Nog nu av morbida tankar, hon har saker att göra. Hon har fyra banankartonger av böcker som ska läggas in på Bokbörsen. Igår fotograferade hon böckerna i en låda, nu ska de registreras. Det är tjocka (och därmed portotunga) böcker, men eftersom hon fått dem gratis är det OK med avgiften och portot. Hon försöker ta ut kostnaderna av kunden, men det blir lite absurt om emballage och porto kostar mycket mera än boken.

Hundarna är nöjda att vara inomhus ännu ett par timmar innan det är dags att gå ut igen. Bäst att passa på. Mera ved får hon ta in när hundarna är inne i hallen igen efter promenaden. Två hundar i koppel och en vedkorg är mera än hon klarar av samtidigt.

Hon skriver in ISBN-nummer och pris, antal sidor och förlag, och väntar tålmodigt medan den sega bildöverföringen pågår. Mitt i alltihop tröttnar hon en stund och går för att kolla elmätaren, sedan sista januari har hon använt nära 800 kWh, och några till lär det bli innan februari är slut. Det känns ändå inte alltför farligt, förra månaden kostade varje kWh 1,20 kr. Även om priset är högre nu så kanske det räcker med en dryg tusenlapp för el. Bättre än vid samma tid i fjol, men det beror också på att hon i år haft bra med ved att elda med.

Till eftermiddagskaffet mitt i bokregistreringen äter hon det sista av födelsedagstårtan. Hennes syster gjorde två chees cakes, och halva den ena har stått i frysen sedan födelsedagen. Det är nog den godaste tårta hon vet. Hundarna vaknar när hon öppnar frysen, och får lite torkad blodpudding medan hon äter tårta, de ser ut att tycka att det också är gott.

Böckerna är införda, nu har hon nästan tusen böcker till försäljning på Bokbörsen. Inte för att hon inbillar sig att hon kommer att sälja alla, men varje såld bok är ett litet tillskott till kassan. Det händer att folk beställer, men så kommer det inte in någon betalning, de har ångrat sig eller inte insett att det faktiskt kommer porto och emballagekostnad till bokpriset, även om det oftast står i annonsen. Trist när det inte kommer in några pengar, trots att hon påminner. De hör bara inte av sig.

Nåja, de som betalar är fler än de som inte gör det.

När hon kollar sina mejl har hon fått en värmande kommentar från en skrivarkollega, som föreslår att hennes text ”Tiden är obeveklig” skulle läsas till musik av Arvo Pärt, ”Spiegel im Spiegel”. Hon har bara en enda CD med Pärts musik, Orient Occident, och där är just den här inte med. Det är kanske dags att betala för att få Spotify – men hon vet inte riktigt om det fungerar på hennes dator. De gånger hon försökt lyssna på youtube har ljudet hängt upp sig. Antagligen på grund av att internet är så långsamt här.

Det har mörknat utanför fönstren, hennes smålampor lyser. Ännu har inte gatulampan vid ån bytts ut, den slockande för en månad sedan. Det gör ingenting, hon trivs med att det är mörkt ute. Trapplampan är tänd tills hon går och lägger sig.

Åns vatten forsar igen, isen har tinat så pass att vattnet åter kan rinna med fart. Hon hör ljudet av vattnet också när hon låter öronen vila från hörapparaterna. Det är ett både kraftfullt och vilsamt ljud. Det lilla vattenfallet drev en gång både såg och kvarn, nu är bara ruinen av byggnaderna kvar. Och åns lilla fors.