Vi är i huset utanför Sala. Det är ännu kallt inomhus, men det brinner i kakelugn, öppen spis och vedspis. Minsann är ute och jagar, vad i regnet är oklart. Jag har lyckats få internet att fungera så pass att jag kunde kolla mejl – bara ointressanta sådana. Och bara fem visningar på bloggen hittills idag. Inte så konstigt eftersom jag inte skrivit något ännu.

Det regnar som sagt. Och enligt väderrapporterna ska det fortsätta så flera dagar, med mer och mindre blåst därtill. Annars är det vackert, äppelträden slår snart ut, päronträdet har just börjat visa sina blommor. Påskliljor och narcisser blommar här och där i gräsmattor och fd rabatter. Pärlhyacinter likaså. Och vitsippor. Gullvivorna har än så länge korta skaft, men är fina ändå.

Igår var jag sur. Så inte idag. Men jag är tveksam kring mitt skrivande just nu. Vad ska jag skriva? Jag får göra som jag gjort förr, sätta igång och se vad det blir. Häromdagen berättade Annika hur hon dissekerar sitt manus, plockar isär och sätter ihop. Och hon får ju till det. Jag blir bara trött när jag försöker hitta en dittills okänd struktur i mina skriverier. Inte för att jag testat det mer än egentligen en gång, på alla orden från novermberskrivandet. Eftersom jag inte är särskilt uthållig gav jag snart upp. Kanske är det dags att ta en titt på de papperna igen. De ligger i en låda därhemma.

Nu är jag här, min dator är här, mannen min har lagt sig att läsa/planera/vila, jag har utrymme och tid att skriva. Och så börjar jag omedelbart fundera på vad vi ska ha till middag, ingen av oss har bestämt det ännu. Förmodligen borde jag också just precis nu gå och kolla att vedspisen fortfarande brinner, kanske fylla på veden. Och är det inte så att det borde tas in mera ved i huset också?

Nej, nej och nej igen. Inga undanflykter nu. Skriv. Säger jag åt mig själv. Vackrare miljö kan jag inte ha än denna, också i regn. Jag ser en skymt av dammen med svanparet, tranorna har inte visat sig ännu men är här någonstans. Och snart hör vi förmodligen också göken, det brukar vara så. Nötväckan har redan varit vid fröautomaten och kollat om vi fyllt på, det har vi inte och gör väl inte heller så här års.

Klockan på väggen slår halv 4. Mannen min har satt igång den.

Jag sitter i salen och skriver. I köket fungerar inte internet alls, här fungerar det aningen bättre. När vi var här för två veckor sedan klippte vi ur vinbärsbuskarna. Nu är de vackert gröna och växer så det nästan hörs. Tyvärr syns det också nu att vintern gått hårt åt rosbusken, den behöver också städas. Jag hoppas det ändå kommer många vackra doftande vita rosor om några veckor.

Och kanske finns det fortfarande någon sådan där stor luden vackert grårosa vallmo kvar framför rosbusken. Sonens hund grävde lite för energiskt där för ett par år sedan, men jag har för mig att det ändå kom någon vallmo. Jag vet ju inte riktigt numera hur växtligheten fungerar – men blir glad över varje blomma och när jag ser en kommer jag ihåg att det brukar vara flera.

Pionerna drar sig upp ur jorden. Sparrisen gör detsamma, vi kan nog faktiskt proväta några stänglar redan idag om vi vill – eller låta dem få några dagar till på sig att bli lite längre. Jag måste gå ut och kolla! Nej, de är bara 3-4 cm höga ännu. Vi får vänta.