Fortfarande onsdag 1 november 2023. Himlen är nu varierat grå. Vinden har inte lagt sig.
Har ätit, men inte diskat. Gör det om en stund, eftersom jag vet att jag avskyr att ha disk i diskhon det första jag ser en ny morgon.
Har läst om (insåg jag efter en stund) Emma Hambergs Au revoir, Agneta, (eller om det är Anjetá). Bland de bättre som kallas feelgood.
Här gick jag till sängen ett par timmar, halvsov och kände mig vissen. Sov därmed halvdant även natten till torsdag, men har nu duschat och tvättat håret, fikar och känner mig som vanligt igen. Fortfarande lite öm på höger arm, influensasprutan.
Nyss kom några små snöflingor, temperaturen ligger runt noll. Snön syns inte. Det ska visst regna längre fram på dagen. Wordfeud 315 vs 113, gissa vem som har vad.
25 grader i La Zenia, pratade just med min hyresvärdinna som är där. Lunch före avfärd till doktor Calle ett ljuvligt moget stort päron, skuret i mindre bitar. Lätt och lagom.
Hurra för doktor Calle! Jag är hemma igen efter ett trevligt besök på vårdcentralen i Norrtälje, får röntgen på fredag nästa vecka och därefter kanske en cortisonspruta om det verkar lämpligt.
Så härligt att möta en glad och god doktor som jag kan prata med och känna mig hemma med. Talade om det också. Det känns så himla bra att äntligen få röntga det här knät, även om det inte är säkert att röntgenbilden visar något. Han klämde och böjde hit och dit, trodde att en meniskskada från början kanske har läkt lite, men också gjort artros värre. Vi får se, hoppas jag. Dessutom ser han till att fixa detta innan jag åker.
1 november 2023 – känner mig vissen idag, kanske efter vaccineringarna igår. Har legat och halvsovit en stund, tagit på mig tjocka fleecebyxor och en poncho. Frös tidigare, inte nu. Tog två paracetamol, dricker mycket vatten. Tur jag inte behöver laga mat idag, har pasta och köttfärssås kvar från häromdagen. Har ätit en liten förpackning med färska hallon från Portugal, betalda med checken jag fick på Ica för att jag anmält prisfel. Kallar det lunch.
Hoppas jag är piggare i morgon eftermiddag, när jag ska försöka övertala min läkare att ta sig an mitt knä (även om det antagligen får vänta till i vår, om).
Det blåser rejält, regnade smått och tätt tidigare. Har inte bytt till vinterdäck, hoppas sonen ska slippa göra det, om bilen ändå bara ska stå hemma hos honom över vintern.
Idag hade alla på sjukhuset munskydd, minns inte att det var så i augusti när jag var hos Frida (fysioterapeut) senast. För mig bekräftar det att covid är långt ifrån borta. Får komma ihåg att ta med mig mina munskydd när jag åker, de står på ”listan”.
Tack och lov är det inga barn som leker halloween här, jag har inget godis hemma. Jo, en Dumle-kola och en Riesen. Det är allt. Förstår mig inte på de här amerikanske vanorna, de hör inte hemma här. Tycker sur svensk kärring.
Inser att det idag är start för NaNoWriMo – som jag deltagit i de senaste åren. Ibland har jag överraskat mig själv med det jag skrivit. För att få ihop 50 000 ord på en månad behövs minst 1667 (eller så) ord per dag. Det är mycket, vet inte om jag kommer igång i år. Kvantitet hellre än kvalitet – strävandet efter kvalitet hämmar skrivandet, åtminstone för min del.
Det jag har lärt mig är att det mycket handlar om att sätta fingrarna på klaviaturen och börja. Strunta i om det är rätt stavat, bry dig inte om meningsbyggnad, bara skriv. Jag har aldrig haft någon synopsis eller idé när jag skrivit i november. Ibland har jag inte ens läst igenom vad jag skrivit. Och ibland, som sagt, hittar jag några små – inte guldkorn, men bra meningar, bra tankar. Som kan vara användbara i annat sammanhang.
Gör diverse uppdateringar på plattan som inte använts på ett par år. Nu tror jag att jag har det jag vill ha där. Känns bra att ha en lite smidigare och lättare dator än laptopen (som ändå är lätt).
Wordfeud, där får jag bara till korta små ord, 1-poängare. Syrran är definitivt skickligare, vad sägs om ”yste”? Det lär enligt Google vara surmjölken som är kvar när vasslen tas bort. Att det kanske hade med ystande att göra begrep även jag, men skulle aldrig ha trott att det var ett godkänt ord…
Det är läslov – ägarfamiljen med barn är här på gården. Trevligt. Inklusive mopsen.
Himlen bortöver kullarna skiktar sig – blått, ljust, grått med en aning av rött, solnedgång kanske. Vackert, får mig att vilja kunna måla. Tänker på vännen Karin, som kan. karinenglund.com.
Nu är jag varm. Ljusen är tända, även om de inte är mörkt ännu. Snart äter jag min pasta, en aning grädde tillagd för att få det hela att bli lite blötare. Jag försöker låta bli att tänka på alla som lider i Gaza, i Israel, i Ukraina och i Ryssland. Ett kort samtal med en kvinna som liksom jag väntade på att få träffa sin fysioterapeut i morse – vi kom överens om att det allt handlar om är ”makt, pengar, och vad? – just nu har jag glömt, men det var sant då. Vi var också överens om att det var mera manliga behov, än kvinnliga… Trist att hjärnan tar igen sig så här, kanske kommer det tillbaka. Vet att vi fann tre viktigheter.
Religion förstås, religion av vilken sort det vara må. Så var våra funderingar i väntrummet på Rehab Norrtälje sjukhus En onsdagsmorgon, den första i november.
Inser att jag är tacksam även för korta och flyktiga möten med människor, där vi ser varandra och möjligen också förstår varandra. Jag har nog varit ”eremit” för länge. Inte som de indier som sitter på pelare, men tillbakadragen. Alltför tillbakadragen. Och ingen annan än jag har dragit. Det finns en trygghet i att vara ensam, och det finns en sorg. En saknad.
Där är jag. Idag.
Det här var medan det ännu gick att sitta ute på altanen och tycka att det var skönt. Så icke idag.
31 oktober 2023 – exakt fyra veckor tills jag far till La Zenia utanför Torrevieja i Spanien. Varmare än här.
Syrran och jag kör en omgång Wordfeud igen, hon har 70 p, jag 25… Och sonsonen vill spela med mig!
Är hemma igen efter att ha ätit god kinamat med yngste sonen inne i Norrtälje. Jag är mätt, behöver inte mera mat idag. Han bjöd. Därefter tog han bussen hem och jag gick för att få vaccin mot covid och pneumococker (heter det så?). Sköterskan berättade att ”man” nyligen ändrat rekommendationerna beträffande de senare, nu vart femte år, tidigare ansågs skyddet vara livslångt. Kan vara bra att veta, jag visste det inte. Fick en spruta i vardera armen.
Hann inte få tid hos optikern för nya glasögon, det får anstå tills jag är hemma igen.
Nu ska jag skriva en lista om vad som behöver tänkas på, om sonen och hans vän kommer hit när jag är borta. Har bjudit in dem. Lite besvärligt är det, de måste beställa buss från Norrtälje station och hit, bära det de vill äta, och kanske åka in och handla per beställd buss. Eller kanske handla och få hemkört, det har jag aldrig kollat. Vet att systemet kan köra hem, dock…
Vill de, så får de vara här och ta vad de behöver ur kyl, frys och skafferi. När jag åker drar jag ner på värmen till tio grader, det lär vara ganska kallt direkt om de kommer hit. De får öka, och dra ner igen när de åker.
Beställer batterier till hörapparaterna. Trodde jag hade, det visade sig vara fel, hittade bara en förpackning. Nu ”får” jag tio.
Onsdag morgon, har varit in till fysioterapeuten. Inget nytt. I morgon doktorn.
Fortfarande måndag, den sista i oktober 2023. Fick påminnelse om besök hos fysioterapeuten den 1 november kl 9. Hon hade inte glömt mig. Bra, men konstigt att inte 1177 hade tiden inbokad. Har inte kollat om de har det nu. Det är mycket med kroppen nu – i morgon vaccinering covid och influensa, onsdag Frida, torsdag doktor Calle. Tandhygienisten försökte boka en tid med mig också, där hade man tydligen missat att jag nyss var där…
När jag vill vila ögonen från läsglasögon, skriver jag. Här kan jag dra upp storleken på bokstäverna, och behöver inga brillor. Har just läst ut Bodil Malmstens Sista boken från Finistère, med glasögon. Saknar hennes sätt att använda ord, läser om det som finns. Hennes böcker är bland de (relativt få, ett femtiotal, inkl författarvänners) böcker jag inte säljer på Bokbörsen.
Passade min omgång i Wordfeud, hade ett M kvar och det gick inte att få in någonstans, tyckte jag. Syrran har inte lagt sitt bud ännu, hon har sisådär 373 poäng mot mina 210.
Bättrar på köttfärssåsen till middagen med lite svart trumpetsvamp och mera krossade tomater, en aning grönsaksbuljong. Nu får den stå och puttra ett tag på lägsta värmen. Har rivit osten. Barillas tunna Capellini till.
Har inte lyckats lösa DNs nya sudoku på flera dagar, trots flitiga försök. Är de verkligen så mycket svårare än de tidigare, eller är jag mera ”dimmig”, ofokuserad, okoncentrerad? Förmodligen det senare. Halvvägs på väg till Spanien. I huvudet.
”Jag” eller ”hon”? Läser att Agneta Pleijel växlar i samma bok, säkert mycket medvetet – och på det sättet skapar både närhet och distans. Jag brukar göra det mycket omedvetet, och sedan försöka bestämma vilket jag vill ha – oftast ”jag” – och ändra alla ”hon”. Kanske ska jag strunta i ändrandet och köra på, mitt omedvetna är ofta klokare än det jag kallar mitt medvetna.
Nu har jag sopat bilen ren från nerfallna lindlöv, dito trappen. Tänker inte ens försöka räfsa ihop dem. De får ligga.
Hämtade sonen i Norrtälje och vi åt en god middag hemma. Nu sitter jag vid köksbordet och funderar på om jag ska plocka undan efter min frukost. Han sover fortfarande. Känner jag honom rätt låg han och läste länge igår kväll. Mina ljus brinner, det börjar disigt ljusna ute. Fram på dagen far vi in till Norrtälje igen, äter kinamat, jag får min vaccination och han åker bussen hem till Sundbyberg. Fint att få låna honom lite.
Måndag, vaknar för tidigt idag också. Det har inte snöat, jag är tacksam för det. Pratar med yngste sonen som kommer vid 17-tiden med buss. Vi bestämde att jag står för maten i kväll, han bjuder mig på kinarestaurangen i Norrtälje vid lunch i morgon.
Idag har jag gjort ”gammalt vanligt bryggkaffe” i stor mugg, med filter, hållare och försök att mäta rätt, vatten och kaffe. Resultatet blev godare än snabbkaffe i alla fall, får väl träna på mängderna hit och dit.
Ute är det ett par grader varmt och uppehåll. Varken soligt eller molnigt. Höst.
Har just läst ut Kurt Nurmis bok Det är långt till Bagdad, och läser parallellt Bodil Malmstens Sista boken från Finistère. Två väldigt olika böcker, men ändå på något sätt lika. Korta texter, Kurts bok ger läsaren minnesbilder från det förflutna och funderingar över det nutida livet; Bodils ser framåt fast hon inte vill, trots att hon måste lämna Finistère som hon älskar. Och inte kan hon skriva erotiskt heller…
Tycker om båda böckerna, de får mig att reflektera över deras uppväxter, han i Skeppshult i Småland, hon i ”mellersta Norrlands inland och fjälltrakter”, och komma tillbaka till min egen barndom, i Avesta. Malmstens böcker finns att hitta på Bokbörsen till rimligt pris, Kurt Nurmis böcker kan beställas från honom själv där på Tjockö utanför Norrtälje. Så här skrev han nyligen på Facebook:
”Mina senaste åren utgivna böcker. Priset är 199 kr per styck inklusive porto. Hör av dig vid intresse över messenger/facebook. Går också att swisha direkt 070-358 56 37. Ange då boktitel och din adress.
Söndag morgon, vaknar för tidigt. Den där ”extra” timmen var bortkastad på mig. Nu säger datorn att klockan är kvart i nio, och påminner mig om att jag måste ställa om väggklockan i köket.
Är nog fortfarande trött i huvudet (och ögonen) efter gårdagen, mycket folk, ständigt sorl, trevliga samtal. Jag är ovan vid alltihop, och njuter nu av tystnaden här hemma. Hörapparaterna får vila idag. Och middagen är så gott som klar – kallrökt lax med lättstuvad spenat från frysen.
Dimma, en grad kallt när jag vaknade, nu lite över noll.
Igår på bokmässan fick jag lära mig en skillnad mellan engelskans diary (dagbok) och journal (dagbok det med på svenska) – dagboken handlar mycket om väder och middagsmat, den andra sorten mera om tankar, hur man känner sig, vad som kanske skrämmer. Biblioterapi, något jag omedvetet ägnade mig åt när jag skrev Free Spin. Något jag förmodligen fortfarande gör. ”The journal” är det som är helande, som hjälper en ur trauman, som ger ny kraft; det kanske den simpla dagboken också gör, men inte lika kraftfullt… Detta enligt experterna i samtalet på bokmässan.
Nu ska jag hämta stegen och ta ner köksklockan. Klockan blev visserligen ett par minuter för framställd, men det gör inget.
Idag faller lindens löv utan att vinden ruskar om trädet. Marken är gul av löv, liksom bilen. Solen skiner, och dimman ligger kvar bortöver kullarna där korna kanske fortfarande går. Syns gör de inte.
Får en betalning från Bokbörsen-kund, inte min. Swishar tillbaka. Undrar förstås hur det gick till, hur fick hon mitt swishnummer? Bokreferensen är en bok som jag aldrig haft.
Har cyklat några minuter, inte de 30 som fysioterapeuten rekommenderade. Ett par välklädda personer promenerar raskt förbi mitt hus. Jag avundas dem.
I morgon kommer yngste sonen hit efter jobbet, han ska lämna tillbaka några böcker på biblioteket. Eftersom han är ledig på tisdag stannar han över natt. Det blir köttfärssås och pasta ur förråden till middag. Riven västerbottenost till.
När jag försöker öppna appen på plattan för att läsa Storytel i lite större format än på mobilen – så känner Storytel inte igen mig… Skickat fråga – får kanske svar; tror det handlar om att jag har familykonto ihop med sonhustrun. Vi får se.
Klockan är halv två, och jag är seg. Teknik som inte fungerar gör mig seg. Less. Trist att inse hur beroende jag/vi/de allra flesta är av att allt vi har tillgång till ska finnas där när vi vill. Samtidigt läser jag att internet börjat komma tillbaka i Gaza, och att Musk förargat Israel genom att vilja se till att Gaza har internet. Här i Sverige vill samma Musk avskeda de som strejkar i hans företag, han tycker det ska vara som i USA. Världen är förryckt och vi med den.
Wordfeud med syrran börjar ta slut – hon har just nu 352 poäng, jag196, noll brickor återstår, dvs inga nya bokstäver. Vad sägs om att ha MJÄ att spela med? Som ska byggas ihop med lika svåra bokstäver eller ord som redan finns där. Tror att jag möjligen kan bygga på med ett AJ. Om inte syrran har bättre förslag.
Och nu ser jag de svarta korna långt där borta. I förgrunden lika svarta koltrastar. Paret med rotweilern passserar på hemväg. Rundan runt hjorthägnet är ett populärt promenadstråk.
Försöker få klart för mig var och när jag kan få en vaccinering mot influensa och mot covid innan jag åker – 1177 är inte någon lättnavigerad sida. Jag ger upp, får kolla på vårdcentralen på torsdag i samband med läkarbesöket. Kanske är det i Kapellet, som förra gången. Men har inte sett någon information där. Vet att man kan boka per app, har inte lust med flera appar.
Någon kallelse till överenskommet besök den 1 november har jag inte fått från fysioterapeut Frida (vi kom aldrig fram till något klockslag), antingen har hon glömt mig, eller så ställdes det besöket in när jag fick en läkartid. Spelar ingen stor roll.
Och fortfarande finns ingen anteckning i journalen om mitt frysande av solskador på Capio Hud i Mörby.
Ser att Uppsala blivit av med fjärrvärmen – ”det blir en kall natt”. Hoppas mina systrar kan hålla värmen!
Lördag morgon, klockan hinner bli halv nio innan jag är frukosterad, klädd och aningen make up-ad. Ska på Bokmässa i Norrtälje, men inte förrän 10.30… Som alltid är jag för tidig. Nu måste jag alltså sysselsätta mig ett tag till härhemma – har bäddat och diskat. Och lagt in ett futtigt ord i Wordfeud så att syrran har något att bita i, när hon vaknar.
Försöker per messenger få Rose Tillberg(samtalsledare för prat om biblioterapi) att nämna min bok som ett exempel på omedveten biblioterapi på bokmässan, får se om hon ens hinner svara innan vi ses.
Ute är det en grad och molnigt, bara lätt vind. Löven dalar sakta. Tacksam för att det inte är snö.
Har lyckats få liv i den lilla klaviaturen till plattan, kom på att laddsladden till hörlurarna också fungerade här. Och batteriet i plattan är okej efter natten, kanske hade jag inte stängt av ordentligt häromsistens. Om jag bara kan få mina fingrar att trivas med den snävare storleken på klaviatur, så är det onekligen lättare att ha plattan än laptopen i ryggsäcken, när jag är på vift.
Försöker med både sudoku och wordle, men har uppenbarligen tankarna annanstans. Inget fungerar.
Småningom kom jag iväg till biblioteket, tog en kopp kaffe på fiket bredvid eftersom jag var lite för tidig. Fick uträttat mina ärenden på Ica (30% rabatt på laxen medgiven plus bonuscheck om 25 kr) och apoteket.
Delade bord på biblioteket med Kurt Nurmi – en fin bekantskap, intressanta samtal med honom, och några av hans bekanta och några nya för oss båda. Lyckades också sälja fem böcker. Och köpa en, Kurts bok Det är långt till Bagdad.
Bra arrangerat, mycket folk – inte många som var intresserade av spelberoende och spelmissbruk dock… Pratade med journalist med biblioterapi som specialitet, och Rose T-M tog emot min bok och placerade den i fönstret i samtalsrummet. Tacksam för det.
Trevligt, ”så här social har jag inte varit på ett år” tyckte Kurt som bor på Tjockö utanför Norrtälje, och jag kan bara instämma. Nu hemma, trött av allt folk och allt hörande. Ögonen svider, av mascara eller biblioteksluft vet jag inte. Har tvättat av det lilla smink som återstod. Tänt mina ljus, och gjort mig en välförtjänt Dry Martini. Något att äta senare i kväll, tog en smörgås och en kopp kaffe innan mässan stängdes strax efter tre i eftermiddags.
Har lagt in ett ord om 13 poäng i Wordfeud, syrran leder med drygt 100 p.
Nu behöver jag landa i lugnet i ”mitt” hus, i tystnaden och ensamheten. Det är inte synd om mig. Förutom att ögonen svider, trots droppar mot torra ögon… Tvättar igen. Wordle går bra att lösa, men inte sudoku.
Fredag, ljust när klockan är kvart över åtta. Två grader. Har ätit frukost, burit ut kompostpåsen, gått nerför och uppför trappen. Ett steg i taget.
Plattan laddade ur under natten, nu ny laddning. Verkar inte så praktiskt. Men jag fick i alla fall in 12 poäng i Wordfeud. Nu är det syrrans tur.
Har varit in till posten i Norrtälje och hämtat Bodil Malmstens Sista boken från Finistère. Bra med Bokbörsen, för att köpa och för att sälja.
Nu lunch, te och två skivor stenugnsgräddad levain, med färsk pepparrotsost och kallrökt lax. Den senare var nersatt 30%, vilket skulle dras när man betalade (rejäl skylt). Glömde kolla där, när jag var hemma insåg jag att någon rabatt hade jag inte fått. Tar med kvittot och tittar in i morgon igen, före bokmässan på biblioteket.
Jag ser att första programpunkten för vuxna besökare på mässan är klockan 12.15 – ett samtal om biblioterapi, skrivande och läsande som sätt att bli frisk. Där tycker jag att min bok passar in, ska nog lyssna och kanske presentera boken om jag får… Skickar en fråga till Rose Tillberg Mattson som leder det här samtalet. Packar några böcker i min dramaten. Tänker ta 50 kr för boken. Får svar från Rose T M – bra – att programmet ”redan är spikat” – vet inte vad hon trodde jag skulle göra, kanske var jag otydlig… Jag får väl sitta i publiken och vifta med min bok. Ska försöka få några minuter att koppla ihop samtalet med min bok. De mindre prominenta författarna – dit jag hör – kan visst teckna sig för kort framträdande.
Petar in några poäng här och där i Wordfeud – syrran leder stort. Hon har ju tränat! Det är faktiskt kul och antagligen bra hjärnjympa.
Halv fem, mulet, börjar kanske mörkna så smått. Dags att byta ut nerbrunna ljus. Och tända dem, snart. Varje morgon och varje kväll så här års. Ska nog ta med mig ett paket ljus även om det är tungt, min erfarenhet av spanska ljus är inte lysande (!). Ett par ljusstakar också. Tillägg till min lista.
Nu middag – gårdagens dillkött. Lika gott idag. Och lättlagat.
Ny dag, torsdag 26 oktober 2023 – nya ljus i mina ljusstakar på köksbordet. Ljusen brinner ännu, även om det ljusnar nu när klockan är åtta. Frukosten avklarad, en soppåse ska ut innan sopbilen kommer.
Karin ringer på Messenger från Köpenhamn, vi ser varandra, hon hör mig, jag hör inte henne. Det slutade med att jag ringde ”som vanligt”. Någon inställning är fel i min mobil, vet dock inte vilken.
Kokar en liten ”tri tip”, länge, med purjolök, vitlök och morötter – och lite kalvbuljong som späs på vartefter. Sedan gör jag dillsås, med inlagd dill – så himla gott. Kokt potatis till. Det är dagens middag så småningom.
Jag håller ju på att tömma frysen, och den där köttbiten fick igång mig. Den går också att lägga i ugnen och brynas efter att den är lagom klar. Skär i tunna skivor (på rätt ledd). Bra kött, har ingen aning om vad namnet innebär. Google ger mig svar – triangelstek är ett annat namn, helt enkelt spetsen på ryggbiffen. Ser verkligen ut som en triangel.
Äter Keso med vinbärssylt till lunch. Ställer in räfsa och korg i källaren, drar in soptunnorna. Det har regnat, vägen är våt.
Försöker mig på att spela Word Feud med syrran, som gjort det länge. Jag är inte bra på det, men kan kanske bli. Lite kul är det att fundera över tänkbara ord med det urval bokstäver man får. Hon har dubbelt så många poäng som jag…
Skalar potatisen till middagen. Gillar att ha allt klart så att det bara är att värma när det blir dags. Har cyklat.
Tar fram en gammal poncho och hänger över axlarna, även om elementet är på i köket känns det svalt. Och så roar jag mig med att läsa om Bodil Malmstens Finistère-bok, den första. Hennes skildring av hur hon behandlar franska språket är en fröjd – och dessutom hävdar hon att hon gör sig förstådd och gläder de infödda. De är förstående, vänliga – ”hon är ju inte härifrån”.
Lindens löv trillar hela tiden, undrar hur många blad en sådan här gammal lind har. En hel del hamnar på bilen, men de är lätta att ta bort. Och killarna hade forslat bort min hög med kvistar och grenar utanför syrenhäcken. Nu kan jag börja på en ny.
Eftersom jag åker den 28 november, behöver sonen inte byta till vinterdäck – om inte någon vill använda bilen medan jag är borta. Jag hoppas snön väntar.
På lördag är det bokmässa på biblioteket i Norrtälje. Jag deltar, med Free Spin – även om jag ju vet att det inte är en bok som lockar till läsning. Den är inte feelgood, inte rolig, mest bara sorglig och ledsam. Tar i alla fall med mig några böcker i min dramaten. Ett föredrag under mässan handlar om ”biblioterapi” – om skrivande och böcker som hjälp till att bli frisk. Jag kan kanske hänga på och hävda att jag blev frisk genom att skriva min bok – det är i alla fall min övertygelse. Vill inte tänka på vad som kunde ha hänt, om jag inte börjat skriva om spelmissbruket.
Halv fem har jag ätit en alldeles för tidig middag – kunde inte vänta längre. Och allt var precis som det skulle, såsen lagom syrlig av den inlagda dillen, den fasta potatisen perfekt kokt, och köttet mört. Åt även upp morötterna som legat i buljongen när köttet kokades, purjon och vitlöken fick hamna i kompostpåsen. Har en middag till, kanske på lördag efter bokmässan.
Nu återstår disken.
Laddar Jans gamla Android-platta för att se om jag kan få in Word Feud där. Mobilen är för liten och på datorn går det inte. Syrran har annat för sig, så jag kan i lugn och ro fundera på nästa drag.
Alla ljus är tända, det börjar mörkna. Tände taklampan ett tag för att se hur sladden skulle in i plattan, släckte därefter. Det blir för ljust. Lampan över diskbänken och ljusen räcker. Plus förstås ljuset från skärmen. Vinden har lagt sig, lindens löv singlar inte till marken i samma omfattning som tidigare idag. I morgon ska jag försöka komma ihåg att ta in klädnyporna från klädstrecket. Jag lär inte hänga mera tvätt ute i år.
Har lyckats installera Wordfeud på plattan och hittat en sådan där ”penna” som man kan använda för att skriva. Ser bättre på plattan. Det här med att vänta på att motståndaren ska göra sitt drag när jag gjort mitt, det tär på mitt tålamod. Kanske bra träning.
25 oktober 2023 – familj, släkt och vänner närvarade idag vid Dragoslavs begravning. Ortodox högtid, med präst som mässade på serbiska. Obegripligt, och ändå vackert – och nu är Dragos begravd så som han ville ha det. Hans familj bidrog till att göra högtiden i kapellet till en vacker stund, med ett ljus i varje hand, rökelse och stående begravningsgäster.
Vin, bröd och olja, togs med till graven där kistan sänktes ner och prästen hällde lite vin, lite olja och några skopor mull i graven, varefter vi alla också tömde en skopa mull och lade ner våra blommor. Vi fick så lite av en god ”gröt” som jag redan glömt namnet på, en bit bröd och en liten skvätt av vinet vid graven.
Att stå under mässan i kapellet var aningen mödosamt för några av oss gamlingar, men det gick. Därefter en fin samlingsstund nära domkyrkan i Uppsala där vi alla fick en möjlighet att mötas och bestämma oss för att detta var en fin dag. Trots att Dragos i levande form saknades, så var han ju där. Och vi med. Dagen väckte många tankar på olika och lika ritualer vid begravningar, här och där i världen.
Jag åkte buss fram och tillbaka, hemresan ljudillustrerades av fyra afrikanska män, där mest en av dem pratade hela tiden, högt och även det på för mig obegripligt språk. Intressant att som infödd svensk två gånger samma dag möta det som varje invandrare från annat land upplever vid ankomsten till Sverige.
Men nu är jag hemma i mitt kök igen, ljusen på bordet är tända, nya ska snart ersätta de utbrunna. Någon middag behöver jag inte efter god smörgåstårta och lika god efterrättstårta tidigare idag. Och hörapparaterna ligger på bänken, de behövs heller inte mera den här onsdagen.
beskrivarblogg 