beskrivarblogg

Det är fortfarande söndag och det är ”bara” den 26 november. Jag plockar och packar och väger mig och väska (som blir allt ohanterligare, men ännu inom gränsen). Kommer hela tiden på något jag saknat tidigare och därför tror att jag behöver ta med nu.

Solhatten återfanns. Någonstans har jag stoppat undan solkrämen, får nog köpa ny på plats. Idag sol och 18 grader i Torrevieja, lägre temperatur under veckan men upp till 18 igen i helgen som kommer. klart.se har en annan uppfattning, där anger man 23 grader under veckan, molnigt tisdag och torsdag, annars sol… Vad det än blir, så blir det varmare. Den 9 december verkar det regna. Tror jag gör som jag brukar, tittar ut genom fönstret och struntar i alla prognoser.

Här går solen ner om en stund. Jag har rensat några räkor som låg kvar i frysen. De får samsas med ris och kyckling (från häromdagen) och hastigt stekas upp, sallad till. Vad övrigt är finns nu i en kyl/frys, i stället för två.

Plastpåsar med kissad kattsand ska placeras ut lite här och där i huset, på tisdag, innan sonen kommer och hämtar mig. Just för ögonblicket tror jag inte att jag har något att oroa mig för. ”Barnen” kom hem till Sundbyberg utan bekymmer, jag slapp köra bil med sommardäck. Resväskan ser ut att gå att stänga, en mindre bag med skor till bagagehyllan, och dator med sladdar i ryggsäcken under sätet. Har en del Storytel-böcker nerladdade (alla Proust). Har ett manus att korrläsa och redigera, sätter igång när jag väl är framme i La Zenia. Och linneskjortan jag beställt hämtades i fredags, sålde Koranen på Bokbörsen och ”barnen” tog den med sig och postade, plus att de lämnade tillbaka biblioteksboken. Det mesta verkar klart. Återstår att semesterstänga Bokbörsen, men det gör jag i morgon.

Tror att jag börjar förstå vad resfeber är, längtan att komma iväg, att äntligen sitta där i planet (även om fyra timmar är långt, jag får se till att gå fram och tillbaka i gången). När vi landat har jag en timme på mig att få ut bagaget och hitta bussen till Torrevieja. Väl där en taxi till La Zenia, där jag möts av Sanne som är sambo med Mattias, båda är vänner till min värdinna. Perfekt för en gammal kvinna som jag, med ett knä som är ovilligt. Sanne kan nog hjälpa mig upp med resväskan, hiss saknas tyvärr.

Solen har gått ner, och gatubelysningen är inte tänd ännu. Därmed ser jag inte om det snöar lite igen. Klockan är halv fyra. När lamporna tänds ser jag att det snöar lite.

Och snöar gör det även på måndagsmorgonen, vackra stora flingor. Och lite sol från en blå himmel. En strålande vinterdag. Hade tänkt gå ner i källaren och läsa av elmätaren, men det får vara. Har inte lust att pulsa i knädjup snö.

Nu har jag officiellt semester, Bokbörsen är stängd. Koranen var den bok jag sålde senast.

Har löst både sudoku och wordle, wordfeudar med syrran som på ett för mig obegripligt sätt fick 53 poäng för ordet ”oj”. Hon lyckades klämma ihop det lilla ordet med många andra… Nu har hon 80 p och jag 79.

Middag idag – kalvytterfilé och egenplockade kantareller med lite stekt lök (plus kanske en klick Crème fraîche som annars får slängas) och råstekt potatis. Sallad med den sista mozzarellan.

Skickar några korrigerade sidor till min uppdragsgivare, för att kolla att mitt sätt att jobba är okej. Jag har glömt hur man använder ”granska”, där mottagaren kan godkänna, så jag markerar med rött… Fortsätter med manuset när jag är i Spanien, och har fått besked från författaren.

Det har slutat snöa. Eller snöar lite med små, små flingor. En stund senare stora flingor igen.

Har lyckats klämma in burken med löst te i resväskan. Nu är det fullt, och när jag väger mig med väskan är den ändå under 20 kg. Jag tycker det känns som om den väger 40… Checkar in, och får mitt digitala boardingkort.

Skalar och skivar potatis tunt, steker lök och svamp. Så långt är middagen förberedd, resten får vänta.

Och nu, vid tvåtiden på eftermiddagen, vräker snön ner igen. Solen gömmer sig. Tacksam mot sonen som hämtar mig i morgon, tacksam mot min sonhustru som nog blir den som kör mig till Arlanda på onsdagsmorgonen.

Tre blommor får följa med hem till sonen, julstjärnan som blommat ända sedan jag köpte den före förra julen, en svärmors-blomma/tunga (minns inte exakt vad den heter, grön med ”vassa” blad) och en liten kaktus, som överlevde ensam i huset när jag var bortrest senast. Den hade knoppar nu i november, men nu är det bara en som återstår. De andra har ramlat av. Så här får blomstren i alla fall en chans att överleva.

Lördag 25 november 2023 – snön vräker ner. Jag kör inte bil i morgon, ”barnen” får ta en taxi till Norrtälje och bussen. Hur jag ska ta mig till äldste sonen på tisdag (för vidare transport till Arlanda på onsdagsmorgonen) är en annan fråga. Lärdom: byt till vinterdäck även om du ska åka någonstans utan bilen i slutet på november.

Har pratat med sonen, han hämtar mig så att jag slipper köra. Bilen står lika bra här som hemma hos honom. Tacksam.

Just nu, när det är mörk eftermiddag och klockan är halv fem, har Misja plogat och sandat vägen här utanför. Det snöar inte just nu, men när jag tittar på soptunnorna ser det ut att ha kommit ett par decimeter. Jag och syrran wordfeudar. Hon leder, men inte så att jag lägger mig platt. Än. Middagen är klar, kycklinggryta, bara riset som ska kokas, och sallad göras.

Tvätt torkar i mitt sovrum. I morgon eftermiddag börjar jag plocka ihop det jag tror att jag ska ha med mig. När jag väl packat får jag väga mig och resväskan för att få en uppfattning om vad som går an. 23 kg tror jag det handlar om.

 Kväll. Vi har använt någon timme att försöka få en uppfattning om kostnad och boka taxi i morgon för färd härifrån till Norrtälje – prisuppgifterna varierar från 600 till 1100 kronor. Roslagstaxi har svarat och jag hoppas ”Hasse” kommer igen, han har fått svar på de frågor han ställde. Övriga hemsidor fungerade dåligt, framför allt när det handlade om att få uppgift om pris. Taxi Stockholm kommer jag inte att använda mig av de få gånger jag måste åka taxi.

”Hasse” kom igen och försäkrade att det skulle gå bra, till en kostnad som var ungefär hälften av den Taxi Stockholm angav… Vi ringer någon halvtimme innan de vill åka. Service att svara på mejl en lördagskväll!

Nåja, på något sätt ordnar det sig. Se ovan.

Middag är äten, disken avklarad, av mina gäster. Nu sitter de i vardagsrummet och gör det de vill. Sonen kollar urtidsdjur på nätet och hans vän stickar, tror jag. Snart går vi alla till sängs. Jag är tacksam över att det inte snöar längre.

Jag fick lite snö och vinter (mer än jag räknat med) innan jag far iväg till värmen (nåja, varmare) – det verkar vara ungefär 16-17 grader om dagarna och förstås kallare nattetid. Havet sägs hålla en temperatur om 15-16 grader, ungefär som jag minns Dalälven när jag lärde mig simma. Ett snabbt dopp känns tänkbart. Inget regn förutspås.

Söndag åkte ”barnen” med Hasse från Roslagstaxi till Norrtälje. Jag borstade bort snön från trappen och gjorde en gång ut till vägen. Tyst och stilla i huset, jag börjar plocka ihop det som ska packas. Väger mig med resväskan, det verkar vara under maxvikten.

En vän frågade vad jag ska göra därnere så länge? Har inget absolut svar, men läsa, skriva, äta och dricka, åka buss och se annat än här, ny miljö, lära mig laga mat med det jag hittar i butikerna nära.  Leta ostron, hitta pulpos (bläckfisk), men inte den där vita ”påsiga” sorten som jag beställde av misstag på Teneriffa. De jag tyckte om i Caleta. Hitta lite hem där också, i la Zenia. Det lär vara många svenskar som är bofasta där.

Har eldat upp ljusen jag tänkte jag skulle ha med mig dit. Tror inte på spanska ljus. Snön ställer till det med mina planer – bekräftar min tes att planer är till för att förkastas, av mig eller ”omständigheter”, nu kända som snö. Jag kom inte till någon butik idag, som tänkt.

Frostar av ena kylen/frysen. Den andra innehåller sådant som tål att ligga tills jag kommer hem. Annat åkte med till Sundbyberg. Blommorna och lite kylvaror får följa mig till äldste sonen.

Kom just på att solhatten ska med. Och solkrämen.

Torsdag, sen eftermiddag. Har just ätit middag, lättstuvad vitkål (inte lika god som svärmors, men duglig) och köttbullar från frysen. De senaste väderprognoserna visar snö fredag-söndag, då jag ska hämta sonen och hans vän i Norrtälje, ToR över helgen. Inte kul. Tisdag ska jag köra till äldste sonen, inte kul det heller, eftersom det verkar som om snön fortsätter.

Får försöka att inte ta ut något i förväg. Det finns lärdomar hela tiden – igår fick jag inte tag på några euro, så erbjuder sig sonhustrun att dela med sig. Igår oroade jag mig för hur det skulle bli om det paket jag väntade inte skulle komma. Idag fick jag meddelande om att det finns för uthämtning i Norrtälje. Och biblioteksboken kan förhoppningsvis stoppas i bokinkastet på söndag, eftersom biblioteket är öppet på lördagen och ombyggnationen nog är klar. Annars får den hamna i den interna brevlådan på baksidan av huset…

Det mulnar, eller om det kvällas redan när klockan är halv fyra. Himlen blir i alla fall mörkare och jag tänder mina ljus. Försöker ställa in elementet i toalettrummet till rimlig värme. Antingen blir det för kallt eller för varmt – och det är svårt att se markeringen. Jag testar och prövar mig fram. Det är gamla element och inget är det andra likt.

Skickade ett brev till Roden-gymnasiet i Norrtälje, direkt efter bokmässan på biblioteket. En vän föreslog att jag skulle sälja en klassuppsättning, för diskussion om spelberoende och spelmissbruk. Jag bestämde att jag kunde skänka dem en klassuppsättning, och bifogade en bok till mitt brev. Har inte hört någonting från någon på skolan. Brev och bok adresserades till rektor/skolbibliotekarie. Varje skola lär ha ungdomar som riskerar att fastna, eller som känner någon som spelar. Dessutom, om de nu är ointresserade, kunde de åtminstone berätta det…

Ett hål i den allt mörkare himlen, där solen går ner i väster. Annars ser det mäktigt svart ut. Norrut kolsvart.

Har börjat läsa fantasy-manuset jag fick häromdagen. Tror det kan bli riktigt bra. Författaren och jag har samarbetat flera gånger tidigare, och nu var det dags igen. Ännu något att vara både glad och tacksam för. Jag får friheten att både korrläsa och redigera, ”gör som du brukar, det blir bra”. Så nu markerar jag ändringar med rött, och så får författaren ta ställning.

Bra att få intäkter i mitt företag, så att jag kan göra de relativt små avdrag jag vill göra. Känns inte okej att enbart dra av utgifter, men faktum är att intäkterna de senaste två åren krympt drastiskt. Drar inte av något för mina resor, information till den som kanske tror det.

Så är vi igång igen med wordfeud. Jag ligger 200 p under sonsonen. Inte lika stor skillnad hos syrran, men nog leder hon starkt.

Stroke, demens eller cancer – sjukdomar som finns i allas vår närhet. Särskilt nära oss som är äldre, jag och mina jämnåriga vänner till exempel. Än gnäller jag enbart över ett knä som inte är som det varit. Hoppas jag slipper det som är värre.

Vill fortsätta träna därnere i värmen, gummibanden följer med, både det ”hårda” gröna och det lite lättare röda. Träningscykeln blir av förklarliga skäl kvar härhemma, men på Teneriffa fanns det motionscyklar och träningsmöjligheter på flera ställen. Kanske också i La Zenia. Jag får leta.

Kräftor (igår) och sikrom (nyss) ur frysen, kycklinglårfiléer och egenplockade kantareller. Vi ska äta gott i helgen. Tror ris till kycklingen, Tuc-kex, gräddfil och gräslök/rödlök till sikrommen. Kräftorna får vitlöksbröd som tilltugg. Det som var kvar av brödet Sofia hade med sig i lördags hamnade i frysen. I morgon tar jag fram det.

Kollade datum på tre burkar med svart rom i kylen. Stenbit och annan, samtliga har utgångsdatum för någon/några månader sedan. Beslutar att de får följa med till Spanien, är inte orolig för att de är för gamla. Hela, täta burkar. Tar också med mig wasabi, minns att jag letade och inte hittade tidigare i Spanien. Inlagd ingefära hoppas jag finns, kanske hos ”kinesen på hörnet”. Kanske var det i Juan-les-Pins som jag letade förgäves, kommer inte ihåg. En tub med pepparrot får också hänga med.

Jag kommer att lära mig vad som finns och vad som är orimligt mycket dyrare där än här. Och tvärtom. Det är en av de saker jag gillar, att leta och ibland hitta mat och tillbehör till andra priser än här. Inflationen har slagit till också i Spanien, det blir intressant att se hur mycket det drabbat mat. Att det är dyrare nu än för två år sedan att hyra boende på Teneriffa har jag sett när jag letat. Hoppas på fortsatt billiga bussresor, så att jag kan komma runt lite.

Nu, när klockan är halv fem, är det absolut becksvart utomhus. Men än ingen snö. Jag har en gatlampa utanför köksfönstret, och i ljuset från den ser jag regn och snö också när det är mörkt.

Inget besked om röntgen förra veckan från min husläkare. Inte för att ett besked gör någon skillnad. ”Lätt gonartros” (gon=knä) är hans diagnos utan röntgen, min är ”opålitligt knä som inte klarar belastning”.

Än ser det inte ut så här…

Snö och vind, någon minusgrad. Skönt att vara inomhus och hemma. Ljusen är tända på köksbordet. Jag kom ihåg att fälla ut bilens vindrutetorkare både fram och bak när jag kom tillbaka från Norrtälje. Klockan är kvart i tre på eftermiddagen.

Har tömt brevlådan på julutskick av valpkalender och julkort – vilket slöseri. Behöver verkligen organisationer som skickar ut sådant, bidrag i form av köp? Vill inte ha och vet inte hur det kan gå till att tacka nej.

Vek nyss lakanstvätten från igår och lade in den i linneskåpet. Ställde undan torkställningen. Tvättkorgen är tom en stund.

Det är vackert när det snöar, och marken sakta blir vit. Men.

Min eftermiddag är lugn och stillsam. Jag önskar den inte annorlunda. Tänker på vänner och familj, och hoppas de har det så bra som möjligt, just nu, en onsdag i november. Förr var november den månad då jag ”deprimerade mig”, för att tala med min danske vän Erik Jarlnaes. Han hjälpte mig se att också detta kunde vara ett val, och att jag kanske medvetet kunde välja något annat. Jag är inte klar över om det var hans klokskap som hjälpte mig, eller ålder och andra eländen efter vägen, men jag inser att jag faktiskt inte längre är novemberdeprimerad.

Peppar, peppar (varifrån kommer det uttrycket som besvärjelse?).

Det är fortfarande lätt att uppfatta november som en helt grå månad. Jag gör det. Men det gör mig inget. Framför allt inte, när jag vet att jag åker härifrån till december i Spanien. Varmare och mindre snö än här hemma. Och så där sexton-sjutton grader om dagen, ungefär samma temperatur i havet. Undrar om de våtdräktsklädda motionerande badande människorna i Juan-les-Pins också finns i La Zenia? Av okänd anledning tror jag inte det, men jag får se.

Nu, när klockan är sju, är mina fönster blöta, av snö eller regn.

Idag fick jag besked att min skjorta från Litauen anlänt till Flygfyren. Hämtar den när jag handlar innan jag hämtar ”barnen”. Min sonhustru har euro åt mig, så då är även det ordnat. Allt gör ju det, ordnar sig, på något sätt.

Solen skiner, nej den lyser. Nästan besvärande starkt, och inte kom det mycket snö igår. Temperaturen håller sig kring tre grader plus. Nyss for sopbilen förbi, ut från gården. Jag glömde sätta ut tunnorna, men de var både tömda och tillbakasatta. Tack till sophämtaren.

Fika. När jag kollar postadressen till biblioteket ser jag att de öppnar igen på lördag. Då kanske bokinkastet också är öppet på söndagen, och jag slipper posta boken som ska lämnas tillbaka. ”Stängt hela veckan” betydde öppet på lördag… När börjar en vecka? Enligt Wikipedia börjar veckan på måndag, och är ”en sammanhängande följd av sju dygn”.

Har mejlat gårdens förvaltare och informerat om min resa. Han ser till att huset står kvar, och tömmer brevlådan. Jag är tacksam. Ibland behöver jag påminna mig om att jag faktiskt har många hjälpsamma människor i min värld.

Fick nyss det jag förmodar är årets sista betalning på Bokbörsen. Jag semesterstänger mitt konto när jag åker.

Har också just lärt mig att det finns ett ord som ”stä” – lär vara kommando till hundar, bland annat. Syrran fick poäng, så det var godkänt i wordfeud´s ordlista. Nu är hon på väg till föreläsning om modern svensk arbetarlitteratur, sådant kan man göra när man bor i Uppsala. Wordfeud-paus, därmed. Hon leder, men faktiskt just nu med bara 45 poäng. Minsta hittills.

Frukost på Teneriffa för två år sedan

Onsdag 22 november 2023. Sol, när mörkret dragit sig tillbaka. Sitter fortfarande med min temugg när klockan är halv nio. Sudoku avklarat, wordle ville inte idag. Minus sju. Om en vecka sitter jag på planet till Alicante, om allt går som det ska.

Tror jag ska våga mig på att åka in till Norrtälje idag på förmiddagen, det lär inte snöa förrän framåt eftermiddagen. Åkte och det gick bra. Vad som inte fungerade var att banken bygger om och inte hade några euro att sälja, och biblioteket gjorde detsamma, helstängt, till och med bokinkastet. Så nu måste jag skaffa några euro därnere – och det går säkert bra – men jag måste också åka in extra med biblioteksboken. Funderar på att skicka den per post, när jag ändå ska in med ”barnen” på söndag – billigare än att åka en extra sväng. Fast jag väntar ju på den där linneskjortan som är på väg, så…

Wordfeudar lite med syrran, som förstås leder. Och snart tänder jag mina ljus. Lägger sådant som ska med i resväskan på skrivbordet i gästrummet. Det börjar bli mycket – och då är inga kläder där.

Pyttipanna till middag, med stekta ägg. Rödbetorna åt jag nog upp för någon vecka sedan, men kanske saltgurka duger som tillbehör. Har en halv rödlök som får stekas före resten, liksom en liten bit kalvkött (kokt) som kan blandas i den frysta pyttipannan. Det där med att tömma frysen är inte enkelt (vilket otäckt lyxproblem). Har sagt åt sonen att han får förvänta sig att bära hem en del till sig, efter besöket här.

Det blåser, men än ingen snö. Förmodligen ett dumt beslut att inte bry mig om att byta till vinterdäcken, men nu är det så. Däcken finns hos äldste sonen, och dit ska jag hur som helst på tisdag.

Fick en gåva idag från en Facebook-vän, författaren Jane Morén. Hon skrev om böcker som förtjänar att påminnas om, och där fanns min bok, Free Spin. Jag blev så glad, och så tacksam över att hon brydde sig om att skriva om min bok. Den var viktig, är viktig, för mig – och kanske för andra också.

Jag möter ofta vänner och släktingar till människor som liksom jag fastnade i spelmissbruk. Och kanske, som jag, spelade bort allt – relationer, ekonomi, självkänsla. Med min bok återerövrade jag min känsla av att trots allt ändå fortfarande vara jag. Och skammen har lagt sig, vilket inte alla begriper. Det är inte mitt problem. Att prata om skam, att berätta om sina nederlag, sina återfall – och ändå visa att man kämpar och vill vara en annan. Det är viktigt, och det kan vara hjälpsamt. Det är kanske möjligt att åter vara den man kanske var förut – även om jag inte tror att det går att komma dit. Jag är färgad av mitt liv, det sitter i kroppen och i sinnet – men de eländen jag upplevt gör mig inte längre sömnlös och ångestfylld. De är historia. Resten är framtid, hur kort den än må bli.

Och nu, när klockan är halv tre, snöar det.

Som framgår är det inte lika snöigt här i Roslagen

Nu brinner mina ljus på köksbordet igen. Vintervärme. Ute är det allt mörkare.

Jag kokar några potatisar och värmer fläskfilégryta från frysen. I morgon blir det kanske kålsoppa, har ett litet kålhuvud i kylen. Det börjar bli bråttom att äta upp sådant som bör ätas innan jag far. Men, eftersom jag längtar efter mina tunnpannkakor så kanske det blir sådana i stället.

Har pratat med min hyresvärdinna idag, och fick tipset att ta med Wettex-dukar, hennes förra hyresgäster hade av någon anledning tagit med sig de som fanns. De lär vara svåra att hitta där nere.

Som vanligt börjar jag fundera på hur ”allt” ska få plats. Det får bli en incheckad resväska, en bag för hyllan ovanför sätet och lilla ryggsäcken med dator och liknande, under sätet framför.

Diskat och kalkat av vattenkokare och äggkastrull med ättika. I morgon får det bli en vända med dammsugaren.

Tror jag ska lägga mina tre vackra lammskinn i en plastback med lock, och ställa den högt upp i gästrummet, ovanpå garderoberna. Dit tror jag inte mössen går. Jag vet ju att de tuggar även på plastbackar, och mjuka lockiga skinn är nog svåra att motstå. Alla öppna plastpåsar med kattkissad kattsand till trots.

Klockan är kvart över sex. Och hur jag än bär mig åt i wordfeud, så vinner syrran och sonsonen. Men kanske inte med lika många poäng som vanligt. Något lär jag mig. Albin vann, syrran kommer att vinna. Och det är ändå kul att spela wordfeud.

Jag läser en artikel ur ICA-Kuriren på Facebook om Yasin Fayazi (ursprungligen från Afghanistan) med verkstad utanför Åkersberga. Han tar tillvara kasserade gravstenar (där gravrätten gått tillbaka till kyrkogården) och slipar dem, så att de kan användas på nytt. Han kan också göra inskriptioner med andra alfabeten än det svenska. Lägre kostnader för den som vill ha en sten, och smart återanvändning. En sådan vill jag ha – om jag alls ska ha någon.

Nyss tyckte jag mig se en katt under köksbordet, en svart, en av mina svarta. Kanske hälsade Minsann eller Vimsan på ett ögonblick. Saknar dem, inte enbart som musjägare.

Tisdag morgon, disigt och nollgradigt. Nu vet jag hur Madeleine-kakor ser ut, tack vare Helen. Har just ätit frukost, och funderat på att en bloggläsare tyckte att det var ”helt oväsentligt” att min fantasigubbe måste älska ostron. Mitt svar blev att det inte var oväsentligt för mig som älskar ostron. För att förtydliga, så behöver denne icke-existerande man därmed inte älska allt jag älskar… Men ostron, ostronöppnande och ätande tillsammans med någon jag älskar – det är speciellt. Jag har haft det och jag önskar ha det igen. Ja, önsketänkande, fantasier, framtidsdrömmar. Hoppas jag fortsätter ha sådana.

Morgontankar efter läsning av kommentar på Facebook.

Varför fastnade jag direkt för ordet Vintervärme, som titel på min nästa bok? Den jag ska skriva i Spanien. Varmare klimat förstås, men också andra sorters värme, nya människor (hoppas jag, får träna på att ta kontakt), ny miljö som inspirerar och gör mig varm i hjärtat.

Ser fram emot många sorters värme, men är också lite rädd för att mina förväntningar är för höga.

Där ska jag skriva om den här allt äldre människan, som fortfarande vill leva. Och som vill dö levande. Berätta vad hon upplever, vad hon ser och förundras över, vad som gör att hon vill dra sig undan. Det senare är hon bra på.

En oro är att kroppen/mitt vänstra knä inte ska orka. Får röntgenbesked i veckan. Jag vill komma igång igen att promenera, är än så länge osäker på om det kommer att fungera. En annan tanke är att dra ner på antalet Dry Martinis, vin till maten är okej, men helst inte mera.

Ska prata med min värdinna i eftermiddag, kolla att allt är som det ska när det gäller lägenheten och att någon möter mig där med nycklarna.

Det är någon grad varmt ute och den lilla snö som kom i natt ligger kvar. Tänker inte köra bil förrän i slutet av veckan, på fredag när jag hämtar yngste sonen och hans vän. Hoppas det då är varmare, även här.

Torreviejas temperatur idag enligt klart.se – 20-21 grader, 11-12 nattetid. Det duger.

Läser en prosadikt av Charles Bukowski, amerikansk poet. ”Don´t do it” är kontentan. Skriv bara om du absolut inte kan låta bli, och kanske inte ens då. Min tolkning. Och ändå försöker jag.

Har just laddat ner Marcel Proust på Storytel. Kanske läser jag böckerna i Spanien. Har försökt förr. I mitt minne är det sida upp och sida ner fyllda med ord och långa meningar. Och Madeleine-kakor någonstans, vad de nu är. Har veterligt aldrig ätit någon sådan.

Pär Westberg fyller nittio idag, han kan inte sluta läsa och han kan inte sluta skriva. Det gläder mig. Hans senaste böcker finns inte på Storytel, jag har inte läst dem.

Skriv det som kommer för dig just nu, säger Natalie Goldberg. Min första tanke är att jag på något sätt vill bli mindre ensam, vill förändra mitt liv så att jag bjuder in andra människor. Inte avvisar dem med hur jag ser ut, eller att jag är för blyg för att närma mig någon, eller hela tiden tänker att andra inte är intresserade av mig. För vad har jag att erbjuda någon? Ett trött sinne, en ovillig kropp, en kort framtid.

Varför skulle inte det vara tillräckligt? Jag begär inte att träffa en 40-årig man med perfekt fysik och sexuell stamina. Jag vill ha en kärleksfull, fortfarande frisk och nyfiken, gubbe med tänderna i behåll. Om han är flintis eller inte spelar ingen som helst roll. Men han ska gilla att laga mat, så att vi kan växla vid spisen. Och han må tycka om ostron, det blir svårt annars.

Kanske både läser och skriver även han. Och om vi törs kan vi läsa högt för varandra vad vi åstadkommit under en dags skrivande.

Jag vill inte ha någon permanent inflyttad man. Tror jag. Och jag vill inte själv flytta. Det innebär att mannen jag söker helst ska bo inom ”räckhåll” – Stockholm med omnejd. Gärna i Norrtälje, det blir lättare att ses.

Ingen SD-anhängare, ingen moderat, ingen KDSare, möjligen en liberal eller centerväljare. Helst en socialdemokrat eller VPKare. Han behöver definitivt inte vara politiskt aktiv, det är inte jag heller. Men de grundläggande värderingarna sitter starkt i mig. Där är jag inte talbar.

Hans yrkesmässiga bakgrund spelar ingen stor roll, men jag ser gärna att han är händig och kan fixa sådant som behöver fixas. Har visserligen lärt mig klara det mesta på egen hand de senaste ensamma åren, men tar gärna emot hjälp.

Han ska ha en ekonomi som gör honom oberoende av min. Jag vill inte utnyttja någon, men heller inte bli utnyttjad. För första gången i livet har jag ett sparande och marginaler som tillåter mig att ”vinterresa” under den kalla perioden här hemma. Det vill jag fortsätta med, och om han vill följa med får han betala sin del.

Inga beroendesjukdomar.

Det här blev visst en ”bekantskap sökes”-annons. Ligger uppenbarligen högt upp i medvetandet. Utan att jag hittills agerat.

Allt det här är också vintervärme.

Liksom de här islyktorna ”mannen min” brukade göra

Mörknande fredagskväll. För mig betyder ordet fredagskväll just ingenting längre. Förr var det ledighet från jobbet, och kanske samvaro med familj eller vänner. Nu är det ensammare, men fortfarande vilsamt när det mörknar och ljusen brinner på mitt köksbord.

I morgon blir det dessutom mindre ensamt, då kommer min älskade sondotter på besök. Vi har inte setts på alltför länge. Och nästa helg, den sista hemma på fyra månader, kommer yngste sonen och hans vän hit. Det känns bra att få rå om varandra.

Just nu är min värld så perfekt den någonsin kan vara – jag har haft en vän här och vi har pratat om det vi behövde prata om, jag är skönt ensam just nu. Huset är varmt, om en stund lagar jag middag, och en Dry Martini står på bordet. Tror sådant kallas ”fördrink”, här blir det inte mer än så.

Jag har bockat av sådant som behövde göras före min resa – bilbesiktning, tandhygienist, knäröntgen och dessförinnan kortison i knät, hårklippning, inköp av leggings och ett par T-tröjor, och idag gåstavar som ryms i resväskan. Städat skafferiet och lagt i plastbackar sådant som annars kan locka möss. Fått kissad kattsand av vännen med katt som just varit på besök. En mus-skrämma som fungerade perfekt under min förra vinterresa. Sett att jag har tillräckligt många pennor och anteckningsblock. Ska bara komma ihåg att semesterstänga Bokbörsen, men om jag glömmer det går det att fixa när jag väl är i La Zenia.

Det är härligt att tänka på att jag om sådär tio dagar är i ett varmare land, obekant och spännande att utforska. Var ska jag köpa mat, vilken mat vill jag ha, finns det någon bra massör i närheten, hittar jag torr vermouth till min Dry Martini, ostron, pulpos? Vart går bussarna och varifrån? Etcetera. Många frågetecken att räta ut.

Har ätit och lagt disken i blöt, använder aldrig diskmaskinen. Spelar wordfeud med syrran och sonsonen. Parallellt har min kära syster ”blockat” (?) den tröja hon stickat och nu ska sy ihop. Är nöjd med att jag inte får för mig att börja sticka.

Lördagsmorgon med ett par minusgrader och lite snö/frost på vägen. Bäddar om halvvägs i gästrummet, duschar och tvättar håret efter frukost. Rensar tinade räkor, hårdkokar ägg – vet inte riktigt om vi ska äta sallad med ägg, mozzarella och räkor eller något annat. Lite wordfeud igen, jag ligger långt efter båda mina motståndare, som det heter i spelet. Jag föredrar medspelare.

Sudoku gick bra, med wordle gick inte alls. Ordet jag borde ha hittat var ”think”…

Nu väntar jag på Sofia. Som kom med kasse full med mat – vi lagade så småningom god pasta med räkor, vitlök, chalottenlök, små tomater och lite grädde. Riven parmesan. Till detta en god sallad med fetaost och annat. Vi blev belåtet mätta. Och jag i alla fall lite trött efter alla samtal om livet sedan vi sågs senast. Många minnen, vissa gjorde ont, men det var fint att kunna prata också om det. Vid halv sex åkte Sofia hemåt. Jag diskade och gladdes. Vill bara meddela världen att jag har en klok och vacker sondotter.

Huset är tyst och tom igen. Jag mår bra och är in i själen glad och tacksam, mot livet som trots sorgliga svängar här och där ändå är gott. Och på Facebook förser mig en kär vän med en titel för nästa bok, Vintervärme. Kan jag skydda den titeln, den är nämligen precis vad min vinterresa handlar om, i olika dimensioner? Tror jag kan skriva om min vintervärme och mitt behov av den, som inte enbart handlar om befrielse från snö och kyla i Sverige.

Vissa dagar är fulla av gåvor.

Den här bilden förmodas symbolisera ”joy” på Pexel – kanske är glädje så ömtålig och så stark

Torsdag 16 november 2023, snö i Danmark enligt rapport från Karin. Inte här. Ljusen på köksbordet brinner, klockan är snart halv nio och det är ljust ute. Frukost och supersvårt sudoku plus wordle avklarade. Ultrasvårt sudoku återstår. Tog det strax före lunch.

Har tagit fram varsin entrecôte ur frysen. Med ugnsrostad potatis, stekta champinjoner och sallad blir det middagen idag. Förbereder rotsakerna till middagen.

Ser åtminstone en ko eller tjur – den ser stor ut – där borta bakom kullarna. Nu är de flera. Frost på altanen. På vägarna har den kanske försvunnit. Fortfarande en minusgrad ute.

Hämtade min vän i Norrtälje, vi pratade, pratade och åt så småningom en god middag med gott rödvin till. Pratade mera, behövde båda höra och höras. Gick sent till sängs, jag sov gott, min vän mindre gott med en katt som var livlig… Nu har jag kört både katt och vän till Norrtälje, de tog bussen in till stan och jag for till Intersport och köpte gåstavar som ryms i resväskan.

Klockan är kvart över två, jag kommer att äta rester från middagen igår så småningom. Något rödvin har jag inte. Glömde posta Bokbörsen-beställningen (Mjölk i Stockholm, skrift av vännen Stina Gottliebsson). Den får gå iväg nästa gång jag är i Norrtälje.

Det verkar som om det kan komma snö i nästa vecka. Inget jag bekymrar mig över idag. Just nu är det nollgradigt. Och tyst och stilla i huset. Ingen katt som sitter ovanpå kylskåpen, eller högst upp på någon av bokhyllorna. Eller far under fötterna på en i rasande fart. Det känns som att gå från 100 km/timme till 0,5… Den enda rörelsen är den jag åstadkommer när jag emellanåt reser mig från stolen, går några steg och hämtar något.

Nya ljus i alla åtta stakarna, tänds om en stund. Än är det inte tillräckligt mörkt. Men nu, halv fyra, är det dags att tända ljusen.

Glad åt samtal nyss, med älskade sondottern – hon kommer hit i morgon runt lunchdags, och vi äter något och ”hänger” som det visst heter numera. Tror inte jag behöver göra något speciellt, eller träna. Jag kan nog hänga.

Onsdag morgon, ännu ingen snö. Spelar wordfeud med de mina, båda leder. Har duschat och klätt på mig, ska åka in till Norrtälje och röntgen om någon timme.

Somnar om för sent och vaknar därmed sent, idag kvart i nio. Drömmer röriga drömmar, med okända och kända människor, igår en ofantligt stor örn, tidigare aldrig sedd. I morse har jag redan glömt. En tid skrev jag upp mina drömmar och tyckte mig få en del klarhet av att försöka tolka dem. Numera känns det inte som något jag behöver. De får vara som de är, ibland nöjsamma och ibland lätt förskräckande, sällan mardrömmar.

I morgon kommer en vän hit, med sin katt. Hoppas katten väljer att kissa inomhus i sin låda, så att jag får ”musskrämmor” (plastpåsar med lite kattsand) och slipper möss på oönskade ställen under min bortovaro. Fungerade perfekt förra gången. Varken muslortar eller -skador.

Fikar med ett par ”almond thins”. Vad heter de på svenska? Mandelkakor låter mera robust än de här är.

Hemma igen, klockan är kvart över tre och det börjar mörkna. Men nu har jag åtta ljus på bordet igen, handlade på Clas O. Har röntgat mitt knä, får besked nästa vecka. Tankat bilen, handlat, klippt håret, postat Bokbörsen-boken, Apotekat, slängt sopor, hittat leggings och T-shirts på Åhléns, och gott rödvin till i morgon i butiken bredvid. Inte för att jag vet vad middagen blir. Hann in på biblioteket också och lånade ett par möjligen läsbara böcker.

Äter en hård tunnbrödsmacka med färdigköpt julskinka och stark senap, var okej. Duggregn under hemfärden.

Är nöjd med dagen så här långt. Har nyss också tråcklat upp ett stoort underlakan på tvättställningen för tork. Nu blir det ingen lakanstvätt förrän efter att min gäst åkt hem. Och jag byter i min säng.

Tänder mina nya ljus på köksbordet, nu åtta till antalet, fyra tända. Ringer äldste sonen, på hemväg från jobbet. Hans mobil var dåligt laddad, ”mår bra, ringer när jag är hemma”. Den något yngre sonen jobbade i måndags, var ledig igår och jobbar idag igen. Han lät pigg när han ringde igår kväll.

Nyss ringde äldste sonen tillbaka och vi kunde prata en kvart. Det kändes gott. De är bjudna till min syster på lunch på nyårsafton. Hans byggjobb tar förmodligen slut om någon vecka, men ”det löser sig”. Han jobbar med egen firma, och kan alltid sysselsätta sig om inga jobb dyker upp. Hade åtminstone i höstas planer på att bygga en bastu av timmer från svärföräldrarnas ställe, han hittade den bok han letat efter och visste fanns där någonstans, om just timmerbygge. Sonsönerna har sina jobb trygga, åtminstone för ögonblicket, liksom min sonhustru. Jag nöjer mig med de beskeden.

Det jag funderar på just nu är hur yngste sonen ska fira jul… Och nyår.

Idag var det munskydd på igen, på sjukhuset. Men ”gör som du vill med munskydd” var budskapet från röntgenpersonalen – alla iförda skydden. Tolkar det som viss beredskap, men inget alarmerande just nu. Tar med mig mina på resan ifall att. De samsas med paracetamol vid behov, löst te i plåtburk, buljongtärningar, moster gröna grej att öppna burkar med, vakuumkorken för bubbel, ett martiniglas, kanske Marezzo om jag kommer till Arninge, där jag vet att det finns… Och något paket Falu rutbröd.

Mera hopfällbara gåstavar är vad jag saknar, får kolla i morgon när jag ändå ska in och hämta min vän.

Två par leggings, två T-shirts, inhandlade idag. Behöver inte handla mera kläder innan jag far. Inget annat heller såvitt jag begriper just nu.

Nu knäskydd på, fått av Karin, med magneter/batterier – tror inte jag förstod det där riktigt. Men skyddet känns lagom stabilt och tryggt.

Snart dags att göra min pyttipanna med tärnat anklår, ärter, ägg och ris.

Klippte mig idag av en annan frissa, den ”vanliga” är förmodligen på sin årliga semester i Turkiet eller så. I salongen var hon inte. Och håret blev lika bra klippt som vanligt. Skönt. I fjol gick jag till en annan salong så här års, och betalade mer än dubbla priset utan att klippningen motsvarade det. Jag får kvitto, så det verkar okej, 280 kronor för klippning utan tvätt.

Ser på mobilen att det är nollgradigt ute nu.

Jag har ätit min middag, konstaterat att sonsonen vann vår wordfeud-match. Syrran återkommer. Disken ligger i varmt vatten i diskhon och väntar på mig. Tar hand om den om en stund. Diskmaskinen använder jag inte. Det är becksvart ute, men ljusen lyser inne i mitt kök. En lampa i fönstret och en bakom ryggen, över diskbänken. Det räcker.

Idag är nya ljus i stakarna… Kommentar riktad till Karin i Danmark.