Kattslagsmål och trädklättring

I söndags kom inte Minsann in när jag ropade. Efter ett par timmar råkade jag titta upp mot ett av träden i kanten av tomten och där satt hon. En liten svart tuss högt uppe. Med hjälp av torrfoderskrammel och prat lyckades jag få ner henne – och när hon smet iväg in på tomten igen blev det ett farliga väsen.

Gårdens stora kastrerade hankatt tyckte uppenbarligen att detta var hans revir och kastade sig över Minsann – båda skrek, jag skrek och busen smet iväg under altanen. Minsann klättrade upp i nästa träd.

Där satt hon sedan till mörka kvällen. Och kom in när jag givit upp i kvällskylan och sett för mig hur hon satt där och frös hela natten. En gång till kollade mannen min, och då for hon in i huset.

Igår var hon bara ute en liten stund, och idag bara ut och vände. Först har hon haft två hundar i huset i tre veckor, och nu en arg katt som inte tycker att hon ska få röra sig som hon vill runt huset. Livet är inte alltid lätt för en liten katt. Slagsmålet lämnade dock inga andra spår, hon verkar hel.

Igår läste jag igenom novemberskriverierna än en gång. Och har bestämt mig för att ändå höra mig för med ett par förlag. Kanske får jag någon sorts kommentar tillbaka. Men det lär ta tid, de snabbaste hoppas kunna svara inom tre månader …

Mannen min har åkt hem till sitt, jag har all tid i världen att skriva.

I morgon kommer sotaren, jag måste få tag på en stege tills dess. Typiskt att han/hon kommer när det är kallt på nätterna igen, jag får ju inte elda den morgonen.

Solen skiner därute och stör mitt skrivande. Behöver skaffa en rullgardin eller liknande till fönstret. Det fungerar om jag flyttar mig med solen och ser till att ha fönstrets mittkarm som skugga. En som också stör mitt skrivande är Minsann, hon vill sitta i mitt knä hellre än vara ute eller bara ligga i fönstret. Det är skönt att hitta något att skylla på!

Jag har använt stora delar av dagen till att fotografera böcker för inläggning på Bokbörsen. Överföringen av bilderna tar tid …

Det blev bara en kort promenad i morse för att tala med min hyresvärdinna om stege till sotaren. Och till brevlådan med de böcker som brevbäraren är snäll och tar med sig när han lämnar post. Därmed slipper jag gå upp till stora vägen där en vanlig gul postlåda finns.

Av obekant anledning låg Hemmets Journal i min brevlåda, utan något namn på baksidan. Jag är inte speciellt intresserad.

Minsann har inte gått ut på hela dagen, hon är uppenbarligen rädd att den där arga katten fortfarande finns någonstans i närheten. Och det gör han ju, fast kanske inte just vid det här huset efter den utskällning han fick i söndags.

Har talat med mannen min, han hade inspekterat den nya thai-restaurangen i kvarteret och pratat med all personal. Den verkade fin, han tyckte jag skulle komma in till stan så skulle han bjuda mig på mat där. Eller hämtmat.

Har just insett att det finns en file med ”skrivtjänster” på skrivsajten. Där gör L, som tagit över det hela sedan i höstas, reklam för olika typer av hjälp för den som skriver eller vill börja skriva, korrekturläsning, redigeringsbistånd etc. Det verkar som om det är han som hjälper till, mot arvode förstås.  Mina känslor inför detta är blandade. Minst sagt. Ännu är de ganska oklara, ska nog låta dem mogna lite innan jag försöker uttrycka vad detta gör med mig.

Jag vet redan att jag störts av att det på sajten finns en stor annons för Vulkan, e-boksförlaget. Och jag tror att jag begriper att någon form av intäkter behövs om en sådan här sida ska kunna fungera. Om inte annat så kostar den ju tid för Lennart och Julia – eller bör i alla fall göra det.

Träffen i Stockholm blev inställd. I går kväll meddelande L kort och gott att han inte kunde komma, idag talade han om varför. Hans plånbok hade (förmodligen) stulits och han behövde ägna sig åt de problemen idag. Därmed ingen färd till Stockholm, de få som anmält att de skulle komma backade när de insåg att de skulle vara tämligen ensamma.

Jag tycker förstås synd om honom med allt krångel med bankkort etc – och förlust av pengar – men jag tycker också att han redan vid första meddelandet kunde ha berättat varför han inte skulle komma till Stockholm. Nu kanske han kommer den 22 mars, men han skulle kolla sitt schema ordentligt först …

En sak är jag klar över – jag har ingenting att göra där längre. 1av3 har fyllt en viktig funktion i mitt skrivande och givit mig mod. Nu behöver jag inte finnas där mera. Jag behöver nog inte heller göra stor affär av att jag inte skriver något. Kanske märks det ändå.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Kattslagsmål och trädklättring

  1. Barbro Fällman Caglar skriver:

    Stackars Minsann!

  2. Annika skriver:

    Skönt att inte Minsann blev skadad i närkontakten med den andra katten. Min Cayenne har varit i åtskilliga slagsmål och fått skador som blivit infekterade nästan varje gång. Fast nu ligger han precis mitt på min nya prinsessbädd. Jag tror att han känner sig som en liten prins.

    Du gör rätt i att vända dig till ett förlag, om du inte får napp har du alltid möjlighet att ge ut själv.

    • beskrivarblogg skriver:

      God morgon – Minsann sitter just nu på trappen och undrar om hon ska våga sig längre ut! Annika, som du säger, jag kan alltid ge ut själv om inte något förlag nappar. Har du någon bra idé om vilket förlag som kan tänkas vara intresserat av sådant jag skriver – du vet ungefär hur det låter? Kram till prinsen, och dig!

      • Annika Bengtsson skriver:

        Jag tror att i princip alla större förlag är intresserade av en personlig skildring med verklighetsbakgrund, av den typ du har. Satsa högt: Bonniers och Norstedts, eller Natur och Kultur.
        I morse vaknade jag av att jag låg som ett frågetecken runt Cayenne. I den gamla sängen låg han vid fotändan, när han inte låg i absolut närhet av mitt ansikte.

      • beskrivarblogg skriver:

        Tack för din respons! Jag provar med alla tre! Och försöker föreställa mig dig som ett frågetecken runt Cayenne – ni hittar nog era platser efter ett par nätter. Minsann ligger alltid bredvid min kudde, nära ansiktet – det är varmt och gott.

  3. razaha skriver:

    Stackars, stackars Minsann. När Zally var liten hade hon en ful ovana att klättra upp i tallar utan grenar, och jag som är höjdrädd kravlade mig upp via stege för att hämta ned min älskling.
    Slagsmål har hon också hunnit med. Ett blödande öra gav mig hjärtsnörp och gjorde så att jag allvarligt funderade på att gå ut och avliva kattskrället som orsakat min älsklings skador.
    Jag gillar 1av3, men hinner inte läsa andras texter eftersom jag jobbar intensivt med mitt manus Hat och en gnutta kärlek. Dessutom kräver tre småttingar sitt.
    Jag kikar in ibland på sajten kapitel1, och är med i Skrivpuff, men sedan tar det stutt.
    Dagarna måste förlängas några timmar innan jag kan vara med på allt.
    Just nu funderar jag på att läsa till skrivpedagog eftersom det verkar tji i helsike att få tag i ett jobb.
    ha en härlig dag
    Kram

    • beskrivarblogg skriver:

      Ha en fin dag du med! Jag förstår dina känslor för katten som skadade Zally, just när det sker är man faktiskt ingen kattvän! Som tur var hade jag ingen stege, annars kanske jag och ingen katt blivit skadad. Lycka till med ditt manus och allt ditt imponerande skrivande – jag tycker du är otrolig som orkar och hittar tid mitt i familjen! Att läsa till skrivpedagog är kanske en bra idé, då får du papper på det du förmodligen redan kan! Kram på dig

  4. Svenarne Jansson skriver:

    Har kommit till samma slutsats som du – tiden på 1av3 är över. Den var utvecklande och berikande under en period, men sedan blev närvaron där mer tvång än lust. Känns bättre att koncentrera sig på den egna bloggen – Tidstypiskt. Dock fick jag via 1av3 ett litet antal goda skrivarvänner, som jag annars förmodligen inte skulle mött. Är mycket tacksam för det! Dina manusplaner låter mycket spännande – hoppas få följa den resan den här vägen. Jag går själv i samma tankar, samlar och strukturerar upp mina dikter för att inom kort skicka till ett par – tre förlag. Efter ett liv i bokhandelsvärlden vet jag precis vilken försäljningspotensial dikt och lyrik har, men bortser från det och har bestämt mig för att drabba förlagsvärlden i alla fall. Den som lever får se. Vi får hålla tummarna för oss! Kram /Svenarne

    • beskrivarblogg skriver:

      Ja. min vän, vi får hålla tummarna för oss! Jag vill förstås också veta hur det går för dig – jag har kommit så långt som att se att Bonniers och Norstedts vill ha pappersmanus – helst färdigt dessutom – medan Natur & Kultur är nöjda med digitalt manus och idé… Mitt manus är inte färdigt. Jag kommer nog även i fortsättningen gå in på 1av3 och titta och läsa, kanske kommentera – men inte skriva. Bloggen får räcka. Lycka till – dina dikter är värda att läsas av flera! Kram/Margareta

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s