beskrivarblogg

Måndag, yngste sonens födelsedag. Han är hemma och rejält hostig, ska röntga lungorna idag. Ingen kul födelsedag. Vill inte ringa förrän längre fram på dagen. (Har pratat med honom, han känner sig bättre, och röntgenmänniskan antydde att det inte var något konstigt.)

Här blåser det och är mulet. Kaprifolen i min lilla vas på köksbordet släpper några blomdelar emellanåt och vissnar vackert. I morgon lär rörmokaren komma tillbaka och laga min kökskran, enligt meddelande från gårdens förvaltare.

Vaknade i natt med rejält ont i knät, en konsekvens av stegen längs svampskogen häromdagen. Paracetamol enligt doktorns ordination, somnade om efter tre timmar… Nästa vecka dags för fysioterapeut, igen. Less på det här. Meta Welander tycker inte att det är helt 100 att fylla 99. Tror jag börjar förstå det, kroppen och resten vill nog inte riktigt vara med så länge.

Har klarat wordle och ultrasvårt sudoku, det supersvåra får vänta.

Läseer igenom texter jag skrev när mannen min dog, den 14 maj 2016. Jag använder skrivandet som ”självmedicinering” när livet blir för svårt. Gjorde det när livet kraschade 2009 på grund av mitt spelmissbruk, när sonen dog 2014, och då 2016. Likaså när min fd make dog, efter några sista år då vi levde tillsammans igen. Med hans demens, som blev vår demens. 2020.

Har alla orden tjänat sitt syfte? Kan de ge en annan människa nånting? Inte tröst, det tror jag inte på – men kanske igenkännande, känslan av att inte vara ensam. Samtidigt insikten om att sorg ser så olika ut, inte går att jämföra med någon annans. Kan någon känna igen sig ändå?

Jag visste inte att jag skrivit så mycket. Tiden springer ifrån mig, drygt sju år sedan du dog, mannen min. Är det så här för alla som får leva lika länge som jag, över 80 år. Syrran och jag gick igenom släktingarna i helgen – den och den var inte dement, den dog vid hög ålder, etcetera. Förmodligen ville vi försäkra varandra att vi skulle slippa ”leva i glömskan” som ett teveprogram om demens. hette Olika sorter, olika symtom.

Det bästa jag sett någonsin på teve om äldrevård och omsorg är ett danskt program. Personalen var välutbildad, kostnaderna för de boende inte högre än i kommunala sammanhang, men detta var privat. Startat och drivet av en ung människa. Tror det hette ”Dagmars minde”. Om vi kunde åstadkomma något sånt här i Sverige skulle jag inte vara rädd för att bli dement. Jag skulle vara trygg. Det är jag inte idag, inför att behöva bli omhändertagen av vårdinstans av något slag – omhändertagen är ett för vackert ord för det som kallas äldreomsorg.

Nåja. Än så länge har jag ett knä som inte fungerar som det ska, öron som behöver hörapparater om jag alls ska höra (väljer ibland att inte höra), och starroperation inom kort. Ny höft har jag fått och den är perfekt. Gallan besvärar mig inte, eftersom den är borttagen. Tänderna är omskötta. Solskador frysta och förhoppningsvis borta, innan de hinner bli något annat. Ekonomin är stabil, tack vare arv från fd maken och noll casinospelande.

Ensam. Inte så värst enastående längre, om jag någonsin var det.

Har tagit ner min svarvade vackra blonda trähäst från hyllan högt uppe, tvättat av den. En äldre man på mejeriet i Götene hade gjort den, och jag fick den av honom när jag besökte mejeriet i något Arla-ärende. Tror hans initialer är NJ under ena hoven, och årtalet 87 under den andra. Hon får bli namngivningspresent till lilla Ida, systerbarnbarn, på söndag. Hennes syster Ronja får tre Alfons Åberg-böcker, kanske har hon dem inte.

Så här är det. Liv och död, nytt liv – tack och lov än så länge, här i vårt land. Annorstädes annorlunda. Vägrar bli terror-rädd, men inte tack vare regeringens försäkringar. Vägrar ge SDs strateger och deras lögner, deras terrorskapande, någon näring. Men sörjer den värld vi skapat åt våra nya unga, åt våra barn och barnbarn och barnbarnsbarn.

Fredag 18 augusti 2023 – mulet eller disigt, solen syns i alla fall inte. Ska strax gå ut och kolla om tvätten är torr efter att ha hängt ute under natten. Det börjar bli en vana nu, att ligga vaken några timmar varje natt. När jag så väl somnar om sover jag tungt och vaknar tungsint. Idag var klockan över åtta, ovanligt sent.

Trodde jag skulle klara ultrasvårt sudoku, men det gick för lätt. Dvs inte alls. Så ringde syrran och tyckte jag skulle komma till Uppsala och äta middag med henne och vår andra syster. Så det gjorde jag. Tacksam att få parkera hos en av ena syrrans vänner.

På lördagen tog vi en sväng i svampskogen, eller snarare längs densamma. Vi gick skamlöst på en skogsväg och plockade kantareller och lätt ålderstigna Karl Johan. Ingen av oss vågade riskera benbrott i den steniga skogen. Jag rensade svampen hemma hos henne, och åkte hem. Trodde jag skulle ta ett välbehövligt dopp i Addarn, men där var ”folk” på bryggan. Någon ägarfamiljen närstående var förmodligen ute. Så det blev dusch i stället, och hårtvätt på söndagsmorgonen.

Nu har jag klarat dagens hjärnträningsprogram (supersvårt och ultrasvårt sudoku i DN, och wordle), så vad ska jag göra resten av denna söndag, där solen nu faktiskt tar sig igenom molnen. Mina små Karl Johan-fragment torkar på ett bakpapper ovanpå spisen, efter en kort och lagom varm vända i ugnen i går. Det blir inte mycket kvar när de rensats, men det doftar gott i köket.

Läser en stund ute på altanen. Solen gömmer sig, skönt ändå med morgonrocken på.

Klockan är halv ett när jag går in och klär på mig. Tar fram revben (redan färdiga) ur frysen, tänker mig den halva sötpotatisen från kylen till, i ugnsbakade klyftor. Och tomater med mozzarella, lite kryddor och olivolja. Bra söndagsmiddag, även om jag längtar efter färsk fisk.

”Killarna” på gården jobbar med klöverskörd hela helgen. Traktorer och andra arbetsfordon bogserar vita paket till vinterförvaring. Än har det inte regnat på vare sig den slagna klövern, eller den förpackade.

Mina Karl-Johan i små, små bitar är nu torra nog att slippa ugnen. Vill ha flera. Kanske en tur med bilen härhemma i morgon, och försiktigt skogsklivande bland vildsvinen… GPS på.

Igår och i förrgår, hos syster min, ägnade jag flera timmar åt att försöka återställa muspekaren på min laptop. Den försvann redan hemma innan jag åkte dit i fredags. Jag var inget trevligt sällskap, tur att hon tål det. Igår lyckades jag få igen den där pilen, men den var jättestor. Och jag fick ner den till mera normal storlek. Fråga mig inte hur eller vad jag gjorde. Vet tyvärr inte till nästa gång det händer…

Tror att Microsoft jäklades med mig apropå min prenumeration på större molnlagring, och dito synkronisering. Gillar inte, vill helst bli av med gratismånaden för det här större molnet, men hittar inget som talar om hur. ”Hantera prenumerationer” ger mig ingen vägledning. Så nu kommer jag att framöver betala 65 kr ca för något jag inte vill ha, varje månad. Önskar att någon nära sa åt mig att inte gå på sånt!

Tisdag 15 augusti 2023 – Sofias (sondotter) födelsedag. Sol och lätt vind. Har parasollet uppe och sitter ute och skriver. Det fungerar så länge jag är i skugga, och har ökat storleken på mina bokstäver. Och kan hålla rätt på pilen…

Läser förströelselitteratur (Vincenczi) utan att förströs mera än måttligt. På lördag ska jag träffa den kvinna som hyr ut lägenhet i La Zenia, nära Torrevieja, flygplats Alicante (tror jag) i Spanien. Kanske blir jag där över vintern. Verkar vara hyfsat varma dagar, och kalla nätter. Har inte hittat något i Puerto på Teneriffa, där jag hellre varit. Bara en ”studio” utan sovrum, och det vill jag inte ha i fyra månader. (Mötet senareläggs p g a kvinnans barnvaktande.)

Önskar att jag kunde få liv i mina karaktärer, Kristina, Andrès, med flera. Gör inget för att få till det. Sitter, leds, tröttnar. I de här sammanhangen har jag inte tillräcklig uthållighet. Och ingen disciplin.

Parasollet tar vind, men än står det kvar. Det är varmt och skönt, och jag är för lat för att ta mig ner till sjön och ett dopp. Igår såg jag att det var väldigt högt vatten. Paret lom syns inte till, de kanske flyttar längre söderut över höst och vinter, när de är klara med familjelivet? När jag vill kolla på Google har jag plötsligt inget internet.

På med solhatten, solen rör sig ju, och jag orkar nästan inte flytta på parasollet, foten är för tung. Än fungerar det, men sola vill jag inte efter frysningen häromsistens på hudmottagningen.

Det här är vad mitt liv omfattar just nu. Tråkiga notiser om min vardag, och att jag vill skriva, men inte gör det. Att jag vill träffa en man, men inte gör någonting för att det ska kunna ske. Att jag är trött på att vara ensam, men också inte riktigt orkar med att vara social. Klarar inte längre att vara rimligt hänsynsfull när någon reagerar annorlunda än jag skulle gjort. Blir alltför lätt alltför skarp, eller uppfattas åtminstone så. Tänker på mannen i norr som jag pratade med länge och intensivt per mejl för något år sedan.

Till slut erkände han att han inte kunde ”tassa på äggskal” (minns inte exakt hur han uttryckte det, men det handlade om att inte kunna stå för den han var, av ”hänsyn” till min uppfattning). Där blev olika politisk syn det som avslutade kontakten. Jag hade gjort klart att SD inte var något jag tolererade. Och det gjorde han.

Någon har talat om för mig att jag är ”judgemental”, dömande, fördömande. Det stämmer säkert ofta. Inte tolerant och smidig. Alltför snabb i mina omdömen, och med mina synpunkter. Och ibland inte alls, moltyst, vill bara därifrån, vet att om jag säger det jag känner (och ibland tänker) så är det fel, kommer inte att accepteras, få konsekvenser jag inte vill ha.

Man kan tycka att jag borde ha blivit en balanserad, klok och förnuftig äldre dam vid det här laget. Dit tar jag mig nog aldrig. Vill förmodligen inte bli det heller.

Så, för att tala om något annat. Jag längtar ut i svampskogen, men törs inte. Vildsvin och opålitliga ben får mig att sitta där jag sitter. Och se allas bilder på fantastiska svampfynd. Som de jag själv brukade lägga ut på Facebook så sent som i fjol.

Onsdag – rörmokaren kom och någon del i kökskranen gick sönder medan han höll på. Han jobbar bara en dag i veckan, och delen kanske måste beställas – men om jag är försiktig kan jag nog hantera kranen vid diskbänken. Okej, allt är bättre än en pöl med vatten under kranen.

När jag for tillbaka hem efter att ha handlat i Norrtälje, hade ”skördetröskan” som skulle jobbat på gården lyckats tappa en stor och tung grej på ett päronträd vid ”ensamma gården”. Halva trädet borta, vägen blockerad – men det klarade min förvaltare så småningom, och jag kunde köra förbi med min lilla bil. En bult hade gått sönder… Min lilla kranpackning är ett ”piss i Nilen” för att tala med min sedan nu drygt sex år döde käraste.

Mina stuprännor lär få vänta, viktigare saker behöver hanteras.

Har i alla fall badat idag, men gillar inte när vattnet i sjön stiger upp över badplattformen. Kom dock både ner och upp. Och det var skönt. Nu har jag ätit middag, en crèpe med räkor från Flygfyren, à 50 kronor. Sallad. Ett glas rödvin, Lisa, till.

Släpper ut en geting. De är inte lika många som förra veckan, skönt. Vildsvinen däremot har bökat upp ett stort område på grönytan bortanför mitt köksfönster, och dessutom längs vägen ner till sjön. De tycks inte hitta det de behöver i skogen. Tacksam att de håller sig undan när det är dag.

Har också gjort ett lass med pickles idag – skivade morötter, paprika – både grön, röd, små orangea, spetspaprika – steklök (i brist på pärllök), vitlöksklyftor, och massor med små blomkålsbuketter, ett par skivade Västerås-gurkor. Nu vilar alltihop (efter att ”hårda” grönsaker förvällts i lätt saltat vatten) i en förberedande lag med 1 liter vatten och 1 dl salt. I morgon är det dags för ättikslagen, med kryddor och dill.

Jag var less på den färdigköpta.

Och jag har kommit ihåg att ställa ut soptunnorna. Att spreja med ättika blandat med vatten och en droppe diskmedel i tunnorna tar effektivt död på de äckliga vita små fluglarverna (?) som krälade runt när det var riktigt varmt. Tunnorna töms var fjortonde dag, och det är lite för sällan när det är varmt.

Idag får jag inget gjort. Stekt fläsktärningar till kvällens ugnspannkaka. Glor på vädret utanför fönstren, när inte regnet hänger i luften kommer det ner. Bad lockar inte idag. Är less. Fortfarande iklädd morgonrock när klockan är kvart i tolv.

Har plockat lite bland alla dukar jag har och inte använder. Dito bland lakan i linneskåpet (vackert ord) – behöver inte alla jag har, inte alla örngott heller, eller kökshanddukar. Det mesta av allt det här är kvar av sentimentala skäl, jag minns varifrån det kommit, ibland vem som fållat och sytt monogram och hängare, virkat spetsar.

Någon sitter på sin altan, tittar på molnen och tänker. Kanske under tak. Jag sitter på altanen, utan tak men det regnar inte nu, vet inte om det jag gör är tänker. Minns, glömmer, vill inte komma ihåg, gör det ändå, ältar – som vännen som skrev om ältande och att dränka en fisk. Ungefär så. Morgonrocken, den gamla, fd makens redan länge gamla, är fortfarande på.

Funderar på vinterboende även i år. Här eller där. Försöker bestämma mig för vad JAG vill, svårt. En lägenhet utan hiss, med två trappor och väldigt rött kök? En etta i Puerto, nära trafik och annat, och dyrare?

Läser parallellt Penny Vincenzi´s Överraskningen, där kvinnan får ett oväntat, stort arv. Med allt det medför.

Jag förväntar mig inget arv, jag har råd att betala för att bo fyra månader annanstans än i vinter-Sverige. I alla fall ett år till. Vad får jag i gengäld – vilket bokstavligt ord. Jag slipper skotta snö, slipper elda vedspis som inte vill, slipper frysa i dåligt isolerat hus. Är lika ensam där som här. Kan bjuda in gäster (om det jag hyr är tillräckligt stort). Får all tid jag nånsin kan behöva för att skriva – vilket jag hittills just inte gjort.

Kan möjligen tvingas bättra på min dåliga spanska, för det blir nog Spanien igen.

Måste också påminnas om att ingen annan än jag själv hittar på vad jag ska göra varje dag. Där liksom härhemma.

Tja.

Sätter på ugnen när klockan nästan är fem, läser lite till i förutsägbar Vincenzi-bok. Tröttnar, kollar pannkakan som inte är klar än. Men snart. Färre moln, mera ljus därute. Vildsvinen har tuggat på grönskan en bit bort, också förliden natt. Har omedvetet längtat efter att få använda just det ordet, förliden.

Och idag måndag morgon skiner solen, träden gör långa skuggor över gräset.

Torsdag 10 augusti 2023 – har regnat under natten. Sovit till och från, nu är frukosten avklarad. Såg råbocken röra sig elegant nedanför huset tidigt. Den yngre delen av familjen kommer i morgon hit till landet för kräftfiske. Jag är numera glad att slippa sådana nöjen. Jag låser och åker hem till mitt, efter att ha vänt tillbaka för att hämta kvarglömd router. Hann bara åka en kort sträcka.

Hemma igen, efter att ha handlat. Gör kalops av högrev, lägger två entrêcotes i frysen (i varsin påse, kort datum), en fläskfilé hamnar också där, liksom fyra lagom stora påsar med utplattad köttfärs. Kantarellerna från igår blir tre påsar, att njutas någon gång framöver. I kalopsen hamnade köpta bruna champinjoner, schalottenlök och morötter, lagerblad. Vad är det för skillnad på köttgryta och kalops? Inte någon stor när jag lagar. Handlar kött på extrapris, och gillar Ica i Arninge där seniorkort ger mig 50 kronor om jag handlar för 500 kr. Och det gjorde jag.

Är mör i kroppen efter skogsvändan igår. Trist att inte kunna, att inte orka. Att ha ont. Svårt att vänja sig.

Regnet fortsätter hela dagen, runt 14-15 grader. Inte lockande med något bad. Idag heller. Slänger blommorna som är halvvissna i morgon, de får stå lite till. Vänder på vasen så jag slipper se de som vissnat helt.

Nu fredag runt lunch har jag slängt blommorna, lämnat böcker i Norrtälje, och tagit ett snabbt dopp. Tvättat en trasmatta och stora lakan (inte i samma maskin). En gammal och trasig björk har sågats ner i allén till badhuset. Ett kokt ägg och två smörgåsar blev lunch. Köpte gula plommon igår, de går inte att äta på länge. Testade ett, som hamnade i kompostpåsen.

Tar in tvätten, regnmolnen ser hotande ut och vinden ökar. Regnet kom, men bara några droppar.

Försöker förgäves hitta möjlighet till autogiro/stående inbetalning av hyran till min värd, som har bankgiro, men inte autogiro. Lätt att missa eftersom det heller inte kommer någon avisering… Och när jag har för mycket annat i huvudet så missar jag. Nu åtgärdat.

Nu lägger jag ner verksamheten för dagen.

Min oklippta gräsmatta

Tisdag 8 augusti 2023 – regn. Lindens löv är vackert nytvättade, bilen ser ren ut. 16 grader, är sommaren redan slut? Den stora haren äter därute i grönskan. Jag bäddar om i gästrummet. Och fikar. Flyttar kaffemaskinen utom synhåll, ett dyrt felköp. Kaffet blir visserligen starkt, men inte varmt nog att tåla en skvätt mjölk… Klockan är snart tio.

Vad ska jag ha den här dagen till?

Mina frysta solskador är numera röda och fnasiga. Som de ska vara enligt informationen jag fick på hudmottagningen. Och doktorn som per mejl fick min begäran om recept på smärtstillande plus röntgen av mitt knä, han har semester. Åter nästa vecka.

Sudoku vill inte idag, Wordle på fjärde försöket.

En Bokbörsen-bok ska levereras, men den får vänta till i morgon. Idag har jag ingen lust att gå utanför dörren. Läser The Innocent Mage av Karen Miller, tillräckligt tjock. En andra del i bokhyllan. De förströr mig några timmar, även om jag läst båda tidigare.

Vinden tar i därute. Nu har jag gjort Hirams svartvinbärssylt, hoppas det fungerade med lite syltsocker i det vanliga strösockret, hade inte tillräckligt. Bären från i fjol. 1kg vinbär, 1 liter vatten – koka 15 minuter. Rör ner 2 kg strösocker tills sockret löst sig, häll upp på rena burkar och förslut. Det doftar gott i köket.

Fortsätter läsa.

Så regn igen, nu lätt duggregn som blåser upp på fönstren. Provsmakar sylten, den godaste.

Torsdag, dagsregnet mattas av lite på eftermiddagen. Blåsigt. Har inte sett någon blodmåne. Sophämtning, minns aldrig vilken torsdag det sker. Hade glömt ställa ut tunnorna, men den snälla sopbilsföraren tömde ändå, och ställde tillbaka tomma tunnor. Inget bad idag. Det känns som höst, lindens propellerfrön far i luften. Än får jag behålla vitklöver, rölleka och blåklockor i gräsmattan, kanske finns det ännu några bin i närheten som gläder sig. Övriga gräsytor på gården klipps hela tiden.

I morgon koll av ”solskador” – under förutsättning att jag hittar dit till mottagningen. Mörby är inte direkt hemmatrakter. Får ta god tid på mig. Har också skickat mejl till ”min” läkare på vårdcentralen i Norrtälje. Han rekommenderade ”kontinuerlig dos” av typ Alvedon för mitt onda knä, båda glömde vi att ordna med recept. Apotekets 20-förpackningar räcker inte långt, större förpackningar är receptbelagda. Passade också på att fråga (igen) hur jag ska bete mig för att få röntga mitt knä. I slutet av månaden är det ett halvår med begränsat promenerande och ont.

Fredag morgon visar att det regnat under natten. Tar fram pajdeg ur frysen (köpt) för att göra västerbottenostpaj till kvällens kräftor. Ska riva ost också, på min gamla Molinex.

Idag löser jag både supersvårt och ultrasvårt sudoku i DN och klarar Wordle på två försök. Antingen är jag klokare än vanligt, eller så är problemen enklare.

Halv två (har tid kvart i tre) sitter jag utanför SkinDoc´s lokaler på Svärdvägen. Tog mig dit via GPS, snurrade runt ett antal gånger (man förväntas kunna läsa nätt och jämnt existerande gatunamn medan man passerar) – kom rätt till slut. Har parkerat för 50 kr, hoppas det räcker.

En timme och en kvart, vad ska jag göra? Skriva? Har just nu ingen aning om hur jag ska ta mig härifrån – men får väl lita till min kvinnliga vägvisare i mobilen. Som numera också har en app för Easy Park. Skönt att jag hade tid att åka fel både hit och dit. Hem behöver jag bara ta mig in till Norrtälje för att hämta Anders och Lotta, någonstans. De åkte tidigt och skulle ”skrutta runt” lite tills jag hör av mig. Har handlat, tappade lappen så det blev väl lite si och så. Fick i alla fall tag i Marezzo på systemet i Arninge, den sorten finns inte i Norrtälje.

Hissen upp till femte våningen är en sån där som har fönster runt om. Hämtar en Sanpellegrino Naturali Limonata (italiensk läsk) som jag köpte på Ica. Godare när den är ordentligt kall, duger nu. ”Med råvaror av naturligt ursprung, tillverkad av italienska citroner”.

Någonting brusar kraftigt där jag sitter. Vet inte vad, dämpar med hörappaterna men det hjälper just inte. Tar ur apparaterna, kan ju sätta i dem om de behövs. Det är praktiskt ibland att vara tämligen döv. Sitter så att jag ser vilka som går in där jag ska gå in om en timme. Mest gamla (tänkte jag, tills jag insåg att jag hör till den kategorin numera). Nåja, jag åker inte rullstol, går inte med käpp, eller riktigt dåligt utan käpp. Än.

 En gubbe in till receptionen, ett par (man och kvinna) ut.  Och nu en kvinna med följeslagare och rullator. Hon sätter sig på en bänk och han kollar sin platta, kanske väntar de på sjuktransport. Två män och en kvinna in. En taxi står utanför, men paret på bänken sitter kvar. Taxin åker. Anders ringer, hinner inte svara eftersom mobilen låg i ryggsäcken. När jag ringer upp ”kan personen du försöker nå inte ta emot ditt samtal”. Kanske en fickringning. Så ringde han upp, han ville kolla om han kunde köpa något gott vin. Jag talade om att jag hade vad som behövs. De går förmodligen till biblioteket så småningom, hade just ätit gott på kinarestaurangen. Bra, då är de inte vrålhungriga när vi ses.

Gubbe med käpp ut. Murgrönorna på bordet, mini, är konstgjorda. Det ger mig lust att kolla om svärmorstungorna, maxi, också är det. Här finns sittplatser för ett femtiotal människor, jag är ensam. Medan jag kollar mobilen har kvinnan med rullator och yngre medhjälpare försvunnit, och ännu ett annat par kommit ut från mottagningen. Kanske finns det flera kliniker i huset, inte enbart den jag ska till?

Går in till receptionen och betalar mina 250 kr. Ber dem stänga av hissmusiken, och det gör de (eller åtminstone dämpar den kraftigt). Tacksam. Två personer väntar i väntrummet. ”Du är tidig”, säger flickan i receptionen. Det stämmer, en halvtimme tills det blir min tur. Talade inte om att jag suttit utanför en bra stund.

En ful fjärilstavla av modernt slag sitter på väggen mittemot min stol. De unga flickorna som sköter mottagandet pratar högt och fort, en av dem vänder sig mot oss väntande och gäspar stort. Antagligen är det ett tråkigt jobb, det enda roliga är nog att prata med kollegorna. Nu kommer en äldre läkare och släpper in en äldre man genom dörr märkt Läkare B. Och kvinnan som väntar liksom jag får sällskap av sin man. Vi är därmed fortfarande tre som väntar.

Ser just att det finns Läkare C också, lite längre in. Antagligen slipper jag åka i den där läskiga hissen. Läkare B är färdig med sin patient, och Monica Larsson ropas in. En stund senare är det min tur, hos läkare C.

En vacker grek med halvlångt svart hår, hållet på plats med en guldskena. Han kollar noggrant mina solskador, bryr sig inte om det för ögonblicket läkta märket på handen, skadorna i pannan och på näsryggen fryses. Snabbt och inte särskilt obehagligt. Ett förstadium till skivepitelcancer, som sällan utvecklas. Får information per papper med mig, klart på en kvart. Därefter vidtar hemfärd via GPS, och så småningom kan jag möta mina gäster i ett störtregn i Norrtälje.

Vi åkte hem och åt paj och kräftor, stora turkiska som inte smakade mycket. Nöjda ändå, glada att ses.

På lördagsmorgonen lyckades jag betala parkeringen hos Easy Park. Allt väl för ögonblicket. Solen skiner, men sägs upphöra med det vid lunchtid. Regnet verkar fortsätta hela helgen och större delen av nästa vecka.

Nyss, nåja, ganska nyligen, var jag rörlig och energisk och gladare än jag är numera. Alldeles nyss vräkte regnet ner (och in, eftersom myggfönstret fortfarande satt i) – nu är himlen fortfarande mörkt mulen i ena änden och ljusare molnig i den andra.

Har gått igenom, ögnat igenom, utskrivna sidor fulla med ord. Många av orden berättar om död och elände, om skrivande som inte kommer till skott, om ensamhet och längtan. Om en kropp som börjar svikta, eller kanske rättare, om ett knä som sviktar. Att kroppen inte är ung längre är inte mycket att göra åt. Letade efter en kopia på förlagskontraktet, hittade inte.

Alltihop lämnade mig i en dimma av förlust, av sorg och ledsnad. Saknad. Så de här orden blir tämligen desamma som alla de föregående.

Laddar min gamla laptop, men hittar inget kontrakt där heller. Och så försöker jag få igång Jans platta, som kvickt tog sig upp till 93% laddning, men nu segar på 94… Blev till slut fulladdad, har legat några år.

Lade in dill igår, kokar kalvkött idag – kanske kan en formidabel dillsås till kött och potatis bli en humörhöjande middag. Buljongen är bra, har ingen grädde. Och inget gott rödvin hemma, viño verde eller verdicchio får det bli till maten.

Har lyckats ställa in ljud till GPS´en som ska visa vägen till hudläkarmottagningen i Mörby på fredag. Visserligen tycker appen att jag ska ta omvägen via Bergshamra innan jag kör ut på E18, men det bryr jag mig inte om. Det är sluttampen jag vill åt.

Nu är dillsåsen avsmakad, och den är verkligen formidabel – behöver nästan inte något kött till. Ser fram emot middagen. Någon svensk dill i lösvikt fanns inte i butiken, denna kom från Italien – och den var fräsch och fin. 150 ca kronor per kg.

Har beställt toner till skrivaren, och får en stekpanna på köpet. Vet att den är bra, har en redan, men denna kanske kan bli en bra present till någon behövande.

Tisdag, den första dagen i augusti. Sommaren går fort. Kör en tvättmaskin och chansar på att regnet inte kommer förrän vid lunchtid. En liten envis fluga far omkring mig. Vildsvinen har bökat upp en del av grönskan bortanför vägen utanför mitt köksfönster.

Eftersom jag har jäst i kylen blir det kanske ett ovant bullbak idag. Har i alla fall tagit fram smör till fyllning… Något blir det i alla fall, degen jäser nu. Hoppas jag. Och tvätten hänger på tork, regnet dröjer nog en stund.

Det blev något. Det här receptet smulade jästen i mjölet och hällde på degspadet därefter – ingen bra metod tror jag. Bullarna är ganska goda, borde varit godare. Första bullbaket på många år, får vara godkänt. Det sägs ju att övning ger färdighet…

Gick och badade, gick är fel, tog bilen. Så hem till middag med färdigköpt rostbiff och potatissallad. Pratade med yngste sonen som kanske kommer hit i helgen, tillsammans med sin vän. Tvätten får torka färdigt inomhus.

Onsdag morgon. Vaknar tidigt och ger upp försöken att somna om. Fortsätter att läsa igenom gamla skriverier. Något går nog att använda, men till vad. Boktitel Sorgkanter föll mig in, men är förmodligen inte särdeles säljande. Om det är det jag vill. Gläds åt kommentaren i bloggen: ”Tack för din bok. Den kanske räddar mig.” Eftersom jag hittills bara givit ut en bok, Free Spin, så utgår jag från att det är den som åsyftas.

Pratar med syrran i Uppsala, hon virkar för ögonblicket en mössa åt sig själv. Barnbarnen växer fort och har fått både stickat och virkat. Önskar ofta att vi tre systrar bodde närmare varandra – vilket skulle innebära en flytt till Uppsala för min del. Inget jag vill.

Tonern i skrivaren tog slut idag – det visste jag inte när jag beställde ny i måndags.

Det blir rostbiff och potatissallad, pickles till middag även idag. Har tvättat min illgröna i Puerto de la Cruz inköpta klänning. Ser ut att ha gått bra, men har inte provat. Jag väger för mycket, mera än på länge. Inte att förundras över, som jag äter och dricker. Nu skiner solen och lockar mig nästan till sjön. Men bara nästan. Det blåser lite för kraftigt för att det ska vara fint därnere. Två böcker beställda på Bokbörsen idag, inga stora pengar men allt som kommer in är bra.

Läser Koka björn på Storytel, av Mikael Niemi. Det är den sortens bok som jag bara kan läsa ett par sidor i taget. Språket är så vackert, och jag blir så rädd inför vad som kanske ska komma, att jag behöver ta en paus. Det är författarskap.

Lördag, 22 juli 2023. Bad tidigt, kändes kyligt i vinden, var skönt. Plockade några blommor att sätta i min nyputsade gröna glasvas. Någon sorts lejongap, käringtand, rödklöver, haröron, rölleka och renfana. Dagen har tillbringats på altanen, i skugga, läsande. Nu behöver jag hitta andra böcker att läsa. Vädret har varierat, moln ibland, sol mest, vind. Och getingar som surrat runt mig. Gillar inte sådana.

En fågel som jag hittills aldrig sett landade på altanen, nära det sly som tränger sig in från utsidan. Brunspräcklig, större än en gråsparv, med ganska lång stjärt, satte sig platt mot golvet. Hur ser en nattskärra ut? Tror det var en sådan, efter koll i fågelboken. Tidigare idag, utanför köksfönstret, två gröngölingar med två ungar, den ena vuxna åt energiskt upp en vinbärssnäcka, delade inte med sig. Och på andra sidan vägen frukosterade en stor hare på det nya gröna. Ser spår av vildsvinen när jag går ner till badhuset.

Själv har jag hängt vitlök på tork över vedspisen.

Tidig middag/lunch idag – pepparrotskött med sås och potatis, kvar från igår. Förstärkte pepparroten med lite wasabi (som ju är mest pepparrot i alla fall).

Nu snart halv sex en Dry Martini. Wordle klarades på fem försök, sudoku inte alls. Tror inte det har med vartannat att göra.

Längtar ut i skogen, vill ha kantareller och Karl-Johan, vägrar köpa. Längtar till havet också, även om Addarn är bra.

Så här års känner jag mig definitivt privilegierad att få bo här. Tack Mats, som hjälpte mig när jag behövde det som mest. Kan idag inte tänka mig att ständigt bo i stadsmiljö, utan ängar, kullar, skog och sjö, tystnad, nära. De sista åren med Jan i Sundbyberg for vi emellan där och här. Vintertid kan jag absolut tänka mig att bo annanstans. I varmare klimat. Också kommande vinter, ännu oklart var.

Jag morrar över allt lindfnas som hamnar på bilen, fågelskit också. Och älskar att vara här, ibland med någon vän inneboende några dagar, oftast ensam.

Alla som känner mig vet att jag gärna skulle ha en kärlek igen, en man att älska och vara tillsammans med. En som gillar sex på det sätt vi kan, som tycker om och kan öppna ostron, gillar att laga mat, kanske också baka, leka, spela canasta (som jag nästan glömt). Någon att dela vardagen med, ofta – men inte alltid. Behöver ingen som alltid är här, ingen som alltid vill ha mig där. Men någon som vill leva tills livet tar slut, vara levande hela vägen. Någon som är lekfull och lagom galen, pålitlig och påhittig, någon som står ut med mina tysta och nedslagna vändor allt emellanåt. Någon att prata med, som inte alltid förstår, men som vill förstå, som jag vill förstå.

Men någon Tinder-registrering blir det inte, vilket en vän föreslagit (det är väl där man dejtar och svajpar). Gillar inte tanken. Och så sitter jag här, ensam. Ingen trillar in genom ytterdörren. (I höstas gjorde en man det, men han var väldigt ung, ca 30, och hade gått vilse i skogen när han var ute för att plocka svamp. Mobilen hade lagt av, han bar sin lilla hund eftersom vildsvinen hördes överallt, och det första han sa när han bankat på min dörr var ”jag vet inte var jag är”.) Allt ordnade sig. Hans närboende pappa kom och hämtade sin son. Tacksam att jag vågade öppna och att han vågade banka på dörren.

Min sondotter har föreslagit att vi ska åka Finlands-färja tillsammans… Tror inte det. Kontrasten är lite väl kraftig. Vänförfrågningar på Facebook av stiliga (förmodat amerikanska fd militära) män tar jag bort, tror inga sådana förfrågningar numera är okej. När rimligt vettiga män börjar tilltala mig med ”raring” backar jag och deletar.

Så hur går det till? Må jag vänta tills jag träffar någon pratbar gamling på äldreboendet? Eller kanske invänta den befriande känslan av att faktiskt inte ha någon framtid, den som Carl-Göran Ekerwald skriver om i sin senaste bok ”Fördelen med att bli gammal”. Läs den. Jag ska läsa om den.

Fågeln syns om du förstorar bilden, vid bordsbenet.

19 juli 2023 – hemma igen efter ett besök i Avesta igår med mina två systrar. Träffade kusin Lena och pratade, kom ihåg och hade glömt. Monumentalt regnväder på hemvägen, men vi kom hem. Jag stannade hos yngsta syrran över natten, trött i kropp och själ efter att ha besökt min födelsestad för första gången på länge. En fin dag, som avslutades med Hasse&Tage och Gula hund. Och tankar på hur de texterna skulle hanterats idag…

Nu hemma hos mig. Det blixtrar och regnar, åskar förmodligen också, men det hör jag inte. Tog in dyna etc från altanen i precis rätt ögonblick. Har köpt en kaffeapparat med ”coffeepads”, provat en vända (två, eftersom den första var kall, hade glömt att sätta på maskinen). Tja. Nu står den vid diskbänken och tar plats, den jag ville ha (aningen mindre) fanns inte.

Var in en vända på Ikea och handlade servietter, en ny ram till föräldrarnas bröllopsfoto, och två formar, en sån där delbar för tårtor etc och en för matlagning i ugnen. Blev trött, som alltid där. Så har jag plockat fram de böcker som beställdes igår, lämnar dem i morgon, fem färre i bokhyllorna. Dagens försäljning var Rolf Blombergs Vilden, två böcker av Richard Swartz, Ett hus i Istrien och Room Service, Berlin – slutstriden 1945 av Anthony Beever. Och Dominique Donne´s A season in Purgatory. Blandad kompott (är det en sån där som jag just nu inte kommer ihåg, där man använder två likartade begrepp samtidigt, vad heter det?). Det här är en åldersåkomma som blir allt vanligare, att inte hitta det man/jag vet att jag vet…

Nu har jag tagit på mig syrrans avlagda olivgröna kofta, den är skön. Passar väl till min solbränna dessutom. Mitt knä gör ont, i morgon ska jag försöka få en ny tid hos fysioterapeuterna som är anknutna till vårdcentralen. Så här kan jag inte ha det. 2 700 steg idag och ungefär detsamma igår (tror jag) är mer än mina ben klarar numera. Och om en vecka är det fyra månader sedan jag skadade mitt knä.

Läser en bok jag hittade i min systers bokhylla, The Switch av Beth O´Leary. Hon har ett mera ambitiöst innehåll i sina hyllor än jag, den här fick jag och kan sälja när jag läst den. Hittills verkar den tillräckligt bra för att läsas ut.

Något ur frysen till middag, lite oklart vad, och kokt potatis till, sallad etcetera om jag ids. Klockan är kvart i fem och det regnar. Det blev inget bad idag. Det rinner ymnigt från överfulla hängrännor runt huset. Snart växer det träd där i myllan. Och jag klättrar inte längre för att tömma dem. Kajorna gillar att leta mat där ibland, och rafsar ut en del. Mera är kvar.

Tautologi var det begrepp jag sökte för en stund sedan. Ja, ja, det är bara att vara tacksam att det alls dök upp. Igår bestämde vi fyra kusiner att det här med att glömma namn (och annat) är ett ”normalt” åldersinfall. Även om det är trist och ibland besvärligt. En av oss hör utan hjälpmedel, två av oss har hjälpmedel, men använder dem inte, en (jag) har och behöver hjälpmedel för att alls höra.

Burken från frysen visade sig innehålla fläskfilémedaljonger (!) med svamp och gräddig sås. Blir bra till middagen. Med snabbsaltad Västerås-gurka till. Och resten blir middag idag, torsdag. Har nyss övergivit altanen för ett störtregn. Syrrans kofta på, inomhus. Mera inbillning än fakta att det känns ovanligt svalt.

Inget bad idag, men boklämning (plus ännu en till Bokbörsen) och inköp, fika på Flygfyren. Trist (fesljummet kaffe, överkokt varmkorv, mjuk wienerbrödskam) – inte något jag gör om. Det är ganska skönt att sitta inne och läsa. Har just insett att myggfönstret som hittills enbart använts i det andra sovrummet, fungerar även i mitt rum. Det där med att sitta fast i alltför stelbenta uppfattningar om vad som är möjligt… Det gjordes av mannen min för fönstren inne i det som då var vårt sovrum. Nu ser verkligheten annorlunda ut, men myggfönstret består och fungerar. Mera flexibelt än jag.