beskrivarblogg

Hur kommer det sig att min hjärna väljer att minnas att farbror Emil (gift med morfars syster Anna) i Gustafs, var så stolt över sina byxor i ”terylene”. Uttalat så som det skrivs, med ”e” på slutet. Han är död sedan länge, jag har en vag känsla av att han nog inte var någon snäll man, brallorna är borta. Jag fick vackra spetsar som Anna virkat, har ännu ett örngott med dem. Och dottern Lisa hade en son född på samma dag som min syster, Sven-Erik, kanske finns han i livet. Jag vet inte, minns bara ”terylene”. Dessutom tror jag mig minnas att en av makens vänners pappa fick någon sorts licens för terylene, och det var lönsamt…

En människas hjärna är förunderlig, också när den inte är det längre. Min fd man kom ihåg sådant jag glömt, jag kom ihåg sådant han glömt. En fungerande kompromiss, så länge den varade. Tills han dog, inte av demensen, men av covid. Ännu en av livets och dödens förunderligheter.

Finns terylene idag?

En doftande rosbuske på Sveden i Almunge lördagen den 15 juli 2023. Jag var där.

Söndag, lätt regn och mulet. Hägern flyger långsamt förbi från sjön. Det blåser, blir nog inget bad idag. Löser både supersvårt och ultrasvårt sudoku. Dags att bädda sängen och klä på mig. Klockan är halv tio.

Längre fram på dagen, när jag lagt in böcker på Bokbörsen och tagit emot ett par beställningar och klarat Wordle på femte försöket, regnar det rejält. Och blåser rejält. Kanske sköljs allt lindfnas på bilen bort. Det blir pasta och köttfärssås till middag idag, sallad och riven ”parmesan” till.

Plockar ordning i bokhyllorna, det blir ju hål när någon bok säljs. Och böcker hamnar ungefär rätt men får inte plats, utan läggs ovanpå raden, när jag får några till.

Har nu läst igenom papperen från ögonkliniken – de extra linserna kostar som lägst sju tusen per öga. Tror inte jag behöver investera i dem, men kanske kan förundersökningen ge svar på frågan.

Krollilja heter den där ensamma höga blomman nedanför trappen. Den kommer igen varje år, ibland går den av innan den hinner vissna. Giftig lär jag mig, men inga förgiftningar kända. Gammal torparväxt. Och av påsen med krassefrön som sattes sent för någon vecka sedan i grund jord på stenen vid min bilplats har det kommit upp ett par tre små plantor. Kanske kommer flera om det regnar lite. Pelargonerna ser trötta och tufsiga ut, framför allt Mårbacka-modellen. Nästa år blir det billiga röda, och kanske vita, i stället. De skära är trista.

Läser om ett lodjur som leker med en boll på gräsmattan utanför ett hus i Sala-trakten. Och minns när jag/vi såg ett lodjur utanför huset nära Sala. Jag var vaken mitt i ljusa sommarnatten och såg ut genom sovrumsfönstret. För nu många år sedan. En upplevelse som sitter fast i minnet, att se det magnifika djuret promenera förbi utanför sovrummet, med svansen i vädret, stanna för att kissa vid magasinsknuten, sedan sakta och lugnt fortsätta bortåt. Då var det bara vi ”stockholmare” som sett lodjur där, bonden och vännen/grannen hade då inte sett något, bara resterna av måltiderna. Som jägare gillade han nog inte lodjur, men som människa var han förmodligen lite avundsjuk.

Himlen nu varierar mellan lite sol och mycket mörka moln. Kanske åska. Klockan är halv fyra. Inser att jag dragit upp textstorleken på skärmen med +164 procent. Starroperationen i höst blir bra.

Igår gick en Villeroy-Bosch assiett sönder, den var redan sprucken. Oftast gör jag mig av med stött och sprucket porslin och glas, men den här har jag behållit. En av endast fyra. Och med en dekor som jag älskat sedan jag första gången såg den hos en vän. Hennes mamma (och systrar) hade fått hela servisen med allt vad den omfattade i present av grosshandlarpappan. Senare hittade jag några flata tallrikar och assietter på auktion i Norberg, köpte och gladdes. Nu har jag tre assietter och fem tallrikar. Är fortfarande glad åt dem. Använder varje dag.

Saknar auktionerna i Broarna, vet inte om de fortfarande finns. Saknar förstås också mitt sällskap där, mannen min. Han har varit död nu i sju år. Och han är ändå med mig varje dag, i någon form. Ibland bilden där han sitter i badkaret med badskum som en tuppkam, ibland i Rålambshovs-parken utanför vår bostad på Drottningholmsvägen, men en martinishaker i handen och en mössa som bara han kunde ha. Det fotot var också bilden på tack-kortet efter begravningen, som sönerna skickade även till mig. Jag var där, då – men syns inte på bilden…

Saknad, men inte längre sorg. Är det konstigt? Glad åt det vi hade, saknar det vi inte fick, saknar det vi hade. Sörjer (fast inte som förr) det som gjorde oss illa, jag som gjorde oss illa. Tacksam för alltihop.

Det är också något som behöver skrivas, min tacksamhet över mitt spelmissbruk och alla dess konsekvenser. Inte så att jag önskar något av det igen, eller önskar det för någon annan levande människa.

Men som något jag levt och överlevt, något som jag och de mina kunnat fortsätta leva med. Och något som familj och vänner hjälpte mig att klara av, på olika sätt. Det är min döde sons förtjänst att jag bor här, och jag älskar att vara i det här skruttiga huset. En vän var det stöd jag behövde under hela den här eländiga perioden i mitt liv – att hen numera inte är min vän är sorgligt, men kanske oundvikligt. Jag vet inte, kanske vet hen. Tack hur som helst. Och mannen min kom tillbaka, lite halvt osynligt för släkt och hans vänner – men väldigt påtagligt här för mig. Tacksam igen. Familjen – alltid min, alltid stödjande på rätt sätt.

Torsdag, 13 juli, 2023 – läser bok av Anthony Doerr, Grace – och någon sida in i boken ”planet hankade…”. Huvudpersonen sitter vid fönstret i ett flygplan. Känner inte igen att plan kan hanka, jag har hankat mig fram, någon kan hanka efter. Surt. Tror att planet svängde, eftersom mannen såg den ö han lämnade ett ögonblick.

Nåja, det är överkomligt. Nu har jag fått tid för ännu en ögonundersökning den 24 augusti (larmade Nina om 24 juli, men tack och lov så undrade hon försynt om det var juli som avsågs). En förundersökning inför starroperation, där jag redan nu och inom 14 dagar före undersökningen ska ange om jag tror mig vilja ha speciallinser för seende utan glasögon. Får veta att sådant kostar extra. Hur ska jag kunna veta det, före undersökningen?

Har städat idag, tvättat mattor och annat. Gått igenom högen med trasmattor och bestämt vilka jag vill ha kvar och vilka inte. Vardagsrummet återstår att dammsuga. Och köksfönstrens utsida att torka. Har badat, i vågor som svallade in mot badstegen. Kanske hankade de?

Veckorna framöver verkar bli regniga. Kollade eftersom jag kanske skulle åka på loppis på söndag. Tror inte det, med 80 procents chans till regn. Det verkar inte bli någon loppis i år. Ska kanske utse Stadsmissionen som mottagare till alltihop som står utanför skrubben. Längtar efter att komma ut i skogen och leta kantareller.

Karin och jag putsade svärmors små vaser med silverdekor. Jag visste inte att det gick, har ändå alltid tyckt att både den lilla blå och den lilla gröna är vackra. Nu är de vackrare. Tror den blå har motiv från Venedig, vet tyvärr ingenting om hur och varför.

Nyss kom något som liknade en monsterstor myra släpande på en grön kålmask. På altanbänken där jag satt. Jag fäktade bort ”myran”, men masken verkade redan död. Den hamnade under altanen, mellan plankorna. Äta eller ätas, i deras värld och i vår. Ninas Charlie (katt) jagar och fångar näbbmöss i Småland för ögonblicket, men äter dem förmodligen inte. Åtminstone har mina katter aldrig ätit sådana, de är nog inte goda.

Vid badhuset har tärnorna skitit ner igen. Inte som före regnen. Såg inte lomparet idag, men häromdagen hörde Karin och jag dem ropa.  Inte det melankoliska läte som jag hittills förknippat med storlommen. Det här var klarare, starkare och (kanske) gladare.

Tacksam för Karins besök här, vi har samtalat, vi har varit tysta, vi har hört vad vi säger. Ingen av oss har haft behov av att hävda sig själv. Vi har glatt oss åt likheter, lärt av olikheterna. Jag har t ex lärt mig att ”kapa” metallfolie mot bänkkanten, putsa vaser (se ovan), steka i annat än smör (ibland), äta smörgås med leverpastej och inlagda rödbetor! Och tycka det är gott. Antagligen mera som inte är klart för mig just nu. Ett gott besök.

Och idag, fredag, har jag läst ut Doerr´s bok Grace. En bok att rekommendera, att tänka över, att tycka mycket om. Sol och bad även idag, tvätt också. Men ingen städning, fönster och vardagsrum står som igår. Har tagit hand om innanlår som jag köpte i förrgår, och gjort oxrulader. Tvätten är torr och intagen. Tvättkorgen tom. Nu tar jag ur hörapparaterna. Läser i Frans G Bengtssons Karl XII´s levnad – han ger en underbar definition av vad den kungen inte var. Återkommer kanske till den. När jag läser blir jag påmind om den regering och statsminister vi har för ögonblicket.

5 juli 2023 – fångar ett tips i en bok av fransk författarinna, Raphaelle Giordano, Livet börjar när du inser att du bara har ett. En ”gnällburk” som kostar en tia varje gång man gnyr, gnäller, tycker synd om sig. Ingen dum idé. Eller, dyk för att lära dig att andas… Eller, skriv lista på allt du är missbelåten med, allt du inte gillar i det liv du har… Med mera. Nöjsam läsning. En häftig blandning av feelgood och självhjälp.

Därefter sitter jag vid mitt köksbord och gläds åt solen och vinden som får trädets löv att dansa utanför mitt fönster. Inser att jag är mera tillfreds med mitt liv än jag varit på länge. Saknar fortfarande mannen min, saknar att vara en av två, saknar sex och uppskattning, omsorg och matlagning tillsammans, ostron som var bättre öppnade än mina är idag. Och lever ett gott liv, ändå.

Är fortfarande så glad över att min gamle vän hörde av sig igår. Att han orkade ringa och prata med mig, låta mig höra hans röst. Få veta att han ännu lever, och att han finns där han älskar att vara. Med sin hustru.

6 juli – regnig torsdagsmorgon, somnar om och vaknar halv nio. Havregrynsgröt med äppelmos till frukost idag. Idag är en dag att kura inomhus. Tänker laga en kycklinggryta med curry (har ännu kvar av Rajah´s, den bästa, finns inte längre där jag handlar, men på nätet), kokosmjölk/-grädde, lök (kanske egenodlad vitlök), torkad svart trumpetsvamp eller/och trattkantareller, tills Karin kommer i kväll. Ris och grön sparris till, sallad. Om hon inte vill ha mat så har vi middagen klar till nästa dag.

Gräset börjar grönska igen, utom där torkan gått värst fram. Snart tar jag upp en vitlök och kollar hur den ser ut. Blasten har slokat senaste veckan. Mandelblommen är alldeles brun, vintergrönan har åter blivit grön. Det blåser.

Jag vistas en stund i den värld som ”kvällstidningar” och Facebook visar upp. Trivs inte där, det mesta är våldsamt eller övertjusigt. Nu lagar jag kycklinggryta i stället, det doftar gott. Molnigt, blåsigt, men ännu inget regn. Och just ingen skrivlust.

Gick ner till sjön med en rotborste, för att städa efter måsarna. Det behövdes inte, de senaste regnen hade skött om den saken. Så jag tog ett dopp, och gick hem i blöt T-shirt och trosor. Plockade några rosenmalvor som nu står i svärmors lilla gröna glasvas med gulddekoration. Utanför mitt köksfönster promenerar ett par målmedvetet och taktfast hemåt efter rundan runt hjorthägnet. Jag tar en Dry Martini medan jag väntar på att Karin ska landa på Arlanda och få sin hyrbil och komma hit. Hennes säng är bäddad med rena lakan, ett badlakan ligger och väntar på att även hon ska få bada i Addarn. I morgon.

Har läst Ekerwalds bok Fördelen med att bli gammal. Tycker om den och honom, hans sätt att beskriva sitt – och andras – liv. Det är en bok full av förtröstan (tror det kan vara rätt ord att beskriva andan i hans ord). Inte religiös sådan, men en levnadsglad och levnadsmätt tacksamhet över liv som varit och som fortfarande är. Jag brukar skriva om ”kort framtid”, han talar om ”ingen framtid”. Utan sorg, med en acceptans som känns avundsvärd, en förmåga att se varje dag och dess små (eller större) händelser och företeelser.

Han äter skivade rödbetor på leverpastejen på smörgåsen, tycks konsumera skivad purjolök varje dag. Har kontakt med sitt samvete, sin själ – hela tiden. Citerar ofta både Rumi och Bibeln, på ett begripligt sätt för den som inte har samma grundläggande kunskap om bibeln, och bara läst Rumi i amerikansk översättning. Han dansar, han sjunger. Tror inte han sörjer över att livet rimligen kan ta slut vilket ögonblick som helst. Hans livsglädje är smittsam.

Boken utgiven på Karneval förlag och finns att köpa där böcker säljs.

3 juli 2023 – måndag, regn under natten, för blött på altanen. Tidig frukost, försök med ultrasvårt sudoku, går inte. Klockan åtta är jag färdig med mitt kallnade te. Har vikt tvätten som torkat inne under natten. Sover och ligger vaken några timmar, trots svalare temperatur och öppet fönster. Nu blåser det och har börjat regna lätt. Har lärt mig att den rosa vackra blomman i min midsommarbukett (och nu) är en rosenmalva. En enda liten planta har valt att slå sig ner vid det gamla staketet vid den oanvända före detta tennisplanen, på väg ner till badhuset.

Får en återbudstid på ögonmottagningen, idag klockan 14.20 i stället för den 30 augusti. Bra. Satt just och försökte avgöra om det var en fasan eller en hare långt borta på ängen. Lägger resten av blomjorden på stenen vid mandelblomsresterna, och petar ner krassefrön. Kanske tar de sig.

Har nu varit på ögonmottagningen i Norrtälje, grå starr konstaterades – och remiss skickas för operation ”i höst”, Capio på Sophiahemmet. Buss dit och hem. Mitt frikort går ut i morgon, så besöket var gratis! När jag satt i väntrummet ringde min gamle vän – jag blev så himla glad att höra hans röst. Han och hustrun är på landet, om jag förstod rätt för första gången på länge. De senaste månaderna har varit tuffa, men nu är det ”hopp om livet” enligt honom. Jag har varit orolig, och tjatig – och nu orkade han ringa upp. Jag ringde tillbaka när jag var klar hos doktorn och vi pratade en stund. Ibland är livet förunderligt generöst med glädjeämnen. Dessutom körde jag hem med förstorade pupiller, och det gick bra.

För övrigt regnar det till och från under dagen. Har köpt en ny tvättställning, den jag fick av syrran har gjort sitt. En halkmatta till duschen fick också följa med hem från Jysk.

Lämnade tre Bokbörsen-böcker, samma beställare. Tacksam att de allihop gick i den stora ”bokkartong” jag felköpte för några månader sedan. När en beställare vill ha flera böcker är den modellen bra emballage. Var också in på biblioteket, lånade och lämnade. Hittade ”vegan-smör”och dito ost, plus Alpro yoghurt till Karin. Har ännu inte kommit på vad vi ska äta på kvällen när hon kommer, men det ordnar sig.

Känns som om det här hittills varit en bra dag.

Tisdag 4 juli, blåsigt och molnigt. För mycket vind för att sitta ute till frukost. En beställning från samma person på 13 böcker på Bokbörsen, en frakt – vad ska jag paketera dem i? Får leta kartong… Inget bad idag heller, men en stund sen eftermiddag på altanen i växlande sol.

28 juni 2023 – några ynkliga regndroppar fick in oss (Anders och mig) från altanen. Sedan kom det inte mera. Jag var ner till sjön och tog ett dopp dessförinnan. Ingen tvätt på tork idag, inget annat heller som behöver bärgas om det skulle komma en skur. Det är ganska mulet. Lätt vind, fortfarande varmt, 20 grader säger mobilen (26 för ett par timmar sedan), och ”regnskur”. Det senare inte just nu, men oj vad det behövs.

Letar omläsbara böcker i mina hyllor, ska testa en Kellerman om en stund, Gone. I morgon får det bli ett besök på biblioteket. Och systemet, för att hämta ett par vinflaskor ur beställnings-sortimentet.

Det kom inget mera regn igår, bara några åskknallar.

Torsdagsmorgonen är solig och varm, en kvinna och två hundar passerar mitt köksfönster, liksom en äldre man med tröjan i näven, shorts och raska steg. Klockan är kvart i nio, sonen sover fortfarande.

Nu när klockan är halv fyra har vi både ätit lunch, handlat, varit på biblioteket, slängt sopor och diskat. Jag läser Elisabet Norins Tre enkla regler finns inte. En romanskola. Det har kommit en rejäl regnskur, så skönt. Hann precis hem och ta in den dyna som låg ute. Sonhustrun hälsar att det regnat bra även på landet, hoppas kantarellerna uppfattar det. Ännu inget bad idag.

Påminns vid läsandet av romanskolan om vikten av att boka skrivtid och skrivplats. Och skriva. Vad som helst… Jag har varit lat länge nu, tappat bort både Kristina och Andrès, och deras värld. Kanske kan jag hitta tillbaka. Funderar på demensboken under tiden, tror den ska heta Vår demens. För nog var sjukdomen bådas vår. Flinar lite åt att mitt skrivande så ofta handlar om sånt som ingen just vill bli påmind om – spelmissbruk, åldrande, ensamhet, sjukdom och död, DEMENS. Ett påtagligt spöke för alla vi som blir allt äldre. ”oss som …?”

Tänker fortfarande på mig själv som en skrivande människa. Också när jag just inte skriver, läser gör jag så gott som alltid, läser om när inget annat gives. Nu har jag en trave biblioteksböcker på köksbordet, klarar mig några dagar. Såg på biblioteket att min bok Free Spin har återförts till sin plats i hyllan, efter att ha lyfts fram några veckor. Och gratisexemplaret i omloppshyllan står kvar, de som hämtar böcker där vill inte ha den. Några har dock hittat nya läsare.

Jag har hur mycket tid som helst (så länge jag lever), ingen som stör mig (för det mesta är jag ensam) – och skriver ändå inte färdigt. En anledning är säkert den där starka Jante eller vad det nu var jag döpte om hen till. Den som talar om för mig att jag inte kan, att det jag skriver inte duger, att jag inte ska tro…

Ungefär som musikdirektören König i Avesta som fick mig att avstå från att sjunga i många år. Jag tog inte död på hans dom om min oförmåga att hålla ton, förrän jag sjöng på svenska i Frankrike för franska kompisar, länge och mycket. Psalmer och barnvisor, schlagers och annat. Och struntade i hur det lät, förmedlade enbart mina känslor och väckte deras. En av mitt livs höjdpunkter.

Sorgligt att självkänslan kan ta sådan stryk. Så onödigt, och förmodligen också så omedvetet för den som gjorde´t. Och ingen sa på den tiden ”sjung ändå”.

Fasanen trumpetar någonstans i närheten, jag har gått ut igen på altanen, inget mera regn just nu. Inbillar mig att jag känner hur gräs och växter gläds åt vätan. Koltrasten sjunger, annars är småfåglarna tysta. Någon enstaka svala far förbi. Måsar och tärnor är nog nere vid sjön, och var kajorna är vet jag inte. Förr (när jag kom hit för tolv år sedan, och dessförinnan) bodde de i mängder på stallvinden, som numera är restaurerad och inrymmer veterinärrum och slakteri. Och arbetsfordon. Varken hästar eller kajor längre.

Nu sitter vi här i skuggan på altanen, yngste sonen och jag. I syrrans gamla förstärkta träsoffa, framför bordet med nya plankor på Lenas (granne här tidigare) vackra vitmålade gjutjärnsställning. Äldste sonen och hans äldste son har snickrat.

Människor och pinaler, stort och smått, samlat genom år som varit både goda och ledsamma. Som varit liv. Mitt liv – och andras. Är tacksam för alla mina liv. Också det här icke-skrivande livet just nu. Orden kommer tillbaka, ett tag till. Bokstavligt talat, ett tag till. Och nu, när sonen tyst sitter och läser bredvid mig, så låter jag mig tappa orden. Tack och lov vet både han och jag att det inte handlar om honom, bara om mig.

Och så pratar vi lite, sonen och jag. Han läser Clive Cussler och jag påminner honom om att pelargonerna här på altanen heter Mårbacka. ”Vaddå Mårbacka? Mårdbacka?” ”Selma Lagerlöfs Mårbacka, där hon bodde och kanske hade sådana pelargoner.” Hm. ”Nils Holgersson minns jag, men.” ”Gösta Berlings saga?” ”Nej.”

På torsdag kommer Karin från Köpenhamn, till kvällen, och stannar en vecka. Något ska vi nog ha att äta, men vad? Jag hinner fundera. Har bokfört det jag handlat medan Anders (och ibland Lotta) varit här – de har betalat för sig, men jag har ändå lagt orimligt mycket på mat och vin. Stramare tyglar framöver. Tacksam att min lilla bil rymmer både rullator, rullvagn, stor ryggsäck, mindre väska och kasse, soppåsen, bibliotekskassen full med tunga böcker. Allt kom både in i bilen och ut ur den.

Nästa gång jag går ner till badhuset ska jag ta med en rotborste, så att jag kan ta bort all måsskit vid badstegen.

Har klarat av både wordle och super- respektive ultrasvårt sudoku. Vad göra nu? Har ett par biblioteksböcker olästa sedan besöket häromdagen, men ingen som riktigt ropar på mig. Tittar lite på Withcher´s nya avsnitt, men nej. Syrran rekommenderade Hasse & Tage, tre avsnitt, på SVTplay, men känner inte för dem heller idag.

Hoppas A-lott och hennes teatergrupp inte regnade bort idag där borta nära Vingåker. Hoppas hon är glad och nöjd med sin insats. Och övrigas.

Min gamla kaktus som jag trodde dött under min Frankrike-vistelse, har börjat grönska. Ny jord och lite vatten emellanåt fick liv i den. Gläder mig, tror ibland att den härstammar från Ulfs gamla stora kaktus. Och julstjärnan står i mitt sovrum och lyser, grön och röd. Med bladen i behåll. Lite vanvård (eller åtminstone brist på vård) kanske inte är helt fel när det gäller blomster.

Har hängt dagens andra tvätt (stora underlakan) ute, de får hänga tills de är torra. Har ändå lakan att bädda åt Karin med när hon kommer i veckan.

Klockan är kvart i tre. Just nu regnar det inte. 16-17 grader ute. Lär mig (via internet) att livre de brouillon är detsamma som ”kladd”, anteckningsbok, utkast, skiss (till en roman t ex). Hittade orden i en text om Bodil Malmsten. Mina svarta skrivböcker (från danska butiken på Teneriffa) är okej, men inte inspirerande. Längtar efter en bok som den med mjuka skinnpärmar och spiral, för länge sedan. Fylld med ointressanta noteringar, utskriven. Hittade en plastlåda med flera skrivböcker i skrubben, trodde jag slängt alla. Vet inte varför dessa finns kvar, någon dag kanske jag går igenom dem – och slänger eller behåller. Börjar bli dags att slänga en hel del.

En av bokhylleväggarna i mitt sovrum

3 juni 2023 – har preliminärbokat Punta Brava december-mars, via Helen. En euro kostar idag 12 kronor…

Klockan kvart över fem har jag ätit middag, riven prästost med stekt ris, ägg och gröna ärtor, och köttfärssås. Blev mätt, har diskat. Och är rätt uttråkad. Har druckit en DM och ett par små glas vitt vin, vill helst gå och lägga mig nu.

Syrran åker till Cypern i morgon bitti, har pratat med henne. Några frysta räkor till Lena får hon inte med sig den här gången, eftersom hon åker till Nicosia på återresan. Men svenska tidningar, ansjovis, godis och annat svenskt får plats i resväskan, och håller sig tills det kan levereras.

Jag bör inte köpa Ahlgrens bilar igen, äter lätt upp en påse och tycker inte om känslan efteråt. De är beroendeframkallande.

Och så läser och läser jag Värld utan slut. Det tar ett tag. Men nu är den färdigläst.

Går min promenad ner till sjön, vattenståndet har minskat så att fästena för badstegen inte längre ligger under vatten. Då kanske den kan läggas i nästa vecka. Klockan är halv sju, det är molnigt, men skönt ute.

Tidig kväll, somnar förstås inte direkt, men ligger och funderar hit och dit. Söndagsmorgon vaknar jag därmed också tidigt, frukost redan klockan sju. Klarar supersvårt sudoku, men inte ultrasvårt. Wordle på tre försök, ”impressive” utropar spelet.

Det har regnat lite i natt, bordet på altanen är blött. Bilen ser ren ut, jämfört med allt frömjöl igår. Molnen samlas också nu, stora och tämligen heltäckande.

Fikar, läser Scott Turow´s Reversible errors. Tar på mig en poncho, det är svalt även inomhus. Min energi är i samstämmighet med temperaturen, låg.

Har bäddat, diskat, tagit fram kycklinggryta till middag (tänker utöka den med ett par färska aprikoser). Eftersom jag åt ris igår, blir det små potatisar idag. Kokta eller ugnsrostade.

Fixar med lampor och förlängningssladdar i vardagsrummet. Har gjort något verkligt radikalt, bytt plats vid köksbordet. Flyttat mig och min stolsdyna till motsatta sidan, så att jag ser ut genom fönstret. Får se hur jag trivs, det blir lite trångt att passera bakom min stol in till sovrummet – men jag sitter ju inte på stolen och går in i sovrummet samtidigt. Inser också att jag kan skjuta bordet lite längre upp mot kyl/frys utan problem. Jag kanske vänjer mig.

Har tagit in utslagna syrener och skurit dem i skaften, tagit bort bladen – allt enligt experterna. Nu står de mörkt och lite svalt någon timme innan jag tar in dem i köket. Ska bli kul att se om de står sig längre än de brukar.

Trampar omkring utan att riktigt vara med denna söndag. Vädret får mig att stanna inne. Jag stannar inne, ska inte skylla på vädret.

Nyss for en sparvhök (?, en liten en) förbi, med något i näbben. Glad att jag inte såg vad. Alla hittar mat någonstans, på något sätt. Har inte hört göken mera, och ser inga tornseglare, enbart svalor nere vid badhuset. Inte många småfåglar runt huset heller, kanske beroende på att de inte fått mat här de senaste två vintrarna.

Och på måndagen kan jag tala om att syrenerna är lika trista idag som de alltid brukar vara, intagna. Alla expertens tips gjorde ingen skillnad. De får stå till i morgon, men då åker de ut. En skön måndag för övrigt, sol och fint ute på altanen. Ännu en Bokbörsen-bok ska levereras på onsdag, då jag också hämtar N i Norrtälje. Middag idag rester från igår, kycklinggryta.

Mandelblommorna har jag inte fotograferat men så här såg syrenerna ut – igår.

Fredag 26 maj 2023 – sol, 12 grader på morgonen. Somnade om vid fem och vaknade inte förrän halv åtta. Ätit min grötfrukost (utan att sätta i halsen efter allt debatterande) och dricker det sista av svalnat te just nu.

Dagen gick, jag for in till Norrtälje och tankade, handlade förstås lite också. Åkte hem och satt ute en stund på altanen, molnen kom och gick. Små vita pelargoner inhandlade för att sättas i hållarna på det vackra döda trädet, som hålls ihop av kaprifol. Blomstren behöver nog planteras om, i morgon. Vinden verkar ha lagt sig nu på eftermiddagen.

Kålpudding, lingon och delikatesspotatis till middag idag. Läser en gammal bok, Shellabarger´s Skälmarnas furste. Så här långt roande bilder av Italien, innan det blev Italien. Boken är utgiven 1948. Läsbar. Någon vid namn Gerd F har ägt boken före mig.

Ultrasvårt sudoku är ultrasvårt idag. Övriga dylika övningar avklarade.

Lördag, pingstafton. Sol och kyligt, vaknade vid halv sex. Somnade inte om. Frukost, fil med blåbär, te. Har löst supersvårt sudoku, men inte ultra- dito. Wordle på två försök.

Nu ska jag hämta blomkrukor i källaren.

De kraftiga små vita pelargonerna är omplanterade, tre sitter i hållare i det döda trädet och samsas med kaprifolen (som intagit den fjärde hållaren). En får därmed stå bredvid sina rosa släktingar på altanen.

Har kollat med förvaltaren när badstegen kan tänkas komma i sjön – just nu är det för högt vattenstånd, fästena är under vatten. Så jag får vänta på att doppa mig. Promenerade ändå ner till sjön och hem, lagom långt. Nu inne en stund, det blir för varmt på altanen i solen.

Två Falu rutbröd med cognacsmedvurst och skivad kall kokt potatis till lunch. Vatten till.

Tror middagen blir matjessill med rödlök och gräddfil, har några små potatisar kvar.

Har just sett en film på SVTplay, Beskedet. Starkt berörande dokumentär om Stefan Nilsson och hans hustru, och sjukdomen ALS. Deras kärlek, deras sätt att hantera detta besked – något att lära sig något av. Musiken. Se den. Tom Alandh bra som vanligt.

Och dagen har gått, jag har ätit den middag jag tänkte, suttit på altanen, gått in när sol och vind blev för starka. Diskat, dragit ner rullgardinen i sovrummet, även om klockan bara är nära sju. Snart går jag till sängs, snart ligger jag där och vrider och vänder på mig utan att kunna somna. Och så somnar jag, och vaknar igen, går upp och kissar, försöker tro att jag ska somna igen. Och gör det. Fortfarande vaknar jag till en ny dag, i morgon heter den visst söndag, pingstdagen, Mors dag. Annandag pingst är inte längre helgdag, har fått byta viktighet med 6 juni, som numera utnämnts till nationaldag.

Varken det ena eller det andra känns viktigt för mig.

Jag är rörd över mina vänners iver att ge mig tips om fysioterapeuter här och där, som kanske kan hjälpa mitt onda knä. Var nog lite oklar över varför jag blev irriterad över en månads förskjutning av läkarbesöket på vårdcentralen. Det handlade inte om mitt knä, mera om mina ”solskador” och förmodade starr. Nu struntar jag i fördröjningen. Går mina korta promenader, hoppas knät mår bra av det. Solskadorna kan jag inte göra mera åt än smörja in näsan med 50 solskydd. Och ögonen får väl duga som de är.

Jag mår bra, vill bada, men kan inte förrän badstegen är på plats. Klev ner på bryggan, där stegen ska sitta och kände hur halt det var. Klev upp igen.

Började läsa Ulf Lundells Vardagar 3 – ingen sträckläsarbok direkt, tveksamt om jag orkar läsa hela.

24 maj 2023 – jag lever som om jag har ett långt liv framför mig. Liv har jag förhoppningsvis ett tag till, men lång är inte framtiden, vid min ålder.

Gör inget av det jag inom mig vill tro att jag ska, ”någon gång”, ”sedan”, ”inte nu”. Skriver till exempel inte annat än ett kort och ganska trist blogginlägg ibland. Talar om för världen vad jag tänker äta till middag, som om det är intressant för någon annan än möjligen mig.

Läser någon gång en intressant bok, ofta enbart böcker som får tiden att gå. De riktigt dåliga läser jag inte mer än någon sida, sedan läggs de åt sidan. Kanske åker de in på Bokbörsen, kanske hamnar de i bibliotekets omloppshylla.

Löser sudoku i DN, och wordle. Inbillar mig att det hjälper till att hålla hjärnan igång. Just nu kan jag inte promenera som jag vill, mitt vänstra knä bråkar. Och läkartiden i morgon – där jag bland annat ville försöka få en röntgen av knät – ställdes in med kort varsel, idag. Läkare blir också sjuka, tiden flyttades fram en månad. I bästa fall är mitt knä då bättre eller till och med kanske bra.

Städar hyfsat, bäddar, diskar och tvättar, lagar den där maten, handlar, dricker min Dry Martini. Äter frukost varje dag, fikar någon timme senare, med eller utan tilltugg. Bakar inte. Stryker heller inte någon tvätt längre, ruskar ut tvätten innan jag hänger.

Sköter om mina Mårbacka-pelargoner, vattnar dem just nu med äcklig ”nässelsoppa” som lär ska vara bra gödning. Gläds åt julstjärnan som fortfarande är röd och grön och vacker, tack sonhustru för omvårdnad när jag var borta i vintras. I det som en gång var en rabatt slår snart pionknopparna ut, påskliljorna har vissnat och tulpanerna var i år färre än i fjol. Vissnat har också pärlhyacinterna och kungsängsliljan. Korta, efterlängtade, liv.

Gräsmattan utanför ”mitt” hus klipptes idag av förvaltarens dotter, även om jag föredrar att den får växa som den vill. ”Pappa vill att det ska klippas.” Gullvivorna slapp klippning, men alla vackert gula maskrosor är borta, ett tag. Hoppas humlor och bin hittar mat annanstans.

En hare sitter blick stilla utanför köksfönstret, vrider bara en aning på öronen och lägger sig så ner i gräset. Äter kanske, eller bara vilar. Just där är det fortfarande högt, åkgräsklipparen tar sig inte dit. Soptunnorna står i grindhålet och töms (nog) i morgon. Jag borde göra rent i vedspisen om det blir sotning snart, brukar ske ungefär så här dags varje år. Morgondagens projekt. Kanske en vända till sopstationen också, med sådant som inte går att sälja på loppis (om jag nu kommer iväg någon gång).

Lakan som dansar vildsint i vinden och torkar på någon timme. Det är torsdag och jag har inte varit på vårdcentralen som planerat. Målade till och med tånaglarna igår innan jag fick återbudet…

Har gjort rabarbermarmelad (osäker på om syltsockret fått den att tjockna), tog några stjälkar från det obebodda huset vid sjön under min korta promenad idag. Har också stekt fläsktärningar som ska läggas till ugnspannkakan, dagens middag. Smeten står till sig på diskbänken. Känner mig smått nyttig.

Det blir allt molnigare, nu när klockan är halv fyra. Blåser gör det fortfarande. Jag går inomhus.

Läser, och funderar. Åtminstone tror jag att jag funderar. Kollar börsen, bekräftar att jag fått betalt för Bokbörsen-böcker. Diskar, plockar. Har bestämt mig för att inte handla någon mat till pingsthelgen – det jag har i frysen räcker långt. Och jag har havregryn. Saknar ägg dock, Ica har inte haft några på flera veckor. ”Nationell äggbrist” står det på skyltar där äggen brukar vara. Det känns faktiskt konstigt att inte kunna hitta det man tror sig behöva. Får mig att reflektera över alla de som av många anledningar inte kan köpa det de behöver. Här och annorstädes.

Skulle mina barnbarn förstå ett ord som ”annorstädes”?

Tar fram ett bakpapper för formen till ugnspannkakan. Inte långpannan längre. Ska blöta papperet så att det ligger bra när alltihop åker in i ugnen. Har lingonsylt (köpt) som räcker. Dricker inte mjölk till, numera vatten. Hittar en förpackning med tårtbottnar i skafferiet, gåva från Ica för några veckor sedan. Har vispgrädde i kylen, kanske gör jag mig en tårta med rabarber och grädde för att fira pingsten, hänryckningens tid. Om jag blir hänryckt är en annan fråga.

Försökte titta på Drottning Charlotte på Netflix, men tröttnade. Sonen och jag delar på ett konto, nu ska den möjligheten tydligen tas bort. Och då slutar jag med Netflix, sonen får fortsätta på egen hand.

Har diskat mina flip-flops, de ser fräscha ut nu, blev dammiga under promenaden ner till sjön och hem. Ett bra köp, Birkenstock´s, sköna och med lagom höjd under fotvalvet. Tack Helen, för tips.

Börjar se Beautiful Boy på SVTplay – pappan har två frågor: ”Vad gör det (sonens missbruk) med honom” – och – ”vad kan jag göra för att hjälpa honom”. Och där stänger jag av. Kan inte se mera. Vill inte gå dit igen, vill inte känna mig totalt maktlös och inse att kärlek inte räcker.

En bild från mitt sovrum – blomma, tavla, mannen min och diverse…

23 maj 2023 – strålande sol när klockan är tre på eftermiddagen. Svalorna har kommit, kungsängsliljan vissnat. Syrenhäcken går sakta mot lila, snart är blommorna utslagna. Jag är varken utslagen eller vissen, men visst går våren för fort? Och badstegen ligger fortfarande på bryggan. Promenaden ditner berättade både om svalor och stege.

Tisdag, har talat med sonen som är ledig idag och informerat honom om boken om Samhall. Hans vän hade redan berättat om den för honom. Det enda tips jag kunde ge honom idag, var att låta bli att svara när hans teamledare på Samhall ringer honom på hans fritid. Hon har sällan något viktigt eller positivt att säga. För hans skull skriver jag inte mera om detta.

Nu har han bara två veckor till semester, en vecka på landet, och kanske någon/några veckor här hos mig. Hans vän har semester senare i sommar.

Mina pelargoner får sig en skvätt ”nässelsoppa” varje dag, och blandningen luktar apa. Men är kanske bra gödsel. Vitlöken växer, jag har lärt mig att det är okej att klippa bladen lite försiktigt. Och att det visserligen går att skörda redan tidigt i sommar, då bara en liten vitlök. Om jag väntar till senare i höst lär det vara vitlökar med klyftor. Ska bli kul att se.

Längtar efter pappas färskpotatis, sån potatis tror jag inte att jag kommer att få äta mer i livet, kanske i nästa? Och vill köpa dill att lägga in i ättika, för att göra dillsås till dillköttet. Men det är (om alls) en senare fråga.

Inser att mina matfantasier handlar om att jag omedvetet funderar på middagsmaten. Tror det blir sill, gräddfil, lite lök och kokt potatis idag. Kanske ute, även om solen då har vikt runt hörnet på altanen.

Onsdagen är lika solig som hittills, kanske aningen svalare tidigt på morgonen.

Inget annat än hårtvätt på programmet idag. Och så middagsfunderingar förstås. I morgon läkarbesök för koll av ”solskador”. Kanske kan jag tigga mig till en röntgen av mitt knä också, det är fortsatt besvärligt.

Nu ut för ”efter frukost”-fika på altanen.