>Fd hemligheter

>Jag försöker göra en anonym blogg, vill inte att mina hemligheter ska bli icke-hemliga för vem som helst – men vill ändå få dem ur mig. Det är verklighet.

Flykt är när jag casinospelar på internet. Eller dagdrömmer medvetet innan jag somnar. Eller dricker för mycket vin eller för många Dry Martinis – som tur är har jag inte råd med det alltför ofta. Just nu finns jag i ett hus som hyrs av en son, långt ute på landet. Jag är ensam.

Före detta en massa – hustru, sambo/kärbo, egenföretagare, glad (åtminstone lite gladare än oftast numera) – före detta hyfsad ekonomi, inga betalningsanmärkningar, visste inte vad Kronofogden var. Numera vet jag. I det andra livet hade jag också en katt, hon är också fd.

När jag motvilligt pratar med terapeuten som jag ännu har några landstingsgånger kvar hos – inser jag hur jag skapat låtsasvärldar omkring mig ända sedan jag var riktigt liten. Då var världen omkring mig otrygg och farlig – jag läste allt jag kom över och levde med böckerna när jag kunde smita från storasysteransvaret. Mina föräldrar orkade inte riktigt med att vara föräldrar.

Jag gifte mig ung, fick gå till Kungs för tillstånd, också det en flykt hemifrån. Barnen kom tätt – en flykt från misslyckade universitetsstudier. Jobb, heltid – flykt från hemmamammatillvaron. Otrohet efter många års äktenskap – flykt från att ta itu med relationen. Och en hemlig tillvaro under många år parallellt med att fortsätta vara gift – med en älskare som småningom blev min kärbo efter bådas våra skilsmässor.

Då, när vi fattat våra svåra beslut, när vi letat och hittat vår plats på jorden i form av en liten avstyckad gård på landet (inkl katt) – då visar det sig att han är obotligt sjuk. En kanske något så när hanterlig kronisk sjukdom – men den skrämde mig/oss. Jag flydde in i spelmissbruk på internet.

I hemlighet så länge det gick, när jag behövde låna pengar löste min fd man ut mig från gemensamma ägodelar och min kärbo lånade mig också pengar (jag förde över min del av huset som gåva till honom). Jag ville betala tillbaka sk otillåtna lån ur mitt företag. Det fungerade ett kort tag.

Jag sökte hjälp i form av KBT i grupp hos Beroendecentrum – gick plikttroget mina åtta gånger – och fortsatte att spela, samtidigt som jag försäkrade omvärlden att jag slutat.

För ett och ett halvt år sedan gick min värld sönder.

Min kärbo friade till mig och jag kunde inte tacka ja. Jag talade äntligen om hur jag fortsatt att spela bort inte enbart mitt företag och mina pengar, utan också en hel del av hans. Han fattade omedelbart beslutet att han inte längre kunde leva med mig. Han kunde inte lita på mig. Det var sant. Vår gemensamma lägenhet i storstaden behöll han. Jag fick bo kvar i huset till våren, därefter flytt till den trakt där jag bor nu.

Skatteverket taxerade upp min inkomst med restskatt som följd. Jag kunde inte betala. Jag kunde heller inte betala av de lån jag hade, eller de nya SMS-lån jag tagit för att betala de gamla.

Etc.

Idag har jag ingenting annat än mitt spelberoende. Det har jag kvar. Jag har försökt få Socialtjänsten att skicka mig på behandlingshem – men de hänvisar enbart till samma program som jag redan deltagit i utan resultat. Kronofogden gör utmätning i pensionen och lämnar kvar ett ”förbehållsbelopp” till mat, el och hyra. Jag för över pengarna som då finns på mitt bankkonto till min fd mans konto – och han ser till att de verkligen går till hyra, el och mat.

Jag bor isolerat, är beroende av söner och fd män för att komma till och ifrån terapeuten t ex.

Positiva konsekvenser av den här nya och mycket påtagliga verkligheten är bättre kontakt med mina söner, bra kontakt med min fd man, och hyfsad kontakt trots allt med min kärbo som jag fortfarande älskar på mitt sätt. Som jag älskat hela tiden, också när jag medvetet bedrog honom med mitt spelande.

En annan konsekvens är att det hemliga liv jag levde med spelandet och skulderna inte längre är hemligt – de jag bryr mig om känner till hur det är. De flesta av mina gamla vänner har jag dragit mig undan – några finns kvar.

Huset jag bor i känns inte som mitt hem – men kanske hittar jag hem en gång.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i verklighetsflykt. Bokmärk permalänken.

En kommentar till >Fd hemligheter

  1. lenaikista skriver:

    Jag tror att det är en utmärkt idé att blogga. Själv började jag med att skriva publicerat… bara för att skriva, och att barnen möjligen kunde ha intresse av mina minnen när jag tappat dem. 😉

    Nu har jag som bonus fått ”kontakt” med ett antal bloggar – med olika röster och i olika åldrar, den äldsta 90+ (!) Det känns som en sorts vänskap. Man kan dela tankar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s