Söndag blev måndag

Sitter här igen med ett tomt dokument framför mig. Natten var kall, istappar hänger under det vackra vita träbordet som står bredvid trappen. Just nu snöar det inte, men är mulet och grått. Fåglarna uppskattar mina frön. Minsann håller sig inomhus idag

Igår blev det tidig kväll. Vi släckte alla lampor och tände ljus, men det fungerade inte att läsa i så dålig belysning. Godnatt vid 9-tiden.

Jag har lyckats få bild på båda datorskärmarna och det stör mig. Om jag försöker ändra så att den enbart visas på den stora skärmen, hamnar den på fel ledd. Jag får lägga huvudet på axeln och titta från sidan och det fungerar förstås inte. Jag begriper mig inte på tekniken.

Nyss brakade det till och när jag frågar fd maken vad det var, säger han ”något med stolen” – och det var det. En pinne under den gamla stolen hade gått sönder. Skit. Nu får den lov att lagas, och förmodligen inte sittas i mera, bara tittas på.

Jag funderar över internet. Hur beroende jag är av att kolla FB, kolla mejl – finnas? Om det är noll mejl, noll ökning av antalet bloggvisningar – finns jag inte då? Vad är det internet bekräftar? Själva existensen?

Vi har ätit middag, pasta med köttfärssås förstärkt med salsa. Gott. Och snabbt ätet. Slut.

Nu snöar det igen, trist vitt ute. Frusna änglatårar må vara – gillar det inte ändå. Vackrare ord än snö, dock, så här års. I morgon bitti far syrran till Turkiet för bussfärd med en kompis. Dvs jag vill inte vara här jag heller. De här svenska vårbakslagen gillar jag inte. Frusna blommor och småfåglar, som liksom vi människor inbillar sig att det är vår, bara för att snön smält och solen tittat fram några dagar.

Jag har ingenting att prata om med mannen som jag varit gift med i så många år. Rättare: jag vill inte prata med honom om något, och han inte med mig. Ändå vill han komma hit, ändå bjuder jag in honom. Han nöjer sig med att komma hit och ha lika tråkigt som när han är hemma hos sig. Jag blir irriterad och vrång, men tror att jag är snäll. Dumt alltihop.

Måndagsmorgon. Katten tvekar inför det som ser ut som grovsalt på dörrmattan utanför ytterdörren. Det är hagel. Och idag snöar det lätt, igen. Nollgradigt dessutom. Det är vinter igen. Jag eldar i spisen och väntar på våren.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Söndag blev måndag

  1. Stina Gottliebsson skriver:

    Tänk vad skönt att ha anledning att hålla vedspisen i gång. Post i lådan kommer bara en gång om dagen (om inte den gröna spökposten lagt i något). Mejl kan komma lite då och då. Det är klart att du ska kolla. Det är inte att vara beroende, utan praktisk. Någon kan ju vilja ha ett svar.
    /Stina

  2. annikabengtsson skriver:

    Här är det också snö i luften. Men vädringsfönstret i växthuset är öppet, så fort solen sticker till blir det varmt. Jag har precis kommit hem från veterinären med Cayenne. Som vanligt kunde han inte uppföra sig utan bet och skrek och fick ha munkorg och sitta i bur när han skulle få vätska. Ingen undersökning kunde göras, men kanske har han en infektion. Jag får vänta och se. Om han ändå kunde tala i stället för att bara bita vilt omkring sig.

  3. Det kan vara trivsamt med sällskap, även om det inte talar. Närheten till andra mänskliga varelser spelar roll.
    Egen irritation och ”vrångighet”, fast man tänker att man är snäll, ger anledning till egen övning.
    Jag känner igen mig.
    Njut av dagen.
    A..

  4. Det handlar verkligen om aprilväder här idag. Strålande solsken, täta snöbyar så sol igen .. Jag tog fram cykeln och det kändes härligt! Men fasligt kallt! Vantar och pannband på. Vinterjacka som tur var.
    Visst kan man vara vrång men ändå snäll. Man kan vara vrång inombords. Vi pratar inte alltid så mycket heller. Vi vet ändå och det är skönt ibland med tystnad.

    Kram och ha en skön kväll!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s