Lördagsro

Har dammsugit ett par rum och sitter nu och tittar ut på en stor, gammal vissenbrun en som fallit i vinter. Den borde vi stycka upp och bära bort. Jag känner redan alla små vassa barr vi kommer att få överallt, i stövlarna, i handskarna, innanför jackorna.

Eftersom mannen min just nu gör citrusmarmelad (inte apelsin dito eftersom det också ingår grapefrukt, citroner och limefrukter, plus färsk ingefära), får enen vänta. Den ligger i kanten av skogen så den är inte i vägen, men jag misstänker att någon sorts blommor vill upp under den.

Päronträdet blommar, liksom det lilla körsbärsträdet i skogskanten. Påskliljor och narcisser sticker upp överallt, tack Anna-Lisa för alla dina blommor! Regnet har gjort oss utomhuslata de här dagarna, men vi har haft det skönt. I morgon är det dags att åka tillbaka till Stockholm, jag för skrivmingel och mannen min för släktträff på ön.

Idag är himlen molnig och det har kommit några regndroppar, men det finns också gluggar i molnen. Vinden är lite snällare än igår. Jag älskar att sitta här ”mitt i naturen” och skriva. Jag bor ju på landet annars också, men här är en annan sorts frihet. Inga människor alldeles i närheten, ingen som stannar utanför köksfönstret och står där och pratar i sin telefon – bara en enstaka räv borta längs dammkanten, en trana som lyfter, en av svanarna som passar på att äta ute på det som väl också i år ska bli åker. Än är där enbart höstplöjt och svart, med lite grönt som kommer upp fast det nog inte är meningen.

Sol just nu. Jag får gå ut och hälla regnvattnet ur solstolarna. Kanske kan vi fika ute om en stund.

Stolarna står på tork, men vinden är kall. Inte utesittarväder.

Nu är min fyrbenta skrivkompis här och trampar runt för att hitta en bra position. Bra för mig och bra för henne. Hon lägger svansen i en perfekt ring runt fötterna när hon bestämt sig för att sitta en liten bit från datorn. Trodde jag ett ögonblick, nu är hon i mitt knä och trampar för att jag ska bereda plats åt henne. Hon är ett ljuvligt litet störande kattaskrutt, som tycker att jag försummat henne idag (när hon varit ute …).

Nu ska jag läsa, kanske läsa om Bodil Malmstens ”Priset på vatten i Finistère” som jag hittade i återvinningsaffären igår för fem kronor. Två kassar böcker följde med mig hem, att fotograferas och läggas ut på Bokbörsen. Och en del av dem, läsas först

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s