Valborg – gårdskarlen tänder den stora brasan ute på ängen medelst traktorskopa som brinner! Ser absolut livsfarligt ut och är det säkert också. Varför han gör så begriper jag inte, som tittar på inifrån köket. Går definitivt inte i närheten av den brasan.

En fin kväll inomhus, men många ljus tända, med mannen min. Den avslutas mindre fint.

Min man får syn på en avlägsen bekant bland stora husets många gäster denna kväll. Bekantingen stannar till utanför mitt hus och mannen min kliver ut för att hälsa – på en aspackad man som utbrister ”vad f-n gör du här?” – när mannen min säger att han är här hos mig, fortsätter den berusade bekantingen ”är du inte riktigt klok, var det inte hon som lurade dig på alla pengar?”. Hur samtalet slutade vet jag inte.

Detta berättar min man för mig när jag undrar vem han talat med.

Skvallriga gubbar finns det gott om. Den här bekantskapen är bekant med en av min mans seglarkompisar som är kompis med gårdens ägare … Min mans idiotiska beteende, att ha kontakt med mig, har förmodligen varit föremål för skvaller i stora huset – kanske man ska känna sig ärad? Igår kväll blev jag mest ledsen och arg.

Arg på fyllot som tar sig sådana friheter, arg på mannen min som aldrig kan hålla tyst när han gott kunde ha gjort det (till mig). Och som håller tyst när han inte ska.

Sedan sov vi trots allt gott, och vaknade till en underbart vacker första majdag – och nu har mannen min åkt hem till sig för att ha sitt läkarbesök i morgon (och byta vinterdäcken mot sommardito). På onsdag fyller han år och kommer hit till mig igen. Den dumbommen!

Själv har jag sått dill och persilja, och flyttat en gräslökstuva till bättre jord. Rabatten under köksfönstret är vacker med små tulpaner i olika röda nyanser, pioner som börjat titta fram, och påskliljor. Gräsmattan är fortfarande nationalistiskt gul och blå, av scilla och vårlök och andra små gula blommor som jag inte vet namnet på. Jag gläder mig åt naturens skönhet.