En påse äpplen

Hon tittade på påsen med äpplen från ICA. De hade bara kostat 5 kronor kilot, och smakade därefter. Inte goda. Nu hade de dessutom legat på bänken några dagar och förmodligen inte blivit godare. Vad skulle hon göra med dem? Äppelkaka på icke-goda äpplen? Slänga dem i soporna? Kunde hon det, ens om de bara kostat lite över sex kronor?

Snabbt beslut: De får hamna i komposten även om den så här års är mera frusen än fungerande kompost.

Skönt, ett av dagens många små beslut var taget. Nu gällde det att bestämma sig för en kopp te till eller inte. Hundarna sov en stund och katten var i sovrummet, det var tyst och lugnt i huset. Hon hade tid att fundera.

Förr, när hon jobbat med enskilda människor eller grupper, hade hon ofta talat om hur vi alla väljer det mesta i våra liv. Ofta omedvetet.

Tanken var att ökad medvetenhet om de beslut vi hela tiden fattar skulle ge oss bättre möjligheter att välja ”rätt”. Rätt handlar inte om rätt för alla människor, men kanske rätt för mig. Gener och arvsanlag påverkar förvisso varje enskilt liv, men det är en intressant tankegång att pröva.

Väljer jag mitt liv, hur frisk jag är? Kan jag välja mina känslor? De här tankarna brukade ibland vara provocerande för de som funderade över dem. ”Är det alltså mitt fel att jag är sjuk?” var en vanlig, ledsen och arg fråga.

Nej – inte så rakt av, inte för att ge dig skuldkänslor för din sjukdom, men kanske för att bidra till tankar på hur du från och med nu kan hantera din hälsa och din sjukdom. Hur kan du använda resten av ditt liv, om du har en obotlig sjukdom? Det finns inga enkla svar, men någonstans i dig finns ditt svar.

Och känslor, inte väljer man väl dem? De drabbas man ju av, på gott eller ont. Nog kan det verka så ibland, t ex när man blir blixtrande arg och inte kan hålla tyst med det man kanske inte borde ha sagt. Eller drabbas av blind förälskelse.

Hela det här resonemanget om att vi hela tiden gör val, hela tiden bestämmer oss för någonting som har konsekvenser i våra liv – det verkade fruktansvärt ironiskt när hon själv valde att bli spelberoende. Hon valde att bli spelberoende. Och hon valde det om och om igen. Visste vad hon gjorde, så då var det väl medvetna beslut? Det var det, och hon hade hemska fantasier om vad som skulle hända när allt gick åt skogen. Och det hände.

Nu väljer hon att inte vara spelmissbrukare. Spelberoende är hon. Nu lever hon det hon hade som centralt budskap i sina möten med människor förr. Och hon vet att det inte handlar om ETT, STORT livsavgörande beslut, det handlar om de många små, vanliga , dagliga besluten. Det är de som skapar ditt liv.

Just nu väljer hon att dricka en kopp te till. I lugn och ro.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s