Hemma? igen

En blöt katt har just kommit in efter att ha utforskat ägorna runt huset i Västmanland. I mörker och regn visserligen, men det måste göras innan man/Minsann kan vara inne hos oss människor i det varma och ljusupplysta huset. Vi har åkt från Norrtälje hit, med handla-uppehåll i Uppsala, både IKEA för ljus och ICA för mat. Det tar sin tid, och väl här trodde jag att jag glömt min väska med plånböcker mm i Uppsala – väskan återfanns under bilen utanför mannens hus. Den hade ramlat ut när vi packade in allt i huset. En hel del eftersom vi ska vara här över jul …

Nu har jag fått en lugnande liten whisky, som var välbehövd. Minsann jagar räkor som ligger för upptining på diskbänken, och mannen min drar sig tillbaka en stund före middagen. Jag skriver.

Sonen har byggt så fint på altanen vid huset där jag bor, och ska t o m göra ett tak över en del av altanen, med tillstånd och gillande från husägaren. Jag är tacksam för att han har något som engagerar honom att göra, och för att jag får en fin altan att vistas på när det väl blir vår och sommar igen. För det blir det väl!?

Här uppe har man plogat för ett par dagar sedan och sandat vägen som var glashal. Idag var det bara blött. Och blåsigt. Men snart är det bara januari, februari och mars kvar av det som kanske kallas vinter.

Är det någon som har ett snällt tips för hur man får en liten katt att låta bli att fascineras av allt i skålar och på bänkar och högt uppe etc? Vattenspruta är ett sätt, att blåsa på henne ett annat – men vatten är inte särskilt snällt och blåsandet låter sig inte alltid göras. Ibland är hon för nyfiken!

Mannen min hävdar att hon inte bör växa mera nu, hon är tillräckligt stor. Jag undrar vad han rekommenderar för metod att förhindra hennes växande? Köp en ny katt, säger han med ett flin, han som älskar denna lilla katt lika mycket som jag, kanske t o m lika mycket som mig!

Nu har hon insett att herrn i huset försvunnit uppför trappen till sovrummet, och springer raskt upp dit. De kan sova tillsammans, ibland fungerar det.

Det är gott att vara här, jag tror att trollen i väggarna har slutat spöka för mig. Jag känner mig lugn och hemma igen, som förr, före. Största irritationsmomentet häruppe är Telia och ”ingen nätåtkomst” även på telefonen. Internet går nätt och jämnt att använda, och om jag vill ringa måste jag antagligen ta mig upp på det lilla berget där flaggstången står. Det är halt. Alltså ringer jag inte, och försöker förmedla till den som eventuellt ringer mig att det inte fungerar. Vilket framgår utan att jag säger något …

 

 

 

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s