beskrivarblogg

Så, fredag eftermiddag inför jul. Här, i La Zenia i Spanien nära Torrevieja, känner jag mig tacksamt o-julig. Jag äter det jag vill, idag köpte jag ostron till i morgon, inga köttbullar, inga prinskorvar och ingen Jansson. Böcker att läsa, steg att gå i den mån jag kan, ord att skriva också. I den mån jag kan.

Laddar telefonen.

Sonsonen och hans sambo och dotter flyttar just nu till ett annat hus i Kimstalund. Glad att de finns där nära varandra.

Har ätit min sushi-middag, med förstärkning av ingefära, wasabi och soja. Det enda som ingick i paketet var soja… Fortfarande, klockan kvart över fem, sol och vackert utanför fönstren. Inte ett moln i sikte.

Jag läser, och de senaste böckerna har varit skadade i inbindningen, hamnar därför i soppåsen. Sällan böcker jag har slutar där, men är de trasiga så. Har just satt ”vanliga” ljus i ljusstakarna, inte värmeljusen. Nu vet jag att Consum har sådana som jag vill ha. En vänlig kvinna – samma som jag beställde ostronen av – visade mig var de fanns. Det är intresssant att studera människor i butikerna, personalen menar jag. Vissa är naturligt hjälpsamma, andra gör sitt bästa att slippa se att en kund kanske behöver hjälp. Har mött båda sorterna i samma butiker… Hoppas de hjälpsamma stiger i graderna, något jag också tror mig förstå är att vissa medarbetare bestämmer och andra inte.

”Min” tiggare och jag vinkade glatt åt varandra idag. Jag hade inte mera växel att dela med mig av, men han såg glad ut ändå. Möten.

Tänker ofta på mina döda. De jag älskat, de som inte lever längre. Son, syster, föräldrar, svärföräldrar, ex-make, älskad sam/särbo.

Tänker förstås också på de som fortfarande lever, men aldrig blev mera än ouppfylld kärlek. Och därför fortfarande finns i någon form, för mig. Och alla de andra, som kanske fick mig att tro att vi var älskande, men som visade sig inte vara det. Inte för att de var så många som ”alla” antyder, men ändå. Önskar dem ett gott liv, eller en god död, eller något. Vet inte vad. Vill kanske tala om tacksamhet, även om inget någonsin blev någonting. Bara var inget. Inget är bra ibland, när inget annat finns. Även om det fanns utan att jag visste om det.

Bla, bla.

Är glad att jag har mina ulltofflor med mig. Och sockorna jag fick av Sofia. Jag har just satt på AC´n i sovrummet och tänder taklampan i vardagsrummet för att alls se vad jag skriver. Mina ljus brinner, jag tar ett glas rödvin efter min Dry Martini. Börjar fundera på att det vore billigare att dricka GT, men… Och nu talar mobilen om för mig att syrran tycker att ”tadel” är ett bra ord i wordfeud. Okej. Försöker hitta något på Netflix som tål att ses, nada. Eller kanske heter det niente på spanska.

Mitt rödvin får stå till i morgon.

Kanske gör drömmarna mig mera gott än att sitta här och läsa A Rogue´s Proposal…

Vaknade i en dröm där vår son Mats levde och var glad. Visserligen hade han färgat håret, så att han liknade sin yngre bror, men han log stort och pratade om något viktigt. Vet inte vad, det jag minns är hans glädje. Som gladde mig.

Det är dagen före julafton, och solen skiner, temperaturen nu klockan tio är tolv grader. Långsam frukost, med sudoku och wordle, och wordfeud. De mina har tid sent på kvällen, men då sover jag oftast. Och nu kan jag tänka mig att de stökar runt med de sista julbestyren. Jag knaprar ändå åt mig några poäng.

”Hallon” hälsar mig välkommen till Spanien, åtminstone en gång i veckan. I morse klockan kvart över fem. Det gillar jag inte att väckas av, eftersom jag då oftast har somnat om efter toabesök. Mejlar för att få dem att låta bli dessa meddelanden. Tror att ”roboten” förstod mitt mejl, det visar sig.

Ingen julgran direkt, men lever gör den…

Onsdag 20 december 2023 – har gått och lämnat ifrån mig böcker, och köpt nya. Sju böcker för 3,5 Euro totalt, det finns så mycket att välja på att det blir svårt. Nu hemma igen, och fikar. Det blåser idag, men inga kalla vindar, och solen värmer. Sjutton grader just nu.

Inser att det inte blir mycket fotograferande, med ryggsäck och bokkasse i handen, och mobilen ligger i ryggsäcken. Har just inte hittat något ”värt” att fota heller, här i närheten är mest hus och parkerade bilar. Det där havet får vänta, jag går inte ut mera än kanske på altanen idag. Har inte kollat om det blåser där också.

Wordfeudar lite med sonsonen, syrran har nog annat för sig. Jag tycker det är mycket skönt att slippa allt julståhej numera. (Det har inte varit särskilt belastande de senaste åren heller, då det varit äldste sonen med familj – främst min kära sonhustru och hennes syster – som ordnat allt.) Men jag minns ju hur det var när vi fortfarande var en familj med julmat och julklappar och jobb och alltihop. Nu kan jag göra precis som jag vill, jag kan äta eller låta bli – men ingen julmat av svensk modell här. Har köpt Falu rutbröd dock, kanske blir det lite rökt eller gravad lax också, beroende på var jag handlar om någon dag.

Promenaden idag var bara 2 000 steg, det räcker. Det var lite för blåsigt på altanen, så jag gick ner till vardagsrummet igen efter en stund i solen. Sopade altanen, tror fåglar pickar i blomkrukorna och släpper skräp på golvet. Sopade igår ju.

Eftersom mina ”vanliga” ljus tog slut häromdagen, och jag ersatte dem med värmeljus, så försökte jag tända dessa igen i kväll. Det gick så där. De flammade och sotade och slocknade till slut. Nu har jag svartsotiga ljusstakar, är inte så intresserad av att tända flera värmeljus, och har inte hittat några vanliga ljus här. Får ta mig till Al Campo igen… När jag har diskat ljusstakarna.

Har öppnat balkongdörren bakom mig för att vädra ut ljusbrinnandet.

Läser, wordfeudar, har diskat och dessförinnan ätit bacon och ägg. Duglig middag.

Nu torsdagsmorgon, frukosten är avklarad. Har kollat internet och rubrikerna i kvällstidningarna. Snösmocka i julhelgen. Glad jag slipper, hoppas de mina kör försiktigt.

Kollar att det faktiskt är torsdag, det är lätt att bli dagvill när inget tvingar mig att hålla reda på tiden. Har gått 2 300 steg idag, och inbillar mig ibland att det går lite lättare. Tills det inte gör det. Har också suttit i solen på altanen en stund, pratat lite med mannen med en hund som är väldigt glad och välkomnande när hen ser mig. Engelsk/spanska, har ingen aning om vilken nationalitet han har. Men trevligt glad när vi ses i parken, han rastar hunden, jag går tvärs över för att handla på Consum. I morgon ska jag hämta beställda ostron, hoppas jag kan öppna dem också. Jag pratar en blandning av engelska/spanska/franska, men gör mig förstådd. Tiggaren utanför Consum, idag utan sin hund, fick den växel jag hade, klarade inte av att går förbi honom utan att ge något.

En man sitter också utanför Lidl, men ser inte lika sympatisk ut. Taskigt att behöva se sympatisk ut, när man av vilken orsak som helst också måste tigga.

Idag har jag ätit ”julskinka” (kokt skinka) med Maille senap, honungsvarianten. På ”pain riche”. Letade förgäves efter färska kryddor, fanns varken på Consum eller Lidl. Vill ha färsk dill till gravlaxsåsen, men får nog klara mig utan. Har i alla fall inhandlat en bit gravad lax (hoppas jag), och laxrom och pulpos (igen), en burk gåslever. Har godsaker till helgen, det lär inte gå någon nöd på mig.

Nu, fredagen den 22 december, Jans födelsedag, har jag hämtat mina ostron och hittade färsk dill till gravlaxen. Har redan hunnit smaka av ett ostron, spar de övriga nio till i morgon. Lite bökigt att öppna, har inte riktigt rätt verktyg här. Får ta med mig nästa resa. Ikväll blir det sushi. Nu tror jag mig ha handlat färdigt inför julhelgen. Har förstått att butikerna är öppna till 2-3-tiden på julafton, men stängda juldagen.

Jag har tvättat håret och duschat. Är nu iklädd min gamla långa fd svarta linneklänning och den charity-köpta stora flanellskjortan. Den bor jag i. Tänker inte gå ut mera idag. Har slängt sopor, och är varje gång glad att jag orkar få upp locket till sopcontainern tillräckligt för att klämma ner soppåsen.

Min näsa är rödare än vanligt, och jag behöver snyta mig titt som tätt. Tror det mera handlar om sol och AC, känner mig inte förkyld. Såg något om att det var hög pollenhalt här (av vad?), men har veterligt aldrig varit känslig för sådant. Satt en stund i solen på altanen, men klarar inte några långa timmar. 18 grader klockan ett, strålande sol, inga moln, bara lätt, ljum vind.

Tisdag 19 december 2023. Jag har avslutat redigeringen av kundmanuset, fått betalt med ”vändande post”, och en fråga om jag har tid framöver för ännu ett manus. Det gläder mig, och det har jag.

Har just pratat med yngste sonen som börjar sin julledighet med julbord med jobbet. Han tar några semesterdagar i julhelgen för första gången på länge. Det gläder mig också. Hoppas han och hans vän får en fin jul. Liksom hans bror och familjen där.

Själv har jag ätit upp den långlivade entrecôten med råstekt potatis, med ett par ägg blev det en ätbar middag idag också. I morgon är en ny dag, längtar efter fisk. Och ostron…

Nästa resa hoppas jag blir till Teneriffa. Av outgrundlig anledning känns det så. Inte för att detta är fel. Här är så bra det kan bli, utan hiss… Mina knän är inte gjorda för två trappor upp till lägenheten, och en trappa upp till altanen i lägenheten. Jag visste, och jag trodde att jag skulle klara det bättre än jag gör. Det går, men det är mödosamt. Kanske bra för artrosen att jobba, men inte kul. Tränar dock med gummibanden när jag väl knallat uppför trappen till altanen, det första jag gör efter frukosten. Och välkomnar solen där.

Idag gick jag nästan 4 000 steg i förgäves letande efter ”rätt” strand, playa Zenia. Den förblir utom räckhåll, min hyresvärdinna som jag tror kommer hit i mellandagarna får visa mig rätt.

Jag är mätt, jag är nöjd med att ha läst igenom manuset två gånger och kunnat skicka det till författaren, utan att känna att jag borde ha gjort ett bättre jobb. Och nu kan jag läsa alla mina 50 cents-böcker från charity shop´en (och lämna tillbaka de jag läst eller inte vill läsa). I morgon, jag behöver ladda upp med flera böcker inför julhelgen.

Något julbord tänker jag inte leta efter. Men jag hoppas på bra väder, promenader, havet kanske, läsning och god mat och dryck. Julskinka nej, men rökt ankbröst inhandlat igår, grönsaker och frukt, gambas i frysen liksom typ, inte crèpes, men nästan – med skaldjursfyllning. Har just nu glömt vad det heter på svenska. Vårrullar? Annars pulpos igen, dem tröttnar jag inte på.

Spansk mat annars, tja. Det är mycket griskött, kyckling och lamm. Gillar lamm, men inte alltid som det styckas här. Kyckling är väl också okej, fläsk i här förekommande former inte så kul. Tunna fläskkotletter, tunna skivor av fläsk av alla de sorter. Ointressant. Uppskattar frukterna, mandariner med någon enstaka kärna i, och som smakar som de inte gör i Sverige, tomater som smakar tomat. Grönt av alla de sorter. Vore kul att någonstans också hitta en marknad med allt det här, som i Juan les Pins, nej i Antibes – i fjol. Det har jag inte hittat här.

Sammantaget mår jag bra, när jag väl fått igång mig. Jag är dålig på att fotografera omgivningarna. Ska försöka komma ihåg det i morgon. Har lovat att skicka bilder till en kompis som inte läser min blogg (där jag i alla fall ibland lägger in någon bild härifrån).

Poolen som jag har poolkod till har jag inte heller hittat. Ännu en uppgift för min hyresvärdinna. Liksom rätt inställning av AC´n här i vardagsrummet. Tror att jag har rätt nu, men har velat fram och tillbaka med symbolerna för ”mode”. I sovrummet var det inte svårt att hitta rätt, men det är olika apparater.

Mina värmeljus brinner, taklampan också, och ljusstumparna är slängda i soppåsen. Julpyntigare än ljus och en röd minijulstjärna blir det inte här.

Kvart i sju, även om klockan på väggen här är kvar i sommartid. Tur jag har mobilen för rätt tid och dag, och temperatur. Och mycket annat.

Inser att jag nog behövt en bil här. Dels för att jag inte klarar att gå långt, men också för att   till exempel Carrefour ligger halvvägs till Torrevieja, 2-3 km härifrån. Så långt kan jag inte gå, men jag gillar Carrefour bättre än Al Campo. Buss? Ja, kanske. Behöver förstå mig på bussarna här bättre än jag för ögonblicket gör. Framför allt hitta hållplatser. Vet att det finns en utanför Al Campo till Torrevieja, men vill helst inte behöva gå dit…

Jag får fortsätta mitt utforskande av omgivningarna. I morgon är en ny dag.

Klockan är halv åtta. Är lagom trött, men vill inte gå till sängs redan. Några varv till med wordfeud kanske, eller lite mera läst i någon bok. Diskmaskinen har gjort sitt och står och kallnar. Plockar ur den i morgon.

Inser hur jag skyller på mitt dåliga knä, när jag mest går till närbelägna butiker och handlar det nödvändiga. Jag drar inte iväg som jag kanske gjort förr, och litat på att jag orkar ta mig hem. Numera är jag ovant osäker på det. Påminner mig varje dag om att ta med vatten och solhatt när jag går ut, glömmer det ofta. Det tar ett tag att vänja sig vid vad som krävs där jag är, var jag än är.

Min pulpossallad, och julpynt

Torsdag fortfarande, har ätit och druckit, har ett glas viño verde på bordet framför mig. Klockan är bara åtta, och jag vill gå till sängs redan. Mina wordfeud-kompisar gör annat. Jag har löst det sudoku jag sparade i morse, och läst så mycket jag vill av min kunds manus. I morgon fortsätter jag med det.

Läser lite i en av de böcker jag köpt för 50 cent, inte så otroligt engagerande. Har just pratat med yngste sonen i telefon. Han mår bra, jag mår bra. Glad att han ringer.

Undrar just nu vad jag gör här. Varför här och varför nu? Vad tror/hoppas jag/vill jag ska hända här som inte händer därhemma? Mer än slippa snö. Möten med människor, möten som jag törs låta ske. Kanske – kan ske. Knepigt med ord, och roligt ibland.

För ögonblicket är jag administrativ, skriver upp vad jag handlat och försöker ha överblick. Ser ut ungefär som hemma. Saknar diverse prylar här – propp till diskhon är ett exempel – men det löser sig kanske. Inte bråttom.

Jag skulle nog också behöva cykelträna mina ben. Men än har jag inte hittat någon sådan möjlighet här. Mitt knä är inte särskilt samarbetsvilligt, jag klarar 2-3000 steg utan att gå sönder, men inte mycket mera. Vart kortisonet jag fick innan jag åkte tog vägen vet jag inte. Och ingen information om röntgen från min läkare. PRP skulle nog vara bättre… Nina informerade mig om att det inte medges för knäartros i vår region… Kostar 3-4000 på privata kliniker. Och behövs flera vändor.

Så jag haltar mig fram, morrar och tar trappan upp till altanen sakta och ett steg i taget. Fötterna ställda rätt framför varandra, inga vridningar. Det går. Långsamt. Väl däruppe är det sol och varmt, på balkongen under är det skugga. Som också är skönt ibland.

Jag anpassar mig, som vi alla måste göra när vår verklighet förändras. Min anpassning är än så länge klart hanterlig, ingenting mera än jag klarar. Men det är knepigt när den egna förmågan blir så annorlunda, jämfört med hur den var. Jag är i början av den inlärningen. Jag må medge att jag varit mallig över min hållning och min snabba gång – det har jag ingen anledning att vara längre. Nu går jag långsamt, jag tycker att jag är väldigt mycket kortare än jag varit, och jag linkar fram.

Minns hur ”mannen min” noterade hur hans fd hustru blivit så kort – nu är nog jag där också. Men han är inte här att se det. Det är mycket som händer på några år när ålder och vad därtill hör plötsligt är där. Inte för att det är begripligt varför det skulle vara så överraskande. Jag och alla andra har ju sett det hända människor omkring oss. Nu händer det oss. Det handlar om mig. Och dig, alla ni som är ungefär jämngamla med mig. Nu är det vi som är gamla. Vi som insjuknar i än det ena, än det andra. Vi som kanske fortfarande kan mota Olle i grind, kanske ännu kan leva och glädjas åt att vi gör det. Lever. Ett tag till.

Nyss ville jag skriva något som jag kom ihåg – nu har jag glömt vad. Gjorde något annat, och det försvann. Inte helt ovanligt, men varje gång trist. Tänder taklampan, så att jag ser vad jag gör, även om jag inte vet vad jag gör.

Ett nytt ljus tänt, är snål – varför, de är ungefär lika dyra hemma som här. Har köpt värmeljus också, eftersom ljusstakarna fungerar även för dessa, vända upp och ner. Danskt, smart. Och snyggt.

Var in på Ikea-butiken i Al Campo idag, trodde jag skulle hitta deras ljus där. Men, där såldes enbart kök och inredning. En liten butiksyta, och en beklagande blick från kvinnan där, när jag undrade ”that´s it?”. Det var det. Bra att få svar på sådant jag inte vet.

Såg – och hörde idag – ännu en flock fåglar som lät som de jag hörde igår. Men de här var inga papegojor.

Nyser, vet inte varför.  Är inte förkyld.

Klockan är bara kvart över sju. Vill inte gå till sängs än. Får läsa och hålla mig vaken några timmar till, vaknar annars flera gånger i natt och somnar inte om förrän för sent. Vaknar därmed också för sent…

Försöker se Rapport, och internet fungerar, men jag blir spyfärdig. Över vår och världens brist på ställningstaganden för miljön, över vår statsministers veligt försiktiga uttalande inför det som sker i Israel/Gaza – över allt det vi i Sverige inte är just nu. Stänger av. Därhemma tycks vi just nu syssla mest med Nobel-fest, titta på kungen när han äter och hans därefter följande fest, Sophias handväskor och kanske Lucia i morgon bitti. Orkade inte kolla ens vad vädret är/blir därhemma. Nöjer mig med att här är varmt, utan att jag vet någonting om spansk politik etcetera.

Frustrerande att enbart vara en åskådare till den politik som skapar även min värld.

Så startar jag min laptop igen efter att ha läst en stund. Har inget viktigt att säga, bara vill inte läsa eller bara sitta just nu. Och mina wordfeudare har annat för sig just nu.

Klockan är nio, kvällen är mörk utanför fönstren. Stillsamt i omgivningen, få bilar passerar. Den rosa cabriolet som jag sett tidigare är åter parkerad i närheten. Den bilen skulle jag vilja ha, eller ha haft, för ett antal år sedan. Den står för något som jag förstås inte här och nu vet någonting om. Men den gör mig glad.

Nu är det kväll igen, onsdag. Har ätit min middag med lamm, stekt ris med ägg och curry. Nu inga rester kvar i kylen. Idag gick jag enbart till Consum och handlade, sisådär 1300 steg. Alldeles lagom. Jag har kört diskmaskinen en vända, vet inte riktigt varför, jag behöver den bara därför att det inte finns någon fungerande propp i diskhon.

Svalare idag, och halvklart. Skönt med min stora flanellskjorta från ”charity shop´en”. Lagom varm och god. Försöker inte sätta igång någon AC i vardagsrummet. Kanske är det batterierna i startern som är slut, vet inte. Skaffar nya nästa gång jag är någonstans där det är möjligt. Såg ostron på Al Campo igår, men för många i för stor förpackning. Saknar någon att äta ostron med.

Just nu svart natt bakom mig i fönstret. Min Dry Martini är uppdrucken, jag ska snart gå till sängs, men sitter här och vill något annat. Vet inte vad. Diskmaskinen är klar. Jag har öppnat luckan. Tystnaden omkring mig är total. Det är både skönt och icke. Jag har böcker att läsa, men inte i kväll. Vill inte.

Mitt glas vatten för natten står bredvid min säng. Liksom magnesiumtabletterna. Och mina förskrivna paracetamol om nu knäsmärtorna skulle bli svåra… Det blir de inte. Jag tror att jag behöver mina magnesiumtabletter för att inte få kramp i benen. Det/tron fungerar hittills. Men mina ben gläder mig inte annars. Den där kortisonsprutan gör ingen skillnad.

Får fortsätta träna med gummibanden knutna till parasollfoten på altanen. Den står stadigt.

Natthimmel

Läser en av 50 c-böckerna, som börjar med ett brev, i kursiv stil, från huvudpersonen till densamma när hon är 20 år… Trist grepp, får mig att (nästan) överge boken innan jag ens börjat läsa.

Så tänker jag aldrig någonsin skriva någonting. Bra beslut, bra att veta. Och inte läste jag så mycket mera i den boken heller, tur att jag fick med mig flera hem från ”charity shop´en”. På väg därifrån mötte jag en (äldre än jag) kvinna med en kundvagn full av kläder, skor och böcker som hon skulle lämna. Gillar att det verkar vara bra omsättning på det de har där.

Nu tisdagsmorgon, med strålande sol. Bara 14 grader än så länge, lär bli 24 fram på dagen. Fick inte igång AC´n i vardagsrummet inför frukosten, men inser att det går bra utan. Den i sovrummet stängde jag av någon gång i natt. Te, två smörgåsar, en mandarin och lite koll på mejl och annat. Klockan har hunnit bli nio. Jag har inte bråttom någonstans.

Så småningom gick jag till Al Campo, hittade ljus à 1 Euro styck. Och lite annat, drack en cortado också. Nu hemma igen efter 5 700 steg. Sitter i solen på altanen och tror att jag ska se att skriva lite. Det går inte så bra. Svårt att se något på skärmen, om inte annat…

Vill helst inte gå inomhus, vill vara ute i den alldeles lagom lätta vinden och solvärmen. Kanske ser jag bättre i skuggan därnere på balkongen. Testar. Det gör jag. Skönt även här, men aningen svalare. Min nygamla flanellskjorta blir perfekt över linnet.

Känner jag mig själv så lär jag inte gå någon ytterligare promenad idag. Kanske blir det lite manusbearbetning under eftermiddagen. Annan läsning. Wordfeud när mobilen varslar. Sushi till middag, hittade inlagd ingefära på Al Campo, tog med wasabi hemifrån och hoppas att den lilla sojapåsen i sushiförpackningen räcker.

I morgon är det visst Lucia, känns konstigt. Inte för att jag någonsin lussat, men för att jag sitter här och inte är där. Hemma, i snö eller blask, vilket det nu är.

Lätta slingor av moln på den blå himlen. 21 grader.

När klockan är fyra på eftermiddagen har jag ätit min sushi på balkongen. Gott, och sojan räckte precis. Behöver köpa sådan i morgon. Hoppade över lunchen idag, en förklaring till tidig middag. Har jobbat mig igenom ett par kapitel till i uppdragsmanuset. Nöjd att jag håller min inre tidtabell.

Den där polen jag har kod till hittar jag inte. När jag kom visade mig M åt ett håll neröver, och sa säkert också någonting – som jag nu inte minns. Men var poolen är vet jag fortfarande inte.

Glad åt min storstora flanellskjorta, den är skönt slapp och värmer precis lagom. Inget jag kan gå ut i, men vad gör det. För 3 euro är det väldigt okej.

Läser, efter manusbearbetning någon timme, en bok av Diane Setterfield, The Thirteenth Tale. Oväntat bra och fängslande.

Igår var jag in på ännu en ”charity shop”, denna för övergivna hästar och mulor… Hittade inget jag behövde, böckerna gick inte att överblicka eftersom de inte var i bokstavsordning, alls. (Vet inte vilka/vad som är föremål för välgörenheten där jag hittar mina böcker.)

Behöver nog städa lite och torka golven i morgon. Utan att halka på våta golv! Been there, done that. Inte igen, även om den här lägenhetsuthyraren kanske inte reagerar som den förre.

Havet, en annan väg, i morgon. Tror jag förstått att jag ska gå över ”den stora vägen vid rondellen” och inte under. Visar sig. Syrran undrade om jag inte har någon karta jag kan använda – och det har jag, men gatornas namn är inte alltid lätta att hitta. Använder Google maps, kanske ska byta till annan vägvisare.

Ibland funderar jag på hur jag kanske är reducerad till någon som enbart skriver på lappar vad som ska handlas i morgon. Konsumeeras. Som nu – soja, bokmärken (glömde de jag har därhemma), bröd (idag hittade jag Falu Rutbröd på Al Campo), viño verde (typ Casal Garcia), gin och torr vermouth. Godis. Tror jag har mat för den närmaste veckan.

Har tänt det lilla som återstår av ett av mina ljus. De ny inköpta får vänta, köpte samtidigt värmeljus och ljusstakarna fungerar för båda sorter, bara att vända på dem.  De jag kallar vanliga heter här ”normal”. Ibland kan personalen på t ex Al Campo lite engelska, ofta inte. Varken här eller där. Jag tar mig fram, och alla är så hjälpsamma de kan.

Vet inte om jag ska hävda att mitt knä är vare sig sämre eller bättre efter alltför många steg. Jag konstaterar att jag kan ta mig uppför trappan till ytterdörren om jag går försiktigt. Och, när jag väl är hemma kan jag gå upp till altanen ett steg i taget, men använda båda benen. Bara jag tänker mig för och inte har bråttom. För det har jag ju inte, det är bara gammal vana som tror att jag kan gå fort.

Jag och min sköna skjorta

Nytt tomt dokument, som ropar efter mina ord. Någonstans finns orden, men inte vare sig i mina fingrar eller hjärna just nu. Bara en pockande vilja att…

Å andra sidan, vad är så intressant med mitt liv att andra människor skulle vilja läsa. Jag själv tycker det är tämligen tråkigt och enahanda, oavsett var jag befinner mig. Det är varmare och skönare här i La Zenia i Spanien, i övrigt är det ganska likt livet därhemma.

Läsa, skriva lite, handla det jag tror mig behöva, laga mat, diska, tvätta, städa ibland och plocka undan efter mig själv. Inga fantastiskt spännande äventyr, inga upprörande händelser (tack och lov) – för det mesta lugnt och stillsamt. Jag behöver numera inte oroa mig för min ekonomi, den är i balans efter åren med spelmissbruk. Jag jobbar allt mindre, men får något uppdrag emellanåt, och gläder mig. Kroppen hänger med, frånsett ett ovilligt knä, som jag dock står ut med. Jag kan gå, inte lika snabbt och långt som förr, men tillräckligt. Kanske är jag mera anpasslig numera.

Jag kör inte bil här i Spanien, även om det kanske skulle göra livet bekvämare. Det är promenader och möjligen bussar som gäller, jag behöver bara hitta en busstation någonstans. Kanske är La Zenia en sådan där förort där ”alla” förväntas köra bil. Hittills har jag enbart sett bussen till Torrevieja utanför Al Campo – och dit är det en rejäl promenad från min lägenhet. Får nog bli den en dag i alla fall, behöver bara kolla om jag kan köpa biljett ombord – eller annanstans…

Så skickar Hanna på Facebook en länk till en grupp 50+ som vill resa och dejta – jag kollar. Kvalar in vad gäller ålder i alla fall. Det där med internetdejtande är mera tveksamt. Tacksam dock mot Hanna, som tänkte på mig. Jag finns.

Mina ljus är tända, taklampan också. Bakom mig mörknar kvällen. Himlen är sådär svartnande blå. Havet syns inte längre. Halv sju är det ännu 19 grader varmt. Som ”känns som 19 grader”, enligt väderrapportörerna. Jag har varit här i en och en halv vecka och börjar känna mig hemma. Har orienterat mig lite i omgivningarna, men minns just nu att jag ännu inte kollat in poolen, som lär ligga i nedre delarna av huset, och har en ”poolkod”.

Jag sitter i soffan, laptopen i knät, med urblekta fd svarta bomullsleggings och ulltofflor, ett linne från Arlas en kampanj för flera år sedan än jag vill minnas (numera sovlinne), min tunna morgonrock från jobb på Yasuragi (också mycket länge sedan) och ovanpå detta en stor fleece, ärvd efter fd maken. Tur ingen ser mig. Jag fryser inte, men jag är misstänksam mot AC´n som jag inte riktigt får kläm på här i vardagsrummet.

Börjar läsa (om) första delen av Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt, har laddat ner alla åtta delarna i Storytel, på svenska. Och inser att jag ju faktiskt gillar hans långa meningar, men att de kräver långsam läsning. Och inte många sidor på en gång. Men, om Berglin, (seriemakare), gillar och ständigt läser om, så ska väl jag också kunna ta mig igenom böckerna, kanske till och med med behållning. Har försökt tidigare, men inte lyckats.

Jag tar med mig en bok till sängen varje kväll, läser inte. Tror att jag ska. När jag så lägger mig så funderar jag över dagen som varit, tänker kanske på allt möjligt annat som rör sig i mitt huvud också, och somnar. Här behöver jag bestämma mig för att släcka lampan vid sängen genom att kliva upp. Det avgör oftast icke-läsandet. Minns hur jag när jag var liten läste under täcket med en ficklampa, sänglampor hade vi inte. Och förmodligen läste jag inte så länge som jag kanske skulle önskat. Välsignar fortfarande biblioteket i Avesta, då ovanför Karlbergs-parken, där jag hittade alla böcker jag ville läsa.

Minns inte människorna i biblioteket, men glädjen över så många böcker. Idag har jag många böcker hemma hos mig, några jag alltid vill behålla och många som är utannonserade på Bokbörsen. Varje gång någon beställer en bok blir jag glad, inte för att jag får in några kronor på mitt konto, men för att en bok hittar någon som vill läsa den. Står inte ut med att slänga böcker, bara om de är trasiga och oläsliga. När jag är borta får mina söner ta hand om böckerna och förmodligen transportera dem till sopåtervinningen.

Och här kan jag köpa böcker för 50 cent, och bära tillbaka dem efter läsning. De går runt till andra läsare. Där finns böcker på svenska också, men jag föredrar de på engelska. Vänliga damer ler när jag kommer in, snart känner vi igen varandra. ”Charity shop” heter det nog på engelska, fyller förmodligen samma funktion som ”myrornas” därhemma. Plus att jag gillar tanken om återbruk/återvinning/bokomlopp eller vad vi nu väljer att kalla det.

Så, på måndag förmiddag gick jag till charity shopen och lämnade ifrån mig sex böcker, och köpte sex nya för 3 Euro. Plus en skön ”flanellskjorta” storlek större, att ha när det väl ändå blir kallt här. 3 euro. När jag handlat lite – hittade inga ljus – så gick jag hem och fikade.

Senare ut för att hitta ”rätt” strand. Nu gick jag höger/höger i stället för vänster/vänster och hamnade på samma ställe, förstås. Så det blev samma strand igen, inte roligare idag än häromdagen. Hem igen med 8 700 steg i fötter och ben. Nu trött, men hemma.

Sitter på balkongen medan några skivor lammkött kokar i köket. Det blir ris, lamm och curry till middag, sallad också förstås. I morgon är en ny dag. När jag gick samma väg tillbaka hem satt jag en stund på samma bänk i parken som senast. Och insåg att det där oljudet jag hörde hela vägen kom från små flockar av papegojor, gröna och vackra. Definitivt större än de undulater jag hittills har känt. Jag trodde nästan att det var inspelat oljud för att skrämma bort inkräktare…

Livet är fullt av små under.

Ett av dem är att jag idag gick så långt som jag gjorde, utan att falla ihop efter vägen. Det blev så många steg eftersom jag först gick och lämnade lästa böcker och handlade lite, och därefter försökte ta mig till ”rätt” strand. Bekvämt var det inte. I morgon blir det färre steg.

Middagen var god, disken är diskad och/eller inställd i diskmaskinen. Kvart i sju är det fortfarande 19 grader varmt ute och blir varmare ändå i morgon. Kanske är det klimatelände som gör det varmt och skönt här så här års. Jag vet förstås inte, men gillar värmen, och jämför med att vara hemma i Sverige.

Mina ljus är nu väldigt korta, i morgon måste jag hitta nya någonstans. Al Campo har en Ikea-butik någonstans, kanske har de ljus. Vill inte dit igen, men…

Idag är ljusen ännu kortare…

Lördag 9 december 2023 – en varm och solig dag. Jag satt en stund på altanen i solen, men gick ner till balkongen under när det blev för mycket sol. Ungefär 18-19 grader, tvätten torkade fort. Idag har jag varit lat, läst läsbara böcker hemförda från ”myrornas”. Har fem som får återvända dit efter helgen.

Inga långpromenader idag, men upp- och nerför trappan till altanen och tvättmaskinen, flera gånger. Får duga som artrosträning. Har inte hittat något tillräckligt stabilt för mina träningsgummiband, men kanske parasollfoten som står under bordet på altanen kan duga. Kollar i morgon.

Har just ätit min middag, med mycket mört och gott kött, en bit ”solomillo” – när Google översätter blir det ”ländstycke”. Inget jag blir klokare av, men det är oxkött och det var värt pengarna. Här är det mesta annars griskött, lamm/får eller kyckling. Bruna stekta champinjoner med lite purjo och lite vitlök till, liksom sallad, tomater och röd paprika. Har middag i morgon också, den större köttbiten är kvar… Längtar efter fisk, och ostron – de senare har jag inte sett skymten av. Finns de inte här? Så här års finns de till och med hemma i Sverige.

Kanske i Torrevieja, vet numera varifrån bussen dit går. Återstår att hitta busstation här i La Zenia, som i Puerto de la Cruz på Teneriffa. Där var det enkelt att köpa och fylla på sitt busskort, och bussar från och till alla destinationer fanns där. Här?

Har pratat med yngste sonen som kunde berätta att det regnat idag därhemma. Han är förkyld och hostar och håller sig hemma.

Jag känner mig priviligierad (rätt stavat?) som sitter här i La Zenia i Spanien, längs medelhavskusten. Vädret är bättre hittills än jag vågat hoppas, att det regnat ett par nätter är bara att glädjas åt. Behövs. Jag försöker gå så mycket jag kan, men gåstavarna är jag besviken på, har svårt att få dem att hålla längden. Det är periskopvarianten, och skruvarna ska antagligen dras åt hårdare än jag mäktar. De får vänta på någon med starkare nypor än mina.

Tittar ett ögonblick på Rapport och informeras om att det ”nya Tidö-avtalet” har beslutat att mobiltelefoner inte ska få förekomma under lektionstid i skolorna. Heja – det var en fantastisk kraftsamling för skolorna…

Och S har äntligen fattat att det inte är M som längre är huvudfiende, utan SD. Jobba på, säger jag bara – det är dags att S blir något det inte varit på många år. Kanske kan de hitta något i den egna historien – en vän skrev idag om det ”tillitssamhälle” som fanns förr, det finns definitivt inte idag. Men det behövs. Och det åstadkoms inte genom att skrämma bort eller avvisa människor som behöver asyl eller annan form av skydd i vårt land. Inte genom att skapa ”återvändare” heller.

Mina kära word-feudare (syrran och sonsonen) har annat för sig. Jag har tänt mina ljus på soffbordet, och hoppas hitta flera ljus nästa gång jag kommer till en butik. De tre jag hade över och tog med mig, när jag lämnade Addarsnäs, räcker inte långt.

I morgon får jag se till att komma ut och gå igen. Skulle behöva den där tråkiga träningscykeln här för att få igång mina benmuskler. Promenader, också om de inte är bekväma, får göra nytta i stället. Är hur som helst roligare. Jag ser saker jag inte ser när jag sitter på motionscykeln därhemma.

Området där lägenheten ligger är mycket lugnt, för att inte säga stillsamt. Lite grillos idag, någon som knallar förbi under balkongen, eller motionerar ännu en liten hund i parken snett över – mellan Consum och här. Annars tyst och stilla, polisstationen tvärs över gatan verkar inte ha mycket att göra. Och det är väl något att glädjas åt, Guardia Civil har inte alltid haft någon god klang i mångas öron. Min syster reagerade, och sade också att ”det var en annan tid”. Sant. Hoppas jag.

Nu, när klockan är halv nio är det fortfarande 17 grader ute, och det kommer att hålla i sig under natten. Tacksam. Och förundrad över att jag faktiskt upplever detta. För några år sedan var det inte ens tänkbart. Och nu är jag här. Jag tackar mig själv och min fd make. Kanske någon god makt också, inte vet jag. Men tacksam är jag.

Söndag är det varmare än igår, och i morgon någon grad till. Just nu när klockan är halv fem är det 21 grader, varmt. Sitter i skuggan på balkongen, altanen är för solig. Tvätt hänger på tork, och får hänga till i morgon, inget regn i natt. Hundar promeneras även idag, utanför på Calle Ramón y Cajal, och genom parken bort mot Consum.

Har redan ätit resterna från igår, och en Snickers som efterrätt. Är mätt. Har läst några kapitel i uppdragsmanuset, och en av 50 cents-böckerna. Återbördar flera i morgon, och bär antagligen hem ytterligare några jag tror mig om att vilja läsa.

Har hittills inte ägnat mitt eget skrivande någon tid alls, frånsett mina blogginlägg. Bar med mig hit både skriverier kring de senaste årens erfarenheter av demens och att vara anhörig till någon som blir allt sjukare. Och ord kring min saknad efter mannen min och det jag skrev när han dött, 2016. Men just nu är det för mycket elände och död för att jag ska vilja ta tag i de texterna igen. Jag nöjer mig med ett vilt fantasymanus från en mycket produktiv författare, och ägnar de sidorna några timmar varje dag. Och wordfeudar emellanåt, löser sudoku och wordle. Slappar. Tvättar  min värdinnas lakan och handdukar som inte skulle hinna torka innan hon for härifrån – liksom hon gör när jag åker tillbaka hem. Tvättar min tvätt.

Eftersom jag inte använder mina hörapparater när jag är ensam, är det väldigt tyst omkring mig. De få bilar som passerar stör mig inte. Ingen spelar högljudd musik. Det är lugnt och stilla. Långt borta ovanför hustaken ser jag havet, idag med flera segelbåtar, eftersom många är lediga. Kanske tar jag mig dit i morgon. Mina planer för dagarna här är inte särskilt vidlyftiga, men havet lockar alltid. Jag har inte behov av att konsumera kultur i form av muséer, vill inte besöka shopping centra som Al Campo oftare än jag tror att jag ”måste” (när jag inte hittar t ex ljusstakar annat än där).

Fredag, sol, 16 grader, regn under natten som var. Fikar redan halv tio, efter att ha redigerat kundmanus i ett par timmar. Nu får det vila till eftermiddagen.

Har nu lärt mig att tändstickor heter ”cerillos” på spanska. En mycket hjälpsam personal på Lidl hjälpte mig att hitta dem. Det blåser ganska kraftigt, och blir inget strandbesök idag. Har tagit in tvätten från igår, som blev blöt i natt och torr nu strax efter lunch.

Jag hade hemgjort potatismos kvar, så det blev potatisbullar och bacon mitt på dagen. Nu är klockan snart fem på eftermiddagen, och jag inser att jag fortfarande är mätt. Resten av gårdagens pulpos-sallad får vänta till i morgon. Har jobbat med manuset tillräckligt för att ta ledigt nu, åtminstone för resten av dagen. Läste en Maeve Binchy-bok, köpt för 50 cent på ”myrornas” (som hade stängt idag), orkar inte läsa ut den. Det blir för tjatigt med alla dessa irländska karaktärer, i den här boken dessutom indelade i kapitel per person i ett irländskt samhälle. Trist upplägg, långtråkig läsning.

Fick besked via mejl att det inte blev något stipendium från Författarnas kopieringsfond. Inte oväntat. Söker väl igen i vår, ny tid för ansökan.

Efter helgen får jag bära tillbaka lästa (och olästa) böcker till ”myrornas” och hitta nya. Behöver förströ mig, orkar bara gå ut och gå sisådär max 6000 steg varje dag, idag bara drygt 2 000. Jag är stel i kroppen och mitt knä är ovilligt. Om jag går och handlar medförandes ”dramaten” så blir den så tung att jag knappt får den uppför trapporna därhemma. Därför tog jag idag bara ryggsäcken och den lilla franska kassen som går att klämma ihop till ingenting. Det gick bra, ryggsäcken rymde det jag handlat, och kassen fick bära hem en minijulstjärna som nu står på soffbordet, bredvid ljusstakarna och tändsticksasken.

Tror att jag fått ordning på AC-värmen i sovrummet, är mera tveksam till den i vardagsrummet. Min alltför stora fleece behövs där under dagen. Får kolla med min värdinna, som nog kommer hit i mellandagarna.

Ser inte många fåglar, någon som liknar en mås, duvor, okända småfåglar, kanske en hök. Katter, på en obebyggd tomt efter Calle Colon på väg till havet. Innanför stängslet låg två svarta med vit teckning, tvillingar. När jag stannade till kom flera, små och större, av alla de sorter. Ville förstås ha mat, vilket jag inte kunde ge dem. Och igår när jag kom tillbaka till huset där jag bor, mötte jag en majestätisk svart katt i trappen. Vet inte om han hör hemma i huset, eller bara var på besök.

Annars är det hundar som gäller, helst små – sådana som jag nätt och jämnt kallar hundar. Och höns, också efter Calle Colon, vid en stor villa. Inte som på Teneriffa, där de sprang lösa efter trafikerade vägar. Här är de jag sett inhägnade.

Det blev inte någon marknad idag heller. Orken infann sig inte. Ingen tvätt hänger ute och blir blöt i natt om det regnar. Kör en maskin i morgon bitti i stället. Försöker komma ihåg att inte sitta för länge i soffan, hoppar upp och knallar omkring allt emellanåt. Behöver få igång kroppen efter att den varit stilla, som på morgnarna när jag vaknar och ska ur sängen. Och som sagt, om jag glömmer mig och sitter still för länge under dagen. Ska promenera varje dag, även om jag får ont i mitt knä. Det gör inte ont när jag låter bli att belasta det. Någon nytta gör kanske kortisonsprutan.

Onsdag kväll, tror jag – är dagvill. Det ordet är vackert. Men kanske inte om man/hen/jag är dement. En av mina gamla vänner har just berättat att hen haft en strok, med en ton som nästan var glad? Hen visste vad det ha.ndlade om,  men sökte ändå ingen hjälp förrän flera dagar senare.

Är det här något som väntar de flesta av oss gamlingar? Vi som fortfarande lever, trots att vi är bortom medellivslängd och annat? Jag har levt med demens, min exmakes, och vill inte dit igen. Inte med min och inte med någon annans. Men jag är fräck nog att kräva av livet att det ger mig det jag vill ha, det jag behöver. Utan att jag ska behöva tigga. Jag vill ha igen, det jag haft. Kärlek, gemenskap, närhet, sex. Enkelt och svåråtkomligt. Och fånigt att ens hoppas på, när jag ser mig i den härvarande helkroppsspegeln… Sov gott gjorde jag hur som helst.

Just nu vet jag att det är torsdagskväll. Hittade ljusstakar (och plastklämmor) på Tiger någontingCopenhagen på Al Campo, stort köpcentrum som det tog mig en bra stund att hitta ut ifrån. Glömde att jag borde ha köpt tändstickor också. Här hemma hittade jag en gammal tändare, som bara orkade tända en gång. Det räckte inte för mina ljus.

Har också handlat pulpos med oliver och annat, middag som räcker även i morgon. Gillar ju de där bläckfiskarmarna i småbitar. Har läst några kapitel i uppdragsmanuset, och är nöjd. Fortsätter i morgon. Benen är trötta efter ungefärligen 6 000 steg idag, glömde att stegen inte registreras när mobilen ligger i dramaten. Tog upp den inför hemgången. Har tvättat stort underlakan idag, i morgon resten av sängkläder till dubbelsängen däruppe. Fick mig en cortado också, à 1.60 Euro – dyrare än på Teneriffa för två år sedan. Duglig.

Gick in på ”myrornas” ovanför Lidl och hittade några böcker, får väl bära dit dem igen innan jag åker hem.

Säger i andanom grattis till syster Kicki. Känns bra, hur fånigt det än må tyckas. Eftersom jag ofta pratar med mina döda, så kan jag väl också gratulera dem till de år de inte fick.

Ser mitt lilla barnbarnsbarn på Facebook, hennes mamma önskar att tiden ska stå lite stilla. Minns inte om jag önskade detsamma när mina söner var små. Hur som,  hon är fin lilla Mileah. Och det är hennes föräldrar också. Att få kalla sig ”gammelfarmor” är en ynnest jag är tacksam för.

Noll fnöske eller något att gnista med…