Eget ISBN-nummer

Ett ISBN-nummer som bara är hennes, det har Jenny i Götene nu. Grattis! Önskar jag hade det. Jag är för lat, jag är alltför lite fokuserad på att skriva disciplinerat, hela tiden. Jag skvätter lite här och lite där. Hela tiden.

Så fort jag har någon i huset kan jag skylla på det. Nu har jag haft hundarna i tre veckor, några dagar har min älskade varit här och några dagar har min fd man varit här. Det använder jag som förklaring till att jag inte skriver. Sanningen är nog att jag känner mig tomskriven, utskriven, utan ytterligare skrivlust eller vilja.

Har försökt översätta en del av mina skriverier till hyfsat redigerade pdf-filer för inskick t ex till Kalla Kulor förlag – och så räcker det med att någon säger ”har du blivit refuserd av Kalla Kulor, så långt har jag aldrig kommit” – en redan annanstans publicerad författare till en förhoppningsfull på väg-författare. Då släpper jag det.

Kanske är det bra att släppa ett par dagar och se vad det var jag plockat fram som smakprov på mitt skrivande. Brevet till Kronofogden skrev jag igår, postade idag men däremellan hade jag strukit en del och skrivit om en del. Det är bra att inte ha för bråttom alltid.

Fortfarande gnager det i mig – och tror jag, i min fd man – den diskussion vi hade häromkvällen. Handlade om mig och mitt skrivande, och mitt spelmissbruk. Han är glad och lycklig över att jag tycks ha kommit ifrån spelandet – jag är besviken och förbannad på att han inte är ett dugg nyfiken på vad jag skriver. ”Hur kan du inte vara nyfiken?” – var min arga fråga. Den kunde han inte svara på. Han nöjer sig med att jag verkar må bättre, eller så.

Jag talar inte om för honom var jag skriver – det har jag gjort några gånger – så vill han läsa får han väl tala med sonens hustru som jag tror läser, utan att kommentera. Om sönerna läser är oklart, inga kommentarer annat än en lätt censur tidigare, ”skriv om dig, det är OK, häng inte ut oss”.

Så, det gör jag inte, om jag någonsin gjort det. Vet inte riktigt vad ”häng ut” betyder, förmodligen ”skriv bara det som är roligt och bra, inget svårt och problematiskt – där får du hålla dig till dig själv”. Budskapet uppfattat.

Tyvärr är det samma budskap som jag växte upp med. Konstigt att jag tycks ha fört över det till mina barn, eller hur? (ironi)

Prata inte om det jobbiga och svåra. ”Häng in galgen” säger min älskade apropå att ”le, även om du har lust att gråta”. Ha hemligheter, håll tyst, håll masken, akta fasaden – låtsas. Jag hatar det, men har ju inte alltid levt enligt mitt hat. Jag hade hemligheter som var outhärdligt stora. Nu är jag glad och lättad att de är inte är hemliga längre. Men det är jag, som är 70 år och kan kosta på mig det …

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Eget ISBN-nummer

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Hej du goda skrivare,
    tänk att jag tror att budskapet du pratar om (att inte beröra det svåra, jobbiga) är något vi inte ensamma växt upp med. Tyvärr tror jag det är en allmänmänsklig/allmänsvensk grej: inga konflikter!Stick inte ut! Ligg lågt! Skäm inte ut dig! Låtsas som det regnar! m m,m m, m m, m m…..
    Dessutom tycker jag mig ha märkt att det är ett vanligt drag hos män. (fast, ja, vi känner ju en del kvinnor med samma tendens…) Och det är inte mycket vi kan göra åt det, utom att för all del inte hålla tyst bara för att vissa skräms av öppenhet. Så skriv på! Vi är många som får mycket att begrunda av dina skriverier!
    Puss o kram
    B.

    • beskrivarblogg skriver:

      Kram och tack – det finns väl både kvinnor och män med den här ”egenheten”! Bra är det inte att sopa saker under mattan (har du tänkt på hur många uttryck det finns för just det här fenomenet?) – jag vet. Ha det fint idag. Krama dotera.

  2. Skriv till Collana förlag, vetja! – Annsofie nås på; http://www.collanaforlag.se

  3. Karin skriver:

    Men vad olika det kan vara! Min sambo fick inte på villkors vis läsa en rad innan min bok var utgiven och jag var glad och tacksam att han inte insisterade eller frågade. Det är så lätt att prata sönder sina texter. Det spiller ut och går sönder och blir ingenting kvar för mig om jag pratar om vad jag skriver. Känns som om alltihop måste hållas ihop i en enda behållare (som är min stackars hjärna då) för att fungera.

  4. Karin skriver:

    PS. Jag redigerade en bok åt Johan-Olov-Sällskapet förra året och var förvånad hur lätt det är att få ett ISBN-nummer nu för tiden. Ett telefonsamtal bara. Lätt som en plätt och gratis.

    • beskrivarblogg skriver:

      Ja, nog är det olika – jag är inte helt säker på att jag faktiskt vill att min fd man ska läsa det jag skriver – men jag var besviken på att han inte gjort det! Båda sakerna, samtidigt – logiskt eller hur? Tack för info om ISBN, jag är inte där än men bra att veta, ha det gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s