”Halt vatten”, kom syster min att tänka på igår när hon stod och diskade. Så sade man hemma, om vatten med diskmedel eller tvättmedel i, det var halt vatten. Fast det uttalades mera som ”hart”. Det är ganska roligt hur minnesfragment dyker upp i våra huvuden, flera kanske ju äldre vi blir?

Här utanför fönstret är nu vackert vintervitt, och ett par grader kallt. Vi har skottat gångar fram till ladugården/vedförrådet och ner till tvättstuga och garage. Minsann tog tyvärr sin första fågel igår, en liten talgoxe som kom för nära där hon satt väl gömd i luktärtsriset vid husväggen. Hon fick inte äta upp den dock, den kremerades i vedspisen. För närvarande trakasserar hon granen och dess klädnad av oömma låtsasjulklappar. I öppna spisen brinner en brasa. Det är tyst, det är fridfullt, bara en energisk liten katt som far som en liten svart raket genom rummet emellanåt.

Det har gått drygt två år sedan jag bodde här ”på riktigt”, innan vi separerade och jag flyttade härifrån efter en ensam och på alla sätt kall vinter. Ett år sedan jag deprimerad fick tid hos husläkaren och ordinerades tio samtal med en terapeut. Ungefär tio månader sedan jag började skriva på 1av3.se och i min beskrivarblogg.wordpress.com. Viktiga vägskäl i mitt liv. Tid jag inte skulle vilja vara utan, idag.

Ytterligare en tidsangivelse som jag hoppas är ett vägskäl, ett halvår utan spel, på juldagen.

Och nu är jag här igen, med min älskade och med min katt, även om det är en annan katt än den som flyttade med mig härifrån. Vi två är också andra än vi var. Möjligen klokare, säkert mindre säkra på någonting. Äldre förstås. Mannen min är numera försedd med mustasch, för att reta omgivningen uttrycker han det. Vi har olika uppfattning om huruvida det är klädsamt eller inte. Och jag är långhårig, eftersom det är för dyrt att klippa håret så ofta som jag skulle behöva. Även angående hårlängd har vi olika syn.

I kväll ska vi baka piroger, igen. De vi gjorde igår var inte så kul, degen kändes för tjock och mjölig. Nu har vi hittat det recept vi vet blir bra och gör en sats till, fyllning hade vi kvar. Och i morgon bakas matbröd och mandelskorpor som bl a får fungera som liten julklapp till grannarna, de goda.

Nyårsafton fest hos andra grannar, med hela gänget. Precis som förr, som om ingenting hänt. Men någonting har hänt. Det är jag tacksam för idag!