Blåsig måndagsmorgon

Det är måndagsmorgon, en blåsig sådan. Hon har ätit frukost ensam, mannen hennes tyckte det var för tidigt att gå upp vid 7-tiden. Minsann är ute.

Huset är alldeles tyst. Vad ska hon fylla den här dagen med? Igår tvättade hon köksfönstren, det finns flera fönster som behöver tvättas. Hon förundras över sin kropp, ryggen värker och hon har ont ”överallt”. Är det verkligen bara träningsvärk efter fönstertvätten (och bokbärandet häromdagen)? Kanske sitter hon för mycket stilla, även om hon och mannen hennes tycker att hon far runt och håller på med något hela tiden?

Det spelar ingen roll varför hon är så mör, förhoppningsvis går det över under dagen. Hon har redan varit ut till brevlådan med tre böcker som ska gå med posten idag. På skrivbordet ligger ytterligare nio, som ännu inte är betalda, några är påminda utan resultat. Kanske beror det på att det är semestertider, kanske har böckerna beställts utan att personernaifråga  insett att det också kostar porto, även om det står i annonsen på Bokbörsen.

Hon har bekymmer med att föra över bilder på böckerna till Bokbörsen. Från kameran/telefonen till datorn har hon fått det att fungera. Sedan är det stopp. Bilderna laddas ner, tills det plötsligt meddelas ”det har uppstått ett fel …”. Så nu har hon lagt in flera böcker utan bild på omslaget, och det befrämjar förmodligen inte försäljningen.

Minsann sitter ute på altanen, där känner hon sig trygg. Grannkatterna går visserligen över tomten, de tycker fortfarande att området utanför huset är deras revir. Upp på altanen går de inte.

En av skrivkompisarna berättade hur ansträngande det var att skriva på beställning. Hon har fått ett förlag att anta ett läromedelsprojekt utifrån hennes idéer – och nu måste hon leverera. Hon gör klart detta, men vill inte fortsätta skriva med den sortens förutsättningar. Det blir mera tvång än skrivglädje. Jag slipper känna den sortens krav, det räcker med mina egna.

Just nu vankar en grannarna tillhörig gris förbi på vägen. Den tycks veta var den bor, för den viker av åt rätt håll. Men jag tror inte att det är meningen att den ska vara ute och gå så där. Den har nog smitit ut.

 

 

 

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s