En duvhök satte sig i almen utanför fönstret i morse, det såg ut som om han/hon ville vila en stund. Det tog inte många sekunder innan en stor svärm kajor och några kråkor surrade runt trädet och retades med duvhöken – som flög vidare bortöver himlen efter bara något ögonblick, med allihop efter sig.

Och igår flög en havsörn tungt över himlen i sällskap med flera kajor/kråkor som for över och under och i vägen. Örnen knegade på som örnar gör, och kråkfåglarna trakasserade den så länge jag såg dem.

Minsann (kattunge) har just fångat en av de numera tämligen sällsynta flugorna, smart jobbat. Hon trängde in flugan i ett hörn av fönstret och tog den. Snabbt och effektivt. Undrar om hon ätit upp min datortangent också? Borta tycks den vara.

Jag läser Roberto Bolaño, latinamerikansk författare som Bodil Malmsten ofta återvänder till. Bokförlaget Tranan har givit ut ”De vilda detektiverna” – jag tror att det blir en av de böcker som får följa med till Cypern. Den är på drygt 700 sidor, och verkar vara en sådan där bok som nästan inte går att lägga ifrån sig. Anitha Östlunds ”Pappersskärvor” är den andra reselitteraturen.

Alla bokmässebesökare från skrivsajten bloggar om hur fantastiskt det är och hur mycket böcker de säljer, eller hur frustrerande det är att uppkopplingen inte fungerar så de kan rapportera. Jag är förmodligen avundsjuk, inte för att de är på mässan per se – men för att de har någonting där att göra, åtminstone i egna ögon. Jag har inte där att göra. Än. Kanske blir det som Camilla, Pink Cherry med dra-maten i silver och jag kommit överens om, att vi är där nästa år. Jag med prickig dra-maten, Camilla lättviktigare än idag efter sin operation och Pink Cherry som Pink Cherry. Och alla har vi våra böcker att presentera och sälja.

Jag insåg idag att Vulcan bokförlag är Linda Skugges skapelse. Hon skrev en artikel om e-författande idag i Aftonbladet – jag lade in den på skrivsajten, noll kommentarer. Men det är intressant detta, att vem som helst kan kalla sig författare. Du är inte längre tvungen att vara en Astrid Lindgren eller en August Strindberg, det räcker med att skriva något som går att kalla bok. Och ge ut den på egen bekostnad, måttligt dyrt – sälja till det nätverk du har, eller den författarplattform du har skapat dig via blogg, Facebook, Twitter eller annat. Tryck exemplar av boken vartefter någon vill ha. Det får kanske bli mitt nästa projekt, det nuvarande är att skriva boken. Och låta bli att spela på internetcasinon. Idag är det tre månader utan det minsta lilla spel (om man inte räknar tävlingen där man talar om vad man vill göra om man vinner 50 000). Dessförinnan var det också flera månader. Jag vill inte trilla dit igen, och börjar tro att det kanske är möjligt att låta bli!

Minsann sover i sin korg, för örsta gången tror jag, och hundarna är mätta och nöjda i köket. Fortfarande börjar de skälla när Minsann tittat en stund på dem och då blir hon rädd och sticker under sängen och gömmer sig. Apropå kattunge och flinka klor – jag har hittat Alt Gr-tangenten, under en av byråerna i sovrummet. Och P är räddat än en gång, även om jag inte lyckas få tangenten att fastna riktigt; hon försökte jonglera iväg det tidigare idag, men jag hann före.

I morse började hon tugga på mig redan runt 4-tiden. Jag skulle vakna senast klockan 7 eftersom jag trodde att jag skulle iväg på mammografi till klockan 10 – jag sov ganska oroligt tills det blev dags att stiga upp. När jag väl duschat och gjort mig i ordning, matat hundarna och varit ute med dem i daggvått gräs – etc – och tittade på kallelsen, visade det sig att det var igår jag skulle ha varit där. Jag fick invänta telefontid och tala om att jag behövde få en ny tid – men glömde säga att jag skulle vara bortrest första halvan i oktober …

I morgon kommer sonen och river veranda, han har sin hund med sig (en East-Sibirian Laika om jag nu fått rasen rätt), väldigt trevlig och stor, som brukar fnysa åt mina lånehundar. Då blir de väldigt upphetsade. Plus en kattunge blir det nog livligt!