tar ett glas rödvin efter min Dry Martini. Börjar fundera på att det vore billigare att dricka GT, men… Och nu talar mobilen om för mig att syrran tycker att ”tadel” är ett bra ord i wordfeud. Okej. Försöker hitta något på Netflix som tål att ses, nada. Eller kanske heter det niente på spanska.

Mitt rödvin får stå till i morgon.

Kanske gör drömmarna mig mera gott än att sitta här och läsa A Rogue´s Proposal…

Vaknade i en dröm där vår son Mats levde och var glad. Visserligen hade han färgat håret, så att han liknade sin yngre bror, men han log stort och pratade om något viktigt. Vet inte vad, det jag minns är hans glädje. Som gladde mig.

Det är dagen före julafton, och solen skiner, temperaturen nu klockan tio är tolv grader. Långsam frukost, med sudoku och wordle, och wordfeud. De mina har tid sent på kvällen, men då sover jag oftast. Och nu kan jag tänka mig att de stökar runt med de sista julbestyren. Jag knaprar ändå åt mig några poäng.

”Hallon” hälsar mig välkommen till Spanien, åtminstone en gång i veckan. I morse klockan kvart över fem. Det gillar jag inte att väckas av, eftersom jag då oftast har somnat om efter toabesök. Mejlar för att få dem att låta bli dessa meddelanden. Tror att ”roboten” förstod mitt mejl, det visar sig.

Ingen julgran direkt, men lever gör den…

Onsdag 20 december 2023 – har gått och lämnat ifrån mig böcker, och köpt nya. Sju böcker för 3,5 Euro totalt, det finns så mycket att välja på att det blir svårt. Nu hemma igen, och fikar. Det blåser idag, men inga kalla vindar, och solen värmer. Sjutton grader just nu.

Inser att det inte blir mycket fotograferande, med ryggsäck och bokkasse i handen, och mobilen ligger i ryggsäcken. Har just inte hittat något ”värt” att fota heller, här i närheten är mest hus och parkerade bilar. Det där havet får vänta, jag går inte ut mera än kanske på altanen idag. Har inte kollat om det blåser där också.

Wordfeudar lite med sonsonen, syrran har nog annat för sig. Jag tycker det är mycket skönt att slippa allt julståhej numera. (Det har inte varit särskilt belastande de senaste åren heller, då det varit äldste sonen med familj – främst min kära sonhustru och hennes syster – som ordnat allt.) Men jag minns ju hur det var när vi fortfarande var en familj med julmat och julklappar och jobb och alltihop. Nu kan jag göra precis som jag vill, jag kan äta eller låta bli – men ingen julmat av svensk modell här. Har köpt Falu rutbröd dock, kanske blir det lite rökt eller gravad lax också, beroende på var jag handlar om någon dag.

Promenaden idag var bara 2 000 steg, det räcker. Det var lite för blåsigt på altanen, så jag gick ner till vardagsrummet igen efter en stund i solen. Sopade altanen, tror fåglar pickar i blomkrukorna och släpper skräp på golvet. Sopade igår ju.

Eftersom mina ”vanliga” ljus tog slut häromdagen, och jag ersatte dem med värmeljus, så försökte jag tända dessa igen i kväll. Det gick så där. De flammade och sotade och slocknade till slut. Nu har jag svartsotiga ljusstakar, är inte så intresserad av att tända flera värmeljus, och har inte hittat några vanliga ljus här. Får ta mig till Al Campo igen… När jag har diskat ljusstakarna.

Har öppnat balkongdörren bakom mig för att vädra ut ljusbrinnandet.

Läser, wordfeudar, har diskat och dessförinnan ätit bacon och ägg. Duglig middag.

Nu torsdagsmorgon, frukosten är avklarad. Har kollat internet och rubrikerna i kvällstidningarna. Snösmocka i julhelgen. Glad jag slipper, hoppas de mina kör försiktigt.

Kollar att det faktiskt är torsdag, det är lätt att bli dagvill när inget tvingar mig att hålla reda på tiden. Har gått 2 300 steg idag, och inbillar mig ibland att det går lite lättare. Tills det inte gör det. Har också suttit i solen på altanen en stund, pratat lite med mannen med en hund som är väldigt glad och välkomnande när hen ser mig. Engelsk/spanska, har ingen aning om vilken nationalitet han har. Men trevligt glad när vi ses i parken, han rastar hunden, jag går tvärs över för att handla på Consum. I morgon ska jag hämta beställda ostron, hoppas jag kan öppna dem också. Jag pratar en blandning av engelska/spanska/franska, men gör mig förstådd. Tiggaren utanför Consum, idag utan sin hund, fick den växel jag hade, klarade inte av att går förbi honom utan att ge något.

En man sitter också utanför Lidl, men ser inte lika sympatisk ut. Taskigt att behöva se sympatisk ut, när man av vilken orsak som helst också måste tigga.

Idag har jag ätit ”julskinka” (kokt skinka) med Maille senap, honungsvarianten. På ”pain riche”. Letade förgäves efter färska kryddor, fanns varken på Consum eller Lidl. Vill ha färsk dill till gravlaxsåsen, men får nog klara mig utan. Har i alla fall inhandlat en bit gravad lax (hoppas jag), och laxrom och pulpos (igen), en burk gåslever. Har godsaker till helgen, det lär inte gå någon nöd på mig.

Nu, fredagen den 22 december, Jans födelsedag, har jag hämtat mina ostron och hittade färsk dill till gravlaxen. Har redan hunnit smaka av ett ostron, spar de övriga nio till i morgon. Lite bökigt att öppna, har inte riktigt rätt verktyg här. Får ta med mig nästa resa. Ikväll blir det sushi. Nu tror jag mig ha handlat färdigt inför julhelgen. Har förstått att butikerna är öppna till 2-3-tiden på julafton, men stängda juldagen.

Jag har tvättat håret och duschat. Är nu iklädd min gamla långa fd svarta linneklänning och den charity-köpta stora flanellskjortan. Den bor jag i. Tänker inte gå ut mera idag. Har slängt sopor, och är varje gång glad att jag orkar få upp locket till sopcontainern tillräckligt för att klämma ner soppåsen.

Min näsa är rödare än vanligt, och jag behöver snyta mig titt som tätt. Tror det mera handlar om sol och AC, känner mig inte förkyld. Såg något om att det var hög pollenhalt här (av vad?), men har veterligt aldrig varit känslig för sådant. Satt en stund i solen på altanen, men klarar inte några långa timmar. 18 grader klockan ett, strålande sol, inga moln, bara lätt, ljum vind.

Tisdag 19 december 2023. Jag har avslutat redigeringen av kundmanuset, fått betalt med ”vändande post”, och en fråga om jag har tid framöver för ännu ett manus. Det gläder mig, och det har jag.

Har just pratat med yngste sonen som börjar sin julledighet med julbord med jobbet. Han tar några semesterdagar i julhelgen för första gången på länge. Det gläder mig också. Hoppas han och hans vän får en fin jul. Liksom hans bror och familjen där.

Själv har jag ätit upp den långlivade entrecôten med råstekt potatis, med ett par ägg blev det en ätbar middag idag också. I morgon är en ny dag, längtar efter fisk. Och ostron…

Nästa resa hoppas jag blir till Teneriffa. Av outgrundlig anledning känns det så. Inte för att detta är fel. Här är så bra det kan bli, utan hiss… Mina knän är inte gjorda för två trappor upp till lägenheten, och en trappa upp till altanen i lägenheten. Jag visste, och jag trodde att jag skulle klara det bättre än jag gör. Det går, men det är mödosamt. Kanske bra för artrosen att jobba, men inte kul. Tränar dock med gummibanden när jag väl knallat uppför trappen till altanen, det första jag gör efter frukosten. Och välkomnar solen där.

Idag gick jag nästan 4 000 steg i förgäves letande efter ”rätt” strand, playa Zenia. Den förblir utom räckhåll, min hyresvärdinna som jag tror kommer hit i mellandagarna får visa mig rätt.

Jag är mätt, jag är nöjd med att ha läst igenom manuset två gånger och kunnat skicka det till författaren, utan att känna att jag borde ha gjort ett bättre jobb. Och nu kan jag läsa alla mina 50 cents-böcker från charity shop´en (och lämna tillbaka de jag läst eller inte vill läsa). I morgon, jag behöver ladda upp med flera böcker inför julhelgen.

Något julbord tänker jag inte leta efter. Men jag hoppas på bra väder, promenader, havet kanske, läsning och god mat och dryck. Julskinka nej, men rökt ankbröst inhandlat igår, grönsaker och frukt, gambas i frysen liksom typ, inte crèpes, men nästan – med skaldjursfyllning. Har just nu glömt vad det heter på svenska. Vårrullar? Annars pulpos igen, dem tröttnar jag inte på.

Spansk mat annars, tja. Det är mycket griskött, kyckling och lamm. Gillar lamm, men inte alltid som det styckas här. Kyckling är väl också okej, fläsk i här förekommande former inte så kul. Tunna fläskkotletter, tunna skivor av fläsk av alla de sorter. Ointressant. Uppskattar frukterna, mandariner med någon enstaka kärna i, och som smakar som de inte gör i Sverige, tomater som smakar tomat. Grönt av alla de sorter. Vore kul att någonstans också hitta en marknad med allt det här, som i Juan les Pins, nej i Antibes – i fjol. Det har jag inte hittat här.

Sammantaget mår jag bra, när jag väl fått igång mig. Jag är dålig på att fotografera omgivningarna. Ska försöka komma ihåg det i morgon. Har lovat att skicka bilder till en kompis som inte läser min blogg (där jag i alla fall ibland lägger in någon bild härifrån).

Poolen som jag har poolkod till har jag inte heller hittat. Ännu en uppgift för min hyresvärdinna. Liksom rätt inställning av AC´n här i vardagsrummet. Tror att jag har rätt nu, men har velat fram och tillbaka med symbolerna för ”mode”. I sovrummet var det inte svårt att hitta rätt, men det är olika apparater.

Mina värmeljus brinner, taklampan också, och ljusstumparna är slängda i soppåsen. Julpyntigare än ljus och en röd minijulstjärna blir det inte här.

Kvart i sju, även om klockan på väggen här är kvar i sommartid. Tur jag har mobilen för rätt tid och dag, och temperatur. Och mycket annat.

Inser att jag nog behövt en bil här. Dels för att jag inte klarar att gå långt, men också för att   till exempel Carrefour ligger halvvägs till Torrevieja, 2-3 km härifrån. Så långt kan jag inte gå, men jag gillar Carrefour bättre än Al Campo. Buss? Ja, kanske. Behöver förstå mig på bussarna här bättre än jag för ögonblicket gör. Framför allt hitta hållplatser. Vet att det finns en utanför Al Campo till Torrevieja, men vill helst inte behöva gå dit…

Jag får fortsätta mitt utforskande av omgivningarna. I morgon är en ny dag.

Klockan är halv åtta. Är lagom trött, men vill inte gå till sängs redan. Några varv till med wordfeud kanske, eller lite mera läst i någon bok. Diskmaskinen har gjort sitt och står och kallnar. Plockar ur den i morgon.

Inser hur jag skyller på mitt dåliga knä, när jag mest går till närbelägna butiker och handlar det nödvändiga. Jag drar inte iväg som jag kanske gjort förr, och litat på att jag orkar ta mig hem. Numera är jag ovant osäker på det. Påminner mig varje dag om att ta med vatten och solhatt när jag går ut, glömmer det ofta. Det tar ett tag att vänja sig vid vad som krävs där jag är, var jag än är.

Min pulpossallad, och julpynt

Torsdag fortfarande, har ätit och druckit, har ett glas viño verde på bordet framför mig. Klockan är bara åtta, och jag vill gå till sängs redan. Mina wordfeud-kompisar gör annat. Jag har löst det sudoku jag sparade i morse, och läst så mycket jag vill av min kunds manus. I morgon fortsätter jag med det.

Läser lite i en av de böcker jag köpt för 50 cent, inte så otroligt engagerande. Har just pratat med yngste sonen i telefon. Han mår bra, jag mår bra. Glad att han ringer.

Undrar just nu vad jag gör här. Varför här och varför nu? Vad tror/hoppas jag/vill jag ska hända här som inte händer därhemma? Mer än slippa snö. Möten med människor, möten som jag törs låta ske. Kanske – kan ske. Knepigt med ord, och roligt ibland.

För ögonblicket är jag administrativ, skriver upp vad jag handlat och försöker ha överblick. Ser ut ungefär som hemma. Saknar diverse prylar här – propp till diskhon är ett exempel – men det löser sig kanske. Inte bråttom.

Jag skulle nog också behöva cykelträna mina ben. Men än har jag inte hittat någon sådan möjlighet här. Mitt knä är inte särskilt samarbetsvilligt, jag klarar 2-3000 steg utan att gå sönder, men inte mycket mera. Vart kortisonet jag fick innan jag åkte tog vägen vet jag inte. Och ingen information om röntgen från min läkare. PRP skulle nog vara bättre… Nina informerade mig om att det inte medges för knäartros i vår region… Kostar 3-4000 på privata kliniker. Och behövs flera vändor.

Så jag haltar mig fram, morrar och tar trappan upp till altanen sakta och ett steg i taget. Fötterna ställda rätt framför varandra, inga vridningar. Det går. Långsamt. Väl däruppe är det sol och varmt, på balkongen under är det skugga. Som också är skönt ibland.

Jag anpassar mig, som vi alla måste göra när vår verklighet förändras. Min anpassning är än så länge klart hanterlig, ingenting mera än jag klarar. Men det är knepigt när den egna förmågan blir så annorlunda, jämfört med hur den var. Jag är i början av den inlärningen. Jag må medge att jag varit mallig över min hållning och min snabba gång – det har jag ingen anledning att vara längre. Nu går jag långsamt, jag tycker att jag är väldigt mycket kortare än jag varit, och jag linkar fram.

Minns hur ”mannen min” noterade hur hans fd hustru blivit så kort – nu är nog jag där också. Men han är inte här att se det. Det är mycket som händer på några år när ålder och vad därtill hör plötsligt är där. Inte för att det är begripligt varför det skulle vara så överraskande. Jag och alla andra har ju sett det hända människor omkring oss. Nu händer det oss. Det handlar om mig. Och dig, alla ni som är ungefär jämngamla med mig. Nu är det vi som är gamla. Vi som insjuknar i än det ena, än det andra. Vi som kanske fortfarande kan mota Olle i grind, kanske ännu kan leva och glädjas åt att vi gör det. Lever. Ett tag till.

Nyss ville jag skriva något som jag kom ihåg – nu har jag glömt vad. Gjorde något annat, och det försvann. Inte helt ovanligt, men varje gång trist. Tänder taklampan, så att jag ser vad jag gör, även om jag inte vet vad jag gör.

Ett nytt ljus tänt, är snål – varför, de är ungefär lika dyra hemma som här. Har köpt värmeljus också, eftersom ljusstakarna fungerar även för dessa, vända upp och ner. Danskt, smart. Och snyggt.

Var in på Ikea-butiken i Al Campo idag, trodde jag skulle hitta deras ljus där. Men, där såldes enbart kök och inredning. En liten butiksyta, och en beklagande blick från kvinnan där, när jag undrade ”that´s it?”. Det var det. Bra att få svar på sådant jag inte vet.

Såg – och hörde idag – ännu en flock fåglar som lät som de jag hörde igår. Men de här var inga papegojor.

Nyser, vet inte varför.  Är inte förkyld.

Klockan är bara kvart över sju. Vill inte gå till sängs än. Får läsa och hålla mig vaken några timmar till, vaknar annars flera gånger i natt och somnar inte om förrän för sent. Vaknar därmed också för sent…

Försöker se Rapport, och internet fungerar, men jag blir spyfärdig. Över vår och världens brist på ställningstaganden för miljön, över vår statsministers veligt försiktiga uttalande inför det som sker i Israel/Gaza – över allt det vi i Sverige inte är just nu. Stänger av. Därhemma tycks vi just nu syssla mest med Nobel-fest, titta på kungen när han äter och hans därefter följande fest, Sophias handväskor och kanske Lucia i morgon bitti. Orkade inte kolla ens vad vädret är/blir därhemma. Nöjer mig med att här är varmt, utan att jag vet någonting om spansk politik etcetera.

Frustrerande att enbart vara en åskådare till den politik som skapar även min värld.

Så startar jag min laptop igen efter att ha läst en stund. Har inget viktigt att säga, bara vill inte läsa eller bara sitta just nu. Och mina wordfeudare har annat för sig just nu.

Klockan är nio, kvällen är mörk utanför fönstren. Stillsamt i omgivningen, få bilar passerar. Den rosa cabriolet som jag sett tidigare är åter parkerad i närheten. Den bilen skulle jag vilja ha, eller ha haft, för ett antal år sedan. Den står för något som jag förstås inte här och nu vet någonting om. Men den gör mig glad.

Nu är det kväll igen, onsdag. Har ätit min middag med lamm, stekt ris med ägg och curry. Nu inga rester kvar i kylen. Idag gick jag enbart till Consum och handlade, sisådär 1300 steg. Alldeles lagom. Jag har kört diskmaskinen en vända, vet inte riktigt varför, jag behöver den bara därför att det inte finns någon fungerande propp i diskhon.

Svalare idag, och halvklart. Skönt med min stora flanellskjorta från ”charity shop´en”. Lagom varm och god. Försöker inte sätta igång någon AC i vardagsrummet. Kanske är det batterierna i startern som är slut, vet inte. Skaffar nya nästa gång jag är någonstans där det är möjligt. Såg ostron på Al Campo igår, men för många i för stor förpackning. Saknar någon att äta ostron med.

Just nu svart natt bakom mig i fönstret. Min Dry Martini är uppdrucken, jag ska snart gå till sängs, men sitter här och vill något annat. Vet inte vad. Diskmaskinen är klar. Jag har öppnat luckan. Tystnaden omkring mig är total. Det är både skönt och icke. Jag har böcker att läsa, men inte i kväll. Vill inte.

Mitt glas vatten för natten står bredvid min säng. Liksom magnesiumtabletterna. Och mina förskrivna paracetamol om nu knäsmärtorna skulle bli svåra… Det blir de inte. Jag tror att jag behöver mina magnesiumtabletter för att inte få kramp i benen. Det/tron fungerar hittills. Men mina ben gläder mig inte annars. Den där kortisonsprutan gör ingen skillnad.

Får fortsätta träna med gummibanden knutna till parasollfoten på altanen. Den står stadigt.

Natthimmel

Läser en av 50 c-böckerna, som börjar med ett brev, i kursiv stil, från huvudpersonen till densamma när hon är 20 år… Trist grepp, får mig att (nästan) överge boken innan jag ens börjat läsa.

Så tänker jag aldrig någonsin skriva någonting. Bra beslut, bra att veta. Och inte läste jag så mycket mera i den boken heller, tur att jag fick med mig flera hem från ”charity shop´en”. På väg därifrån mötte jag en (äldre än jag) kvinna med en kundvagn full av kläder, skor och böcker som hon skulle lämna. Gillar att det verkar vara bra omsättning på det de har där.

Nu tisdagsmorgon, med strålande sol. Bara 14 grader än så länge, lär bli 24 fram på dagen. Fick inte igång AC´n i vardagsrummet inför frukosten, men inser att det går bra utan. Den i sovrummet stängde jag av någon gång i natt. Te, två smörgåsar, en mandarin och lite koll på mejl och annat. Klockan har hunnit bli nio. Jag har inte bråttom någonstans.

Så småningom gick jag till Al Campo, hittade ljus à 1 Euro styck. Och lite annat, drack en cortado också. Nu hemma igen efter 5 700 steg. Sitter i solen på altanen och tror att jag ska se att skriva lite. Det går inte så bra. Svårt att se något på skärmen, om inte annat…

Vill helst inte gå inomhus, vill vara ute i den alldeles lagom lätta vinden och solvärmen. Kanske ser jag bättre i skuggan därnere på balkongen. Testar. Det gör jag. Skönt även här, men aningen svalare. Min nygamla flanellskjorta blir perfekt över linnet.

Känner jag mig själv så lär jag inte gå någon ytterligare promenad idag. Kanske blir det lite manusbearbetning under eftermiddagen. Annan läsning. Wordfeud när mobilen varslar. Sushi till middag, hittade inlagd ingefära på Al Campo, tog med wasabi hemifrån och hoppas att den lilla sojapåsen i sushiförpackningen räcker.

I morgon är det visst Lucia, känns konstigt. Inte för att jag någonsin lussat, men för att jag sitter här och inte är där. Hemma, i snö eller blask, vilket det nu är.

Lätta slingor av moln på den blå himlen. 21 grader.

När klockan är fyra på eftermiddagen har jag ätit min sushi på balkongen. Gott, och sojan räckte precis. Behöver köpa sådan i morgon. Hoppade över lunchen idag, en förklaring till tidig middag. Har jobbat mig igenom ett par kapitel till i uppdragsmanuset. Nöjd att jag håller min inre tidtabell.

Den där polen jag har kod till hittar jag inte. När jag kom visade mig M åt ett håll neröver, och sa säkert också någonting – som jag nu inte minns. Men var poolen är vet jag fortfarande inte.

Glad åt min storstora flanellskjorta, den är skönt slapp och värmer precis lagom. Inget jag kan gå ut i, men vad gör det. För 3 euro är det väldigt okej.

Läser, efter manusbearbetning någon timme, en bok av Diane Setterfield, The Thirteenth Tale. Oväntat bra och fängslande.

Igår var jag in på ännu en ”charity shop”, denna för övergivna hästar och mulor… Hittade inget jag behövde, böckerna gick inte att överblicka eftersom de inte var i bokstavsordning, alls. (Vet inte vilka/vad som är föremål för välgörenheten där jag hittar mina böcker.)

Behöver nog städa lite och torka golven i morgon. Utan att halka på våta golv! Been there, done that. Inte igen, även om den här lägenhetsuthyraren kanske inte reagerar som den förre.

Havet, en annan väg, i morgon. Tror jag förstått att jag ska gå över ”den stora vägen vid rondellen” och inte under. Visar sig. Syrran undrade om jag inte har någon karta jag kan använda – och det har jag, men gatornas namn är inte alltid lätta att hitta. Använder Google maps, kanske ska byta till annan vägvisare.

Ibland funderar jag på hur jag kanske är reducerad till någon som enbart skriver på lappar vad som ska handlas i morgon. Konsumeeras. Som nu – soja, bokmärken (glömde de jag har därhemma), bröd (idag hittade jag Falu Rutbröd på Al Campo), viño verde (typ Casal Garcia), gin och torr vermouth. Godis. Tror jag har mat för den närmaste veckan.

Har tänt det lilla som återstår av ett av mina ljus. De ny inköpta får vänta, köpte samtidigt värmeljus och ljusstakarna fungerar för båda sorter, bara att vända på dem.  De jag kallar vanliga heter här ”normal”. Ibland kan personalen på t ex Al Campo lite engelska, ofta inte. Varken här eller där. Jag tar mig fram, och alla är så hjälpsamma de kan.

Vet inte om jag ska hävda att mitt knä är vare sig sämre eller bättre efter alltför många steg. Jag konstaterar att jag kan ta mig uppför trappan till ytterdörren om jag går försiktigt. Och, när jag väl är hemma kan jag gå upp till altanen ett steg i taget, men använda båda benen. Bara jag tänker mig för och inte har bråttom. För det har jag ju inte, det är bara gammal vana som tror att jag kan gå fort.

Jag och min sköna skjorta