Flugor, harkrank och vindkraft

Enda alternativet när internet inte vill, är att skriva. Så.

Tänkte förut idag att det vore fint att ha någon som gav en/mig i uppgift att skriva om …. En av skrivkamraterna har så mycket idéer i huvudet att hon inte hinner med, de bara poppar upp hela tiden. Så är det inte för mig. Här poppas inte. Och tanken med Gerda och Margareta som skulle sätta fart på varandra fungerar inte. Jag – vem jag nu är – genomskådar dem och saboterar deras försök.

Om flugor kunde jag skriva, en far omkring mig just nu och är närgången. Den är stor. Flera gram fluga slår jag inte ihjäl, den släpper jag ut (så att den kan komma igen). Hästarna går i hagen utanför köksdörren, och jag anklagar dem för att se till att jag har flugor i huset.

När jag städade nyss irrade en harkrank omkring, men när jag öppnade ytterdörren hade den tagit sig dit och jag behövde bara blåsa på den så for den ut. Och en stor svart spindel hade krupit in i en plastpåse med solkräm och diverse. Jag såg den tack och lov innan jag stoppade ner fingrarna i påsen för att tömma den. Nu lever även den utomhus, åtminstone ett tag.

Mannen min har täljt en vacker liten propeller och satt upp på altanplanket – tänk om det vore ett riktigt vindkraftverk och jag kunde lagra kraften till vintern! Nu kan jag titta på den med nöje, och det är gott nog. Han har dessutom limmat två lådor som ”kalvat” i botten, liksom två gamla ”kaptensstolar” som småningom ska målas. Nu behöver jag inte befara att de ska falla i bitar när jag flyttar på dem.

Mina bokhyllor förslår inte för alla böcker. Hos ena sonen står en hylla och väntar på hämtning, kanske blir det morgondagens projekt. Dessutom ska mängder med nyinförskaffade böcker fotograferas och läggas in på Bokbörsen. Det borde jag ha fixat i stan förra veckan, men orkade inte.

Nu får jag sitta här och morra och vänta på att bilderna ska överföras – eller inte. Internet är fantastiskt i storstad, uselt på landsbygden, åtminstone här utanför Norrtälje och i Sala-trakten. Resten av landsbygden kan jag inte uttala mig om.

Minsann försöker jaga en (liten) fluga samtidigt som hon sitter i mitt knä. Det går inte så bra. Hon sätter klorna i mig när hon satsar på att slänga sig efter flugan, det är inte skönt. När hon missat trasslar hon loss klorna och lägger sig avslappnat över hela knät igen. Jag försöker fortsätta skriva. Men inte här.

Advertisements

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Flugor, harkrank och vindkraft

  1. Annika skriver:

    Jag skrev ett meddelande till dig på facebook, men jag vet inte om du har fått det. Kan du kolla?

  2. Tjohojt. Kanske kan du skriva om de böcker du läser… /A..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s