”Du är långhårig” sade du, lite kritiskt. Ja, det är två månader sedan du betalade frissan i Rimbo när jag inte hade råd själv! Nu har jag planerat att klippa mig i nästa vecka, om jag håller mig till pengaplanerna. Men jag har funderat lite på hårklippning, och ofriserat hår.

På tunnelbanan häromveckan satt ett äldre par bredvid mig. Kvinnan rättade hela tiden till sitt hår. Det var väldigt tydligt att det var för långt, att hon inte var van att ha det så och förmodligen gärna ville ha det kortare. Nu hängde det i vägen än si och än så.

Plötsligt tyckte jag mig se äldre kvinnor överallt och alla hade de mer eller mindre oklippt hår – har de inte råd, är det fler än jag som tycker att runt 500 kronor en gång var fjärde vecka är mycket pengar? Är vi många som försöker se ut som om vi gillar det hår vi har, när vi faktiskt skulle vilja att det var välklippt och kort(are)?

Jag har alltid hävdat att jag gillar mitt hår, att det är lättskött och tjockt och mycket. Numera tycker jag det växer för fort. Och det är långt till frisörskan i Rimbo.