Gratisspinn

Ännu ett erbjudande om gratisspinn på internetcasino – de trillar in med jämna mellanrum, gärna till helgen. Tydligen har min e-postadress spritts i den världen. Ibland har avsändarna taffligt svenskklingande namn. Jag öppnar dem inte. Varje gång är ett tillfälle att låta bli, ens att spela gratis. En påminnelse om vad jag inte vill.

Det sägs ju att det är ”normalt” att återfalla rejält när det gått ett antal månader, som för mig nu. Åtta månader utan spel. Jag är stolt och lite rädd. Hoppas att jag fortsätter att vara lite onormal!

Just nu har jag fullt upp med två lånehundar i huset, böcker att läsa, katt att krama och ibland en man att älska. Men när/om det blir tomt och jag blir uttråkad, tycker synd om mig själv i min ensamhet, då är det farligt. Så jag tränar på de där gratiserbjudandena, att slänga dem i datorns papperskorg bekräftar ännu en gång för mig själv att jag kan. Jag kan.

Läste Birros krönika om Whitney Houston, ”det var inte Billy Brown som knarkade ihjäl henne, det var hon själv” – och så är det ju. Det är ingen annan. Bara jag själv. Som kan behöva hjälp av olika slag för att klara av det jag måste klara av. Birro vet. Han har också varit där, liksom jag – alkoholberoende, narkotikaberoende, spelberoende. Det spelar ingen roll vilken sort det handlar om, de ser olika ut på utsidan men är likadana inuti. Långsamt dödande.

Igår beskrev jag mina bekymmer med att skriva i tredje person, istället för första. ”Hon”, inte ”jag”. Min vän Karin kommenterade och sade ännu en gång att jag väl kunde testa att förlägga huvudpersonen i annan tid, annat land, kanske är det en han, kanske för 50 år sedan – så skulle jag kanske bli nyfiken på mig själv igen. Och skriva. Så är det ju de gör, de riktiga författarna. Jag vet inte att jag kan. Kanske är jag för lite uthållig för att ens prova.

Jag vill ju skriva, men återkommer hela tiden till hur svårt det är att gå utanför mig själv. Att få min fantasi att förse mig med de där orden som blir en läsvärd berättelse. Flow, flöde.
Jag småspiller lite så här i stället.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s