Delad ö och stad, svanar, möss och böcker

Kan jag skylla på Minsann att jag inte skriver? Eller på att det är kallt i huset och mina fingrar inte vill riktigt som jag vill? Eller på att det snart är november med förväntad depression? Eller på att jag inte använt datorn på drygt två veckor och har legat av mig? Eller ensamhet, det är tomt efter dig.

Vet inte, vill inte, kan inte. Vad har jag att skriva om – nu när jag inte är lika olycklig som jag var? Nu när jag faktiskt inte spelat på något nätcasino på fyra månader, och dessförinnan mycket lite länge.

Nu när jag varit på Cypern i två veckor och badat och slappat och haft intressanta samtal med en chilensk svärfar till dottern till vår kompis i Nicosia. Och i någon mån insett hur det är att leva i en av krig delad stad, på en av krig delad ö. Med hus som var mitt, men som nu bebos av någon annan, eller t o m har sålts till någon engelsman för liten penning – har jag tur så kanske jag får mina bröllopsfotografier om jag åker dit och frågar … Både grekcyprioter och turkcyprioter lider, och håller sitt hat och sin oförsonlighet vid liv på alla sätt de kan. Beroende av varandra också för att hata.

Minsann tar sig upp i mitt knä trots att jag sitter med magen tryckt mot bordet för att hindra henne. Hon vill helst ligga på klaviaturen, men tyvärr händer det så konstiga saker då, så det får hon inte. Hon är säkert sur på mig som lyfter ner henne på golvet så snart hon hoppat upp. Vi måste hitta ett sätt att klara hennes behov av att vara i mitt knä och mitt behov av att skriva (också när jag inte vet vad). I morgon ska jag passa på att sätta mig vid datorn när hon är ute.

Idag talade du om att du berättat för en av sönerna att du träffat mig igen (träffat en gång?). Sonen tyckte ”inte så bra, men du gör väl som du vill” – ”tack”, sade du … Så då är jag halvofficiell, eller tillfälligt nästan officiell eller vad det nu kan heta.

Du säger själv att du ska avsluta relationen med den kvinna du haft drygt ett år nu; semestern två veckor på Kreta blev tydligen inte riktigt vad du hade hoppats. Hon kommenterar din klädsel, din pratsamhet, din randiga sekelskiftesbaddräkt gillade hon inte, och hon är tjock och håller inte rent och snyggt i köket. Nähä. Snål är hon bestämt också, dvs allt ska vara billigt, även om ni betalar var för sig. Inte kul. Och min hyresvärd känner din kompis, och de hade tydligen pratat om att du varit här – han kommenterade det, och tyckte det var konstigt att du ville träffa mig. Efter allt som hänt. Skvallergubbar.

Nu vill du bjuda mig på resa till Helsingfors i december för julmarknad, som vi varit på i flera år, dock inte de senaste två åren. Jag tackar glatt ja, vi har trevligt tillsammans och jag älskar dig. Vad du gör vet jag inte, men det du gör räcker för mig. Just nu.

Du är strax 80 och jag strax 70, och vi låter som om vi vore fjortisar. I själen är vi kanske fortfarande unga, glad är jag för det i så fall. När jag var ung var jag inte ung. Då var jag gammal. Någon sorts ordning är det kanske i att jag nu när jag är gammal är yngre än jag någonsin förut varit. Jag är det gärna med dig. Saknar dig när du inte är här. Det är tomt i sängen, och kallt – mosters fina täcken och Minsann till trots.

Dagen har varit kall och vacker. I morse såg jag höstens första frost på ängarna, vet inte hur kallt det var eftersom jag saknar termometer (hittade ingen senast jag var i närheten av en butik). Tvätten torkade dock tillräckligt för att tas in på sen eftermiddag och läggas till färdig torkning inomhus. Av någon anledning fick jag för mig att göra rent i skafferiet, så nu är där ordning och reda. Ugnen är också rengjord, och jag har lagt på stora vintermattan i vardagsrummet. De ljusa trasmattorna är för mycket sommar just nu, de får vila över vintern som pelargonerna.

Alla mina böcker – både de jag vill ha kvar, och de jag har lagt ut till försäljning på Bokbörsen – har fortfarande inte fått några bokhyllor att stå i. Jag har flera på gång, en hos dig och två hos grannen på landet, men dessutom behöver jag bilförare med släp och muskler för att få hit dem. För ögonblicket letar jag efter en bok på engelska som jag just sålt och inte hittar. Ny genomgång av banankartongerna i morgon.

I eftermiddags såg jag först ett tiotal svanar flyga söderut. Tio minuter senare kom sex stycken tillbaka, eller om det var sex andra som bestämt sig för att flyga norrut. Nu är det svart därute, några lampor lyser vid stallet, och längs vägen. Korna är fortfarande ute på ängarna längre bort men syns inte. Det lyser hos grannen, och i pumphuset.

Igår hämtade jag en död mus i en av fällorna i källaren, idag har jag inte kollat. Sonens filosofi är att de kommer in i huset nerifrån. Sätt därför ut fällor i källaren. Kanske ligger det något i det. Men det är inte kul att tömma en råttfälla, även om råttan är liten och mus. Det är ännu mindre kul att ha dem i huset, ätandes på det de hittar. I fjol hittade de mina antika ljuvliga knäppkängor och åt upp hälkappan inuti på den ena. Därför död åt möss i hus!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s