O Sole Mio och Leif GW Persson

Hon ruskade irriterat på huvudet, nu fungerade inte internet igen, uppkopplingen bara hoppade ur. Inte för att det var något viktigt hon skulle göra på nätet, men ändå. Egentligen skulle hon inte göra något viktigt på hela dagen idag. Och inte i morgon, även om det var nyårsafton och fest hos grannarna på kvällen. Hon hade ingen lust, men de hade tackat ja.

Ute var det mera vår än vinter, solen sken och gräset var tämligen grönt, med bara lite frost. Någon grad kallt hade det alltså ändå varit i natt, nu var det flera plusgrader. 30 december 2011. Det var ingen ordning på vädret, och ingen ordning på henne. Humöret var lågt, lusten noll.

Ved ska in, hon borde göra en Jansson till middag, kanske sätta på en tvättmaskin och plocka ner alla nyinköpta begagnade böcker i en bananlåda. Dra ett varv med dammsugaren, det blir skräpigt när både vedspis, öppen spis och kakelugn eldas. Och katten far runt i hela huset, full av energi.

Hennes energi räckte för att ta ner sopor och in ved. Och internet kopplade ur så fort hon närmade sig datorn – var det något fel på datorn, handlade det inte om Telia? Fel på datorn har hon inte råd med, sur på Telia ärär ett bättre alternativ.

Just nu sjunger Edith Piaf ”Je ne regrette rien” . Men det gör hon, hon ångrar sig ibland, men inte särskilt aktivt, eftersom det inte förändrar någonting, bara gör henne missmodig. Igår skulle mannen skåla för ”framtida välgång” men sade fel, ”framtida vemod” – det blev en passande devis för hennes dag idag. Vemod, ett vackert ord med ett mjukt sorgligt innehåll.

Arja Saijonmaa sjunger nu ”ett politiskt uttalande” i Leif GW Perssons vinterpratarprogram på radio. Tja, ”jag vill leva i Europa, älska, sjunga här” – kanske. Ett Europa som är annorlunda än det EU vi nu har i så fall, ett Europa som inte är stora cementerade byråkratier med korrupta system och pengar som enda ledstjärna. Annorlunda än det Sverige vi lever i. Ett land som numera inte ens har socialdemokratiska socialdemokrater.

Katten jagar fåglar innanför köksfönstret. En sympatisk form av fågeljakt, men hon undrar vad kattens adrenalinpåslag gör med henne, att hela tiden vara jaktberedd. Hon verkar må bra, så det är förmodligen bara bra, en fin träning för utejakter.

Nu sjunger Jan Sparring ”Vi förstå hans vägar bättre ovan där” – och det påminner henne om att hon inte har sjungit sådana sånger på mycket länge. Faktiskt inte under de senaste nästan tre åren. Tidigare sjöng de ofta många olika sånger när grannarna träffades, kanske blir det sång i morgon kväll. Det vore trevligt. Om hon bara kunde få sig till att vara på gott humör inför festen. Hon vet ju att det då oftast blir roligt och bra, liksom att det blir trist om hon förväntar sig det.

Och Jussi Björlings ”O helga natt” är ofattbart vacker, nästan outhärdligt vacker.

Hon har inte läst någon av kriminalprofessorns böcker, men har hört att hans självbiografiska senaste bok är bra. Han läser nu en dagsedel av Stig Dagerman, från 1954, och fortfarande högst aktuell, och klok och tänkvärd.

Att söka tröst i böcker och i sina egna fantasier är något hon känner igen, och fortfarande ägnar sig åt. Hon dagdrömmer och flyttar till en annan verklighet en stund. Kanske befolkad av ”de små” som hon minns att hon såg när hon var barn, och skymtar någon gång även idag. Dagerman skrev om att låtsas, att söka tröst i fantasierna – och tog sitt eget liv ett halvår senare, vid 31 års ålder.

Hon tänker på att hon levt mer än dubbelt så länge som han. Kanske har hennes dagdrömmar också hjälpt henne att fortsätta att leva. Ibland har de fördunklat hennes omdöme, fått henne att fatta ogenomtänkta beslut, göra dumheter. Men på det stora hela kanske de varit hjälpsamma, hon lever ju fortfarande.

Hon önskar sig förmågan att se varje enskilt ögonblick som ytterligare ett ögonblick av liv, levande liv, och vara tacksam för det. Oavsett om det är gott eller inte.

(Hon inser just nu att Leif GW Persson och hon har samma smak för Roffe Wikström och Freddie Wadling, härliga artister båda.)

Är det så att ju mera man skriver, desto mera skriver man? Formulerat så låter det inte klokt, men är det kanske ändå. För hennes del är det sant, hon har aldrig i livet hittills skrivit så mycket som under det senaste halvåret. Vad alla orden ska användas till, om något, är oklart. Hon vågar fantisera om att få till en bok, men törs inte säga det högt, ens för sig själv. Men om någon frågar vad hon gör numera så är svaret ”jag skriver”. Ännu törs hon inte säga ”jag är författare”.

Josef Calleja sjunger nu ur Tosca, han har kallats en ny Jussi Björling och är bara 33 år. Hans röst ger henne rysningar över hela kroppen, om det är han eller om det är den nutida bättre tekniken vet jag inte. Men åh, så fantastiskt vackert han sjunger. Det är första gången hon hör honom och har förmodligen stavat hans namn fel. Lyssna till honom, Leif GW tycker att han saknar Jussis lätthet, den som svävar ovan oss alla och som kanske kommer med högre ålder.

Ett fint program med god musik och trevligt pratande, kloka och sympatiska tankar. Nu ska hon leta rätt på hans böcker på biblioteket och läsa någon av de thrilleraktiga och definitivt den senaste där han berättar om sig själv.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till O Sole Mio och Leif GW Persson

  1. lena skriver:

    Gott Nytt Ar till forfattarinnan.2012 blir vad du gor det till.Massor med kramar Lena.

  2. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Kära syster, låt det stora vemodet rulla in emellanåt. Desto större känns glädjen när den återkommer, för det gör den! Jag önskar dig och din käre ett så mycket bättre år 2012 än de två senaste! Jag önskar er det allra bästa!
    Kramar från syster B.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s