Minsann hemma igen

Minsann har inte kommit hem. Jag hoppades att hon fanns i närheten när hon inte kom in i går kväll – men ingen katt nu på morgonen heller. Mannen min såg en svart katt vid bondens lada, vi trodde det var Minsann, men nu är vi inte säkra. Hon kommer inte om det nu var hon. Jag har skramlat med torrfoder, gått en sväng i skogen och försökt se upp i träden, ropat på henne. Ingen katt. Vare sig vår eller någon annans.

Nu, vid 2-tiden och medan jag var ute en vända till i skogen och försökte undvika att ramla samtidigt som jag tittade upp i träden – kom hon hem. Trippande med svansen svajande. Då hörde vi också den andra kattens jamande, så hon har kanske haft en riktigt trevlig natt!  Skönt att veta att hon inte kommit till skada, p-piller äter hon så några kattungar lär vi slippa. Nu är jag glad igen.

Att vi har plockat både hallon och svarta vinbär och kört kärror med torr ved in i ladugården så att den blöta årsveden ska få plats utanför är en annan historia.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Minsann och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s