Det sitter en fågel på en hög tistel i havreåkern. Jag hämtar kikaren för att försöka avgöra vad det är för en – men kan inte få ögonen att fokusera på fågeln. Mannen min tittar och tror att det kanske är en törnskata, den är vackert rödbrun på ryggen och ljus på magen. En koll i fågelboken säger att det stämmer. Det är tydligen en liten rovfågel, lite större än en sparv, som sitter och spanar efter byte (små sorkar, ödlor, insekter) som den sedan hugger tag i med fötterna och äter i bitar. Sparar ibland sitt rov på törntaggar för senare konsumtion.

Att titta ut genom fönstret här i skogskanten är ofta spännande. Idag har jag alltså nästan sett en törnskata, en annan gång syns ett rådjur nätt och jämnt över gräset på vallodlingen bortanför havreåkern. Haren brukar använda vägen, om av lättja eller klokskap är oklart.

Minsann SKA sitta i mitt knä och trassla in klorna i min frottémorgonrock som ännu är den klädsel jag är iförd. Lång frukost är skönt. Te, och påfyllning, ett par smörgåsar, mera te, lite läsning, en titt i tidningarna på internet, bloggen, 1av3. Lite småprat med mannen min. Han är klädd och redo för dagens värv, riktigt vad det innebär vet jag ännu inte. Hallonplockning, sätta en ledstång i trappen till övervåningen (en på höjden, den andra finns redan)? En av härligheterna med honom är att han alltid har något att göra!

Det har ju jag också, resten av vedstacken t ex. Den ska in under tak. En bok ska skickas iväg, jag måste alltså bort till brevlådan innan postbilen kommer dit. Tvätta kan jag säkert också göra. Och plocka hallon eller vinbär, gärna blåbär säger mannen. Drottningsylt är gott. Och om inte annat kan jag göra som Elizabeth George rekommenderar, ha klister under rumpan. Dvs sitta här och skriva, och skriva …