>Jag drog fram spisen i köket och fann bl a en skärbräda och en tand (!) bland damm och matrester – inte så kul. Varken det ena eller det andra är mitt, jag flyttade in här nyligen och har inte städat under spisen förrän idag… Dagen började vid halv 7, jag vägrade gå upp och somnade om småningom och vaknade seg halv 10.

Har fotograferat böcker för Bokbörsen, men det mobila bredbandet är så långsamt härute att det tar en liten evighet att lägga in en bild – därför väntar jag med det till kvällen, ibland blir det snabbare överföring då. På köksbordet ligger därmed för ögonblicket ca 50 böcker – då är ensamboende en fördel, bara jag själv som behöver trängas.

Spelberoendet finns där i bakhuvudet, men inga pengar på kontot. Nästa vecka blir kritisk, då kommer en liten skvätt pension in – det är matpengarna för februari – och jag får väl göra som förra veckan, ta ut ”överskottet” i kontanter. Tomt konto=inget spelande.

I tre månader har jag etiketterat mig som deprimerad, och ätit antidepressiv medicin. Den dämpade visserligen ångesten, men också allt annat, sexualiteten t ex. Dessutom mådde jag illa till och från, och när jag läste listan över mer eller mindre vanliga biverkningar omfattade den ALLT, exempelvis ”gnissla med tänderna” – hjärnan är ett totalt obegripligt fenomen! Min hjärna i synnerhet… Nu får den och jag klara oss utan medicinen, jag vill vara jag igen, och inte beskriva mig som deprimerad nog för medicinering. Terapeuten behöver jag ett tag till.

Det ÄR ljusare utomhus även när det är halvmulet som idag. Bättre medicin finns inte.