Klätterkatt, referensramar, liv och död

Nu är Minsann inne i det varma köket. Hon tröttnade, på mig som stod och grälvädjade till henne nedanför trädet, eller på att sitta i en vindgungande asp – vad vet kag. Ner tog hon sig och in kom hon. Och glad var jag, hon fick både extra mat och kramar och pussar.

Så nu är ordningen återställd, hon vill som vanligt ligga på klaviaturen när jag skriver, men nöjer sig efter femtielva nedflyttningar till golvet med att ligga mellan klaviaturen och skärmen. Där viker hon in framtassarna och ringlar svansen runt sig och kollar omgivningen lite lagom lojt.

Nyss ringde du och frågade om jag ville följa med till ditt hus i Västmanland i nästa vecka. Det vill jag. Det var en gång vårt hus, jag har inte bott där sedan vi skildes åt. Men jag går gärna i skogen där och plockar svamp ännu en gång. Du påminde mig om att det är Allhelgona-helg nästa vecka, sådant har jag inte längre koll på.

Nu står Minsann på stolens ryggstöd med en tass på min axel,hon tycket tydligen att det är nästan lika bra som att ligga i mitt knä när jag skriver.

Så, vi åker till huset måndag nästa vecka. Det blir bra.

Du har ätit kräftor ikväll hos din ena son, som säger att den andra sonen förmodligen blir sur när han får höra det. ”Varför då” undrar jag naivt, och du försöker förklara något som jag inte förstår om deras inbördes relation. Varför skulle det inte vara OK att du äter kräftor från din fd kräftsjö tillsammans med din ena son och hans familj, varför skulle den andra sonen bli arg för det. Det handlar ju inte om att de båda sönerna vill äta kräftorna ihop. När jag försöker säga att du har saker du behöver prata med respektive son om, väjer du. Allt för att inte orsaka mera uppståndelse i familjen. ”Häng in galgen”, le fast du vill gråta, eller vara arg, eller något annat än le.

Du hade köpt en tavla på Hötorgets loppis idag och var glad. Ibland önskar jag att jag bodde i stan och kunde gå på Hötorget en söndag och köpa något på loppis. För det mesta är jag glad åt att vara här ute på landet, långt från oljud och stress.

Om vi åker upp till huset tar jag med mig datorn. Jag ska skriva 1667,5 ord varje dag i november. Även om du och jag är tillsammans. Hm. Om vad – med vilken titel, vilken synopsis, ska jag hitta på något som jag inte skrivit hittills?

Vad gör Johanna för resten, det är länge sedan nu som hon kommenterade något jag skrivit. Och varför dök hon upp i mitt huvud just nu? Jag saknar henne, hon gör mitt skrivande legitimt, eller OK, eller vad det nu är jag vill säga. Jag tycker att det är särdeles roligt att hon gillar mycket av det jag skriver. Jag värderar hennes omdöme.

Tror jag mig om att kunna skriva något som jag inte skrivit förr? Något som bara kommer ur min fantasi, eller mina samlade erfarenheter. För förstås är det så att det jag skriver ändå har mig som grund, mina referensramar, min verklighet finns alltid med som bas och underlag för det som hamnar i datorn.

Det är spännande med referensramar. Jag kan inte förstå något annat än det jag kan förstå, bara det jag kan koppla till någon av mina erfarenheter eller min uppfostran eller min värld över huvud taget är möjligt för mig att begripa. Hur begränsande är det?

Jag vet att jag alltid varit fascinerad av historien om indianerna på land i Amerika som såg Christoffer Columbus´ skepp därute på havet – de såg inte skeppen, förstod inte vad som pågick förrän Christoffer och hans män var på stranden och dödade dem. Då begrep de förmodlligen, ett ögonblick innan de dog. Ungefär som Gadaffi eller hur hans namn nu stavas – som inte begrep att han var dödens förrän han faktiskt dog.

Är det så för oss alla? Att vi inte förstår att vi dör förrän döden är ett faktum? Än vet jag inte, och när jag väl vet så är jag död och kan inte berätta för någon …

Vad får mig att tänka på döden just nu? Din släkting är döende, och genomgår trots det en förmodligen plågsam strålning. Du får inte besöka honom, han vill inte, men ni pratar på telefon, och senast var hans kommentar ”och du som är yngre än jag”. Orättvist att dö alltså. Det är alltid orättvist att dö, alla kunde ha haft ytterligare några ögonblick av liv, gott liv eller halvdött liv, men liv. Kanske önskat, kanske inte.

Pappa skulle ha fyllt 100 år igår. Han blev 67. En skrivarvän skriver ”jävla sjukdom” och nämner sin pappa som bara är 58 och inte blir friskare. Min yngre syster dog för tre år sedan. Alla äldre släktingar är döda. Jag och min kusin som kanske inte är min kusin är äldst på mammas sida, på pappas finns några äldre kusiner.

Vad gör det med mig? Att vara den som är äldst? En sak är att jag är den enda som vet vad några i mormors gamla fotografialbum är. Ingen annan av de mina minns att det där är Emil, som var så stolt över byxor gjorda av ”terylene” (han uttalade det som det skrivs), ingen annan vet att det där är mormors kusin Linnéa som bodde i Falun. Eller att det där är Colins Hulda, eller det där Marias, morfars syster, man Valentin. Osv.

När jag dör försvinner den kunskapen. Gör det någon skillnad för alla de som inte vet att den en gång fanns? Om man inte vet att det finns något att sakna, saknar man det då?

Det enda jag vet är att jag just nu har en varm liten katt i knät, en katt som har suttit fem timmar i ett träd och till sist vågade sig på att klättra ner. Det är liv.

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s