Knallsur

Ena syrran skulle lämna manus mm som jag skulle hämta till andra syrran. Det skulle gå bra. Ena dagen. Nästa gick det inte alls för då var syrra 1 så upptagen, det var lunch och det var annat,  en annan lösning fick lov att hittas på. Syrra 2 återgick till det första förslaget, att vi passar henne exakt kl halv 1 i morgon, hemma hos henne, och hon springer från jobbet dit, och springer igen, till sjukgymnasten. Tack syrra 2.

Ibland hjälper inte ens systerskap  upp förståelsen för varandra.

Som mitt humör är för ögonblicket hjälper nog ingenting, varken hit eller dit (har inget med mina systrar att göra). Jag är sur. Riktigt illandes sur, knallsur för att använda häromdagens knallblå metafor. Knallsur. Och kan inte tala högt om varför jag är sur, det är nämligen så urbota dumt och just surt. Så här sitter jag och tuggar på det sura, och hoppas att det ska tröttna snart. Nu. Jag vill inte vara sur just nu.

Men då är det väl bara att sluta vara sur? Visst. En aning hjälper det att skriva om det, det dumma blir så övertydligt att surheten övergår i något som kanske är skam, eller förundran över min egen dumhet. Hur kan jag vara så korkad? Ifråga om sådana petitesser som det här är frågan om (tänker inte berätta vad).

Bättre dum än sur. Kanske även dumheten är övergående eller åtminstone tillfällig, emellanåt är jag ju ganska klok. Till och med förnuftig. Vilket konstigt ord, stammar det från tyskan? Förnuft, förstånd – båda ganska konstiga ord, när jag tänker efter och ser dem skrivna. Google kom jag inte in på, Telia är för långsam häruppe.

Jag blev i alla fall distraherad från mina sura tankar, och är aningen mindre sur nu. Ännu bättre blir det när jag tittar ut genom fönstret och ser kärleken min barbent i stövlar och jacka, inget annat, skynda sig i regnet från duschen i tvättstugan till värmen här i huset. Den synen skulle nog glädja flera än mig.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Knallsur

  1. Svenarne Jansson skriver:

    Hej surpuppa! Om du lägger din postadress i mailboxen till mig på 1av3, så ska jag posta Bodil Malmstens bok till dig. Så kanske du blir lite gladare … / Sa

  2. Stina Gottliebsson skriver:

    Men du är ju söt i ditt långa hår i alla fall. Stina

  3. Stina Gottliebsson skriver:

    Men du är ju söt i ditt långa hår. Stina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s