Spill

”Ska jag handla något om jag åker in till stan?” – ”Du får väl titta efter.” – ”Det står inget på lappen.”

Själv brukar jag titta i kylskåpet om något fattas …

Varför tror män (ibland) att deras kvinna har en hela tiden uppdaterad lista över innehållet i kylen och frysen i huvudet? Eller för den delen, i klädförrådet, i tvätten etc? Eller vart hörapparaten, telefonen mm tagit vägen?

Nåja, mannen min har massor av andra, goda sidor – men ibland blir jag trött på att jag vant honom – och mig – vid att hålla reda på mycket som han själv mycket väl skulle kunna veta. Men varför skulle han det, när det går fortare om han frågar mig. För det mesta svarar jag snällt på frågorna, ibland blir jag omotiverat (tycker han) sur och trött på frågandet.

Petitesser, t ex jämfört med Martas uppväxt. Vi lyssnar just nu på sommarprataren Marta, fotbollsspelare från Brasilien, numera hemma i Sverige. Hon presenterar sig själv så, ”Marta, fotbollsspelare”.

Jag kan inte med bästa vilja föreställa mig hur det kunde vara att flytta från Brasilien till Sverige mitt i vintern. Och jag är full av respekt för den här människan, hon berättar om sitt liv och hon gör det på svenska. Och såvitt jag begriper spelar hon fortfarande bra fotboll. Just nu sjunger någon (Melissa Horn) ”hur ska det gå?” – det kan Marta ha haft anledning att undra många gånger i sitt liv.

Jag läser Sigrid Combüchens bok ”Spill”. Hon skriver om den balans som måste finnas mellan leda och koncentration (apropå Heddas iordningställande av tio änder/ankor till en födelsedagsfest). Det behovet av balans känner jag igen, det är förmodligen det det handlar om när jag får mig till att göra färdigt något jag helst skulle vilja släppa och strunta i. Men inte har jag kommit på att formulera ”balans mellan leda och koncentration”. Ibland är även skrivande en fråga om den här balansen.

Hon skriver också om barn ”kärleksskadade av föräldrarnas hat”, om vårdnadstvist som bara tiden själv kunde få slut på. Jag tycker om boken och jag tycker om hennes språk. Av någon oklar anledning trodde jag inte det. Jag är glad att jag verkar haft fel. Jag gillar också att vi tycks ha samma heminredningsförebild, Vanessa Bell, ” en sjal över ett trasigt soffhörn” – även om det i mitt fall handlar om ett fläckigt soffhörn, och en hittills alldeles obekant kvinna som har något obegripligt med Charleston att göra. När internet fungerar ska jag kolla, både Vanessa och Charleston. Anar att det finns information om båda delarna och att det rör sig om England. Nu vill jag fortsätta läsa.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i litteratur och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Spill

  1. Hej! Det är ditt fel att jag plötsligt började intressera mig för en Vanessa Bell och Chaleston i Sussex. Riktigt kul att lära sig något nytt. Syster till kända Virginia Wolf. Målare och inredare. Djärv för sin tid. Levde mellan 1879-1961.
    Det är klart att det behövs en balans mellan leda och koncentration. Det är bara så svårt att hitta den rätta ibland. Så lätt att det väger över åt fel håll.
    Du! Vi män är bra att ha ibland. Min fru skulle nog vilja låna din händige ibland. Är han till låns?
    Visst är det underbart när man har fel om en författare. Åt rätta hållet. Jag har också råkat ut för det rätt många gånger på sista tiden. Kan det bero på att man går in i läsningen med så trötta och uttråkade ögon att man nästan blir chockad när man plötsligt avslöjar sig själv med att man inte vill bli störd i läsningen.
    Sigrid C har jag nog inte läst något av.
    Marta är redan en legend. När hon spelade i Umeå såg jag alla matcher som TV visade. Vilken artist. Mycket mer underhållande än alla män. Underbart att se hur hon lekte med både boll och motspelare. Hon lärde sig både svenska och att kasta med snöbollar fort.

    • beskrivarblogg skriver:

      Hej du – tack för läsning! Visst var det två spännande systrar (och några bröder) – jag lärde mig det via Annika Bengtsson som nämnde Vanessa i en text. Till låns är han inte mannen min – han är mycket bra att ha till både det ena och det andra. Jag läser glatt vidare i Sigrid C´s bok Spill – och trots att mitt fotbollsintresse är minimalt vill jag nog se Marta ”in action” någon gång, jag har förstått att även hon är fantastisk på många sätt! Kram på dig i värmen – här är det varmt och skurar emellanåt, ikväll ska vi på grillparty hos en granne – hoppas skurandet håller sig borta då!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s