23 maj 2023 – strålande sol när klockan är tre på eftermiddagen. Svalorna har kommit, kungsängsliljan vissnat. Syrenhäcken går sakta mot lila, snart är blommorna utslagna. Jag är varken utslagen eller vissen, men visst går våren för fort? Och badstegen ligger fortfarande på bryggan. Promenaden ditner berättade både om svalor och stege.
Tisdag, har talat med sonen som är ledig idag och informerat honom om boken om Samhall. Hans vän hade redan berättat om den för honom. Det enda tips jag kunde ge honom idag, var att låta bli att svara när hans teamledare på Samhall ringer honom på hans fritid. Hon har sällan något viktigt eller positivt att säga. För hans skull skriver jag inte mera om detta.
Nu har han bara två veckor till semester, en vecka på landet, och kanske någon/några veckor här hos mig. Hans vän har semester senare i sommar.
Mina pelargoner får sig en skvätt ”nässelsoppa” varje dag, och blandningen luktar apa. Men är kanske bra gödsel. Vitlöken växer, jag har lärt mig att det är okej att klippa bladen lite försiktigt. Och att det visserligen går att skörda redan tidigt i sommar, då bara en liten vitlök. Om jag väntar till senare i höst lär det vara vitlökar med klyftor. Ska bli kul att se.
Längtar efter pappas färskpotatis, sån potatis tror jag inte att jag kommer att få äta mer i livet, kanske i nästa? Och vill köpa dill att lägga in i ättika, för att göra dillsås till dillköttet. Men det är (om alls) en senare fråga.
Inser att mina matfantasier handlar om att jag omedvetet funderar på middagsmaten. Tror det blir sill, gräddfil, lite lök och kokt potatis idag. Kanske ute, även om solen då har vikt runt hörnet på altanen.
Onsdagen är lika solig som hittills, kanske aningen svalare tidigt på morgonen.
Inget annat än hårtvätt på programmet idag. Och så middagsfunderingar förstås. I morgon läkarbesök för koll av ”solskador”. Kanske kan jag tigga mig till en röntgen av mitt knä också, det är fortsatt besvärligt.
Nu ut för ”efter frukost”-fika på altanen.

de här är inte som hans, men ser fina ut ändå
Ack ja, forna tiders färskpotatis, eller ”bråjopp” som vi sa hemma (av bråd=tidig och jopp=jordpäron). Det fanns alltid fin potatis hemma hos min farmor och där odlade de i samma stora potatisland, år efter år, med egen sättpotatis som sparades från årets skörd, till nästa vår. Jag undrar varför det funkade då, men inte nu. Dagens potatis ska ju odlas i växtföljd, så att man inte sätter potatis på samma ställe flera år i rad. Stressade potatisar? Fler sjukdomar?
GillaGilla
Stressade potatisar – också? Kanske, men de saknas som de var, innan de blev stressade
GillaGilla