Donau har frusit i Bulgarien, för första gången på 20 år. Inga isbrytare. Och biståndspengar till Afrika ska inte längre gå direkt in i statskassorna, biståndsministern kräver käckt ”action” i stället för allt det prat som hon menar pågår. Blandade intryck från slarvigt radiolyssnande efter skön hundpromenad i 3-4 graders kyla. Min å har också frusit, vattnet forsar nu fram under ett tjockt issjok i de mest fantastiska former.

”Innehållsstympad utbildning” diskuteras också, efter Björklunds lågt ställda ambitioner för utbildning i landet. Jag funderar över ordet ”skärskåda”. Mig förefaller det som om det är mycket i vårt land som behöver skärskådas numera. Hittar inget på nätet om varifrån ordet ursprungligen kommer – vad står ”skär” för? Någon som vet?

Vi inhandlade ett par sötpotatisar igår, nu vet vi inte riktigt hur vi ska tillaga dem. Skala, skära i bitar och ugnsbaka är ett förslag från nätet. Tror vi testar det, och lägger till några vanliga potatisar i klyftor för säkerhets skull. Vi kanske inte gillar de söta. Varsin fin bit entrecôte till, och sallad, plus ett gott rödvin. Lite béarnaise. Ingen dålig middag!

Marmeladburkar svalnar nu på en bricka, det hela fick stå till sig över natten och kokades med socker (och pektin) först i förmiddags. Vackert gula står de där på morfars 50-årsbricka med kurbitsmålning under glaset. Hans födelsedag inträffade 1938 och han fick brickan av en gammal vän från Gustavs.

Ålderstecken förmodligen, men på senare tid har jag allt oftare tänkt på alla de släktingar som nu är borta. Jag minns dem genom saker jag ärvt, som morfars bricka, eller svärmors servis, mosters täcken och bestick, fotografiet på mamma och hennes Amerika-farande syster, eller fotot på mormor bakom ratten på morfars T-ford, hågkomster av pappas fantastiska färskpotatis, som ingen annan någonsin kommit i närheten av.

Jag minns mycket med glädje idag, sådant som tidigare skavt och gnisslat i mitt minne har blivit mjukare och snällare. Tiden och livet har slipat bort det vassa. Minne förresten, vem vet vad som är minne och vad som är min subjektiva uppfinning? Såg någonstans någon kommentar om en absolut minnesbild som en bror hade, men som den andre brodern mycket systematiskt kunde vederlägga. Bror 1 hade helt enkelt skapat sig ett minne. Inget fel i det, men heller ingen objektiv sanning.

Nu har vi pratat middagsmat och tittat i kokböcker – så nu är det dags för lunch! Blir hungriga av all mat vi läser om. Färdiglagad thai-soppa med hårt bröd och rökt sidfläsk, och mjölk.

Småfåglarna utanför fönstret följer vårt exempel, men de äter solrosfrön och talg. Och hundarna skulle gärna vilja, men får inte. De sitter hoppfullt under köksbordet medan vi äter.

Förra veckan hade jag lagt in alla böcker jag vill sälja på Bokbörsen. Nu har jag fått fyra nya banankartonger fulla med böcker som ska dit – de ska fotograferas, det ska skrivas några rader i ett enkelt formulär (författare etc) och sedan kommer det jobbiga, vänta på att min sega internetuppkoppling ska föra över bilden från min dator. Bra test av mitt tålamod – det får pratas med, det kan jag lova! Och jag tycker det är värt besväret, böckerna får ett andra liv och jag får en peng för dem. Gratis. Vill ni veta vilka böcker jag lagt in så kan ni kolla på ”säljare kultamanka” – det är jag. Där finns något för de flesta lässmaker.