Har gjort spanskan. Demasiado, bolígrafo, cinturón – kollar. Rödmarkerade är rätt. Vad felaktigheter håller sig kvar… Orden betyder alltför, penna, bälte. På´t igen i morgon.
Tror trots allt att min hjärna har behållit mera av gymnasiets spanska än jag hittills trott. Är lite förvånad över att Duolingo låter mig säga Yo/jag, i stället för att enbart låta verbets ändelse tala om att det är ”jag” som pratar. Minns inte att vi lärde oss så. Eftersom det är några år sedan (65 närmare bestämt), så kanske jag minns fel. Eller så är diverse kunskaper så gamla att de finns kvar därför. Disculpe har jag lärt mig nu, och lo siento – ursäkta respektive jag är ledsen. Kan vara praktiskt att komma ihåg. Och perdón, om jag bokstavligt trampat någon på tårna.
Tacksam att jag kommer ihåg något alls, också när det gäller annat än spanska.
Åt lite cheesecake till efterrätt, har ett par mindre burkar kvar i frysen. Inte vackra nog att servera någon annan än mig själv och kanske sonen. Vi orkade inte äta hela i helgen. Aptiten börjar komma tillbaka efter förkylningen.
Letar efter mina glasögon, har dem inte på näsan, de ligger inte i toarummet, inte i sovrummet – flyttar på stolen här vid köksbordet, de ligger på golvet. Genast infinner sig frågan – vad heter golv på spanska? El piso visar en snabb googlekoll. Och glasögon? Först får jag svaret anteojos/framför ögonen, men så hittar jag gafas, som jag tror är lämpligare. Så, las gafas están en el piso. Koll talar om att det ska vara están och inte son som jag skrev först. Det är kul med spanska.
Fredagsmorgonen är dimmig, och vacker. Ingen sol ännu när klockan är sju. Jag dricker mitt te och försätts i ett närmast meditativt tillstånd när jag ser ut över fälten från mitt fönster. En stund senare börjar dimman lätta, men inte för att solen dykt upp. Enligt mobilen kommer solen vid tolvtiden. Jag tar mitt blodtryckspiller.
Drömde nästan på spanska i natt, åtminstone surrade spanska ord i mitt halvvakna huvud. Har sovit hyfsat, förkylningen är snart ett otrevligt minne blott.
Idag har jag ingenting jag ”måste” göra, kan såsa omkring i morgonrocken hela dagen om jag vill. Jag ska hänga den tvätt som snart är klar, jag ska kanske städa lite smått, möjligen kolla om några av DVD-filmerna som Anders inte ville ha, går att sälja på Tradera. Stuva lite spenat till middagens varmrökta laxbit med de potatisar som blev över igår. Göra spanskan och kanske även artrosprogrammet. Gå ner till sjön och åtminstone doppa tårna i vattnet.
Än känns det som en lugn och fin fredag. Dimman var dagg på mina fötter när jag hängde tvätten. Nu fika. Med skorpor. Har klätt på mig.
Fram på eftermiddagen har jag gjort Duolingo-övningarna, tagit in torr tvätt, ätit lättstuvad spenat med laxbit utan potatisar (blev tillräckligt mättande ändå). Inte städat, inte varit ner till sjön, inte gjort artrosprogrammet. Men hostat mera än jag trodde tidigt i morse. Druckit houngsvatten, lika äckligt som när jag var barn. Inte gått igenom några DVD-filmer. Har läst ut en bok som ska tillbaka till biblioteket i morgon. Suttit ute med parasollet uppe för solen, medan jag läste och åt.
Sitter fortfarande ute, men har fällt ihop parasollet, solen har dragit runt knuten.
Hittade tre nummer av tidningen Skriva på omloppshyllan i biblioteket häromsistens. Trodde jag skulle vilja läsa dem, och kanske lära mig något. Det ville jag inte, nu åker de tillbaka i morgon. Behöver tydligen inte/vill inte ha den sortens läsande längre. Tror mig möjligen vara fullärd när det gäller att skriva, på mitt sätt, som inte är andras eller experters.
Himlen har blivit molnigare, men det ser inte ut som regnmoln. 24 grader klockan halv fem, regn möjligt i morgon bitti enligt mobilen. ”Märkbart lägre temperatur än idag.” Var ner till sjön och doppade fötterna i vattnet – det var så skönt att jag ville bada, men hade ingen handduk med mig… Jag fick fart på fasanerna när jag gick förbi dem, på andra sidan ån. Undrar om de flaxar över ån eller om de går runt över bron? Har aldrig sett dem på väg till eller från andra sidan. Minns en nattlig promenad på Djurgården, och vi plötsligt blev medvetna om att träden runt Nordiska museet var fulla med fasaner. Hade då aldrig sett en fasan i ett träd heller.
Äter lite cheesecake innan jag ringer äldste sonen och vi pratar en stund. Talar om att jag vid tillfälle behöver hjälp med att sätta upp en rullgardin i köket.
Kvällen är vacker, med solbelysta moln, som utspridda tussar och ibland helveckade sjok av bomull.

Varken mina fötter eller min sjö, men ser skönt ut ändå









