Just nu svämmar mitt hjärta över av lycka. Det är sant, alldeles sant. Jag sitter här och ler för mig själv.

För flera månader sedan fick jag högtalare och diverse tillbehör av bästa vännen, sådana som hon använt, men inte behövde längre. Jag försökte koppla ihop detta med datorn, men fick inte till det – det hördes dåligt och jag trodde att det var mina klena öron som spökade.

Idag var vännen min här för att hämta sina hundar, och vi kom att prata om högtalarna. Hon hävdade bestämt att paketet fungerade, till och med hennes kritiska ungdomar hade sagt att de var OK. Vi plockade fram alltihop, och kopplade ihop – och plötsligt fungerade alltsammans! Nu lyssnar jag till musik, alla sorters. Just nu Rachel Podger som spelar en av Bach´s violinsonator (heter det så). Det är ljuvligt.

Jag har också kunnat höra Pärt´s Spiegel im Spiegel – tack igen Svenarne – nu gick den in i mig. Musik att skriva till, musik att meditera till.

Emellan det klassiska lyssnar jag till Roffe Wikströms sträva röst och gitarrspel. Försökte åter lyssna till Disa Nilssons visor i Göteborgsk tappning, men nej. Om någon har t ex ”Vackre Apollo” i originalversionen med Elisabeth Hermodsson – eller vet var jag kan hitta den – så är han/hon välkommen! Min gamla LP-skiva kan jag inte längre spela och förmodligen är den dessutom utnött, bortsett från att den bor hos min fd man.

Just nu minns jag att jag ska mejla Californien och min vän där vars man är sjuk. Jag har inte hört av henne på flera veckor och är rädd för vad jag får veta.