Roslagen – Bergslagen ToR

Helgen har ägnats goda vänner och gemensamt födelsedagsfirande.

Bilfärden från Norrtälje-trakten till Bergslagen får mig än en gång att utbrista i ”Sverige är vackert-rop”. Så här års lyser små gula tussilagosolar i dikena, björkarna har börjat blåna, himlen var knallblå kom vi överens om. Och undrade vad i allsin dar ”knall” hade med det blå att göra? Och varför har de flesta kyrkor höga torn? Är det för att komma närmare Gud, eller är det för att kyrkklockan ska höras vida omkring?

Efter en i alla bemärkelser god helg är vi nu i Västmanland i mannens hus, och Sverige är fortfarande vackert.

Måndagskväll, mörkt ute – men vi har sett sångsvanarna som går på åkern och väntar på att dammens is ska försvinna, och tranparet som dansat för varandra i skogskanten. Minsann far ut och in, hon gillar att utforska ladugård och magasin, lyssna efter möss och hoppa efter något som hon hittills inte lyckats fånga.
Om ett par dagar far vi tillbaka hem till Roslagen och mina små magra snödroppar, och kanske ytterligare några krokusar, och pelargoner som väntar på omplantering. En vedstack till borde flyttas från den lilla gräsmattan vid trappen, men vedboden är full och i källaren ska det inte in mera ved, innan allt som ska ut verkligen har kommit därifrån. På vägen hem far vi förbi min manusläsande syster och hämtar pappersbunten med hennes kommentarer. Det enda hon hittills sagt är att hon inte somnade när hon lade sig i soffan för att läsa! 
Några bokbeställare väntar på sina böcker, och hyra och el ska betalas, kontant. Sotaren har nog inte hunnit skicka räkning ännu.
Snart är det bestämt påsk. Jag avstår från att klä ut mig till påskkäring i år. Eller så är det så att jag inte behöver klä ut mig – en kommentar från födelsedagsfirarna var ”vad vildvuxen du är” apropå mitt numera långa hår … Det är en sanningsenlig observation. Jag väntar fortfarande på att det ska bli tillräckligt långt för att alltihop ska följa med bakåt och in i den hopsamlande snodden. Det fattas lite grann.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Roslagen – Bergslagen ToR

  1. Ja, Sverige är fantastiskt vackert. Man borde resa mer, landet runt. Igen och igen – utforska och glädjas. /A..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s