Snart kan jag gå ner till källaren den vanliga vägen, och slipper gå runt. Isen i backen håller på att smälta. Dagen ser ännu grå ut, vedspisen sprakar. Mindre vind idag än igår. Minsann är ute och inspekterar omgivningarna.
Annika Bengtsson tipsade mig om en artikel i tidningen Skriva, av Sören Bondeson, författare och lärare i litterär gestaltning. ”Skriv ditt liv” är rubriken – skaffa tidningen och läs! Bra tidning, bra artikel – med många tankar som är hjälpsamma när man som jag skriver självbiogrfiskt. Inte för att det som står att läsa gör det hela enklare, möjligen bättre på lite sikt …
Igår läste jag Svenarne Janssons dikt ”Final”. Jag tar mig friheten att återge den här, © Svenarne Jansson.
Final
Den här dikten tar tag i mig. Den berör mig, den rör vid mitt innersta, ömsint. Läs mera av Svenarne på hans blogg, tidstypiskt.blogspot.com.
Nu har vägen utanför huset tinat så pass att gårdskarlen kunnat ”slanta” den, skrapa med en stor kamliknande sak efter traktorn. Därmed blir den kanske bättre småningom, men just nu är den bara lerig. Skönt att jag inte har några hundar just nu, de är på väg i bil till England.
En bokbeställning även idag, till Finland – Gits Olssons ”Så länge snurran kan gå” – alla ord går att sälja på Bokbörsen!
Idag ska jag plocka i ordning i köksskåpen, flytta undan glas och porslin som jag inte använder, göra plats för det jag vill ha där. En hel del av det jag flyttar bort är sonens, det får väl plockas fram igen om/när han vill. Det tar tid innan ett hus eller boende sätter sig, dvs innan jag som bor här inser hur jag faktiskt vill ha det med det ena och det andra.
När jag kom hit var jag ovillig att bo här, då spelade det ingen roll att det stod 17 kaffemuggar i ett skåp. Nu har det ändrat sig, det räcker med ett par av muggarna plus mina. Jag börjar växa in i huset, låt oss hoppas att jag får bo kvar om det blir försäljning …
beskrivarblogg 
Fin dikt! Jag minns hur jag hajade till, för många år sedan, när jag grattade en sjuttioåring på födelsedagen. ”Tja”, sade hon, ”då var det bara en raksträcka kvar då. Sedan blir det backigt!”. Så är det väl, men att säga det… Fast nu tycker jag det var en både insiktsfull och befriande replik.
GillaGilla
Jo, det är nog så – din 70-åring var insiktsfull, kanske blir vi det vi med?
GillaGilla
Tack för din vänlighet att ta in min dikt Final som en del i ditt blogginlägg. Jag är hedrad och glad för det!
Blir i din text påmind om kåsören Gits (Stig?) Olsson som jag läste i yngre dar – om jag minns rätt i veckotidningen Se och möjligen även lyssnade till i dåtidens radioutbud. Det fanns ju ett antal goda kåsörer – Cello, Red Top, Kar de Mumma och hans hustru Viola,Torsten Ehrenmark, Gits O. Pekka Langer och framför allt Barbro Alving, signaturen Bang eller Käringen mot strömmen. Ehrenmark har jag goda minnen av från ett par dåtida signeringar i bokhandel. Då var det självskrivet att det i varje julklappshög skulle ligga en av höstens nyutkomna kåserisamlingar. Minst!
Nostalgi … Men tråkigt är att den sortens skriven text idag för ett tynande liv.. En nutida skribent som behärskar teknik, språk och har humorn heter Joacim Andersson, sign. Alfahannen. Han kan läsas på skrivsajten 1av3 och väl värd att leta reda på.
Nog nu – en mild och vilsam helg önskar jag dig! Kram / Svenarne.
GillaGilla
Bra att du blev glad – tänkte inte på att jag nog borde frågat dig först! Jo, jag minns också alla humoristerna, och gillade Bang allra mest – men Joacim är inte dum han heller. Ha en fin helg du med, nu skiner solen här och Minsann och jag har varit ute en vända. Kram/Margareta
GillaGilla